"Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela"

När Harry Martinson hållit sitt inträdestal i Svenska Akademien, där han som ledamot år 1949 efterträdde Elin Wägner på stol 15, kommenterades detta av Akademiens direktör, författaren och akademiledamoten Sigrid Siwertz med bl.a detta: "Ni har om Elin Wägner yttrat mycket vackert och väsentligt. Hennes väsen hade en trofasthet, som är ovanlig hos diktarnas oroliga släkte. Hon höll ut i de kämpande kvinnornas led..."

År 2009, 60 år efter Elin Wägners död,

utkom Det första fotstegets moder

med stöd av Svenska Akademien

och förord av Horace Engdahl

Det första fotstegets moder - antologins namn är hämtat från ett kapitel i Elin Wägners Väckarklocka (1941). Enligt Elin Wägner vakade det första fotstegets moder över de tidiga människorna i början av deras vandring.

"Den ställning kvinnan intog i en värld som övervakades av det första fotstegets moder var icke erövrad, den var framvuxen ur livet själv. Den stod till en början inte i strid med männens instinkter och intressen och föreföll båda parter lika naturlig."

Elin Wägner kämpade som journalist, författare, feminist, fredsaktivist, miljökämpe och civilisationskritiker. I det hon skrivit finns tänkespråk som blivit till aforism för text på kylskåpsmagnet: "Man kan hinna mycket mellan tårarna", skriver hon i Pennskaftet, 1910.

 I ett brev skriver Elin Wägner "Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela" (till Anna Sahlström).

Elin Wägner stödde de engelska suffragetterna i deras rösträttskamp och på plats i London refererar hon från den Internationella kvinnorösträttsalliansen och dess kongress 1909, "den största rörelse världen har sett".

Vid Gustaf Hellström-sällskapets höstmöte den 18 oktober 2015 i Gustaf Hellström-rummet på Kristianstads Bibliotek, berättade Disa Lundgren, Jane Mattisson Ekstam och Lennart Leopold om suffragetternas livliga kamp på Londons gator för kvinnlig rösträtt och gav också en inblick i Gustaf Hellströms livfulla reportage om denna kamp.

En ny storfilm om suffragetterna SUFFRAGETTE - WHAT'S ON  har haft premiär i London och väntas snart få premiär också i Sverige. Aftonbladet hade den 18 oktober 2015 en recension av filmen: "Filmen vill visa på att kampen för kvinnors rättigheter inte är över". 

Broderad tavla ~ UA = Ulla Andersson

Finns på Elin Wägner-Sällskapets

 Lilla Björka i Berg, 3 mil norr om Växjö

Elin Wägner betraktar namninsamlingen för kvinnlig rösträtt, som den såg ut 1914: 30 band med ca 400 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. Motionen avslogs med krigsutbrottet som motivering. Kvinnorörelsen mobiliserade då för fred genom aktionen "Kvinnornas Ner med vapnen". Det dröjde ända till 1921 innan kvinnorna i Sverige fick rösta.

Broderad tavla ~ UA = Ulla Andersson 
Finns på Elin Wägner-Sällskapets

 Lilla Björka i Berg

Daggmasken

Tidigare statsministern Göran Persson har också tagit med Daggmasken i sina memoarer MIN VÄG, MINA VAL. I ett kapitel "Att bryta oljeberoendet" skriver han:

   "Sverige ska loss ur sitt oljeberoende!

   Det avslutande tvådagarsmötet med Oljekommission höll vi på Harpsund mellan den 15 och 16 maj 2006. Stämningen var mycket god i det försommargranna Sörmland och före dagens överläggningar hade vi morgonsamling. Närmare en andakt kunde man knappt komma än när Stefan Edman läste Harry Martinsons vackra dikt om daggmasken:

Vem vördar daggmasken,

odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull,

stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden

där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom,

den djupe, den lugne odlaren,

den evige grå lille bonden i jordens mull.

Harry Martinson: Daggmasken (Ur Passad)

   Högtidsstämning rådde. Dikten ramade in alla våra tekniska diskussioner och påminde oss om vad vårt uppdrag ytterst syftade till, nämligen omsorg om jorden vi ärvde."

Johan Vrede skriver i ett efterord till Harry Martinsons Aniara om Kvinnorna i Aniara:

"I rymdskeppet, men bara där, har den avskydde diktatorn Chefone makten, medan de kvinnliga gestalterna Doris, Mima, Isagel och Libidel i diktverket Aniara ter sig som de etiskt betydelsefulla alltid och över allt i människans liv. Ja, Isagel når kanske ännu längre. De här kvinnorna uppbär också de viktigaste rollerna i diktarens utkast till en världsbild och livsuppfattning. Kring dem grupperar sig ytterligare gestalter, främst Nobia och Den blinda, libidinnorna, m.fl."

Elin Wägner och Harry Martinson möts i kvinnosyn och miljöansvar med övertygelse om att "Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela".

Rune Liljenrud