"Att främja intresset för och studiet av . . ."
De flesta litterära sällskapen har någon sådan ändamålsformulering inskriven i sällskapets stadgar. I Harry Martinson-sällskapets stadgar från år 1984, anges att sällskapets syfte är
* att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap
* att uppmärksamma och stödja forskningen kring hans liv och diktning
* att verka för att Harry Martinsons texter hålls tillgängliga i goda tryckta upplagor
Lars Ahlin-sällskapet, som bildades år 2000, har i sina stadgar som ändamålsparagraf "att främja intresset för och studiet av Lars Ahlin".
Det finns många beröringspunkter mellan Harry Martinsons och Lars Ahlins författarskap, deras uppväxtvillkor och deras erfarenheter av luffarliv. I novellen "Härligt grönt gräs", som först utgavs 1944 med novellsamlingen "Inga ögon väntar mig", skildras bland novellens pastoralt vackra naturscenerier, luffarlivets hårda villkor för luffarna Frans och Bosse, som främlingskap, rädsla och hungerns gastkramande smärta. "Om man vore ko ändå, sa Frans och smekte det härliga gröna gräset. Då behövde man bara..."
Det är intressant att jämföra Lars Ahlins luffarerfarenheter och tankar genom beskrivningen av luffarna Frans och Bosse i "Härligt grönt gräs" med skildringen av de erfarenheter luffarna Kristofer Teodor Bolle och Sandemar (Sand-gren/Mar-tinson) gör i Harry Martinsons livsfilosofisk-symboliska tänkebok "Vägen till Klockrike", 1948.
Harry Martinson, som år 1944 erhöll det första Svenska Dagbladets litteraturpris, instiftat detta år när tidningen firade 60-årsjubileum, fick dela priset med bl.a Lars Ahlin.
År 2008 gavs Svenska Dagbladets litteraturpris till Li Li, som året därpå när Harry Martinson-sällskapet firade 25-årsjubileum, tilldelades det första Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne.
Harry Martinsons delvis självbiografiska debutroman "Nässlorna blomma", 1935, "Vägen ut", 1936 och Lars Ahlins debut med idéromanen "Tåbb med manifestet", 1943 kan vara ingång för studium av de båda författarnas arbetardiktning. Harry Martinson rannsakar sin barndom och skildrar det utackorderade sockenbarnet Martin Tomasons hårda livsvillkor. Lars Ahlin skildrar den arbetslöse grabben Tåbb, Tobias Jansson, som i kamp med socialismens etik söker sin livsstil.
Bådas författarskap är efter debuterna mycket stora och omfattande och de är båda föremål för vetenskapliga studier och avhandlingar.
År 2009 gav Lars Ahlin-sällskapet ut texter om Lars Ahlin 1943-2009 "Läs mig som läser er", med Christer Ekholm som redaktör. Bokens titel är hämtad ur Lars Ahlins roman "Bark och löv", 1961 "Läs mig som läser er! Det är min bön och syssla".
Christer Ekholm skriver: "Detta att bli läst är viktigt för de flesta författare, men för Lars Ahlin var det ett existensvillkor. Han såg diktandet som ett kall, ett uppdrag, en social handling, samtidigt som han med emfas höll på läsakten som den egentliga realiseringen av verket. Litteraturen blir på allvar till först då den träder i funktion. Jag vet heller ingen annan diktare med ett så intensivt intresse för receptionen av de egna texterna som Ahlin".
Som ett svar på Lars Ahlins vädjan om att bli läst, ger Lars Ahlin-sällskapet i samband med 100-minnet av Lars Ahlins födelse den 4 april 1915, ut essäboken "Vi läser dig Lars Ahlin", 2015 där goda kännare av Lars Ahlins författarskap skriver om vilken relevans Ahlins texter har för nutida läsare.
När 100-årsfirande i år sker på olika sätt och på många platser, så är detta väl förberett av Lars Ahlin-sällskapet. Den fråga som Sällskapet ställer sig, behöver varje litterärt sällskap arbeta med:
Hur det är med författarskapets aktualitet för nutidens människor?
Gör Ahlins tidlösa kvalitet honom svårhanterlig för en tid som väjer för det mänskligas komplexitet - som någon kulturskribent skrev? Också den frågan är intressant att relatera till Harry Martinsons författarskap.
Vilka jämförelser kan göras mellan Harry Martinsons "tystnad" efter diktsamlingen "Vagnen", 1960 till "Dikter om ljus och mörker", 1971 och Lars Ahlins 23 års långa "tystnad" (1962-1984) efter "Bark och löv", 1961?
Litteraturtidningen "Parnass" 1/2015 har flera artiklar om "Lars Ahlin - en svåråtkomlig gigant" och Lars Ahlin-sällskapet skriver intressant om hur man arbetar för uppfylla Sällskapets ändamålsparagraf "Att främja intresset för och studiet av" författaren. Bl.a Svante Junker skriver mycket belärande om detta.
Lars Ahlin-sällskapet har inför 100-års firandet av Lars Ahlin läst och samtalat om alla Ahlins 28 efterlämnade böcker, inklusive två utgivna av Sällskapet. Läsning och "bokprat" har pågått under tiden november 2008 till december 2014. Man har promenerat i Ahlins fot- och romanspår genom att följa en slinga av 14 skyltar med textutdrag ur 8 av hans romaner - som finns i Lars Ahlins födelsestad Sundsvall. Man har inte bara läst skyltarna utan också berättat om vad som tilldrar sig i romanerna. Promenaderna har sedan följts av "Litterär tesalong".
Lars Ahlin-sällskapet vill ge svar på frågan om man kan få ut något och lära sig något av Ahlins böcker. Sundsvalls kommun inrättade år 1991 Lars Ahlin-stipendiet "för att hedra ett stort och säreget författarskap".
I samband med 100-årsminnet av Lars Ahlins födelse utkommer bl.a hans roman "Natt i Marknadstältet" från år 1957 i ny upplaga - allmänt ansedd som hans kanske främsta verk. Gärna en omläsning av romanen för att hedra författaren Lars Ahlins minne!
Svante Junker avslutar sin artikel i Parnass 1/2015 "Att främja intresset för och studiet av..." med Milan Kunderas utsaga:
"Romanens innersta väsen är komplexitet. Alla romaner säger till sina läsare: 'Saker och ting är inte så enkla som ni tror.' Detta är romanens eviga sanning, men dess röst blir allt svagare i en värld som grundar sig på enkla och snabba svar, som hinner före och utesluter själva frågan".
Romaner bjuder förutom underhållning på möjligheten att förändra sitt leverne. Utmanande. - Så avslutar Svante Junker sin artikel "Att främja intresset för och studiet av..."
- Visst är det väldigt mycket också av Harry Martinsons tänk i detta!
Rune Liljenrud