söndag 22 juli 2012

Harry Martinsons GYRO blir årsbok 2012

~ ~ ~
Harry Martinsons GYRO kommer i ny upplaga och blir Harry Martinson-sällskapets årsbok 2012. Omslag av Eva Martinson

Erland Lagerroths artikel i Vetenskapssocieteten i Lund ~ Årsbok 1989 ~ bjuder god hjälp för läsning av Harry Martinsons GYRO




Erland Lagerroth


En dikt av sin tid
eller
I tingens natur har
människan sin lag

Harry Martinsons Aniara
läst år 1990
~~~~~~~~

Hur Eva Martinson väljer att utforma omslaget till sin fars GYRO är ännu inte offentliggjort, men till Bokmässan i Göteborg 2012 skall nyutgåvan av boken vara klar

 
Den tidigare utgåvan av Harry Martinsons GYRO avbildas här. Den är kanske svår att finna i boklådor och antikvariat, men nu är alltså hjälp på gång med ny utgåva av denna högintressanta bok

Läs som en förberedelse gärna Erland Lagerroths djuplodande artikel om ANIARA och GYRO!


GYRO

Vinjettillustrationerna

är tecknade av Harry Martinson[!].

Jord-Eco förlag AB. Stockholm 1986. 149, (4) s.

Uppl:s storlek Okänd.

I bokhandeln möjligen i juli 1986.


 
Erland Lagerroths arbete som publicerades
i Vetenskapssocieteten i Lund,
  Årsbok 1989, utgavs 1991
 i Harry Martinson-sällskapets skriftserie
 
 
 
Illustrationen på omslaget är utförd 1945
av Harry Martinson 
"Osäkerhetskalkyl" är bildens motto.
 
Rune Liljenrud

måndag 9 juli 2012

Hagstaddagen 8 juli - Maria Wine 100-år


Artur Lundkvist & Maria Wines Stiftelse inbjöd till firande av Marie Wines 100-årsdag söndagen den 8 juli 2012 (Hagstaddagen) på Artur Lundkvistgården i Hagstad, Oderljunga, Perstorps kommun.

Maria Wine föddes i Köpenhamn den 8 juli 1912 med namnet Karla Petersen, som hon senare ändrade och antog sitt andranamn Maria och sin mors släktnamn Wine.

Under vårdekens skugga fick de många deltagarna denna soliga och varma Hagstaddag uppleva ett omfattande och rikt program, bl a detta:

Irene Book, lärare i Paris och nu under juli månad stipendiat i Artur Lundkvists födelsegård, framförde tillsammans med sin pianist Kaj Sundblom ett antal tonsatta dikter av Maria Wine.

Rita Hovne Dahlberg, under maj månad stipendiat i Artur Lundkvists födelsegård, framförde delar av en monolog - ett skådespel "Mitten av Karlavägen" som hon författat och som under november månad kommer att framföras i Solna i samband med firande där av Maria Wine 100 år.



I utställningen på Hagstad möter bl a 5 unga ~ erik asklund, josef kjellgren, artur lundkvist, harry martinson och gustav sandgren (som år 1929 alla skrev sina namn med små bokstäver)


Reportage från jordbävningen Agadir, som Artur Lundkvist och Maria Wine upplevde tjugonionde februari, skottdagen 1960 visar till diktsvikten AGADIR (1961) 


Maria Wines favoritblomma var blåklockan, som prydde hennes 100-årsdag och vackert avtecknades  emot den gamla vårdeken på Hagstad, som maken Artur Lundkvist skriver om i diktsamlingen Fotspår i vattnet:

(Texten finns på en tavla vid vårdträdet) 

Eken

mansträd, Han
grubblare, kämpe,
beredd att bli gammal och enstöring,
gudaträd och galgträd, älskat av korpar,
med löven midsommarsena, skurna i grönt läder,
aldrig grönskande nog att dölja sina knotiga lemmar,
träd med knytnävar,
träd som kräver sin scen,
väljer landskapets utsiktspunkter, kullar krön,
vägkors,
vill avteckna sig mot fri rymd, i samspel med moln,
och solnedgångar,
stormbrottare och nötta armhålor,
stundom invalid, liksom återkommen från krig,
bestående stam som frestar till inskrifter,
rymmer ständigt något av likkista, en svartnad eller
rödaktig hålgång,
kämpar in i det sista med några få löv
och utgör ofälld efter döden en vacker ruin,
ärrig som visdomen.


Från utställningen på Hagstad med Maria Wine, blåklockor och dikten Titellek från diktsamlingen Utan längtan - inget liv "Vinden ur mörkret öppnade poesins port för mig"


Medan eftermiddagssolen lyste genom vårdeken på Hagstad och därmed vid kaffeminglet förstärkte 100-årsminnet av Maria Wine, dröjde sig de sista raderna kvar som juli månads stipendiat på Hagstad, Irene Book avslutande sjungit till Kaj Sundbloms musik:

MARIA WINE: ur Lövsus i moll

Första raden: Jag sover utan att sova jag bor i din ensamhet med min ensamhet Ett är sant att två tillsammans är och förblir en-plus-en men också att detta plus aldrig kan bli ett minus
Avslutande raden: Jag seglar på en sömnig flod Min kropp är min båt Små vågor vaggar mig Himlen är ett porträtt av dig Jag vilar med korslagda armar Jag vilar i frid.
Rune Liljenrud