Första bloggfrågan i Helgens litterära tävling 2014

 LITTERÄRA BLOGGFRÅGOR

 presenteras under de fyra adventsveckorna; 

en fråga per vecka. Rätta svaren publiceras före Nyår.

 Frågorna handlar i år om d r a m a t i k !  

Välkommen att svara allteftersom adventsljusen tänds!

*   *   *   *  

1.  SVARA PÅ HELGENS FÖRSTA BLOGGFRÅGA!

Vem är författaren?

Ur vilken pjäs är texten hämtad?

Utdrag ur . . .

[…]

Sage (för sig själv): - Karin hör liksom gården till, sa mor. Vad menade hon med det . . .  Kanske Lars...  Ja, mor menade nog så. Mor hutade åt mig så där försiktigt men likväl bestämt. Mor var rädd att jag skulle gå ivägen... Nej... Snart ska jag börja predika igen. På nytt ska jag vara därute bland människorna, vara där med min sådd som väl till största delen kommer att blåsa bort. Men kanske något korn ska gro i något fattigt människobröst. Kanske. Mina händer är lugnare nu (ser i sina händer). Guds källor sinar aldrig… Det är nog rätt ändå.

Ove (in): - Här är ett brev. Ja, det är till dej, Sage.

Sage: - Tack ska du ha, Ove. Går du igen?

Ove: - Ja, jag har lite att bestyra innan matdags.

Sage (öppnar brevet, läser högt): - Som du vet har vi kyrkoherdeval här. Men vi är inte nöjda med de tre som är uppsatta på förslaget. Vi trodde att du skulle söka. Nu hade vi ett möte häromkvällen. Sockenborna hade mött upp mangrant. Vi kom till resultatet, att vi skulle vädja till dig att bli fjärde man. Vi har talat med biskopen om saken. Han är för att du söker. Här på bifogade listor ser du namn på sockenbor, som önskar dej tillbaka. Och så kan jag tala om att kyrkan håller på att restaureras. Det blir nya bänkar, nya mattor, och så kommer den att bliva hållen i vitt ini, i stället för den gråbruna färgen, du vet. (Sage går fram och tillbaka).

Kerstin (in): - Sage, Sage, korset är inte kvar däruppe!

Sage: -  Tyst, tyst, inte så högt.

Kerstin: - Drag igen dörren lite… Så där ja… Nej korset finns inte där i skrubben. Vävstolen stod i vägen, men jag lyckades ta mej in. Jag var tvungen att se efter. Far har ju varit så orolig för det där. Du vet inte var det finns?

Sage: - Jag har inte en aning om det.

Kerstin: - Bara far inte får veta det.

Sage: - Lars sitter visst därinne. Jag ska kalla på honom (viskar i dörren). Lars kan du komma ett tag?  Lars in.

Kerstin: -  Jag var uppe på vinden nyss. Jag såg efter korset. Det fanns inte där. Är det du? Gud hjälpe oss om far får veta det.

Lars: - Ja, det är jag

[…]

Lars: - Tyst, var det ingen som gick i trappan?

Kerstin: - Jag hörde ingenting. Lars räck mej glasögonen. Dom ligger där på bokhyllan. Tack (läser). Så roligt, Sage. Ja nog visste jag att det skulle gå dej väl…

Sage: - Här är namnen på sockenborna.

Karin (in): - Maten är färdig. Var så goda… Sover Tore? Är han vaken, skulle han smaka något av vad vi har.

Lars: - Jag ska se (gläntar på dörren). Bädden är tom! Var är Far?

Tore (in från tamburen, halvklädd, morgonrock).

Kerstin: - Men far, har du stigit upp! (går emot honom och tar honom i armen).

Tore: - Jag var tvungen att gå dit upp. Det har inte lämnat mej någon ro. Dag och natt, dag och natt (sjunker ner på en stol). Det var du ändå, Lars.

Lars: - Ja, far, jag har slagit det i flisor.

Tore: - Förstod du då ingenting?

Kerstin: - Men far, du måste i bädd. Du tål inte det här. Inga strumpor har du på dej (försöker få upp honom).

Tore: - Så låt mej sitta ett ögonblick (torkar sej över pannan). Förfärligt vad trappan var dryg. Stegen ville aldrig ta slut. Du förstod ingenting.

Lars: - Inte då, men sen. Då jag såg träflisorna förstod jag vad jag gjort. Det var mej själv det gick ut över, inte över far eller farfar. Nej, det var över mej själv. Men i det ögonblicket förstod jag att det var här jag hörde hemma. Just i den stunden blev det klart för mej att det där far sagt om att  k ä n n a,  k ä n n a  för detta som syns från våra fönster (paus).

Tore ser upp, griper om stolkarmen för att resa sig.

Tore: - Då behöver jag inte bekymra mej mera. Mor, ta ett tag under armen. Jag är trött. Trappan var lite för lång för mej. Nej det var den egentligen inte… Det är gott, Lars. Vilan ska bli mej till större nytta nu.

R I D Å

Sänd Ditt svar (1) till 

runeliljenrud@hotmail.com

Första rätt svar belönas med en bok

God helgläsning!

Rune Liljenrud

Julgransdebatten i tidningen Såningsmannen

Saljesällskapets årsbok 2014 innehåller bl.a. en artikel av ordföranden Gustav Fredriksson om Julgransdebatten i tidningen Såningsmannen för 85 år sedan.  

Debatten startade i Såningsmannen nr 50, 14 december 1929 under rubriken "Akta skogen". Röster från fältet framförde rädsla för att julgranar huggs "utan att man tar hänsyn till skogens undergång" och frågan väcktes "om en konstgjord gran kan ersätta en naturlig".

Sven Edvin Salje (Edvin Svenmo) hade i tidningen Såningsmannen nr 10, 7 mars 1931 det sista inlägget i julgransdebatten, varefter tidningsredaktion ansåg frågan vara nog utredd och mottog inte vidare inlägg.

Sven Edvin Saljes inlägg är till stöd för naturliga julgranar, då det "är meningen att det skall planteras granar under kraftledningar. [...] Där skall nu planteras granar, vars höjd icke får bli högre än normala julgranars. Vad är sorgen att se julgranarna falla, mot glädje av en äkt-nordisk jul med en riktig julgran!"

Redan som 17-åring 1931 framförde Sven Edvin Salje sina viktiga tankar och hans mening om granar får stöd av Harry Martinson i Tuvor, 42 år senare:

Vad vore vår värld utan granar,

utan massaved, julgran och gravens ris.

Vad vore den utan det skydd som granen ger

och utan de skuggande sagor

som bara kan berättas av granar.

HARRY MARTINSON: Ur Tuvor

Rune Liljenrud

Pär Lagerkvists "dagboksroman" DVÄRGEN 70 år ~ Under Advent kommer 4 litterära bloggfrågor! ~

KRONOBERGS BOKMÄSSA är en viktig litteraturhändelse och i år är det inte minst Det Fria Ordet som fokuseras. Pär Lagerkvist var en aktiv antinazist och hans dagboksroman DVÄRGEN, som är en studie i ondska och utkom under andra världskrigets onda år, behandlas under bokmässan.

Harry Martinson, som också var en övertygad antinazist, är dock undrande inför Pär Lagerkvists DVÄRGEN och utvecklar detta i ett brev till Brita Hertzman-Ericson, daterat 29 dec. 1944, Båtmansstigen 246, Nälsta, Spånga :

"Pär Lagerkvists "Dvärgen" förbryllar mig en smula och dess fabel övertygar mig inte helt. Men som skildring är den ställvis storslagen. I Stockholms litterära salonger är det närmast en hädelse att inte berömma den såsom det bästa Lagerkvist gjort. Det kan jag nu aldrig tycka. Både "Gäst hos verkligheten" och "Det eviga leendet" anser jag större, ja, även "Onda sagor" och "Bödeln". Men det är väl så att folk av rädsla för att själv bli ansedda för andlig dvärgaktighet berömmer boken. När Lagerkvist kommer ut hit frampå året skall jag diskutera dvärgen med honom. Jag tycker att dvärgen i boken verkar fabulerad snarare än psykologiskt framskapad. [...] "Dvärgen" är en "krumelur" mer än en psykologisk sanning."

Det är Pär Lagerkvist-samfundet som under KRONOBERGS BOKMÄSSA 2014 svarar för program om Pär Lagerkvists roman DVÄRGEN, som i år är 70 år.

SNART DAGS ATT TÄNDA ADVENTSLJUSEN

Också i år blir det LITTERÄRA BLOGGFRÅGOR, som presenteras under de fyra adventsveckorna; en fråga per vecka och de rätta svaren publiceras före årets utgång. Det kommer i år att handla om dramatik!  Välkommen att svara allteftersom adventsljusen tänds!

Rune Liljenrud     

BERÄTTARKRAFT i Olofström ~ Dramatisering SVEN EDVIN SALJE: "Vingslag i natten"

Gränsteatern: VINGSLAG I NATTEN efter Sven Edvin Saljes roman med samma namn. Manus: Claes-Göran Olsson. Regi: Nina Olsson. I år skulle författaren Sven Edvin Salje fyllt 100 år. Gränsteatern har därför valt att hylla honom genom att dramatisera succéromanen VINGSLAG I NATTEN, som kom ut 1948 och som filmatiserades 1953.

Gränsteaterns dramatisering av VINGSLAG I NATTEN gavs i Olofströms Folkets Hus första kvällen i den nu pågående kulturveckan BERÄTTARKRAFT 8-15 november. År 2009 gav Gränsteatern HEM TILL HAVET, där hela Lovängserien låg till grund för teatermanus. Också då svarade Claes Göran-Olsson för manus och Nina Olsson för regi. 

Gränsteatern har lyckats mycket väl att gestalta Sven Edvin Saljes storartade existentiella budskap om rätt, sanning och kärlek. Alla de skådespelande amatörerna gör mycket starka insatser på scenen, som inte kan lämna någon oberörd. Prästgårdsarrendatorn Mårten Berno, som spelas av Claes-Göran Olsson tillsammans med Gerald Rönne, som spelas av Casper Karlsson och Ninni Tornelius, som spelas av Maja Svensson (alla från Karlshamn) samt kyrkvaktmästre Kristmas, som spelas av Mikael Lindén från Tystberga, bjuder på oförglömlig rollgestaltning, som manar till ännu en omläsning av Sven Edvin Saljes VINGSLAG I NATTEN.

Sven Edvin Saljes existentiella budskap om rätt, sanning och kärlek finns i hela VINGSLAG I NATTEN, men allra starkast blir detta när den djupt prövade Gerald, som tillfällig kyrkovaktmästare utför själaringning för sin egen mor, med klockan i kyrktornet. Med detta aktualiseras för varje kännare av Saljes storartade diktning, hans inskription på en av klockorna i Jämshögs kyrktorn:

Min malm vill sjunga Ditt lov, o Herre.

Min ton må trösta, glädja och vägleda den

som söker stigen 

upp mot Guds blommande ängder.

VARMT TACK GRÄNSTEATERN!

Rune Liljenrud

MINNENAS HELG: Sven Edvin Salje minns Harry Martinson‏

  Ljungen är jordens underbaraste och mest gripande växt. 

HARRY MARTINSON: Ur Kap Farväl! 

     Jag har följt Martinsons litterära gärning från hans första verk till hans sista och haft personlig kontakt från 1937-1978, då vi skildes vid hans bår i Sollentuna G:a kyrka en kall vinterdag 1978.

     Redan hans debutverk "Spökskepp" (1929) fanns i min bokhylla och sedan hans samtliga böcker. En söndag 1937 slutläste jag "Vägen ut", som var andra delen av hans "självbiografiska" arbeten. Jag var 23 år och helt gripen. Som i trance skrev jag några tacksamhetens rader till författaren. [...] Jag fick omedelbart svar samt två böcker i dedikation. [...] Vi skulle sedan genom åren upprepade gånger på olika sätt komma att hålla kontakt med varandra genom telefonsamtal, möten och ett antal brev, som jag samtliga har bevarade. [...]

      Vid ett tillfälle under krigsåren cyklade vi tillsammans den c:a en mil långa vägen till Alltidhult. Motluten var många och Harrys lungor svaga varför vi måste ta god tid på oss. Han nämnde ingenting om sin barndom men väl var han fängslad av larver och kryp vid vägkanten och i gräset. Tog upp många av dem och lade i en tändsticksask för att under lupp närmare studera dem tillsammans med vetenskapliga verk. [...]
Under 1950-talet bad rektor G. Thörnefors vid dåvarande Jämshögs högre folkskola (nedlagd 1961) Martinson om ett litterärt bidrag till skolans jultidning. Vi fick då dikten "Alltidhult", som fortfarande citeras ofta vid möten och sammankomster. 

      Vid ett tillfälle föreslog Harry att vi skulle bila till Örkeneds kyrkogård, ett par mil från hans hemsocken. Han ville om möjligt finna sin äldsta systers gravplats. (Ines i "Nässlorna blomma"). Tillsammans med min maka åkte vi dit och tydligt minns vi hur vår aktade vän så fort vi kommit innanför grindarna tog av sig hatten och blev med ens alldeles tyst. Vi hade turen att träffa en äldre kyrkvaktmästare som genast utpekade gravplatsen i ett igenvuxet område av kyrkogården. Alla stod vi där ordlösa en lång stund. Harry djupt försjunken i något mörkt förflutet. Så gick han sakta tillbaka mot grinden igen. Ingen av oss störde honom. [...]

      För oss som följt Harry genom sjukdomens sanatorieperioder och framgångens skapelseår, sved det i bröstet, då vi i tvrutan såg denne vise man vid Nobelfesten trött och betryckt buga som en skolpojke, då han ur Kungens hand mottog den högsta utmärkelse en diktare kan tillerkännas. 

 ~ ~ ~

Texten ovan är utdrag ur en artikel, som är författad av Sven Edvin Salje. Okänt när texten skrevs. Bengt Bejmar bevarar artikeln på Författarmuseet i Jämshög. 

   Ljungen är också evighetsblomma...

HARRY MARTINSON: Ur Kap Farväl! 

Rune Liljenrud

Minnenas helg: Sven Edvin Salje minns Harry Martin