lördag 16 februari 2013

Harald Gaski, professor i samisk litteratur vid Universitetet i Tromsö, skriver om Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind - Klockrikestipendiater 2013

 
Inghilda Tapio - Klockrikestipendiat 2013

Då var vandringens första morgon -
Då var jorden ett oförklarligt ackord -
Då sjöngo vägarna så glada under skon
och glädjens gåva som vi kände
            
var ej ting - men sång,
en jordesång, en rymdesång,     
              en oförklingad sång.  
                                           
 HARRY MARTINSON: UNGT,
 ur NOMAD                                    

*  *  *  *  *  *  * 
 
vid bäcken
prunkar blommorna 
 

vattnet risslar
i rännilar
runt stenarna 
 

flyter fram
virvlar i väg
hur länge skall
det minnas denna plats
 

blommornas bröllopsrum 
 

*
lätta blomdofter sveper
fram
mellan sluttningarna
 
 
*
jag vaknar 

dricker vatten 

börjar gå
sommarnäbbskorna smeker marken
följer stigen
till andra bäckstranden
 

*
skogen väntar
varför denna brådska 

stanna över natten 
 

*
bygg dig en lávvu
du också
som alla andra
inte ens vedklabben kan brinna ensam 
 

*
kom viskar all naturen
här firar örter och gräs bröllop 
 

*
löven vinkar
kom
blommorna nickar
                
INGHILDA TAPIO: ur  II FAL DAN DIHTE / INTE FÖR DET ATT
 
 
Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind
 
Nomadskola
I en intervju som Anna Sunna gjort för Sameradion 12 mars 2012 med Inghilda Tapio, nämns att hon gått i nomadskola. Erfarenheter därifrån finns med i flera av Inghilda Tapios dikter. 
 
jag minns
den kalla bädden
den beska chokladen
ensamheten
jag minns
 
i sjuåringens hjärta
finns såret
 
 
*
lördag
barn som bor nära har åkt hem
tystnad
sitter vid fönstret tittar ut
där går finska bussen norrut
tittar tills den försvinner
jag skulle vilja vara med
jag skulle vilja 
jag vet inte vad 
 
*
man fick gråta tusen tårar
ingen hörde 
tre månader till nästa lov
tre månader till mors famn 
 
*
rullgardinen drogs ner
i kolmörkret
irrade tankarna
 
de större berättade spökhistorier
jag var rädd för
farliga skolhemsspöken 
 
*
våra sängar stod långt från varandra
sova i samma säng fick vi inte
inte ens hålla handen 
 
*
vi kurade ihop oss
låtsades modiga
för att slippa bli hånade av de större 
 
*
hemma
sov vi under samma fäll
trygga i värmen
i kåtan finns árranglöden
och rökhålet
 
árran, eldplats
 
Ur  INTE FÖR DET ATT



        





ÄVEN I FÖRHÄRDADE TIDER

Även i förhärdade tider
är sinnena till för att brukas.
Stäng inte till om dem i klöverdofternas tid.
Följ alltid – om du kan – gräshoppans ropande röst
och det innerligas gärdsmyg. 

Harry Martinson: Ur Georgianska studier, 1954
 
 
Inghilda Tapios diktning påminner många gånger om det som Harry Martinson varnar om, människans ansvar för vår ödesmiljö, ett ofrånkomligt livsansvar och så skulden för det som genom oss människor sker med världen.
 
Ice Floe New & Selected Poems


Ice Floe var ursprungligen en internationell poesitidskrift, som utkom med två volymer per år under 2000-2006. Inghilda Tapio medverkade i Summer 2002.  Sedan år 2010 är tidskriften en årligen utkommande bok med poesi från norra halvklotet. Förlag: University of Alaska Press


I utgåvan Ice Floe New & Selected Poems 2010, en kanadensisk årsbok med poesi från norra halvklotet medverkar Inghilda Tapio med en dikt, i svensk och engelsk version, översättning av Lars Nordström och Ralph Salisbury: för länge länge sen . . .
long, long ago
there ware tarns here
rapids, narrow, channels, inlets
small creeks
now everything is under water
 
long, long ago
there ware cloudberry bogs
campsites by the lakeshore
now everything is under water
 
long, long ago
a protected place
where the reindeer gave birth
 
Bland övriga bidrag i poesiårsboken Ice Floe New & Selected Poems 2010, finns Harry Martinson: Anni (ur NOMAD, 1931) tillsammans med alster av poeter från så skilda länder som Alaska, Kanada, Island, Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Språk: Engelska, 233 s.

för länge länge sen

 

fanns här små sjöar
forsar sund vikar
små bäckar
nu står allt under vatten
 
för länge sen
fanns här hjortronmyrar
kåtor vid sjöstränderna
nu står allt under vatten
 
för länge sen
en fredad plats
där vajorna födde sina kalvar
 
*
en del har fått lämna
sina hus
för dämningen
 
de var på fel plats
överallt i vägen
på sin egen backe också i vägen
 
ingen frågade
 
vill ni
 
*
 
båthustaket har fallit ihop
vedskjulet är föräldralöst
ladugården nästan riven
det morfar och mormor byggde på äldre dar
ruttnar
 
*
på andra sidan insjön är det tyst
ingen syns på Bollodievvá
korna råmar inte längre
potatislanden är borta
 
*
örterna och gräsen
står närmare
gamla skolkåtan
enbusken kikar fram bakom
STENEN
 
björken vid dörröppningen
som om den lyssnar
 
här fanns en gång en upptrampad gård
där man hörde röster
 
*
morfars och mormors kök finns inte mer
i nya köket finns inte tystnaden
 
Ur  INTE FÖR DET ATT
 

Ur Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind 

Omslutet 

Vi satt på fjädervagnen med de vackersnickrade ekrarna.
Höstkväll på den smala vägen mellan skogsgömda fält.
Månen just uppstigen mellan åkerlapparna
i den gulnade hästhavrens tid.
Den stora tidspiskan var inte uppfunnen.
Framtiden var mera en dunkel och ouppfylld saga än ett mål.
Vi halvdrömde nästan vår färd medan vi for.
Satt tyst mellan Olga och Alma.
Deras schalvärme, deras närvaro i allt som i denna stund var,
mumlade melodiskt en trygghet i skogar begraven,
att där bevaras hos ett sus
alltid hörbart i minnet av den saktgående vagnen.
Evigt minnesvärd den resan
alltid för erinringens kärlek ett outnötbart fynd. 
 
HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker
 
Inghilda Tapio känner kåtans varma gemenskap i sin diktning och hon är tvekande inför det moderna samhällets förändringar och värderingar. I detta påminner hon om Harry Martinsons civilisationskritik.
 
*
hur är det
 
frågade morfar
jag gav honom handen
 
nu var den hans
 
*
mormor syster moster faster
äldre moster
farbrors hustru morbrors hustru
många tog hand om barnen
 
farfar morfar broder äldre farbror
yngre farbror och andra anförvanter
vem var mor
vem var far
det kunde jag inte uppfatta
 
*
det som hörde samman
bändes isär
skiljdes
kränktes 
undan för undan
öppnades andra vägar
de smyger sig mer och mer
mellan oss
 
och kommer gud vete varifrån
de nya sederna       
 
Ur INTE FÖR DET ATT
 
ju mer jag tänker efter
desto mer inser jag
att jag lurats
kanske har jag missförstått med vilja
och därför blivit lätt att leda
dit storsamhället vill
 
*
jag frågar
vem lyssnar
på saivovattnets folk
 
heliga platser
vad är det
inte ens boaššu */
ägnas någon vördnad
 
vem har tid med sådant
 
*/ helig del av kåtan, får inte beträdas
 
*
vi har förlorat allt
säger en röst
vår andlighet
vår livsvisdom
  


*
ovädret talar till mig
bli den du är
byt inte bort ditt liv
låt dig inte luras
hur vädret än är
vilka vindar som än blåser
du är seg
stanna där du är
 
Ur Viidát/Vidd
 

Ulrika Tapio Blind - Klockrikestipendiat 2013


Harald Gaski, professor i samisk litteratur vid Universitetet i Tromsö, skriver i Skriftbilder : samisk litteraturhistorie, lärobok, i serien Gielas gillii mielas millii nr 2, Davvi Girji, under rubriken ”Naturens dufter og historiens bånd” om II FAL DAN DIHTE av Inghilda Tapio:
”Etter tre barnebøker publiserte Inghilda Tapio (f. 1946) sin første diktsamling i 1995, Ii fal dan dihte (Ikke for det). Også i denne boka spiller illustrasjonene på lag med poesien. Det er Inghildas datter, Ulrika Tapio (f.1967), som gir sin tolkning av diktene i fargerike, sammensatte bilder laget med fettstift. Illustrasjonene er selvsagt – som i enhver annen sammenheng der én kunstner illustrerer en annen kunstners arbeid – en første lesers inntrykk av diktenes budskap, men i dette tilfellet blir de til noe enda mer. Ulrika er Inghildas datter, og i så måte blir Ii fal dan dihte et møte mellom en mor og en datter, der dattera får  anledning til å kommentere sin mors beretninger.
   Samlingen inneholder nemlig erindringsdikt som går generasjoner tiklbake, slik at boka totalt sett med både tekst og illustrasjoner blir et dokument over levd samisk liv helt tilbake til minnene om besteforeldrene. Minnene er stort sett harmoniske, og i samspillet mellom tekst og bilde i de lengselfulle (kjærlighets)diktene går illustrasjonene et skritt videre i forhold til teksten. Kvinnefigurene er totalt avkledd, og slik sett mer utleverende enn det tekstene er – i alle fall på overflaten. Diktene er mindre direkte, mer antydende i sitt innhold med naturens dufter og joik som ingredienser. Forfatteren har i noen pasasjer valgt en svært knapp stil, ofte bare med et par ord på hver side, en krevende form fordi så mye avhenger av den rette følelsestyrken og –dybden i uttrykkene. Ellers består boka av en mengde dikt med observasjoner av hvor annerledes det er å være same i dag sammenlignet med tiden da forfatteren vokste opp.”  
~ Professor Harald Gaski framför samma tankar om II FAL DAN DIHTE av Inghilda Tapio under rubriken ”Nye samiske kvinnestemmer”, i tidskriften Café Existens, 1996.
 
Professorn i samisk litteratur och författaren Harald Gaski tilldelades 2006 Gollegiellapriset (Guldspråkpriset), ett nordiskt samiskt språkpris, som delas ut av Samiska parlamentariska rådet.



Professor Harald Gaski har från samiskan till norska tolkat dikter av Inghilda Tapio.

 
 Rune Liljenrud
 

onsdag 6 februari 2013

Hälsning på Samernas Nationaldag den 6 februari 2013: "När nya ögon möta strömmarna / förfriska sig källorna självmant." ~ Ur Harry Martinsons dikt Enkelhetens land / Vandring

Samernas Nationaldag den 6 februari

 
Same same but different  är utgiven av
regeringens nationella informationssatsning
om samer och samisk kultur
 och den kan beställas från
Regeringskansliet  Jordbruksdepartementet
Tel. 08-449 89 50 eller e-post rk@strd.se
Beställningsnummer : Jo 04.003
Beställningsnummer Jo 04.014
Ett övergripande mål med  
Same same but different
är att öka kunskapen om
samer och på sikt även
förebygga och motverka
diskriminering
Simon Marainen, en ung samepoet säger:
Det är kul att dikta, att bara med
några ord ge uttryck för det man
tänker. Då kan man också överlåta
till läsaren att göra sina egna tolkningar.

Tillsammans med tre andra samepoeter
medverkar Simon Marainen i Viidát divttat Sámis
ISBN 978-91-89196-39-1
Podium, Stockholm 2006, 2008, 2012
Viidát divttat Sámis Vidd dikter från Sápmi
Rose-Marie Huuva, Inghilda Tapio
Thomas Marainen, Simon Marainen
 
~ ~ ~
 
I Kap Farväl! 1933 finns Harry Martinsons dikt Enkelhetens land. Dikten finns också publicerad med denna titel i Novellmagasinet Svart och vitt 1932 liksom i Dikter. Barrdoft 1933.
Templar-Kuriren 1932 finns dikten också med, men heter där Vandring.

I dag på Samernas nationaldag den 6 februari 2013 väljer jag tankar ur Harry Martinsons dikt Enkelhetens land / Vandring som en hyllning till samer och samisk kultur:


Vi gingo bort en dag mot enkelhetens land
den enda prakt där finns är blommans kön.
Med plågsamt vrimmel sjöngo våra rön
sin längtanssång till enkelhetens land.

Det landet har ej mångfaldsskog men blott ett enda träd
 - på naken hed står nakna väggars rum. -
Där pladdras aldrig tomma ord - väsentligt är dess liv:
där växer Gud uppå en stängel - stum.


Trots såren
reser sig kring all världen
den unge spanaren, den unge byggaren, den
                                        unge sångaren.
Mycket äger han att lära,
väsentligare äger han att leva.
När nya ögon möta strömmarna
förfriska sig källorna självmant.
Röd böljar kärleken åter och åter
medan all tung mättnad lutar mot död.

 HARRY MARTINSON
                                  

Samernas Nationaldag 6 februari firas till minne av det första samiska landsmötet, som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Detta var första gången samerna samlades till ett gemensamt landsmöte oberoende av nationalstaternas gränser.

På den nordiska samekonferensen i Åre 1986 togs många viktiga beslut för det samiska folket: Nationaldag 6 februari, Egen flagga - Samiska flaggan godkändes 15 augusti, som blev flaggdag - och Nationalsång, Sámi soga lávlla, Samefolkets sång, utsågs till den officiella Nationalsången, gemensam för alla samer. Texten till sången är skriven av sjösamen Isak Saba och hans födelsedag 15 november, är samisk flaggdag. Nationalsången har tonsatts av Arne Sörlie.

Sámi soga lávlla
 
Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta:
Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,
sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter,
fjällens toppar höja sig mot själva himlen,
bäckar brusa, skogar susa,
tvärbrant stupa stålgrå uddar
strävande mot stormigt hav.
Inledningsstrofen till Den samiska Nationalsången har ett anslag av natur, som kunde vara från Harry Martinson. Det förstärks genom kompositionen i Den samiska flaggan, formgiven av Astrid Båhl från Skibotn, Norge.

Sameflaggans färger och symboler:

Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten med ”duskelua”, som Inghilda Tapios bok Johan koncentrerar på: ”Mor, hvor er lua mi? Duskelua eller ingen lue i det hele tatt”. De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement för samerna - liksom för oss alla.

Grön: Växter/natur – landet /Sápmi/ som är livsavgörande för samernas överlevnad
Blå: Vattnet som är ett livselixir
Röd: Elden – står för värme och kärlek
Gul: Solen som står för långsiktigt liv

Ringen: Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet, som binder ihop de fyra elementen, omsluter tillvaron, människans liv från vaggan till graven och in i evigheten.

Jojken
Den lapska sången kallas jojkning. Det är en konst att minnas andra människor. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg. Och dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen. Nu ska den samiska jojken bevaras som världsarv och finnas på listan över FN-organisationen Unescos världsarv.

 ~ ~ ~

Sámi soga lávlla
Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta: Fjäll bak fjäll i fjärran blåna, sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter, fjällens toppar höja sig mot själva himlen, bäckar brusa, skogar susa, tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.

Frosten härjar här om vintern, yrsnön vräks av vilda vindar, ändock älskar sameätten denna jord av allt sitt hjärta: Månens ljus en färdman fägnar, flygga norrskensflammor fladdra, klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren, ut på insjön, över slätten, slamrar släden vägen fram.

Och när sommarns sol förgyller skogen, havet, havets stränder, guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor, gullhamn får var vattenfågel, strömmarna som silver glittra, åror blänka, stakar blixtra, under sång ses männen styra utför eda, fors och fall.

Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.

Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!


Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind

Klockrikestipendiet 2013 tilldelas Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind, Karesuando

Det är två samiska skildrare av liv, natur och en hotad kultur som tilldelas årets Klockrikestipendium till Harry Martinsons minne. Författaren Inghilda Tapio och konstnären Ulrika Tapio Blind, båda Karesuando, får tillsammans stipendiet. Offentliggörandet skedde den 26 januari, i samband med Harry Martinson-sällskapets årliga vintersammanträde i Göteborg.




Diktsamlingen av Inghilda Tapio (text) och Ulrika Tapio Blind (bilder) Ii fal dan dihte, 1995 som översatts till svenska 2001, med titeln
Inte för det att,  har tilldelats Samerådets litteraturpris

 
De båda samiska konstnärerna är mor och dotter. Inghilda Tapio, författare, poet och översättare “för att hon som nomad mellan generationers hotade kulturer, i sparsam stil och med stark känsla för språkvalörer och symboler, varsamt tolkar vördnaden för liv och natur genom ett ansvarsfullt fasthållande vid ursprunglighet i sökandet efter identitet i det moderna samhället.” Ulrika Tapio Blind, konstnär och designer, “vars konst bildar syntes med Inghilda Tapios diktning, så att text och bild berikar varandra och skapar samklang” (citaten ur juryns motiveringar). Prissumman är totalt på 20 000 kronor och Klockrikestipendiet kommer i år att delas ut i Stockholm den 4 maj.

Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind kommer alltså att erhålla 10 000 kronor vardera och dessutom var sitt stipendiediplom samt Harry Martinson-sällskapets utgåva av Vägen till Klockrike med efterord av Kristin Olsoni, hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet.

Rune Liljenrud