SVEN EDVIN SALJE
* 15 februari 1914 † 3 augusti 1998
Fornstugan vid Författarmuseum / Hembygdsgården, Jämshög
Sven Edvin Salje - Porträtthuvud, av Mattias Olsson, Jämshög
Författarmuseum / Hembygdsgården Jämshög,
en guldgruva att ösa kulturell kunskap ur, vårdar minnen av
Sven Edvin Salje och Harry Martinson
Här gick Salje i skola 3-6 klass och Martinson sitt sista skolår
Sven Edvin Salje och Harry Martinson hade gemensam "rotjord och ursprungsbotten" i Jämshög och detta vittnar båda om; Harry Martinson i ett brev till Salje den 25 januari 1937 och Sven Edvin Salje skriver om Harry Edmund i Hantverkaregatan 1980:
[...]
"I kanten av den långa ekbron över bäcken satt ofta under heta sommardagar en storvuxen pojke med dinglande ben och fötter ned över vattnet, som alltid och tidlöst var på väg mot större vattendrag och öppna hav. Pojken täljde barkbåtar. Skolpojken hette Harry Edmund och kallades allmänt för Lillhjonet. Han var intagen som sockenbarn på ålderdomshemmet. Han hade varken far eller mor. Jo, mor i Amerika. Plötsligt kunde någon som på vägen slängde sig fram meter för meter på kryckor stanna till och hojta:
- Harry, nu är det snart kvällsmat, gack nu med hem!
Ja, där satt Harry, som sedan skulle bli en av de aderton, nobelpristagare i litteratur."
[...]
SVEN EDVIN SALJE: Ur Hantverkaregatan
Karl-Fredrik Björn skriver i sin biografi om Sven Edvin Salje SJUNG DIG SJÄLV EN SÅNG:
"Harry Martinson kom från Saljes hemsocken; man kan tryggt utgå från att Sven Edvin Salje lusläste Nässlorna blomma, där han t.o.m. kunde peka ut gårdarna från vilka sockenbarnet Harry rymde. Harry Martinsons tidiga böcker - som Salje köpte och läste vart efter de kom ut - kan ha gett näring åt hans skrivande i ungdomen, även om inget annat påverkat honom än att Martinson kom från Jämshög och skrev om detta."
I sin memoarbok Brev till livet minner sig Sven Edvin Salje tillbaka till när han från oktober 1940 gick på Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke, Göteborg och där av sina lärare blev kallad att medverka med en föreläsning vid avslutningen av en folkbildningskurs i Landvetter. Det skulle bli "En kväll med ljus mitt i krigets död och mörker". Alla Saljes lärare sade sig ha läst hans debutroman Dimmorna lyfter, som fått beröm av en så kritisk herre som doktor Söderhjelm på Handelstidningen. Salje gav efter en natts övervägande ett jakande svar och han skriver: "I mitt föredrag [...] berörde jag den diktargrupp som gått till vår litteraturhistoria under namnet Fem Unga. Lundkvist, Kjellgren, Martinson, Asklund och Sandgren."
Det hade varit högst intressant att få veta vad av Harry Martinson ur 5 unga som Salje berörde i sitt föredrag, men detta skriver Salje inget om i memoarerna. Läsarens intresse söker sig kanske ändå till Martinsons prosaskisser "Parken och människan" eller "Stor roman" bland Harry Martinsons bidrag i 5 unga.
Episoden med valet av föreläsningsämne vid "En kväll med ljus mitt i krigets död och mörker" röjer nog något av att Sven Edvin Salje och Harry Martinson hade gemensam "rotjord och ursprungsbotten".
Sven Edvin Salje och Harry Martinson lämnade sina böcker som gåvor till varandra. I ett brev 25-11-42 till Käre Sven!, skrivet på Länssanatoriet Uttran strax söder om Stockholm, ger Harry Martinson varmt erkännande:
"Jag vill nu med detta brev tacka Dig: först och främst för boken, som jag läst tre gånger. Det visade sig att den stod ut med en sådan granskning, och det är mer än vad man brukar kunna säga om de flesta böcker. I stilistiskt och måleriskt avseende är Du förundransvärt avancerad redan, och även i det psykologiska är Du på väg framåt. Kort sagt, jag är glad över och imponerad av vad Du redan med Din andra bok förmår som författare. Alldeles särskilt glad är jag över att Du odlar detaljen vilket gör att de scener Du bygger upp nyanseras i ens medvetande och stå fram som mättade och fylliga. Där finns iakttagelser över blommor, djur, stenar etc. Sådant skapar levande omgivning kring de agerande och kommer dem att framträda plastiskt."
Ljudupptagning som finns bevarad på
Författarmuseum / Hembygdsgården Jämshög
Harry Martinson-samlingarna
I samband med invigningen år 1975 av Harry Martinson-samlingarna på Författarmuseum / Hembygdsgården Jämshög, uttalade Harry Martinson sin stora tacksamhet och hans varma uppskattning av Sven Edvin Salje kommer tydligt fram i en ljudupptagning som då gjordes. Han hörs bl.a. säga och särskilt rikta sig till:
"min kollega Sven Edvin Salje, som i själva verket är den, som är initiativtagaren till allt sådant. För han har varit den första i Jämshögstrakten, som har på allvar samlat, och han har gjort det med den lidelse och allvar och verklig vetenskaplig inriktning på, att det ska vara autentiskt och att det ska finnas belägg för vad man finner och vad man ställer fram och vad man säger om det framställda. Nu tackar jag dig så hjärtligt för din insats här, som är ovärderlig."
I Ljudarkivet hos Författarmuseum / Hembygdsgården Jämshög finns många värdefulla inspelningar bevarade. Detta är en radioserie som gjordes i samband med Sven Edvin Saljes 80-årsdag, år 1994. Han berättar att såväl hans far som mor var mycket intresserade av att läsa böcker och manade sina barn att göra detta. Sven Edvin Salje citerar sin far:
"Kan du inte vår historia eller lite av den så kan du inte orientera dig i det samhälle som är vårt nu och som snart kommer att bli ert, ni ungdomar, och har ni då inte läst någonting så står ni där utan kontakt med tidigare generationer". Det gjorde att jag läste mycket, berättar Sven Edvin Salje i radiointervjuerna, som finns att lyssna till på Författarmuseum.
Sven Edvin Salje har som författare "en absolut egen ton"
Sven Edvin Salje får i en radiointervju frågor om litterär påverkan från andra författare. Salje hade ju träffat Vilhelm Moberg och finns det då något som Vilhelm Moberg lärt honom? På detta svarar Salje att "vi försöker nog att inte härma varandra utan vi försöker istället att undvika att komma så nära någon annan. Man skall ha en egen ton om man skall bli författare, en absolut egen ton, så att man skall kunna säga att det är Vilhelm Moberg och det är Pär Lagerkvist. Det är mycket noga och där är man känslig på förlagen".
VANDRING I FÖRFATTARBYGD
I denna DVD VIDEO berättar Birger Johnson och Bengt Bejmar, båda med unika kunskaper, om Salje och Martinson och de tar oss med på vandring i den bygd som är författarnas "rotjord och ursprungsbotten". Regissör och producent: Bengt Roslund
Monument från år 2010, över Saljes författarskap i form av en bok
med texten på boksidorna hämtad ur Saljes Förspel
och handlar om hans första sommar efter konfirmationen
med många svåra frågor inför framtiden. Symbolen kan vara
plogblad, som anger hur djupt Salje plöjer i mänsklig historia
Konstnär är Börje Berglund, Kristianstad
Stilla flöt ån
Emaljfasad från år 2007 på Biblioteket i Olofström
Kenneth Skarphagen, Jämshög och Bob Matson, Asarum
Konstverket knyter an till Sven Edvin Saljes och Harry Martinsons
författarskap, bl.a. Saljes Kustridaren och Martinsons Aniara
Biblioteket i Olofström inrymmer
Harry Martinson-rummet & Sven Edvin Salje-rummet
och där finns många dedikerade böcker, bl.a denna
Sven Edvin Saljes MÄNNISKORS RIKE
med Saljes dedikation till Martinson
I samband med kulturveckan Nässelfrossa 2010 invigdes ett nytt
litterärt konstverk, "Vägskäl” av Kristianstadskonstnären Börje Berglund
med Harry Martinson- och Sven Edvin Saljetexter.
Sven Edvin Saljes text är hämtad ur Hantverkaregatan
Konstverket finns utanför Olofströms bibliotek och består av tre stycken tre meter höga pelare i syrad betong. Mellan dem finns ett klot i brons med texter av Harry Martinson och Sven Edvin Salje. Vägskäl är temat i de två texter som återges på konstverket, dels ur Vägen till Klockrike av Harry Martinson, dels ur Hantverkaregatan första raderna i kapitlet som heter "Vägskälet", av Sven Edvin Salje. Klotet vilar på en sockel och över lyser en lampa, som anspelar på Harry Martinsons Aniara.
Åt hembygdens söner
Deras sådd - vår skörd
Minnesstenen vid kyrkan, Jämshög
Olofströms kommun
BENGT BEJMAR
berättar om Jämshögsbor
som låtit tala om sig
Harry Martinson 1904-1978
Sven Edvin Salje 1914-1998
De två sista av De tio på stenen
SVENSK OCH BLEKINGSK VAR DERAS GÄRNING
TACKSAMMA FÖRSAMLINGSBOR RESTE STENEN
I klocktornet i Jämshögs kyrka hänger två klockor. Den större, som blev installerad år 1988, har en inskription med ord av Sven Edvin Salje:
"Min malm vill sjunga Ditt lov, o Herre.
Min ton må trösta, glädja och vägleda den
som söker stigen
upp mot Guds blommande ängder."
Pennans makt
Av konstnär och skulptör Ingrid Enarsson, Skräddaröd, 2006
Konstverket av aluminium finns i rondellen, Jämshög
Föreställningen Hem till havet, gavs 2009 i Olofström
baserad på Sven Edvin Saljes romansvit om familjen Loväng
På dessa skuldror (1942) ~ Film 1948
Människors rike (1944) ~ Film 1949
Den söker icke sitt (1953) ~ Film "Tarps Elin" 1957
Lågan i kvällen (1971)
Hem till havet (1973)
Vingslag i natten (1948) ~ Film 1953
HEM TILL HAVET
Pjäs fritt efter Sven Edvin Saljes skildring av familjen Loväng
Manus: Claes-Göran Olsson ~ Regi: Nina Olsson
"Visst skildrar Salje på ett skickligt sätt den tid då landsbygden började avfolkas och ungdomarna flyttade in till städerna. Han ger oss också tydliga och detaljrika beskrivningar av småbrukarnas strävsamma arbete men det jag tilltalas mest av är Saljes förmåga att ge sina romanfigurer liv. De känns äkta och de berör. Här finns kött och blod, svett och tårar."
Ur Regissören Nina Olssons programförord till Hem till havet
"Möt människorna i Motorpa by under några timmar och låt Sven Edvin Saljes budskap engagera dig!" Så skrev ordföranden i Saljesällskapet Gustav Fredriksson i programbladet och en berikande och oförglömlig Saljeupplevelse fick alla som hade möjligheter att se föreställningen Hem till havet !
"Sjung dig själv en sång är ett högst personligt och inkännande porträtt av en av våra mest folkkära författare", beskriver LTs förlag Karl-Fredrik Björns bok (1981) om Salje. Denna biografi bygger på nära kontakt med familjen Salje. Vi får veta om Sven Edvin Saljes tidiga favoritförfattare, vartill hörde bl.a. Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson och Pär Lagerkvist. Boken återger brev från Harry Martinson, som anknyter till Saljes och Martinsons gemensamma hembygd, "rotjord och ursprungsbotten" i Jämshög: "För den jord där man är född har man ett andligt intresse", skriver Martinson i brev till Salje (25 jan. 1937)
Livskamraten Gertrud
* 22 maj 1914 † 10 november 1993
I Karl-Fredrik Björns bok om Sven Edvin Salje får vi veta att han första gången mötte sin blivande hustru - också hon född 1914 - folkskollärarinnan Gertrud Petersson, hösten 1941 på en föreläsning av Jeanna Otterdal i Jämshögs församlingshem. De gifte sig den 21 december 1942. Bland bokens bildmaterial finns en bildtext, som antyder hur viktig hustrun Gertrud var för Sven Edvin och för hans författarskap: "skyddsringen kring Sven under arbetsperioderna och stödet då missmod och depressioner satt in har hon tillhandahållit. Och under alla åren har hon haft lärartjänster".
Båda makarna Salje historiskt intresserade och kunniga
När Sven Edvin Salje år 1989 i Uppsala utnämndes till Agronomie hedersdoktor, skriver fakultetens dekanus till honom: "Anledningen till detta är främst Era gedigna kunskaper och noggranna tillämpningar av agrarhistoria i Ert författarskap."
Också hustrun Gertrud var historiskt intresserad och kunnig. När hon kom från Skåne till Jämshögsbygden märkte hon den djupa aktning bygdens folk hade för gångna generationers liv och kulturella angelägenheter. Hon intresserade sig särskilt för ortsbefolkningens klädessed under 1700- och 1800-talen och utgav år 1955 skriften "Öllerska Bygdedräkten - Jämshög, Kyrkhult, Näsum - slutet av 1700-talet". En ny upplaga av verket utkom år 1980.
I familjen Salje var julhögtiden viktig.
Om detta vittnar inte minst de helgbetraktelser som Sven Edvin Salje skrivit i olika jultidningar. I nästan varje julberättelse finns invävt ett socialt budskap. Saljesällskapets årsbok 2008 innehåller ett urval av Saljes julberättelser och där finns också några personliga julhälsningar med juldikter till hustrun Gertruds teckningar.
Julkväll
Julkvällen var mäktigare än alla
andra kvällar.
Den var allas. Den var ljusare och
djupare än någon familjehögtid.
Ingen i kretsen firades. Inga leverop.
Glädjen var öppet delad som brödet på
bordet.
Men mitt i detta som var vårt, nämndes
det alltid något om den ensamme, den
hemlöse, den sorgsne.
Varför blev det sagt?
För att vi, som ännu stod i tillväxt,
skulle förstå, att det därute fanns en
värld utan nåd, för mången en kväll
utan ljus och kärlek?
Ja, jag tror, att orden blev sagda
just i den stunden, då vi alla djupast
kunde ana det som är ensamhet och
främlingskap.
Livskamraten Gertruds stora betydelse för diktaren och maken Sven Edvin finns med i stor tacksamhet, när SVEN EDVIN SALJE 100 år högtidlighålls!
Om tredje delen i Sven Edvin Saljes romansvit, Lovängserien Den söker icke sitt (1953) skriver Salje i ett förord till boken då den 1955 trycks i 100.000 exemplar på FOLKET I BILDS FÖRLAG:
"Under tio års tid lämnade mig Tarps Elin ingen ro. Hon befann sig hela tiden i mitt framkallningsrum. Då bilden av henne var klar och lades fram till påseende, var det ingen anmälare, som placerade henne i de lösaktigas skara.
Endast den pryda typ, som själv aldrig prövats av ensamhet och längtan, som undgått att smärtsamt föda för att genast mista, uthärdade i sin dom."
Sven Edvin Saljes bok hämtar sin titel från Kärlekens lov i Bibeln, 1. Kor.13:5 "den söker icke sitt". Den djupa och ömsinta människokunskap som finns i boken för tankarna till kvinnoporträtt i böcker, som tre av Sven Edvin Saljes tidiga favoritförfattare skapat:
Vilhelm Mobergs Kristina
Ivar Lo-Johanssons Rya-Rya
Pär Lagerkvists Mariamne
Sven Edvin Salje och Harry Martinson högaktade båda
Gustav Hedenvind-Eriksson
som proletärförfattare, en realist och erfarenhetsdiktare.
Här ett Hedenvind-citat, som kanske tolkar något av
Sven Edvin Saljes mycket omfattande historiska diktning:
"Att se tillbaka på sin historia är som att ro: färdriktningen är framåt, men blicken riktar man bakåt, och synfältet vidgas hela tiden."
Eyvind Johnson ger god introduktion till denne författares diktning
Anteckningar vid läsning i Gustav Hedenvind-Erikssons verk
Den ingår i Gustav Hedenvind-Erikssons På minnets älv (1961)
Sven Edvin Salje skrev två teaterpjäser
Faddergåvan (1938)
Korset på vinden (1946)
Sven Edvin Salje var i sin ungdom "en mycket road och roande
amatörskådespelare", skriver Karl-Fredrik Björn i sin Salje-biografi
Publika evenemang med Saljesällskapet
Bok- och Biblioteksmässan, Göteborg
Kristianstad Bokfestival, Kristianstad
Nässelfrosa, Olofström kommun
Här finns ett rikt utbud av goda litterära kulturupplevelser och här ges råd och tips om Sven Edvin Saljes många böcker, varav fyra blivit film, samt mycket annat stort författarskap. Han var en flitig medarbetare i olika tidningspublikationer.
Vad skall man helst börja med att läsa av Salje, är en inte så ovanlig fråga ifrån nyväckta intressenter. Svaren kan givetvis variera, men kanske ändå detta...
Hantverkaregatan - Saljes uppväxtmiljö
Du tysta källa - Självbiografisk
Lovängsserien - Storartad människoskildring
Genom Lindens krona - Livsvillkoren förändras
Brev till Livet - Minnen
Att så läsa Sven Edvin Salje, det är - som Harry Martinson uttrycker det i en dikt i Ur de tusen dikternas bok -
Att resa med sin tanke i tid och rum,
det är att låna sig en vingbredd
utspänd över åren.
Medlem i Saljesällskapet får en innehållsrik Årsbok
och fortlöpande information om Sällskapets arbete
i strävan att levandegöra Sven Edvin Saljes diktning
också åt nya läsare och för kommande generationer
I denna årsbok ingår bl.a novellen Händels largo,
varmed Salje debuterade som författare år 1937
och tidigt visar vilken god människoskildrare han är
Sven Edvin Saljes kortroman INTILL GRYNINGEN
utkom 1960, utgavs 1971 i Wahlströms mini-pocket
Den är Saljesällskapets Årsbok 1999
INTILL GRYNINGEN med starka personskildringar
- som alltid hos Salje - pejlar djupa existentiella
frågor om livstolkning, moral och personligt ansvar
Den skildring av skola med lärare och elever som finns i boken
för tankarna till Harry Martinsons skildring av Nebbeboda skola
Sven Edvin Salje tog initiativ för tillkomst av
Jämshögs folkhögskola
Vårblommorna som avtecknar sig mot folkhögskolans klockstapel under Harry Martinson-sällskapets majdagar på Jämshögs folkhögskola, vill här vara en symbol för framtidstro - Att
Sven Edvin Saljes diktning också hör framtiden till!
Ek ~ Quercus robur
Sven Edvin Salje
Ek ~ Blekinges landskapsväxt
Symboliserar beständighet
Program för Saljeåret 2014
En diktstrof av Harry Martinson ur Folket i Bild 1951, får här till sist tolka och varmt hylla författaren Sven Edvin Saljes rika diktargåva - en absolut egen ton framsprungen ur rotjord och ursprungsbotten gemensam med Harry Martinson - till läsare ur alla åldrar, generation efter generation:
Vi vilkas blickar når längre
gissar i soliga dagar
alltid igen den gåta
som lyser i sommarens hagar:
kärlekens sommarstjärna,
midsommarhimmelens blomma.
Vad förtjänar väl mera
att vi bleve glada och fromma?
Rune Liljenrud