Barnet

Chebeba satt i sina bästa år
med gränslös lycka vid en liten bår.
 båren låg den lilla rosenknopp
hon hade skyddat från att växa opp
i Aniaras stad.


In trädde Yaal i sina bästa år.
Hon såg det döda barnet  dess bår
och sade  med stämma hård och klar:
du reser hem. Själv får vi vara kvar
i Aniaras stad.


Och även Gena kom. Hon sade :
till dig mitt barn jag vill i vördnad 
och ej förställa mig, men vara hel
hos dig som somnat utan brist och fel
i Aniaras stad.


Ut smög sig Yaal och in kom Heba då.
Hon kunde inget säga, bara stå
och se hur barnet nu med lugna drag
i rymden sov sig hän mot dagars dag
från Aniaras stad.



















Rune Liljenrud