lördag 30 maj 2009
Operan ANIARA 50 år den 31 maj 2009
Den 31 maj 2009 är det 50 år sedan operan Aniara hade urpremiär på Kungl. Teatern/Operan, Stockholm. Föreställningen gavs 109 gånger. I mars 1960 gavs Aniara på Hamburgische Staatsoper, i december 1960 på Théâtre Royal de la Monnaie, Bryssel och i december 1963 på Landesteater Darmstadt. Om Operan Aniara och dess mottagande på olika scener och i massmedia efter urpremiären 31 maj 1959 i Stockholm, finns mycket att läsa i Johan Stenströms bok "Aniara - Från versepos till opera", Bokförlaget Corona AB.
Världens första rymdopera Aniara av Karl-Birger Blomdahl med libretto av Erik Lindegren, tillkom i nära samarbete med Harry Martinson, som också arbetade fram nya texter för den sceniska gestaltningen. Harry Martinsons versepos Aniara med 103 sånger, omfattar sammanlagt 218 trycksidor. Librettots text ryms på 16 sidor. Johan Stenströms bok om Aniara visar på den kamp som måste till för att rätt textvälja och musikaliskt gestalta verseposet som opera. Efter att nu inför operans 50-årshögtid, än en gång ha läst Johan Stenströms bok, blir beundran för verket ännu större än den var när jag för 50 år sedan upplevde operan Aniara och den blev min studietids allra största musikupplevelse.
När jag nu lyssnar på Aniara från skivinspelningar, så är det två saker som gör sig särskilt påminda: Saknad efter det gamla paret i verseposets sång 63 och fascination över Edith Södergran-citaten i Poetissans sång i operans slutscen. Säkert är att Harry Martinson ville ha med det gamla paret i operan och i några olika scenförslag finns också paret med. I ett sådant finns paret från Gond med i operans slutscen, tillsammans med mimaroben, medan alla andra är döda. I kapitlet "Det fromma paret som försvann" uppehåller sig Johan Stenström vid detta. I sin resumé i Operans programhäfte till Aniara omnämner Erik Lindegren det fromma paret, "kanske som en vänlig gest till Martinson och de ideal som han omhuldade", skriver Johan Stenström och fortsätter: "För Martinson hade mannen och kvinnan från Gond ett särskilt emotionellt och symboliskt värde. I en värld märkt av krig, ondska och förkonstling representerar detta äkta par enkel, jordisk vandel. Det åldrande paret från Gond kan betraktas som ett martinsonemblem för de dygder han betraktade som djupast mänskliga och mest hedervärda: trofasthet, förtröstan, fromhet."
"Den blinda poetissans gestalt i verseposet Aniara har, enligt vad Harry Martinson själv uttalat, drag gemensamma med bl a Edith Södergran", skriver Johan Stenström, som i sin bok också har mycket att lära oss om Karelen-motivet i Aniara och om Edith Södergran. Citaten från hennes diktning i slutscenen av Operan Aniara blir viktiga för totalupplevelsen och jag tycker att det finns en återkoppling till det gamla parets livstolkning från sång 63 i verseposet Aniara
Poetissan:
Jag anar dödens skugga...
Jag dör, ty jag är alltid lycklig.
En sol, som icke uthärdar sin egen uppgång.
Jag längtar till landet som icke är.
Landet, där alla våra kedjor falla.
Landet, där vi svalka vår sargade panna.
Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt...
CAPRICE CAP 2016
CAPRICE CAP 22016:1-2
Harry Martinsons versepos Aniara med 103 sånger, omfattar sammanlagt 218 trycksidor. Librettots text av Erik Lindegren för operan Aniara är på 16 sidor.
Ulf Palmes uppläsning av Harry Martinsons Aniara är alltid en högtid att lyssna till.
Rune Liljenrud
tisdag 12 maj 2009
Poeten Li Li - Vår förste Klockrikestipendiat
Vi måste in i en krets
Presentation av Li Li i Klockrike 9 maj 2009
Vi måste in i en krets.
Jorden har svävat in i en krets
som givit den sitt ljus, men även
omgärdat den med mörker/.../
Vissa kretsar är stängda för omvärlden
Men allt måste in i en krets
En meningsfull/.../
Poeten Li Li vet mycket om utanförskap och längtan in i en meningsfull krets. Han får nu Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne ”För besjälat författarskap och lyhört inkännande översättningsarbete, som i språklig kamp med symboler, precisa ord och uttryck, tecken och bilder, skapar vägar mellan olika kulturer”.
Li Li har upplevt och skriver om att
Det finns länder som har gott om människor
men ont om mänsklighet
affärer som står närmare varann än människorna
Osynligt rör sig människorna bakom de stängda fönstren i de döljande hjärtehusen
Det är dags att tala med oss
Vi dricker språkets ensamhet
Men främlingskap uttrycks av Li Li inte som en brist inom oss, utan som en brist mellan oss, något som vi har makt att förändra.
Jag väntar. Jag ser hur jag en snöig julafton passerade Sibyllegatan, Karlavägen, och hur min blick, som sökte något gott - lycka - i de ljustindrande fönstren, studsade tillbaka. Jag frös, mitt ibland ögonen. Men jag stannar kvar. Tror att någon ska se mig och ge glädje.
Det är gudomligt: när en blick låter en annan speglas i sig
Här är Li Lis tankar nära inledningsdikten i Harry Martinsons Nässlorna blomma "Jag var liten i lyssnandets dagar /…/ Jag frös vid min barndoms härd".
Dag Hammarskjöld skriver i Vägmärken: ”Godhet är något så enkelt: att finnas för andra”. ”Öppenheten för livet ger en blixtlik insikt i andras livssituation. Ett krav: att också handla därefter”.
"Liv uppstår ur möten" påminner oss Göran Tunström om.
"Vi måste in i en krets" skriver Li Li i sin första diktsamling Sömnlös. Den djupa innebörden i Li Lis samlade diktning riktas mot människan själv, att vi skall utnyttja vår potential, de gåvor och möjligheter vi fått, att hjälpa varandra i goda gemenskaper.
Li Li, föddes i Shanghai år 1961, kom 1987 till Sverige och har här gett ut sju diktsamlingar, som citaten här är hämtade ur. Efter att han förlorat sin mor skriver han om minnena i sin senaste diktsamling Ursprunget, 2007: Mors billiga blå blus med vita små blommor, som hon bar under strävsamt liv i kärlekens omsorg blir för honom i minnet något verkligt och stort, som han inte kan leva utan - Mors billiga, blå blus med små vita blommor blir till stjärnhimmel över hans liv:
En billig, blå blus
med små vita blommor
Genom min röda barndom
och otaliga gråa högtider
gick du i den
Över mig, ett kringirrande minne
vecklas den nu ut: stjärnhimlen
Tack käre Li Li att Du kommit in i vår krets och berikat den med Dig själv och Din diktning!
Välkommen att ta emot det nyinrättade Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne av vår ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Åke Widfeldt.
- Ur Åke Widfeldts manus för talet till Li Li hämtar jag detta:
Det är med stor glädje vi i Harry Martinson-sällskapet nu ska överlämna det första Klockrikestipendiet till dig, född och uppvuxen i Kina. Ditt modersmål är kinesiskan, ett gigantiskt världsspråk. Vi känner stor tacksamhet att du nu också på ett suveränt sätt behärskar ett av världens små minoritetsspråk, svenskan, och skriver en poesi som mången svensk diktare kan avundas dig. Du är ett levande bevis på att Kiplings gamla tes om att öst och väst aldrig möts var fel. En som fint beskrivit detta är Erik Löfvendahl, som i en recension i LO-tidningen skriver så här om din senaste diktsamling Ursprunget :
”Stolt och förundrad kan jag skriva den svenske författaren Li Li, precis som jag lika stolt kan skriva den svenske författaren Theodor Kallifatides. Båda berikar det svenska språket med sina erfarenheter från andra länder och kulturer. Li Li har skrivit en av de vackraste diktsamlingar jag någonsin läst och den borde finnas i varje klassrum i Sverige, alltifrån lågstadiet till gymnasiet… ”
- Åke Widfeldt knöt an härtill och hoppades, att Motala kommun kunde börja med att ha Li Li´s diktsamling Ursprunget i skolornas klassrum. Därefter överlämnade han till Li Li prissumman, vilken i år är på 25 000 kr, samt diplom, som utvisar värdigheten av det första Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne.
Efter mottagandet av Klockrikestipendiet och diplom, som utvisar värdigheten, tackade Li Li med en nyskriven dikt:
Tacktal till Klockrikestipendiet
-- till Harry Martinson
Vi kände varann sedan länge. Innan jag lärde mig
att läsa klockan. Innan jag började gå
Ditt kinesiska leende. En cikadas röst
”Också du kommer att bli en luffare, en hemlös!”
Jag översatte din Aniara och blev ditt
plötsliga storskratt. Ett skratt mörkare än gråt
I Klockrike möts vi nu. Här är tystnaden tyngre
än ord. Vi flyger med cikadors klockslag
”En luffare är en poet. Ur hans vandringar
föds hans hem: en dröm, det ursinnigt skriande Intet”
Li Li, Klockrike 9 maj 2009
När Li Li efter stipendiemottagandet lämnade Klockrike, drog en kraftig vårvind genom Luffardungen, vilket ger bakgrunden till denna nyskrivna Klockrikedikt:
IIIIIIIIIIIIIIII
I Klockrike
Inga klockljud, men en fågel som pilar förbi
Ingen luffare, men en grusväg där luffarna gick
Genom grönskan rinner den, förbi de stillastående husen
Ingen vandrar här längre. Vid skylten med bokstäverna
”VÄGEN TILL KLOCKRIKE”
stannar en turist upp, för att bli fotograferad
Vinden blåser honom till en kläpp. Luffarnas rastlösa steg
Li Li, Klockrike 9 maj 2009
Rune Liljenrud
Årshögtiden i Klockrike 8-10 maj 2009
Kjell Alsetun
hälsar varmt välkommen till KLOCKRIKEGÅRDEN,
där anslagstavlan visar årshögtidens program,
som börjar med filmvisning Vägen till Klockrike.
Framför Klockrikegårdens fina fonddekor hölls årshögtidens fyra föredrag, genomfördes årsmötet under ordförandeskap av hedersmedlemmen Camilla Odhnoff och gavs information av Göran Bäckstrand om en nyutkommen Harry Martinson-antologi på spanska. Där skedde också utdelningen till Poeten Li Li av det nyinrättade Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne. (Se särskild blogg om detta!) Kaffe och lunch serverades också i Klockrikegården medan Peter Pehrzanders bildspel visades i foajén.
I Hembygdensvänners skrift nr 2 finns en notis om Olof (Olle) Petersson, som år 1956 gav fondväggen på scenen i Klockrikegården en konstnärlig utformning. Olle Petersson var född 1894 (död 1971). Han var målarmästare och hade en egen firma. Vid sidan av yrket var han mycket aktiv i Klockrike sockens kommunala angelägenheter med ett flertal uppdrag, såsom ordförande i kristidsnämnden, ledamot av pensionsnämnden och taxeringsnämnden. Han var desutom vice brandchef.
Årshögtiden i Klockrike genomfördes i samarbete med Klockrike hembygdsförening och med ekonomiskt stöd av Motala kommun, Regionförbundet Östsam samt FOLKUNIVERSITETET. Varmt tack till alla!
Välkommen till Motala kommun hälsar kommunfullmäktiges ordförande Nils-Ingvar Graan
Välkommen till Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Klockrike 8-10 maj, hälsar vår ordförande Åke Widfeldt, som under årshögtiden tacksamt dekorerades med en specialkomponerad tröja:
VÄGEN TILL KLOCKRIKE.
Föredrag av professor Martin Kylhammar: "Världsmedborgare utmanas: Harry Martinson, J.M.G Le Clézio och världskriserna".
Docent Johan Stenström, vice ordförande i Harry Martinson-sällskapet och tillika ordförande i Stipendiejuryn för Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne, som nu i Klockrike gavs till Poeten Li Li (Se särskild blogg om detta!), höll föredrag om Vägen till Klockrike, Harry Martinsons roman och filmatiseringen av den. Han talade också om Harry Martinsons texter och inläsningar till TV:s naturfilmer med filmproducenten Boris Engström. Bilden: Förste Klockrikestipendiaten Li Li och Johan Stenström.
Stipendiejuryn för Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne består av Harriet Martinson, Eva Martinson (saknas på bilden), Disa Lundgren, Johan Stenström (se bilden ovan) och Rune Liljenrud. Den förste mottagaren av det nya Klockrikestipendiet - Poeten Li Li - håller i det diplom, som utvisar värdigheten.
Föredrag av Litteraturvetaren Ronja Boije, Helsingfors: "Li Kans poetik - om lyrik och helig enfald". Bland årshögtidens deltagare fanns Ingemar Virdhall, som redan på 1950-talet under sina studier i Lund, skrev en trebetygsuppsats, som hade rubriken "Li Kan talar under trädet". Li Kans djupa tankar, förmedlade av Harry Martinson, är ständigt aktuella!
(Bild P1000268 JPG)
2012-07-06 borttagen/RL
Föredrag av Litteraturvetaren
Semir Susic, Stockholm:
Harry Martinsons
debutdiktsamling
Spökskepp (1929)
"Harry Martinson - hungerns och kärlekens budbärare"
Bettina Kjellin upplät gästfritt Brunneby Gård för konsert med Martin Bagge och Östgötamusikens blåsarkvintett.
Högtidsmiddag intogs i Restaurang Bettina vid Brunneby Gård. Gunnar Fredriksson - Årstavikens gnom - underhöll med diktläsning. Högtidsmiddagens gäster fick "by heart" läsa med Juninatten av Harry Martinson Ur Cikada, 1953
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Göran Bergengren - Författare, biolog, naturvårdsdebattör m.m. tog gott hand om årshögtidens deltagare under söndagens rundtur i det kulturrika Östergötland.
Göran Bergengren frågade oss om vi kände igen den dikt han började med att läsa, och han fick - till allas vår glädje - rätt svar:
De frågar varandra var de kommer ifrån
Är jag floden som dina vita fåglar flyger över?
Är du den gröna dalen där mina silverströmmar dånar?
Är vi två en skål av blå rymd om dagen
och en skål av röda stjärnor om natten?
Vem drog dig ut
ur den första väldiga virveln av intet
och slängde dig här?
Carl Sandburg:
Ur diktsamlingen från år 1920, Rök och stål
Översättning Artur Lundkvist
Vi lärde oss väldigt mycket denna utflyktsdag och vi inspirerades att läsa mera ur de författarskap vi blev presenterade: Per Daniel Amadeus Atterbom, Carl Sandburg, Einar Malm och inte minst - Göran Bergengrens eget, mycket omfattande författarskap.
Tack Göran för Ditt varma engagemang för oss!
Håkan Lessel, Klockrike Norrgård är samlare av Harry Martinson-böcker och bjuder årshögtiden på en utställning med ett 30-tal fina utgåvor. Dessa granskas sakkunnigt av Johnny Karlsson, som själv berikar årshögtiden med många goda Harry Martinson-böcker.
"Så blev Klockrike en ort som ständigt återstod, som ständigt var i reserv så att säga. En drömsocken". (Vägen till Klockrike s. 68) Håkan Lessel, som den 27 maj i år kan fira 200-årsjubileum av att gården, som han äger i Klockrike, så länge varit släktgård, gratuleras till att leva i Klockrike - En drömsocken!
Torvald Sällström GRIMSLÖVSBUSS AB
tog gott hand om alla som utnyttjade möjligheten att åka chartrad buss från Jämshög till Klockrike. SYDÖSTRAN hade uppmärksammat busserbjudandet. Tack Torvald Sällström och tack GRIMSLÖVSBUSS AB !
Årshögtidens gemenskap i Klockrike band oss samman. Det kändes som om det vi läst i Harry Martinsons Vägen till Klockrike och sett och hört på filmen Vägen till Klockrike, nu bäst tolkades med Harry Martinsons egna ord:
Och den ensamma bupigan satte sig ner på en tina och brast i gråt när hon tänkte på hur de lyckodagar snart skulle vara slut som de tillsammans tagit sig på denna lillsäter där hon annars bara hade djuren till sällskap och ostarna till lindebarn sommar efter sommar, och kararna ur släkten bara någon söndag vid millomfälatiden.
-------
- Jag kommer alla somrar då jag inte hindras, ropar han tillbaka, glad åt overkligheten de enats om. Glad åt att de funnit en gemensam overklighet, en overklighetens gemenskap utanför den påbjudna verkligheten i våldtäktsrädslans land.
De ropade ännu en stund till varandra genom skogssuset. Men till sist går rösterna bort i sus. Och från var sitt håll hör de bara allt svagaare: Kom alla somrar. Kom om somrarna. Kom. Kom. Somrar. Somrar, omrar, omra, omma. Sedan är det borta. Och bara skogarna hörs susa.
I KLOCKRIKE - mellan hägg och syren
"Men mot växternas dofter när de var som bäst gick ingenting annat upp. Det var som om man på ett helt annat sätt komme i kontakt med jorden själv genom dem och den tanken var honom inte fjärran att dofterna var blommornas tankar. Även de doftlösa växterna hade säkert dofter. De var bara så fina att människan inte kunde uppfatta dem."
(Vägen till Klockrike s. 115)
...ett oändligt löftesband som genomrinner dem hela livet. Vägen blir ett löftesflöde som strömmar in genom deras ögon och ut genom deras hälar, ett löftesflöde... (s. 37)
I tacksamhet! Rune Liljenrud
onsdag 6 maj 2009
Harry Martinson 105 år idag 6 maj 2009
Den legendariske bokförläggaren Georg Svensson skriver om Harry Martinson i sin bok Minnen och möten, 1987 "Av alla de människor jag mött är det en som jag utan tvekan vill beteckna som ett snille: Harry Martinson. Det gäller både hans författarskap och hans personlighet".
Akademiledamoten Kjell Espmark skriver i sin bok Harry Martinson Mästaren, 2005 "I sina lyckligaste ögonblick tillhör lyrikern Harry Martinson världslitteraturen".
Idag på Harry Martinsons 105-årsdag, då bl a Sveriges Radio P2 ägnat en timma åt tonsättningar av Harry Martinsons dikter, vill jag - som en hyllning till Harry Martinsons minne - påminna om de båda böckerna av Georg Svensson och Kjell Espmark.
Molnen vandra och vandra
på himmelens blå oceaner,
dem emellan färdas
fåglarnas fria tåg.
Hjärtat dröjer så gärna
vid allt som förklarar kvällen.
Trofast sakta vandra
moln över fältens råg.
Uppåt söker sig blicken,
följer den väldiga resan.
Detta är sommarens himmel
i fria och öppna år.
Drömmen om människan driver
genom den klara kvällen,
följer aftonens skyar
en efter en och förgår.
Drömmen om människan
Ur Gräsen i Thule
I tacksamhet
Rune Liljenrud
tisdag 5 maj 2009
Självskrivet
Vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Klockrike 8-10 maj 2009 kommer vi att möta flera medverkande, som har en internationell bakgrund. Poeten Li Li, ursprungligen från Kina, kommer att ta emot det nyinrättade Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne.
Litteraturvetaren Semir Susic, ursprungligen från Bosnien Hercegovina, kommer att tala om Harry Martinsons debutdiktsamling från år 1929, Spökskepp.
Helt kort skall jag presentera dessa två medverkande och så har de lovat att tala något om sig själva och sitt arbete. De övriga föredragshållarna under årshögtiden kommer att kort presenteras av andra från styrelsen.
Att gå till det skrivna är att möta den som skriver. Det gäller om Li Li och hans utgivna böcker, som jag presenterat i Doris och här på Bloggen. Det gäller om Semir Susic och hans uppsats om Harry Martinsons debutdiktsamling, som finns tillgänglig på vår hemsida.
Självskrivet - Om självframställning i litteraturen heter en nyligen utkommen bok av Arne Melberg, som är knuten till Universitetet i Oslo. Där finns mycket intressant att läsa om flera författare, som skrivit om sig själva, bl a Harry Martinson och särskilt uppehåller sig Arne Melberg vid Nässlorna blomma 1935. Harry Martinsons självframställning sätts i sammanhang med vad bl a Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson skrivit.
Arne Melbergs bok kan vara en hjälp inför Litteraturhus Nynäshamn "Jord, bläck och fria rymder" - En permanent utställning om Moa Martinson, Harry Martinson och Ivar Lo Johansson. Hemsidan www.litteraturhusnynas.se har intressant information om Sveriges första litteraturhus, som planeras i gamla elverket i Nynäshamn.
Rune Liljenrud
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)