Debatten startade i Såningsmannen nr 50, 14 december 1929 under rubriken "Akta skogen". Röster från fältet framförde rädsla för att julgranar huggs "utan att man tar hänsyn till skogens undergång" och frågan väcktes "om en konstgjord gran kan ersätta en naturlig".
Sven Edvin Salje (Edvin Svenmo) hade i tidningen Såningsmannen nr 10, 7 mars 1931 det sista inlägget i julgransdebatten, varefter tidningsredaktion ansåg frågan vara nog utredd och mottog inte vidare inlägg.
Sven Edvin Saljes inlägg är till stöd för naturliga julgranar, då det "är meningen att det skall planteras granar under kraftledningar. [...] Där skall nu planteras granar, vars höjd icke får bli högre än normala julgranars. Vad är sorgen att se julgranarna falla, mot glädje av en äkt-nordisk jul med en riktig julgran!"
Redan som 17-åring 1931 framförde Sven Edvin Salje sina viktiga tankar och hans mening om granar får stöd av Harry Martinson i Tuvor, 42 år senare:
Vad vore vår värld utan granar,
utan massaved, julgran och gravens ris.
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar.
HARRY MARTINSON: Ur Tuvor
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar