Perspektiv vid Årsskifte med Harry Martinson

ANIARA, Sång 72

Minnet kommer glimtvis åter.

Här i rymden finns ej hinder,

alla tider stråla samman,

och jag minns från skilda riken

skärvor från min långa vandring.

MYRVÄGAR 

Långa är myrornas vägar hem.

Natten kan överraska dem;

Solen går ner bakom vandrarens sko

Mycket kan hända på myrornas mo.

...

Rune Liljenrud 

Ål (Anguilla anguilla) - naturens mest gåtfulla djur

Augustprisvinnaren 2019 Patrik Svensson  har med sin debutbok  Ålevangeliet väckt intresset för ålen, ett av naturens mest gåtfulla djur, liksom för Sargassohavet i Atlantens nordvästra del, som är avgörande viktigt för att något förstå just ålen.

Motivering Augustpriset till Patrik Svensson Ålevangeliet lyder: 
En svindlande historia med filosofiska och existentiella förtecken om den utrotningshotade ålens ursprung och plats bland människan och myter som för läsaren ut på djupt vatten, både bokstavligt och bildligt.

I den poetiska Eddan sägs i dikten Allvismål att jättarnas namn på havet var Ålhem.

Tor sade:
23. »Säg mig du, Allvis -
alla varelsers öde
väntar jag, dvärg, att du vet -
huru den sjön,
som skepp ro på,
heter i varje värld!»

Allvis sade:
24. »Sjö den heter bland människor,
vida skivan hos gudar,
vanerna kalla den våg,
jättarne ålhem
alferna vätskeämne,
namnet djupt hav giva den dvärgar.»

Harry Martinson skriver i KAP FARVÄL! om Sargassohavet och i hans lyrik finns ålens gåtfullhet med, såsom i Skapelsenatt ur NOMAD eller Japansk legend ur VAGNEN:

SKAPELSENATT

Vid stenbron möttes vi,
björkarna höllo vakt,
ån blank som ålen slank mot havet.
Vi slingrade oss samman för att göra Gud,
suset gick i höstsäd
och rågen sköt ut en bölja.


JAPANSK LEGEND

Seglivad som en ål
överlevde han sina fienders önskningar om en snar död.
Han kom till Sepi,
en ö i Gröna sjön bortom Kawa.
Där gled han in i en bäck
och lät sig fångas av en bondkvinna
nära Starrängens vaktstuga.
Han fann att det var i andra Ashikaga-shoguns tid
och Daimyos for hårt fram i landet.
Sedan han förvissat sig om detta
förvandlade han sig, omfamnade bondkvinnan och sade:
var håller Moritomos baneman sig gömd.
Jag är den hämnande handen ur hav och skog.
Ödet omringar honom och har sänt mig hit.

Sven Edvin Salje tecknar i sin bok "Hantverkaregatan" måleriskt detaljer från livet vid bygatan i Jämshög, där han växte upp bland duktiga hantverkare, som alla nu är borta. Salje ger levande bilder av livsvillkoren för människorna och deras hårda kamp för överlevnad. Ålen nämns och när hästekipage efter sex- eller sjumilafärder från Listerlandet kom till Jämshög, fanns i fisklådan förutom flundror, sill, torsk, någon gång beställningslax, också "en knippa ål". Sven Edvin Salje delade, tillsammans med jämnåriga kamrater, ålrevar under sin barndoms fisketurer.

Werner Aspenström berör ålen i dikten Språket ur ORDBOK 

[...]

En stormig natt lämnar ålen åmynningen.
Med stängd mun,
levande på sitt eget hull
simmar den ljudlöst bort
från allt den lärt sig,
glider som en kälke
genom Atlantens mörka dalgångar,
i den mikroskopiskt tunna snön
som hela tiden faller,
medan ögonen hela tiden växer
och smälter samman till en enda blick.
Flitig såsom nålen ilar ålen,
stirrar med sitt synålsöga mot Sargasso,
som den aldrig skall nå...

Patrik Svensson tar i sin bok Ålevangeliet läsaren med på flera djupt belärande  litterära utflykter, i Bibeln och inte minst intressant det som Nobelpristagaren 1999 Günter Grass skrivit 1959 om ålen i sin roman Blecktrumman.

I slutkapitlet Sargassohavet får läsaren utifrån Patrik Svenssons nitiska arbete med "ålfrågan" en existentiell metafor: "Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa?" 
Här, som på flera sidor i boken, finns texter som man gärna återvänder till och behöver djupna i. Patrik Svensson anknyter till Arvid Carlsson, som fick Nobelpriset i medicin år 2000, och som tänkt över ett tillstånd som är helt frikopplat från upplevelsen av tid. 
"Och vad är det" sa han. "Det är ju evigheten."

Rune Liljenrud

tvalt utdrag från webbe

GOD HELGLÄSNING MED ÅRSJUBILERANDE LITTERÄRA SÄLLSKAP

Litterära sällskapen bjuder berikande helgläsning 
genom sina årsböcker och årsredovisningar 

BOKLAND

Tänk dig världen som en läsesal.
Där finns livets bok så rik på blad
som en lövskog i ett sommarland.
Lägg därtill ett bergland, lagens bok,
lagens tavlor, sten från Sinai
och ett kilskriftkunnigt Babylon.
Vem kan läsa sig till kunskap nog.
Vilkens flit kan liknas vid en hand
som kan genombläddra livets skog.
Outtömlig ter sig gåtans bok
och oändlig läsning återstår.

HARRY MARTINSON: Ur Boken i vårt hjärta (1969)  

Harry Martinson-sällskapet kan i år fira 35 år efter tillkomst och sänder inför Julhelgen sina medlemmar en fullmatad tidskrift Doris 36/2019 tillsammans med Sällskapets nytryck av Harry Martinsons TUVOR, 1973 som nu har ett förord av Stefan Edman. Ordföranden Semir Susic kallar diktsamlingen för en "grön pärla" och visst är den så, men däri finns alla  naturens årstidsfärger: 

Rimfrosten, vinterns dagg, klär skogens grenar.

Granar i järnton, björkar i silver.

Några frysande domherrar pöser sig röda i rimludnad 

syren.

Fjolårsgräset glittrar vintersaltat.

LÖVSUSET

Lövsuset är som ljudet av oräkneliga vingar
ur tidens flykt.
Varje nu har ett eget vingpar.
Lyssnar du djupt inunder
talar i höstträdens kronor
vårar och somrar i blandning.
Vintrarna kommer dig frysande nära.
Livsvind och dödsvind blandas,
talar i tungsint molnkväll
med tidens vågor.

HARRY MARTINSON : Ur TUVOR

Oljemålning av Sven Ljungberg

Omslagsbild: Tillsammans på jorden,
kritteckning av författaren 2019

Alf Elmberg är god kännare av Harry Martinsons författarskap och han ger med sin skrift "Harry och jag", i år när Harry Martinson-sällskapet  jubilerar 35 år, ett värdefullt litterärt tidsdokument som spänner över lång tid och flera år med glimtar av hans långa medlemskap i Harry Martinson-sällskapet samt som medlem av dess styrelse. Alf Elmberg sammanträffade med Harry Martinson i Göteborg 1956 och fick då en personlig dedikation i ANIARA

Harry Martinson

till

Alf Elmberg

med hjärtlig

tillägnan

Alf Elmberg skriver mycket intressant om sitt arbete med "Damen i väntsalen", som framfördes vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2005 i Göteborg. 

Pamela Jaskoviak 

Scenisk berättelse om mötet och vänskapen

mellan Harry Martinson och Margaret Eliza Kjellberg

I rollerna Guje Palm Victoria Brattström

Efterord av Alf Elmberg 

Alf Elmberg omnämner Elisabet Hermodsson, som år 2005 deltog i Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Göteborg och författade till denna en värdefull essä "Möte med Harry Martinson", som finns tryckt i ett häfte (ISBN 91-97-5036-3-0), där Alf Elmberg skriver i en inledning: "Elisabet Hermodsson är författare i Harry Martinsons anda, en av hans främsta efterföljare. Både till form och innehåll finns stora likheter, naturens mångfald och villkor, oron för konsumtionssamhällets utveckling. Hon har betonat sinnligheten och sinnenas glädje, hävdat innerligheten, livskällornas rätt."

Alf Elmberg summerar sin 24 A4-sidor stora skrift "Harry och jag", (Idéprint, Borås 2019) så: 

"Under många år har Harry för mig varit en insikternas och tankarnas förebild, när det gäller att förstå sanningar, att tänka med hjälp av hans erfarenheter, kunskaper och hållningar och njuta av hans vackra språk. Jag har fått hjälp och tröst, förklaringar. […] Det går att beskriva Harrys verk som en av mina ingångar till den stora litteraturen. […]
Jag har ofta svårt att erkänna mig närvarande i vår tid och dess yttringar med alltmer förvridna och påträngande media och skeenden som tröstkonsumtion och ytlig underhållning. Harry talade om den trötta fårskockspsykosens tidevarv."

Alf Elmberg letar efter ord för avslut till sin skrift "Harry och jag" och han finner orden i ANIARA, sång 49:

Hur svårt att tro på livet efter detta.

Hur rätt att önska livet efter detta.

Det är att visa glädje vid att leva

och lust att till dess skönhet återvända,

och inte bara dö som strandens slända.

  

Pär Lagerkvist-samfundet ger sin årsbok 2019 titeln "Humanismens knutna näve". Denna har här i bloggen tidigare redogjorts för, i samband med att Samfundet 30-årsjubilerade i Öja Hembygdsgård den 9/10 november i år.

Werner Aspenströmsällskapet
 har 2019 firat 20-årsjubileum

Ordföranden i Sällskapet Ulf Lindén skriver i sitt Julbrev att Werner  Aspenströms  syn på  människan  och planeten  äger  både en stor aktualitet och  tidlöshet. Han förebådade den nya  geologiska epoken antropocen (människans tidsålder) som definieras av  den moderna  människans kraftfulla och massiva inverkan på jorden och klimatet.

WERNER ASTENSTRÖM

Samlade dikter, 848 sidor

Werner Aspenströms ”På pryltorget” manar till eftertanke:  

PÅ PRYLTORGET (Ur ORDBOK, 1976)

SÄLJES:
Avmaskad, fyra månaders hundvalp.
Jakttrofé, noshörningshorn, 62 cm. 
Churchill: Andra världskriget.
Målvaktsbyxor, magmatta, benskydd,
plockstoppshandske, skridskor.
Parakiter, praktfinkar.
Bandit, 500 kr. 
Officerspäls, enastående tillfälle, 
matelasserad med renhår. 
En nästan ny bäddsoffa. 
Indisk safir. 

ÖNSKAS:
En hängbjörk. Och vidare en fågel.
En koltrast. Och vidare en sång. 
En skymning. Och vidare en tystnad.
En gryning. Och vida kring en sol. 
Het sommar. Och efter det en fågel. 
En trana. Och därefter snö. 

Saljesällskapet bildades 1999 och kan 20-årsjubilera

Årsskriften 2019 uppmärksammar att Sällskapet nu varit verksamt under 20 år och innehåller en bibliografi över översättningar av Sven Edvin Saljes romaner, till norska, danska, finska, isländska, holländska, tyska och tjeckiska. En översättning till engelska av "På dessa skuldror" är under arbete just nu av språkvetaren, journalisten och tidigare BLT-medarbetaren Erick Löfdahl.
Ordföranden Gustav Fredriksson skriver om Saljesällskapets bildande 1999 med stort ideellt arbete och vidareutveckling under 20 år. 

Årsboken har fyra Saljenoveller från Jul- och veckotidningar:
Ljungkungen, Portieren, Främlingen och Torken. 

Omslagsbild: 

Omslaget till dansk utgåva av Den söker icke sitt

Gustaf Hellström-sällskapet 20-årsjubilerar 2020 

Gustaf Hellström-sällskapets ordförande Lena Persson inbjuder Sällskapets  medlemmar att inför 20-årsjubileet, som uppmärksammas extra på årsmötet den 19 april 2020, berätta om hur intresset för Gustaf Hellströms diktning och Sällskapet började. Personliga berättelser är viktiga! Gustaf Hellström-sällskapets mycket innehållsrika Medlemsblad ges ut två gånger per år. Sällskapets omfattande skriftserie har hittills utkommit med sex böcker och vid årsmötet 19 april beräknas försäljningen av en ny bok i skriftserien kunna starta, en samling noveller av Gustaf Hellström.

Gustaf Hellström i Svenska Akademien 1942 

 Första Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne 

utdelades i Klockrike för 10 år sedan till Poeten Li Li

"För besjälat författarskap och lyhört inkännande översättningsarbete, som i språklig kamp med symboler, precisa ord och uttryck, tecken och bilder, skapar vägar mellan olika kulturer”.

回复：Li Li hälsar

Li Li håller just nu på med att översätta Harry Martinsons korta dikter och han skriver att det fungerar utmärkt på kinesiska. Han hälsar varmt 发自我的华为手机

Varmt  T  A  C  K

 till årsjubilerande

Litterära Sällskap

och skribenter !

God Helgläsning

GOD JUL 2019

GOTT NYTT ÅR 2020

Rune Liljenrud

RYMDENS ALFABET ~ av Maria Küchen ~ viktig läsning för PILGRIM under Klimatmötet i Madrid

"Apollo II var den första bemannade månlandningen. Ett halvår tidigare, julen 1968, hade Apollo 8 skrivit rymdhistoria genom att bryta sig loss från jordgravitationen och lägga sig i omlopp kring en annan himlakropp - månen.
   Alla som framtill dess hade skjutits upp i rymden, från Gagarin och framåt, hade stannat i bana kring vår planet. De hade befunnit sig så nära jorden att de inte riktigt fick något utifrånperspektiv. Fotografierna som sändes hem från Apollo 8 innebar något helt nytt.
   För första gången såg mänskligheten sitt gemensamma hem långt utifrån rymden - en oändligt ensam himlakropp omgiven av mörker.
   Apollo 8:s astronauter var djupt tagna av the overview effect och ville högtidlighålla den. Julafton 1968 läste de därför början på skapelseberättelsen från sin kapsel. Via radio nådde uppläsningen uppdragskontrollen i Houston i Texas och sändes vidare världen över. Idag finns den tillgänglig på You Tube, man kan söka på 'Apollo 8 Bible'. Ödsligheten i skapelseberättelsens början fick en ny dimension när orden förmedlades från månen till jorden, ledsagade av bilder med den grå månytan i förgrunden och jorden i fjärran - liten, lysande, ömtålig."

Maria Küchen, (tidigare Gummesson), har i poesi och lyrisk prosa flera gånger berört rymden. Hennes bok RYMDENS ALFABET "är en kulturhistorisk berättelse om rymdfartens utveckling, skildrad från A till Ö. Maria Küchen har förvandlat sin passion för rymden till en bok full av kärlek och mystik." 

I PILGRIM - En tidskrift för andlig vägledning - utvecklar Maria Küchen sina tankar utifrån the overview effect. För läsaren aktualiseras bilder från Harry Martinsons ANIARA. Poeterna har, med utgångspunkt från Harry Martinsons lyrik, ett kapitel i RYMDENS ALFABET, där Maria Küchen avslutar så:

   "Jag är kvar på en jord som ännu inte har förötts. Kanske finns en Ariadnetråd som kan leda oss ut ur labyrinten när vi har dödat monstret.
   Monstret, det är vi - eller snarare vår oförmåga att avstå från att tillämpa tekniska landvinningar som hotar mänsklighetens och planetens överlevnad. 
   'Rymdens grymhet övergår ej människans', skriver Harry Martinson, men där har han trots allt fel.
   Rymdens fruktansvärda renhet är så ofattbart mycket grymmare än vi. I det smutsigt mänskligt ofullkomliga finns en fara men också en fruktbarhet. Jag går hem i natten med en röst inuti som viskar att jag inte ska vara rädd."

 T A C K  Maria Küchen

för Ditt sätt att förmedla

vad Du djupt har insett !

Rune Liljenrud