lördag 14 maj 2022

”Ensam dam bland 17 herrar” - Elin Wägner i Svenska Akademien


Marianne Enge Swartz
 i kopia av Elin Wägners Akademieklänning


I Bergs bygdegård, i en innehållsrik och belärande monolog av Marianne Enge Swartz: ”Ensam dam bland 17 herrar”, möter vi Elin Wägner på kvällen när hon kommit hem efter sitt inträde i Svenska Akademien den 20 december 1944. Marianne Enge Swartz som var med och startade Elin Wägner-sällskapet 1990 och var dess ordförande under två decennier, framträder här i en kopia av Elins Akademieklänning, som finns på Elin Wägners Lilla Björka i Berg. Programmet är Elin Wägner-sällskapets inslag i årets Elin Wägner-vecka 13-22 maj 2022 och tecknar Elin Wägner som Journalist, Författare, Feminist, Fredsaktivist, Miljökämpe och Civilisationskritiker. 



Harry Martinson, som 1949 efterträdde Elin Wägner på stol 15 i Svenska Akademien, nämner i sitt inträdestal något som upplevs högst aktuellt i det säkerhetspolitiska läge som just nu råder:

"Jordfrågan var för henne framtidens fråga framför alla andra. Att hon såg världens framtid ligga på landet och att hon predikade för denna sak, låg i klar linje med hennes livssyn i stort. Gandhi blev hennes Rousseau inte minst emedan han sagt att av alla svåra politiska problem var folkträngselns det värsta, därför att det förde alla andra problem med sig i en härva.
   Mot slutet av hennes liv stod det allt mer klart för henne, att det moderna kriget svarar mot den moderna stadscivilisationen, och att Buddas tanke om ett 'tingens hjul' var en sanning för alla tider. När hon upptäcker detta talar hon om den 'industriella skruven', vilket i själva verket är en klar och nysaklig översättning av det 'tingens hjul' Gaotama Budda varnade för. En högindustriell värld verkande i en tid utan god vilja, måste med nödvändighet göra krigen större, tätare på varandra följande och fruktansvärdare än förr. Den som gör sig blind för det faktum att det går en linje mellan exempelvis motorismen och striden om oljekällor är blind av självmotsägelse. Ty detta är att förneka orsaksbundenheten hos en materialism som man i övrigt helt och hållet bejakar.
   När Elin Wägner klart insåg det direkta sambandet mellan maskincivilisationen som sådan och de alltmer maskinellt förda krigen, närmade hon sig tankegångar som man kan återfinna hos den fornkinesiska taoismen där de finns uttryckta i tänkespråken om den lugna dalen, eller på vårt litteraturpris: idyllen.
   Vår tid är den fartberusande människans tid, där idyllen förtalas i sådan omfattning att det bukoliska, det halkyoniska och det arkadiska samtidigt drabbas av detta förtal. Man förstår Elin Wägners förtvivlan när hon upptäckte att våra krigs fartmodell är vår freds fartmodell.  Då talar hon i 'Vinden vände bladen' om den moderna människans missbruk av de skapade tingens tjänst. Detta hade Johann Arndt varnat för, och hon för vidare hans varning."


Rune Liljenrud 






söndag 8 maj 2022

Harry Martinson diktmetafor "Insekterna" ur Dikter om ljus och mörker, bjuder en tolkning av det nuvarande säkerhetspolitiska läget

Ukrainas och Sveriges blågula flaggor vajar tillsammans
här utanför Alvesta bibliotek

Insekterna
Insekterna som kilar på bladen och löven 
i över- och undersides gång över
knickade och knäckta grenverk 
och på de vindbrutna
grässtrånas broar.
Deras vakenheter ligger tätt inpå blåsten 
punktprecisa i nuens delar.
Ett blåstkast inte bevakat 
kan vara en olycka,
en hård blåst en bortförare
hän mot främlingsskap 
insektsmil fjärran från hemtuva och välbekanta löv.
Riktmärken förlorade, 
doftspår förblåsta och fjärran.
Tillvaron förvirrande.
Det blåser hela dagen i obekant land.
Och natten är lömsk bland stickande främlingar
som försvarar sina tuvor, sina invanda löv.
Så blir också människan driven hän,
kastad av och an
av en världsblåst med väldigare kraft.
Hon förvandlas till vilsekommen myra,
plötsligt kastad in
i kamp för sitt liv i främmande land.
Hon sänder ett insektsbrev hem
över förvirrande världskarta
som föreställer förändringens länder.
Hon är som en insekt med vapnet redo
eller som en slända,
vingskavd av stötar mot främmande strån
Sällan når hon hem igen om det hårdnar alltmera 
och blåser emot under dagar och år. 
HARRY MARTINSON: Dikter om ljus och mörker

I intervju om diktsamlingen Dikter om ljus och mörker, säger Harry Martinson till Carl Magnus von Seth: "Om det riktigt svåra skriver man lyrik". Med metafor från insekternas liv konkretiseras tillvaron, "en hård blåst en bortförare /hän mot främlingskap /insektsmil fjärran från hemtuva". 
"Det finns en ondska som delvis inte kan hjälpa sig själv att bli något annat och till dem räknar jag känslokylan och känslodöden. Det är ett problem så svårt att man skriver dikter om det, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem. Känslodöden finns och utesluter ingalunda de grymheter som vi annars förbinder med raseriet eller fanatismen. Känslodöden kan vara så infernaliskt närvarande i världen..."
Harry Martinson diktmetafor Insekterna
bjuder en tolkning av tillvaron 
under nuvarande säkerhetspolitiska läge.



Einar Ekberg (1905-1961) var den andliga sångens främste tolkare. Under andra världskriget hade han också visor och fosterländska sånger på sin repertoar. Beredskapssången Hälsa till pojkarna där ute  

sjöng Ekberg in för Sonora november 1939 till Willard Ringstrands orkester, få månader efter krigsutbrottet.  


BEREDSKAPSSÅNG 


Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

Här spirar brodden i vårliga regn 

här ligger stugan i skogarnas hägn 

här brusar forsen i skummande svall 

här susar nordan i granar och tall. 

  

Fädernas fejder gav fredliga nejder  

där vi fått bygga och bo 

arvet vi akta, värna och vakta 

runt våra kuster i fosterländskt mod. 

  

Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

Vi bjuder i vänskap all världen vår hand 

en önskan få leva i ro på vår strand 

och hoppas att hundraårsfreden består 

hur än stormar runt själen går. 

  

Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

_____________________________________________


Rune Liljenrud 

.


fredag 29 april 2022

BENGT BEJMAR VIGD TILL VILA





Författarmuséets dörr, där Bengt Bejmar
så ofta hälsat välkommen, är idag stängd
I begravningsgudstjänst i Jämshögs kyrka
tolkas i tacksamhet Det Kristna Hoppet


De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor
se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng
som vi ger namnet sommarns äng
och som med solens gyllne tråd
hopsömmas våd för våd.

En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud
i evig sommarskrud.


HARRY MARTINSON: Sv. Psalm 202


Rune Liljenrud 

söndag 17 april 2022

BENGT BEJMAR IN MEMORIAM

BENGT BEJMAR 

*23.2.1935  +5.4.2022

Sorg och saknad råder hos oss som genom Harry Martinson- och Saljesällskapen i Bengt Bejmar ägt en generöst engagerad och kunnig vän vid Författarmuséet i Jämshög. Tacksamheten är stor för allt värdefullt som han under många år gav genom sina intressanta guidningar, för enskilda som för tillresande svenska och utländska grupper, då han förmedlade ur sina rika kunskaper om Harry Martinsons och Sven Edvin Saljes liv och diktning. När Bengt fick hedrande erkännandet Årets Jämshögsprofil, uttryckte han "Jag är drabbad av Martinson och Salje. Det är ett intresse som aldrig tar slut, för det finns hela tiden nya saker att upptäcka."

Bengt Bejmar var stolt över och han berättade gärna om Jämshögs och Olofströms rika konstnärliga utsmyckning. Nära Jämshögs kyrka finns en stenskulptur, som han gärna informerade om och kanske röjer den något om hur Vännen Bengt såg på sin egen uppgift som litterär vägvisare: "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens", ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna  ur diktsamlingen PASSAD, vari också finns lärodikten Li Kan talar under trädet, där Martinson påtalar varje arts och individs värde i skapelsen, något som Bengt fast stod upp för: "Strået är inte bristfälligt därför att det längre bort växer en ek. Strået fyller sitt mått och att det inte uppträder som vore det en ek är en förtjänst, inte en brist."

Vännen Bengt var en intresserad medarbetare i Kulturveckan Nässelfrossa i nordvästra Blekinge, veckan efter midsommar, då vi mötte honom med den manande slogan  "Det är ont om jordklot", hämtad ur Harry Martinsons GYRO. Bengt Bejmar gladdes stort när Hommage under oktober 2021 invigdes som en hyllning till den ovanlige och kreativa läraren Karl Johan Staaf, i form av fyra konstverk huggna i diabas, som milstenar längs Bildningens väg mellan Olofström och Nebbeboda skola. Bengt Bejmar dröjde gärna vid stenarnas motivtext Giv doft i blomma, Minnen blir drömmar och inte minst Sörja för världen, när vi en vacker höstdag fick följas åt längs Bildningens väg till fjärde minnessten vid Nebbeboda skola med läraren Staafs egna ord ur Martinsons Nässlorna blomma.

Bengt Bejmar var lågmäld i sin framtoning men mycket väl påläst och rikt erfaren. Han svarade uttömmande och gärna till intresserades frågor om Jämshögs två stora diktare Harry Martinson och Sven Edvin Salje. Inte sällan fick hans samtal existentiella djup. Stipendiater vid skolorna i Alltidhult och Näbbeboda berikades stort av att få lyssna till Bengt Bejmar på Författarmuséet i Jämshög. Många litterära  texter kunde han utantill. Han hade dem i hjärtat. Kanske var Martinsons dikt Bokland ur Boken i vårt hjärta, en av Bengts oftast lästa:

BOKLAND

Tänk dig världen som en läsesal.
Där finns livets bok så rik på blad
som en lövskog i ett sommarland.
Lägg därtill ett bergland, lagens bok,
lagens tavlor, sten från Sinai
och ett kilskriftkunnigt Babylon.
Vem kan läsa sig till kunskap nog.
Vilkens flit kan liknas vid en hand
som kan genombläddra livets skog.
Outtömlig ter sig gåtans bok
och oändlig läsning återstår.

HARRY MARTINSON: Ur Boken i vårt hjärta

Bengt Bejmar kunde mästerligt tolka Sven Edvin Saljes rika persongalleri i den omfattande Lovängserien, såväl som i de historiska romanerna. Bengts åhörare blev tidlöst samtidiga med dessa människors kamp, längtan, hopp och förtröstan. Det sista kapitlet i Sven Edvin Saljes sista utgivna bok, minnesboken Brev till Livet, inleds med citat av den belgiske mystiken och diktaren Maurice Maeterlinck: "De döda äro icke döda./De finns mitt ibland oss /närhelst vi i minnet kallar på dem." Orden tolkar situationen just nu när livet går vidare där Vännen Bengt fattas oss. Vi anar hur väl hans livstolkning stämmer med Sven Edvin Saljes inskription på en av klockorna i Jämshögs kyrktorn. I dess trygga budskap finns nu Vännen Bengt och familjen inneslutna:

Min malm vill sjunga Ditt lov, o Herre.

Min ton må trösta, glädja och vägleda den

som söker stigen 

upp mot Guds blommande ängder.

 

Rune Liljenrud 

tisdag 22 mars 2022

"Självbiografisk bildningsroman om Stellan Petreus, ett verk som på många sätt speglar sin författares biografi och idéutveckling"


Professor Johan Svedjedal utgav 2017 en värdefull biografi över Karin Boye, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarskap (Blogg 23 augusti 2017). I år har Svedjedal tidigare givit ut texter av Harry Martinson Den förlorade vandringen, som visar material kring Den förlorade jaguaren (Blogg 4 mars 2022). Nu arbetar Johan Svedjedal med biografi över Harry Martinson, som emotses med stor förväntan.


Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög maj 2014 gjorde studiebesök i Vattenriket, Kristianstad med fördjupning i Gustaf Hellströms författarskap liksom i minnena av Gustaf Hellströms och Harry Martinsons gemensamma år i Svenska Akademien.

Gustaf Hellström, född 28 augusti 1882 i Kristianstad, död 27 februari 1953.  Ledamot av Svenska Akademien från 1942 stol 18. 
Harry Martinson, född 6 maj 1904 i Jämshög, död 11 februari 1978. 
Ledamot av Svenska Akademien från 1949 stol 15. 

Vad gäller biografier så intar nog Gustaf Hellström en särställning med sina sju självbiografiska böcker om Stellan Petreus. Professor Peter Forsgren skriver i Gustaf Hellström-sällskapets Medlemsblad nr 43.2022 om romanserien, som utkom åren 1921-1952, under hela tre decennier:
Dagdrömmar (1921), En mycket ung man (1923), Sex veckor i Arkadien (1925), Det var en tjusande idyll (1938), Kärlek och politik (1942), Den gången (1944) och den avslutande delen  I morgon är en skälm (1952).

Romanserien om Stellan Petreus följer i stort Gustaf Hellströms liv och göranden i sex böcker men i EPILOG, i den avslutande sjunde delen med titeln  I morgon är en skälm, bryts detta helt genom att Stellan Petreus där, efter hemkomsten från resan till Sovjet, insjuknar och dör 1937 i sviterna av den lunginflammation han ådrog sig under resan.

Här i bildningsromanens form, där inre utveckling hos huvudpersonen är det primära, visar Gustaf Hellström sin stora styrka som tänkare och skildrade av människolivets existentiella villkor. Professor Peter Forsgren visar detta med några citat ur EPILOG då Stellan Petreus ligger på sin dödsbädd och det stora bildningsprojektet om honom slutar "med den harmoni som infinner sig då såväl jaget som projektet upplöses."

"Han ligger och tänker på sitt liv, lugnt och behärskat, som på avstånd. Det blev inte på långa vägar när vad han tänkt sig och hoppats. Det blev, om inte helt förfelat liv, i varje fall ett halvt liv, ett trasigt liv, med ansatser som sällan fullföljdes, och där det fullföljdes, gav otillfredsställande resultat." (s. 406)

"Han genomströmmas av en salighet utan gränser i känslan av att ha befriats från sin jordiska individualitet. Han har en förnimmelse av att höja sig som om han sutte i ett flygplan som lyfter. Jorden sjunker under honom. (s. 408)

"Han vet vad det är. Han känner att han alltid vetat det: det är själarna, miljarders miljarder, befriade från sin plågsamma, av lidande fyllda individualitet, de saliga själarna. Det är med dem han nu ska förena sig i en panteistisk och evig gemenskap..."  (s. 409)

När sjuksköterskan som suttit vid dödsbädden fastställt att Stellan Petreus nu var död och hon anmält dödsfallet, var hon ledig hela eftermiddagen. Hon ringer den man som hon lovat gå på nio-bion med. "Hon skulle gå och titta i butiksfönstren: N.K., Mea, Holmbloms, Biblioteksgatan, hela Kungsgatan fram och tillbaka igen, till dess hon skulle möta honom utanför Röda Kvarn. Och efter bion skulle de gå på Brända Tomten. Det var hennes favoritställe. Hon tyckte det var en sån intim stämning i den lokalen."
Så slutar det sju volymer stora bildningseposet om Stellan Petreus, där författaren låter huvudpersonen dö år 1937. Lennart Leopold skriver om detta: "Det har hänt något med författaren. Hellström verkar ha tröttnat en smula på sin fiktion." 

Reportageserien ur Dagens Nyheter 1937 finns i Gustaf Hellström-sällskapets skriftserie nr 5 (2017): Resa i Stalins Ryssland. Gustaf Hellströms reportage från Sovjetunionen sommaren 1937 (Blogg 17 juli 2017).

Diktaren Gustaf Hellström skulle komma att få leva fram till 27 februari 1953. Han  skulle komma att fortsatt skriva och år 1942 bli invald i Svenska Akademien på stol 18 och där år 1949 bli kollega med Harry Martinson, som då invalts på stol 15. Hedersdoktor vid Uppsala universitet 1943. Gustaf Hellström skulle komma få sitt eget uppskattande litterära sällskap i hemstaden Kristianstad, där han sedan nu snart 70 år vilar i familjegraven Hellström.


I boken Gustaf Hellström Personligt, utgiven 1953 med förord av Holger Ahlenius, finns i en artikel "Till och från döden" ur Dagens Nyheter 1937, Gustaf Hellströms egen berättelse om sitt insjuknande efter vistelsen i Sovjet samt tillfrisknande därur. "En morgon viskar en kvinnostämma i mitt öra: Krisen är över. Temperaturen har sjunkit. Ni kommer att leva!"


Bertil Malmberg efterträdde 1953 Gustaf Hellström i Svenska Akademien på stol 18. Han avslutar sitt inträdestal med dessa ord:

"Den sista fasen i diktarens liv var summering och överblick. Men glimtar och stycken av en visdom, som saknats i ungdomsverken, skymtar man understundom, en övergivenhet, som har förtroende för döden, en resignerad undran över livets besvärliga, alltför konstlade och tröttande väv. Dessa den stupande mandomens och inbrytande ålderdomens böcker ha ibland ett mattat, men vackert skimmer, som kommer läsaren att erinra sig en av vår litteraturs minnesvärda dikter, nämligen det parti därav som avslutas med raderna:

"Den sol som nedergår ännu sin skönhet har,
Och seglarn, som från sjön, sig inåt hamnen drar,
Med sakta vaggad fart och sammandragna segel,
Behagar än vår syn, och håller skådarn qvar."


Harry Martinson-sällskapet utgav 2014 Harry Martinson i Svenska Akademien och önskan vore att en motsvarande skrift kunde komma att utges om Gustaf Hellström i Svenska Akademien.

Rune Liljenrud 
"Den sol som nedergår ännu sin skönhet har..."
Ur Lärodikten PREDIKAREN
av Karl Gustaf af Leopold
(1756-1829)

torsdag 17 mars 2022

SVEN EDVIN SALJE ~ Ordet

Sven Edvin Salje - elev vid Wendelsbergs folkhögskola 1940/41

Mötet med Wendelsberg skildras i minnesboken 

Brev till livet

Wendelsbergs folkhögskola
Foto: Ur Wendelsbergs folkhögskolas arkiv 


ORDETS MYRA

Ordets myra
kommer tillbaka.
Lyfter försöker
på nytt besvärja
tingets tröghet,
ordets förluster.
Tappar strået,
fattar det åter.
Ordets makt
och vanmakt känner
ordets myra.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen, 1960

Harry Martinsons dikt Ordets myra kan vara en metafor för Sven Edvin Saljes författarskap, hans grundliga researcharbete i stor respekt för ordens valörer. 
Gustav Fredriksson skriver i förordet till Saljesällskapets Årsbok 2021: 

"I sitt föredrag Ordet i vårt umgänge berättar Salje om vad valet av ord, både de sagda och de skrivna, betyder för en medmänniska. Han betonar vikten av att välja och att vårda Ordet. 
[...] 
Sven Edvin Saljes krav på ett i tal och skrift vårdat språk innebar att i hans romaner och noveller finns inga svordomar. Hans aktning och känsla för Ordet skulle säkert gett honom anledning att aktivt gå in i den nu pågående debatten om vilka ord som används och om vad och hur det skrivs inte bara i dagens sociala media utan även om språket i många offentliga sammanhang i vårt samhälle."

Sven Edvin Salje var vän med Birger Franzén, som utgivit ett tjugotal diktsamlingar och som genomgående visar respekt för ordens makt.  I diktsamlingen För livets skull 
skriver han: 

Ord är så mäktiga 

Ord är fantastiska
har du tänkt på det –
man kan smeka med ord
mjukare än med handen
man kan slå med ord
hårdare än med handen

ord är så fantastiska
de kan lindra sorgen
och förstärka glädjen
ord kan vara så flyktiga
men även beständiga
- i ett hjärta

ord är så mäktiga
de kan starta krig
och sluta fred
ord kan förlåta
men också så hat
och bitterhet –

därför ber jag dig
använd orden väl
använd orden rätt
men framför allt
- använd orden
den som äger orden
kan aldrig bli fattig.

I samband med invigning av Stadsbiblioteket i Kristianstad 1966 uttalade Harry Martinson: 
"Biblioteket är som en lykta, den skall värma och lysa upp. Böckerna skall väljas med omsorg, man skall välja en bok som berikar ens vyer, livet är alldeles för kort för att man skall läsa underhållningsböcker. Man kan ta dessa som ett russin, men inte som huvudmål."

Saljesällskapets Årsbok Ordet innehåller sex utdrag från föredrag, kåseri och tidskrifter med texter av Sven Edvin Salje. Stig Carlsson har en text Att läsa Salje, som funnits i Perspektiv 1964 och Jan Wennergren har en text Sven Edvin Salje - elev vid Wendelsbergs folkhögskola 1940/41, som funnits i Årsbladet 2013 Wendelsbergs folkhögskolas kamratförbund. 

Sven Edvin Salje och Harry Martinson lämnade sina böcker som gåvor till varandra. I ett brev 25.11.42 till Käre Sven!, skrivet på Länssanatoriet Uttran strax söder om Stockholm, ger Harry Martinson varmt erkännande:

"Jag vill nu med detta brev tacka Dig: först och främst för boken, som jag läst tre gånger. Det visade sig att den stod ut med en sådan granskning, och det är mer än vad man brukar kunna säga om de flesta böcker. I stilistiskt och måleriskt avseende är Du förundransvärt avancerad redan, och även i det psykologiska är Du på väg framåt. Kort sagt, jag är glad över och imponerad av vad Du redan med Din andra bok förmår som författare. Alldeles särskilt glad är jag över att Du odlar detaljen vilket gör att de scener Du bygger upp nyanseras i ens medvetande och stå fram som mättade och fylliga. Där finns iakttagelser över blommor, djur, stenar etc. Sådant skapar levande omgivning kring de agerande och kommer dem att framträda plastiskt."

Tack för ännu en berikande Årsbok av Saljesällskapet!

Rune Liljenrud