fredag 30 december 2011

Julens bloggfråga om författare får här ett tillägg inför nytt årsskifte


Julens bloggfråga om författare, som finns utlagd den 23 december, får här ett tillägg inför årsskiftet 2011-2012.

Citatet nedan visar till samma författare som Julens bloggfråga gäller, men är hämtat ur en annan roman. Det handlar om ett årsskifte. Så här inleds romanen från år 1999:

"Käre Rabbi!
Jag skriver till er för att jag hittade ert namn i en judisk kalender, gjord till ära av Rebbe Schlita Melech Hamosciach. Jag vet inte vem det är, och jag vet inte heller vem ni är. Men ändå kände jag att det var nödvändigt för mig att skriva. Var jag hittade den där kalendern är kanske inte så viktigt varken för er eller för mig. Men jag kan ändå berätta det. Jag hittade den i papperskorgen på ett dåligt städat hotellrum i Stockholm. Den föregående gästen hade helt enkelt slängt den där, vilket i och för sig inte var så konstigt eftersom kalendern gällde för år 1995. Eller rättare sagt för ELUL 5755 - TISCHRI 5756. Det senare gissade jag var den judiska årsräkningen som börjar med - inte vet jag. Kanske jordens födelse? Eller det årtal som krossade alla dinosaurier och för alltid började en ny tideräkning - meteorens mörka kyss.

Jag började genast bläddra i den där kalendern. Den såg på en gång hemmagjord och exotisk ut. Lite grann som de där sladdriga trycksakerna vi fick från vår handelsbod när jag var liten. Valdemar Erikssons Eftertr. Det var någonting valhänt småstadsaktigt över den där kalendern som jag både tyckte om och stördes av. Och ändå fylldes jag av glädje när jag läste den allvarliga uppmaningen på den första sidan:

ETT NYTT ÅR:
EN NY ERFARENHET

Det gav mig den rätta känslan man bör ha inför ingången av ett nytt år. Känslan av nyföddhet blandad med sorg och kyla. För finns det någon erfarenhet som inte är blandad med sorg och kyla?"

[...]

Elisa


~~~

Vem har skrivit detta?

Vilken är romantiteln?



Svara gärna nedan!

Lägg upp en kommentar till:
Harry Martinson i tiden

Gott Årsskifte 2011-2012

önskar

Rune Liljenrud

lördag 24 december 2011

Julstämning med Harry Martinson och Pälle Näver / Josef Högstedt

År 2011 är det 105 år sedan Sveriges äldsta jultidning Julstämning, kom ut för första gången.

Harry Martinson (6.5 1904 - 11.2 1978) har i den klassiska jultidningen Julstämning 1984, sju dikter: DORA, FARTENS TJUSNING, DRIVVED ÄLSKAR JAG, JULTOMTEN, SAMTAL I SKYMNINGEN, GÖINGE samt TIDIG VINTER. (Dikternas titlar med versaler)

I Julstämning 1984 finns också en artikel om Harry Martinson, "Han speglade kosmos i en daggdroppe", av Karin Österling, som svarar för både text och foto. Artikeln är på sju helsidor, illustrerade med sju Harry Martinson-bilder. Tidningen finns tillgänglig på Författarmuséet i Jämshög.

Lokalmynt för Olofströms kommun 10 kr


DORA ~ av Harry Martinson

Under hatten av strå vars flätning silade solen över din panna
blickade björnhallonmörka ögon, barnsligt borrande.
Tyst ville du försvara ditt ansiktes mörka regn av fräknar.
Men ibland glömde du dig och skrattade.


Ur GÖINGE ~ av Harry Martinson

[. .]

När krediten var slut
klingade här ödsligt en tom mjölkkanna
bitterhetsklocka
i utvandrarenbs fattiga dröm
om Västern.
Nu susar vinden till ingen.
Torpen dogo bråddöd bland sina liljor.
Men det rosslar ännu i skorstensmurarna.
Nässlorna blomma.


TIDIG VINTER ~ av Harry Martinson

När trädet slumpat bort sin gula schal
förfaller svampen hastigt i sin skog
där stumma granar skyla frusen dal.
Då stelna drillarna som trasten slog.

Den bitska vinden torkar gräsets rör
en torftig dödört räknar sina frön
när vintern snabbt till vita läppar för
sin flöjt av is och spelar gällt för snön.



Pälle Näver (12.7 1897 - 15.1 1986) känd som poet under pseudonymen Pälle Näver, medan hans namn var Josef Högstedt, har i jultidningen Julstämning 1984, fem dikter: Min rimbukett, Mot adventstider, Kälkbacken, I juletid samt Snögubben. (Dikternas titlar med gemener)

Byst av Pälle Näver vid Stenberga Hembygdsgård


Pälle Nävers diktarstuga Vättehult, Stenberga



Ur Min rimbukett - Av Pälle Näver

Av stämningar och bilder
jag samlat på mitt sätt
en liten blyg och ringa
men vänlig rimbukett,
den vill jag varsamt bringa
till alla och envar,
som genom smålandsbygden
på allfarvägen far.

[. .]


Ur Snögubben - Av Pälle Näver

[. .]

Ja, tomten - är det inte han
som står vid visthusknuten
med lykta och med luva grann
så tyst och mystiskt sluten?
I sekelgrå gestalt och skägg
som vitnat genom åren
han skymtar utmed kärntung vägg
i snön bland alla spåren . . .

[. .]


I juletid - Av Pälle Näver

Därute faller tyst och tätt
den vita, mjuka snön,
och breder stilla, ängsullslätt
kring skogarna och snön
sitt svala täcke över allt,
som låg där naket nyss
men som nu undfår ny gestalt
vid lätta flingors kyss.

Ett vinterland i skymning går
med några tysta hus,
som tryggt i ödemarken står
med tända fönsterljus...
Så minns jag än min barndoms by
en minnets julekväll,
när brasan tändes, varm och ny
på spisens öppna häll.

Och efter tunga vandringsår
av kiv och slit och släp
jag åter som en pojke står
och glömmer livets skräp
för gran och brasa, mat och ljus
i lågt och torftigt bo
och hör ett fjärran orgelbrus,
som smeker mej till ro.



Lars Engqvist, född i Karlskrona, förre landshövdingen i Jönköpings län, har under år 2011 valts till ny ordförande i Pälle Näver-sällskapet, som på Pälle Nävers födelsedag den 12 juli har sin årshögtid i Stenberga. Lars Engqvist samarbetade på tidningen Arbetet med vår tidigare ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Bertil Palmqvist.

Pälle Näver-Sällskapets nye ordförande Lars Engqvist tillsammans med Pälle Nävers sonson Pär-Olof Högstedt vid Sällskapets årshögtid 2011 i Stenberga den 12 juli, Pälle Nävers födelsedag (1897-07-12--1986-01-15).

Söndagen den 23 oktober i år presenterades Pälle Näver på Skansen i Stockholm av Pälle Näver-Sällskapet i sammarbete med DELS, De litterära sällskapens sammarbetsnämnd. Bl.a medverkade där Sällskapets nye ordförande Lars Engqvist och Pälle Nävers sonson Pär-Olof Högstedt, i ett program kallat "Pälle Näver i ord och ton".


Till sist här två dikter med psalmackord, Psalm av Harry Martinson och Aftonpsalm av Pälle Näver

Psalm ~ av Harry Martinson
(Kan sjungas på den medeltida psalmmelodin 623 i Den svenska psalmboken från år 1986)


Död skapelse grundlade världen
och levande skapelse förde
tillsammans de ämnen och safter
som solen med värme berörde.

Den yttersta skapelsehärden
vet ingen, ej var den sig gömde
ej hur den i gåtfulla världsrum
sin gåta förstod och bedömde.

Om tidernas ursprungsgestaltning
tar tusen av år att ens fråga.
Nu gäller det modet att leva
att död och förgängelse våga,

att plötsligt när ingenting stämmer
se löftenas grunder försvinna.
Att ställd inför kraven som skrämmer
sin tillförsikt söka och vinna.


Aftonpsalm ~ av Pälle Näver
(En av Pälle Nävers mest sjungna dikter, som finns med många olika tonsättningar)

Låt mig spänna bönens vinge;
himlen är så hög ikväll.
Friden svävar över jorden,
viskande vid varje tjäll.

Bortom skogen, bortom bergen,
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar,
som av längtan uppåt förs.

I Betania, när kvällen
bringar doft från ros och slån,
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son.

Djupt jag böja vill min panna
för ditt höga majestät,
ej i bävan men i kärlek,
vill jag lyss till dina fjät.

Mästare! Jag ser dig komma
outsägligt rik och skön;
låt mig röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön.



Tidningen Julstämning 1984 finns tillgänglig på Författarmuséet i Jämshög.


GOD JULHELG
önskar

Rune Liljenrud

fredag 23 december 2011

Den heliga familjen ges så olika beskrivningar ~ ~ Svara här på julens bloggfråga om författare!


Konstnärinnan Eva Spångberg, som skulpterat så många fina bilder i trä av Den heliga familjen, avled i år. Hon hann inte bli klar med den bild av Maria, som finns ovan, men hon "såg vad som fanns gömt i träet". Så uttryckte hon sig.

I gårdagens blogg Vindersolståndet med årets mörkaste dygn, den 22 december, har Harry Martinson en beskrivning av Maria i dikten JULSÄGNEN

"Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke."


Nya beskrivningar av Den heliga familjen tillkommer. I en roman som utkommit år 2011, finns en tolkning, som kanske inte mött oss på något liknande sätt tidigare, men som bjuder till eftertanke. Kanske vill Du som bloggläsare svara på frågor:

Vem har skrivit detta?

Vilken är romantiteln?


[...] Maria i blå mantel med Jesusbarnet i sitt knä, en stadig rundhyllt blond gosse som verkade försigkommen för sin ålder, ett knubbigt spädbarn som tycktes ha klivit ur barnavårdscentralens normalviktskurvor utan några tecken på glutenintolerans, hjärtproblem eller malnutrition. Ingen kolik hade plågat denna baby, som med oföränderligt klok och vaken blick tog sig an omvärldens människor [...]

[...] Inte den blåmantlade Maria leende i sin rosengård med ett rosigt Jesusbarn i sitt knä, inte en blond Maria med krönt huvud och mjölkflödande bröst, nej, en mer nött och vardaglig Maria, så som Hieronymus Bosch målade henne, med mittbenat mörkt hår och födelseblekt ansikte, med halvslutna ögon som fortfarande bär spår av förlossningssmärtan och blodförlusten, och nu så undrande blickar ner på det nyfödda barnet som ligger oskyld i halmen, medan Josef, en trött gammal man, med sin vänstra hand stöder sig mot krubban. Hans högra hand är instucken i västen, som om han tar sig för hjärtat av ålderns kärlkramp, och han ser på barnet, mer trött än undrande. Hur ska han försörja dem, ska krafterna räcka? Det barnet är han inte far till. [...]

Svara gärna nedan!

Lägg upp en kommentar till:
Harry Martinson i tiden
Julglädje önskar

Rune Liljenrud

torsdag 22 december 2011

VINTERSOLSTÅND ~ "Vad gör det att rymden är tröstlös arm / när våren är härligt bebådad?"


Vindersolståndet med årets mörkaste dygn, inträffar i år den 22 december.

Harry Martinson publicerade i Julefrid 1932, s. 1. Nationaltemplarordens jultidning, dikten JULSÄGNEN "Den natten kommer Guds moder" - Inleds av ett kort prosastycke "Stjärnpiggig natt med frostvita landskap". Ill. Einar Norelius.



Samma dikt "Den natten kommer Guds moder", publicerades i Helsingborgs Dagblad den 22.12.1935 s. 14 med titeln "En julsägen". Publiceringen skedde i anslutning till Vindersolståndet.

Harry Martinson är också i denna dikt metaforernas mästare, när han binder samman Julens innehåll med Vindersolståndet.

Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke.

Hon går där och väntar och väntar
där månens tennspöke skiner,
där sjustjärnan klänger på enen
och vinden i granpälsen risslar.
Hon känner så väl detta öde:
att året förfryser och stäkes,
hon vet hur det fryser och sargas
och vet huru såret läkes.
Själv går hon igen som de andra:
gengångarna Döden och Solen,
och framstår för barnsliga själar
i näbbsko och fladdrande kjortel.

Hon slår ock på tänkarnas rutor
och ser ut mot Sirius härdar
och säger: aphelium vänder!
mot ljustider gå edra världar!
sen svinner hon bort.

Så väckte hon tanken på våren
som dödats i höstens tvivel.
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?
Guds moder går havande kring
varhelst tvivlare leva i kölden.

HARRY MARTINSON




VINTERSOLSTÅND
~
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?



Rune Liljenrud

tisdag 20 december 2011

Miljontestamente till Dan Andersson Sällskapet, som fyller 50 år 2012


Vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsvik 6-8 maj 2011 hade vi ett givande samarbete med flera litterära sällskap, bl a med Dan Andersson Sällskapet. Vi vandrade i Dan Anderssons fotspår och besökte Luossastugan.

Nu lagom till Jul har Sällskapets medlemmar fått
På Färdvägarna No 22
Medlemsinformation från
Dan Andersson Sällskapet

Vintern/Våren 2011 - 2012

Dan Andersson Sällskapet bildades år 1962 och fyller alltså 50 år 2012. Detta kommer att firas under Dan Andersson-veckan lördagen den 28 juli - söndagen den 5 augusti 2012. Sällskapets årsstämma hålls lördagen den 4 augusti kl 11.00 på Tattarfallet i Skattlösberg.

En nu avliden medlem i Dan Andersson Sällskapet, har testamenterat hela sin kvarlåtenskap till Dan Andersson Sällskapet, som erhåller ett belopp på ca 1,2 miljoner kr. Arvet kommer mycket väl till pass och skapar goda möjligheter att också utveckla verksamheten. Bl a kommer en stipendiefond att inrättas. Stipendier skall kunna sökas av unga Dan-tolkare, samt eventuellt litteratur/produktionsstöd för produktion med anknytning till vår folkkäre diktare Dan Andersson.

Som medlem i Dan Andersson Sällskapet gläds jag tillsammans med närmare 1200 medlemmar i Sällskapet över den ekonomiska förstärkning, som vår nu avlidne medlems storartade testamentsgåva till Dan Andersson Sällskapet, innebär.

Som medlem i Harry Martinson-sällskapet lyckönskar jag varmt Dan Andersson Sällskapet och tackar än en gång för samarbetet mellan våra sällskap under Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsvik 6-8 maj 2011.

Samarbete mellan litterära sällskap är berikande.

Med önskan om God Jul
och Gott Nytt År 2012 med 50-årsfirande!

Rune Liljenrud

söndag 18 december 2011

Havet är stort, evigt och stort –


Krigsseglarnas minnesmärke, en skulptur i järn och trä av Lars Kleen, placerad på Stenpiren i Göteborg, inte långt från GöteborgsOperan. Det krigsseglande sjöfolket befann sig under ofärdsåren mitt i kriget. Många sjömän fick betala med sina liv. På en granitplatta vid skulpturen står texten:


Sverige tackar sitt sjöfolk
för dess insats
under ofärdsåren
1939 – 1945

Havet är stort, evigt och stort –

Harry Martinson


Diktcitatet är ur NOMAD: Sjöman talat till kapduvor


Duva. Columba - columba kap!
duvor i vita skyar;
stoft av monsuner från Saipang och Yap
segla kring kaffrernas byar.
Kapduvor två, kapduvor tre,
kapduvor för och akter;
komma att slutas till Goda hopps
ändlösa albatrossjakter.

Duva. Columba - columba kap,
håll dig till kaffrernas länder!
Följer du tradernas hemlösa folk
aldrig nå´t gott dig händer.
Havet är stort, evigt och stort -
traderna äro blott linjer
dragna från granarnas nordanskog
till sydhavens palmer och pinjer.

Duva. Columba - columba kap!
stanna i taffelbergsstaden!
Gläds att du icke föddes att gå
ostasiatiska traden!
Havet är stort, evigt och stort -
traderna äro blott linjer
dragna för bröds skull från granarnas land
tillo sydhavens palmer och pinjer.

HARRY MARTINSON: Sjöman talar till kapduvor
Ur Nomad, 1943


Med goda Jul-önskningar till allt sjöfolk!

Rune Liljenrud

onsdag 14 december 2011

Bengt E. Anderson: Judith och John - breven från Kashgar


Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp


Bengt E. Anderson är journalist och fil dr. med en akademisk avhandling om Harry Martinson
”Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik”.

Bengt E. Anderson svarar denna höst också för Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011 ”Epistlarna till herrarna Bonnier - Om Harry Martinson och Moa Martinson och hanteringen av en kris på 1930-talet”.


Det är en mycket intressant bok som nyligen har kommit från tryckeriet, Kimpese bokförlag om Missionskyrkans Östturkestanmission med Bengt E. Anderson som författare.

Gösta Stenström, som gett ut Bengt E. Andersons Judith och John - breven från Kashgar
på bokförlaget Kimpese, presenterar boken:

~~~~~
Bengt E. Anderson, son till Östturkestanmissionärerna Judith och John Anderson, har, med hjälp av sina föräldrars korrespondens med släktingar, vänner och missionsledning i Sverige från åren 1921-1938 och utifrån egna barndomsminnen, gett en unik bild av muslimmission under några av 1900-tales mest dramatiska omvälvningar i Centralasien med inbördeskrig, där den uiguriska befolkningen revolterade mot det kinesiska styret och missionärerna drabbades av våldsamma antikristna stämningar, som hade sin grund i både uigurers och kinesers misstro mot utlänningar och att missionärerna uppfattades som ”religionstjuvar”.

1938 utvisades de tre sista svenska missionärerna från Östturkestan bland dem Bengts far John. Så gott som alla uiguriska och kinesiska män som tillhörde den kristna missionens församlingar avrättades. Kvinnor och barn deporterades och gick ett okänt öde till mötes.

Bengt lämnades 1938 som 11-åring på Missionärsbarnens hem Drott på Lidingö i samband med att föräldrarna tillsammans med övriga missionärer från Östturkestan startade ett nytt missionsarbete i Indien.

Emellertid reflekterar Bengt inte över mis-sionärsbarnets lott utan försöker i stället förstå vad som drev föräldrarna att arbeta som muslimmissionärer i Östturkestan. ”Nåden att få tjäna”, var det, enligt hans far.
~~~~~

Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp

288 sidor. Rikt illustrerad.

ISSN 1101-6701
ISBN 978-91-979539-0-0

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-158484


Bengt E. Anderson har ett medryckande språk, som gör också hans höglärda doktorsavhandling om Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson lättillgänglig.

Boken "Judith och John – breven från Kashgar" är intresseväckande och omskakande, med fakta och ögonblicksbilder från engagerat arbete för att hjälpa medmänniskor genom evangelisation, skola och sjukvård i Centralasien, under händelserika och omvälvande år 1921-1938 med politiska, religiösa och etniska konflikter.

Människor med stark integritet och helhjärtat ansvarstagande för att se uppgifter i relation till omgivning och omständigheter, liksom de samhällsskeenden som skildras i boken, kan inte lämna någon läsare oberörd. Ögonblicksbilder ur långa och detaljrika brev med glädje och krossat hopp, som Bengts föräldrar Judith och John skrivit och de lägesskildringar som Bengt ger, är oförglömliga. Naturbeskrivningarna i boken är betagande och gjorda med ett språk som påminner om Harry Martinsons.

Detta är en mycket angelägen bok, som inte endast är historiskt intressant utan också aktualiserar viktiga frågeställningar, som berör vår egen tid och nutidsmänniskors existentiella situation.

Bengt E. Anderson har rik livserfarenhet. Under 15 år har han tjänstgjort i London för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Han har varit frilansmedarbetare i Sveriges Radios nyhetsprogram och gjort regelbundna produktioner för Obs Kulturkvarten. Han har varit redaktionschef för Idun och chef för Radio Kronoberg.

Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp

~ kan beställas från Kimpese bokförlag,
Karlslundsgatan 10,
521 30 Falköping
e-post: kimpese.bokforlag@tele2.se

Judith och John – breven från Kashgar
aktualiserar för mig Harry Martinsons dikt

DEN LILLA ÖN

Det fanns en liten ö i varje sekel,
en ö av tid med oförgänglig glöd.
Omkring den fanns en ocean av nöd,
av krig och förödmjukelse, förtryck och död.

Och ändå var den ön vår enda räddning.
På den satt före döden Sokrates,
på den satt i ett annat hav en Budda
och på en tredje vid ett kors satt Kristus.

Den lilla ön blev aldrig mycket större.
Det sannas värld har alltid suttit trängt.
Var finns den lilla ön i dag i världen.
Det vet om tusen år de som då leva
om de om tusen år nått lika långt.


HARRY MARTINSON: Vagnen


I tacksamhet

Rune Liljenrud

söndag 11 december 2011

Nobelprisets glädje till Tomas Tranströmer ~ Lyckan lyste!

DAGENS NYHETER med Anders Wiklunds foto Lyckan lyste, sprider ljus i decembermörkret!

Ett par rader ur ett brev, som berör våra goda Nobelpristagare i litteratur år 1974, Harry Martinson och Eyvind Johnson, riktas nu till Tomas Tranströmer

”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”


Harry Martinson skriver till Eyvind Johnson ~ Ösmo den 12 mars 1931:

"Du äger stilskärpa mer än de flesta jag läst. Därför är skrivna ord av dig något av det som hjälper mig leva."

SVENSKA DAGBLADET
Foto: Henrik Montgomery / Scanpix
hyllar Tomas Tranströmer med rubriken
Älskad poet prisad

GRATIAS TIBI AGO

Rune Liljenrud

lördag 10 december 2011

Harry Martinson i brev av Tomas Tranströmer ~ och av Robert Bly


"När ständige sekreteraren Peter Englund öppnade sin magiska dörr i Stockholms Börshus och berättade att Tomas Tranströmer tilldelats årets Nobelpris i Litteratur, ja, då bröt jublet loss. I Sverige och runtom i världen!"

Så inleder Stefan Edman sin krönika i tidningen MÅL & MEDEL, under rubriken "Poesin ger livet en djupare klang". I dag, Nobeldagen 2011 mottager Tomas Tranströmer Nobelpriset och vi får på olika sätt dela glädjen med honom och hans hustru Monica, som är hans goda stöd.

När jag besökte mitt bibliotek samma dags afton som Nobelpriset tillkännagivits, blev jag förvånad över att några diktsamlingar av Tomas Tranströmer fanns kvar där, ännu outlånade. Bibliotekarien tolkade säkert situationen helt rätt: "Tomas Tranströmer har nog redan de flesta där hemma". Glädjande nog är det så. Han är läst, beundrad och älskad.

Tomas Tranströmers författarskap finns med i de mest olika sammanhang, till eftertanke och uppbyggande glädje. Jag har efter Tomas Tranströmers Nobelpris hunnit möta hans lyrik vid Adventsfest och Julbord och i Frimurarloge, gemensam för svenska och tyska gäster. Motiveringen till Tomas Tranströmers nobelpris i litteratur är mycket välformulerad:

”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”

Det har hänt något.
Månen lyste upp rummet.
Gud visste om det.

TOMAS TRANSTRÖMER: Den stora gåtan

~

„weil er uns in komprimierten, erhellenden Bildern neue Wege zum Wirklichen weist“

Vom Dunkel getragen.
Ich begegnete einem großen Schatten
in einem Paar Augen.

TOMAS TRANSTRÖMER: Das große Rätsel


Tomas Tranströmers brev ger fördjupad insikt i hans författarskap. Torbjörn Schmidt, som 1982-1993 var redaktör för tidskriften Lyrikvännen och FIB:s Lyrikklubbs bokserie med svensk och utländsk poesi, har sammanställt "AIR MAIL", som innehåller BREV 1964-1990 mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly.

Det är intressant att i dessa två hundra brev som finns i "AIR MAIL", läsa om de båda författarnas intresse för Harry Martinson och hans diktning, liksom för många andra poeter som aktualiseras genom breven. Titelsidans teckning: Monica Tranströmer.



I ett brev, daterat 28 jan. 73 från Robert Bly till Tomas Tranströmer, ber Robert Bly om hjälp med att tolka en dikt av Harry Martinson, för att kunna översätta den. Brevet är ett bra - och roligt - exempel på det vänskapliga och givande utbyte som finns i brevväxlingen mellan de båda diktarna.

Käre Tomas,

jag begriper inte en Martinsondikt i Nomad som heter "Nära havet". "På måfå" tycks vara 'en vild gissning' men vad har det att göra med björkskogar som skjuter ut sina gröna tungor - eller uddar... eller fingrar (eller bröstvårtor, nej!) i den tysta mossen där det ligger en ängslada - som är torkad och har frusen nöd i sitt trä - vad befinner vi oss på för planet?
Och i skuggan under några aspar ligger en gammaldags hästdragen räfsa med hjulet drunknat i gräs och biter med sina långa vilda tänder i en grästuva där en vit claspis (som min ordbok skyggar för) blommar.
Det visar sig att Martinson har sett en fiskmås komma in från havet och sätta sig på räfsans sits... (det var en fin syn) och sedan visar det sig att bilden på något sätt ledde honom in i det undermedvetna där han fick syn på någon slags tavla... som har kommit till slumpvis... vilken tavla? Hjälp!!! Den måste vara en del av svenskarnas undermedvetna, den där tavlan, inte en del av det kollektivt undermedvetna, norrmän saknar den...

Tillgivne
Robert


Nära havet

Liksom på ett oändligt måfå
har björkskogen här skjutit sina gröna uddar i
den tysta mossan
där en ängslada ligger - skev av vind och torka,
med en frusen nöd i sitt trä.

I asparnas gemensamhetsskugga
står en hästräfsa nedsjunken
med hjulen drunknade i gräs
och där hennes långa häxtänder bita ned i tuvan
blommar en vit claspis.

Jag har sett en fiskmås komma in från havet
och sätta sig på räfsans sits.
Och med denna bild har jag drömt
det slumpvisa skeendets tavla.

Harry Martinson: Ur Nomad, 1931


I en blogg här på Harry Martinson-sällskapets hemsida - "Man kan säga att en blomma har värde för oss i och med att vi funnit dess symbolik" - den 23 juni 2011, behandlas dikten "Nära havet" och där finns också Harry Martinsons förklaring till "vit claspis".

Tomas Tranströmers dag, i dag!
~ Nobeldagen 10 december 2011


Rune Liljenrud

torsdag 1 december 2011

Om granar och ekar

I Göteborgs-Posten den 30 november skriver Lisa Ahlqvist om granar och andra träd. Du hittar hennes krönika här:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.787307-lisa-ahlqvist-en-julgran-full-av-minnen

Ahlqvist nämner Harry Martinsons beskrivning av oss som ”ett granskogsfolk” och Ivar Lo-Johanssons skildringar av eken.
Visst var Harry Martinson fascinerad av granskogen,"svordomsupptagande, vinterhärdad" - eller i försommartid då den fylls av "guldgröna årsskott" och lyser "gladare än lövskogarna". Det är lätt att hitta martinsondikter med anknytning till granen, men dessutom finns i hans naturessäer några oförglömliga skildringar av bl. a. granar i blåst där han i detalj beskriver vad som händer inne i trädet när stormen kastar sig över det: "... den bugande rörelsen kryper, sprider sig inom trädet och fördelas, årsringarna som likt långa rör ligga innanpå och utanpå varandra inne i cylindern fjädra sig som spiralringar och sträckningen uppåt och nedåt är ett fullständigt underverk av elastiskt och mekaniskt fördelad rörelse."
Om eken, Blekinges landskapsträd, har Martinson inte skrivit så mycket, men i diktsamlingen Vagnen finns dikten "Ekens minne" där det uråldriga trädet minns "den vackra på stigen" – långt ifrån Ivar Lo-Johanssons syn på eken som "jordens utsugare":
Min krona susar om henne.
I sju sekler har jag känt henne nu.
Det är ändå som i våras.

Men det är ändå till granen Harry Martinson så ofta återvänder i sin naturdiktning. Han lämnar gärna det exklusivt poetiskt högstämda för vardagsnära bilder av sådant som "behöver beskrivas för att vi ska se det". Som Stefan Edman har uttryckt det: "träffsäkra iakttagelser av den alldeles 'vanliga' naturen runt omkring oss." I diktsamlingen Tuvor som just kommit i nyutgåva finns många exempel på detta.

Åke Widfeldt