Bokmässan Göteborg 24-27 september 2015 ÅRSBOKEN "Månader med Harry Martinson"

Harry Martinson-sällskapets årsbok

 2015 presenterades i monterprogram på Bokmässan

av Elisabeth Jonsson

Sedan Månadens Martinson startade på Harry Martinson-sällskapets hemsida under oktober år 2006, finns nu totalt väl 100 texter samlade. Medarbetare för alla dessa Månadens Martinson har det gemensamt, att de alla läser Harry Martinson och låter sig berikas av hans texter. Några av våra medverkande finns inte längre ibland oss, men vad de har skrivit finns manande kvar, såsom det som Patrik Hammarstrand, avliden 2014 endast 42 år gammal, skrev i september 2009 och som nu kan tillämpas på det urval texter som finns samlade i denna årsbok 2015:

"Min rekommendation är en dos valfri Harry Martinson att sättas upp på valfri plats i hemmet, till exempel på kylskåpet, så att man dagligen påminns om vad som är viktigt, kan stanna upp de där extra minuterna, slappna av, ladda batterierna och inse att livet är för kort och för viktigt för att man bara skall rusa vidare och så småningom upptäcka att allt har passerat utan att man har märkt det och utan att man har hunnit njuta."

De texter av Harry Martinson som finns kommenterade i Månadens Martinson är mestadels hämtade från hans rika lyrik. Om det riktigt svåra skriver man lyrik, menar Harry Martinson, och i flera textkommentarer berörs djupa existentiella frågor. Ibland har en textkommentar inspirerat läsare att med en ny Månadens Martinson fortsätta och ge egna tankar om text med kommentar, och någon gång har en tredje uppföljande kommentar gjorts i Sällskapets blogg. Så är det när Camilla Odhnoff, en av Harry Martinson-sällskapets grundare, i januari 2008 kommenterar Harry Martinsons dikt Efterskrift, ur Passad (1945), som sedan kommenteras i Månadens Martinson november samman år och som därefter får  sammanfattande kommentarsanalys på Harry Martinson-sällskapets bloggsida.

Varmt tack till alla Harry Martinson-vänner, som genom sina textval och kommentarer inspirerar till fortsatt läsning av Harry Martinson, nu genom 

Harry Martinson-sällskapets Årsbok 2015.

Serien Månadens Martinson fortsätter på Sällskapets hemsida. Nya medarbetare välkomna!

Elisabeth Jonsson presenterar årsboken 2015

Detta foto: Ingemar Lönnbom

Detta foto: Ingemar Lönnbom

Johnny Karlsson presenterar "Till Harry från..."

Detta foto: Ingemar Lönnbom

Program på DELS-scenen

Många besök i vår monter på Bokmässan

Många medhjälpare i vår monter

Nära grannar intill DELS-scenen och många

litterära sällskaps montrar var bl.a.

Saljesällskapet 

och

 Gustaf Hellström-sällskapet

Birger Johnson hjälper kunnigt till i montern

På DELS-scenen talade

Saljesällskapets ordf. Gustav Fredriksson

om Saljes tidiga debut som debattör

 Om andlighet i Saljes och Martinsons romaner

talade Rune Liljenrud 

På DELS-scenen talade

Gustaf Hellström-sällskapets ordf. Disa Lundgren

 om Världsreportern från Kristianstad

 Gustaf Hellström

Styrelseledamoten Jane Mattisson Ekstam

talade på DELS-scenen om Gustaf Hellström -

Kulturjournalist i Frankrike 1914-1916

Karl-Olof Andersson 

utgav till Harry Martinson-sällskapets

jubileumsfirande 2004 av 

Harry Martinson 100 år 

boken Harry Martinson - 

Naturens, havens och rymdens diktare

På Bokmässans DELS-scen 

presenterade Karl Olof Andersson

sin nya bok om Per Anders Fogelström

Karl Olof Andersson

har också skrivit om 

Nils Ferlin - Poet i livets villervalla

Rune Liljenrud

Autenticitet när "5 unga" beskriver sina minnen av DEN UNGE HARRY MARTINSON

Generationskamrater som kände Harry Martinson åren omkring debuten, har i denna skrift kort tecknat minnet av DEN UNGE HARRY MARTINSON inför 50-årsdagen den 6 maj 1954. Boken har redigerats av Olof Lagercrantz, Georg Svensson och Ingalisa Munck. Omslagsteckningens bild av Harry Martinson är gjord 1932 av Aminodow Riwkin.

Av författarkamraterna från "5 unga" finns artiklar av Erik Asklund: Det lyriska kaféet, Artur Lundkvist: Harry från havet samt Tidigt bländad av eldar, Gustav Sandgren: Att skratta med Harry. Josef Kjellgren, som avlidit endast 40 år gammal 1948, saknas.

Harry Martinson (1904.05.06 - 1978.02.11)
Gustav Sandgren (1904.08.20 - 1983.08.11)

Artur Lundkvist (1906.03.03 - 1991.12.11)
Josef Kjellgren (1907.11.13 - 1948.04.08)
Erik Asklund (1908.06.20 - 1980.11.06)

Bland övriga författare som medverkar är Ivar-Lo Johansson: Ett snabbporträtt, Eyvind Johnson: Om Harry, till Harry, Nils Ferlin: Till Harry, Olof Lagercrantz: Den första Harry Martinson, Alf Henrikson: Den nya livskänslan och Gunnar Ekelöf: Insjöhöst.

Kjell Hjern skriver om Dikter från Göteborgsåren, Torsten Billman om Att illustrera en Martinsondikt, Knut V. Lånström om Harry Martinson och tidningen Arbetaren, C.J. Björklund om Harry Martinson och tidningen Brand, Ingeborg Björklund om Harry Martinson och tidningen Lördagskvällen samt Wallentin Eliason om Harry Martinson och tidningen Sjömannen. Torsten Billman har utfört teckningar som illustration till dikter. 

Boken DEN UNGE HARRY MARTINSON ~ Minnen och anteckningar utgivna till den 6 maj 1954, kompletterar på ett intressant sätt bilden av Harry Martinson.
Boken är tryckt dels i en upplaga för subskribenter, dels i en bokhandelsupplaga om ettusen exemplar, ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

ERIK ASKLUND

Författarkollegerna i 5 unga har autenticitet när de beskriver sina minnen av den unge Harry Martinson. Erik Asklund fäster sig vid klädseln när han tillsammans Josef Kjellgren möter Harry Martinson i augusti 1929 på S:t Eriksplan i sällskap med Artur Lundkvist.

"Vad jag först fäste mig vid var Harrys klädsel. Han hade en marinblå cheviotskostym och en väldig hatt, spetsad och bucklad i kullen som på en cowboy. Den var kanske inte så väldig som Arturs, vilken mera liknade en s.k. 'rallarborsalino' och påminde om de hattar bergsprängarbasarna bar i min  barndom. Kjellgren bar som vanligt keps och själv hade jag en s.k. artisthatt med platt, nedtryckt kulle, en velourhatt i vinröd färgskiftning (!), som nästan genast väckte Harrys gillande, kanske mera för formens än för färgens skull. Som en akt av sympati eller gillande tog han genast av sig sin hatt och slog ned kullen på den. Det var en kamratlig och spontan gest, som genast gjorde starkt intryck på mig. Lite senare på dagen stötte Gustav Sandgren till. Han såg utpräglat 'lantlig' ut..."

Erik Asklund beskriver "Harrys stora leende liknande ett dragspels bälg.[...] Jag var den yngste i laget, gängets Benjamin, som alltför ofta föll in i slang eller Söderjargong när de övriga förde ett korrekt och hyfsat språk, där Martinsons blekingska dialekt och Lundkvists nordskånska idiom blandades med Sandgrens östgötska. Vi gick storskrattande nerför Torsgatan och hamnade efter diverse utflykter till olika tidningskassor (Social-demokratens, Arbetarens) på Kaiserhof vid Norrlandsgatan. Där började Harry läsa. Han hade egentligen fört ordet hela tiden, ty det var ju första gången tre av oss träffade honom. Lundkvist hade mött honom förut, redan för ett par år sedan, men för oss andra var han en ny och fängslande bekantskap. Vi hade ju tidigare sett hans namn under dikter i Arbetaren och Folkets Dagblad Politikens lördagsbilaga, och genast anat att här var en ny skald på väg. Det var de åren Martinson logerade i ett tält utåt Skanstullshållet. Han vandrade in med tältet hoprullat under armen och ett knippe dikter i kavajfickan, sålde några av dikterna och återvände med sitt tält till Skanstull. Lundkvist var den som ordnade kontakten mellan oss, vi brevväxlade med varandra och hade nu första gången träffas på allvar alla fem."

Erik Asklund skriver måleriskt om hur de fem deklamerar och läser för varandra, men det är mest Martinson som gör detta. Han läser sina nya dikter. "Det var långa havsdikter och korta naturdikter, satiriska skisser och sagor, och i pauserna höll han långa, invecklade monologer om deras tillkomst, ursprung och mening. Några av dessa dikter återfann jag senare i hans debutsamling 'Spökskepp', som kom ut på hösten samma år. Men först och främst var det ett par av dikterna i den 'unglitterära' antologin '5 unga', vilken då planerades.
[...]

Det är svårt att i skrift ge en föreställning om Martinsons suggestiva förmåga att själv framföra sina dikter. Alla  de som sedan hört honom läsa, privat eller i radio, vet själva med vilken omedelbarthet, naturlighet och äkta känsla han läser dem. [...] Samma var för resten fallet med hans prosa."

Nylyriskt intermezzo "Det utgjorde höjdpunkten och avslutningen av hans långa uppläsning för sina nyförvärvade litterära kamrater i det lyriska kaféet på Norrlandsgatan för 25 år sedan." 

Så avslutar Erik Asklund år 1954 sitt porträtt av Den unge Harry Martinson från 1929. Att göra en litterär vandring i Stockholm med detta tema vore enkelt. Högläsning av Erik Asklunds text är program nog!

ARTUR LUNDKVIST

" - Är du skald? Det var de första ord Harry Martinson riktade till mig. Det måste ha varit tidigt på hösten 1927. [...]  Jag gav honom en snabbt prövande blick. Han tycktes mena allvar med frågan. Hans blick var öppen och lysande blå i kepsens skugga. [...] - Är det du som skrivit det här? fortsatte han och drog upp en tidning ur kavajfickan, uppvikt kring en dikt. Jag erkände mig vara den skyldige. Då strålade han emot mig med ett stort, bredtandat leende och förklarade att han gillade dikten. - Jag heter Harry Martinson. Jag försöker också dikta lite. Vill du titta på en sak? Han tog upp en sliten anteckningsbok ur fickan och bläddrade fram en dikt..."

Artur Lundkvist menar att Harry Martinson knappast hade klart för sig att han skulle bli diktare men han skulle inte återvända till sjön. Han hade ett tält som han brukade övernatta i utanför staden. "Det började dock bli för kallt nu på hösten och han övergick till att sova i olåsta bilar.[...] Jag minns att Harry en dag stannade utanför ett kafé med matservering och sade till mig: - Kan du ge mig tjugofem öre till en sillmiddag? På det här stället har de en stor, mättande sillmiddag för tjugofem öre. Jag skulle behöva den just nu. Han fick fjugofemöringen och försvann in för att äta den stora sillmiddagen."

Artur Lundkvist skriver om Harry Martinsons diktande på Moas torp i Ösmo och besök hos honom där sommaren 1929. "Harry utvecklades otroligt under dessa år i Ösmo. Hans genialitet blommade för fullt och förgrenade sig åt alla håll. Hans beundrare blev många. [...] Utan Harry Martinson skulle i synnerhet denna ungdomsperiod omkring 1930 inte ha varit tillnärmelsevis lika rik, spännande, levande."

GUSTAV SANDGREN

"Hos Harry finns humorns mörka och generösa ådra i rikt mått. I privatlivet är han en begåvad berättare som aldrig förstör en historia eller en återberättad situation. Och hans skratt är aldrig cyniskt, det har en underton av kosmiskt inseende. [...] Harry vet att man kan inte skratta varmt förrän man förstår och inser det mesta som en människa kan inse."

Gustav Sandgren berättar några typiska humorismer som kommit från Harry Martinson. De är roliga att ta del av, men de måste läsas just så som Sandgren med god humor återberättar dem i sin minnesteckning av Den unge Harry Martinson.

"Harrys historier är otaliga, och jag har bara försökt återge ett par av dem. Vad jag ville var att ge den torra forskningen en liten vink, om den tål det. [...] Men humorn är som en allvarets inre sida, den är ett trots med ett egendomligt skimmer kring. Ett skimmer av det gudomliga."

Det kan löna sig att söka extra noga bland böcker i antikvariat och boklådor. Författarskapen djupnar efter läsning av DEN UNGE HARRY MARTINSON Minnen och anteckningar utgivna till den 6 maj 1954.

PS

ERIK ASKLUND, ARTUR LUNDKVIST och GUSTAV SANDGREN har alla tre givit ut väldigt många boktitlar. De böcker som här avbildats har jag spontant för denna blogg valt bland några av deras böcker i min egen bokhylla.  

Rune Liljenrud

TREFALDIGHETSKÖREN CHRISTIANSTAD Bokmässan Kristianstad: Det sjungande ordet

TREFALDIGHETSKÖREN CHRISTIANSTAD under ledning av Torbjörn Gustavsson framförde i Kulturkvarteret under Bokfestivalen tonsatt poesi ~ Det sjungande ordet. Sångstunden bjöd stor högtid och önskan framfördes om fler program med kören.

TREFALDIGHETSKÖREN CHRISTIANSTAD inledde med Latinsk psaltarpsalm och därefter följde 

Stig Dagerman: En broder mer

Erik Axel Karlfeldt: 

Snabbt jagar stormen våra år

Harry Martinson: Gran står tätt invid gran
Harry Martinson: Juninatten

Verner von Heidenstam: Stjärntändningen
Hjalmar Gullberg: Ur Förklädd gud
Dan Andersson: Gässen flytta

Gran står tätt invid gran

Gran står tätt invid gran.
De schalar sig samman
håller ett barrbrätte över linneornas klockor.
Lågt fladdrar gräsmottet framåt
med ohörda vingslag.
Här viskar skogen i Norden
sin minsta visa.

Harry Martinson: Ur Cikada


Juninatten 

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Harry Martinsson: Ur Cikada 

Harry Martinson: Ur Tuvor

Det var Gunnemar Carlstedts tonsättning 
av dikten Juninatten som framfördes

Tonsättaren är far till Anna Carlstedt Redmo, 
som tillhör kören och är Ulf Redmos hustru
  

LITTERÄR VANDRING I KRISTIANSTAD
 MED
GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPET

UNDER BOKFESTIVALEN 3-5 SEPTEMBER
MED TOTALT 38 REGISTRERADE PROGRAM

25 skyltar finns placerade med promenadavstånd

 Skyltarnas litterära texter finns utgivna
Det litterära Kristianstad
Skyltarnas texter

TRE LEDAMÖTER AV SVENSKA AKADEMIEN
HAR HITTILLS INVALTS FRÅN KRISTIANSTAD

FREDRIK BÖÖK (1922)
GUSTAF HELLSTRÖM (1942)
BIRGITTA TROTZIG (1993)

I Norra Kasern bodde Gustaf Hellström i två omgångar.

En Första maj vill Stellan Petreus gå med i arbetarnas

 egen "demonstration" med start vid "Norrevall".

(Skylt 1)

Stellans stränge far var vakthavande officer just

denna Första maj, vilket för Stellans del slutar olyckligt.

I Gustaf Hellströms Dagdrömmar beskrivs händelsen.

GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPET

PRESENTERAR EN NY BOK I SKRIFTSERIEN

MED TACKSAMT STÖD AV SVENSKA AKADEMIEN

Lennart Leopold ~ Disa Lundgren ~ Roland Persson

PRESENTATIONEN SKER VID BOKBORD PÅ TORGET

OCH VID FÖRELÄSNING I REGIONMUSEETS HÖRSAL

GUSTAF HELLSTRÖM 

VÄRLDSREPORTERN FRÅN KRISTIANSTAD

HEDRAD MED EGEN VÄG I SIN HEMSTAD

Gustaf Hellström-sällskapet 15 år

Gustaf Hellström-sällskapet bildades för femton år sedan och det är femton år sedan MEDLEMSBLADET kom ut med sitt första nummer. 

Det JUBILEUMSNUMMER som nu utkommit är det trettionde häftet och inleds av ordföranden Disa Lundgren med en fråga om vad Gustaf Hellström och Harry Martinson har med varandra att göra? Faktiskt en del, bl.a. att de satt i Svenska Akademien tillsamman - från Martinsons inträde 1949 till Hellströms död 1953. Efter invalet på våren 1949 skrev Martinson till Hellström:

Käre Gustaf Hellström!

Din välkomsthälsning, gladde och styrkte. Av hjärtat tack för den. Det känns tryggt att veta, att Dusitter där. Så blir det inte så overkligt.

Tusen hälsningar Harry Martinson 

Att ha tillgång till Gustaf Hellström-sällskapets Medlemsblad, som nu också finns på nätet, och att läsa böckerna i Sällskapets skriftserie, ger mycken värdefull litteraturhistoria och världshistoria. Gustaf Hellström "avtecknade sig i sin tidning som den store kosmopoliten...", nämner Bertil Malmberg i sitt inträdestal när han 1953 efterträdde Gustaf Hellström på stol nr 18 i Svenska Akademien.

Femtonårsjubilerande Gustaf Hellström-sällskapet

gratuleras varmt och tillönskas fortsatt god framgång!

Vår ordförande i Harry Martinson-sällskapet Åke Widfeldt har under flera år talat om blåklocka på Komperskulla blomsteräng under Nässelfrossan. 

  

Ivar Björegren lärde oss i fjol på Komperskulla äng att liten blåklocka nu har ändrat namn till backblåklocka. På latin heter den fortfarande Campanula rotundifolia subsp. rotundifolia.

 Rune Liljenrud