onsdag 28 september 2022

Nyhetsflödet just nu handlar oroande om ett troligt sabotage på gasledningarna Nord Strem 1 och 2 öster om danska ön Bornholm. Havet är i uppror där gas nu läcker.

 
Harry Martinsons Gåtan 
ur "Dikter om ljus och mörker"
 reser de svåra frågorna

"hur ser det ut på hav 

när mänskans saga slutat 

och minnet klingat av"


Debutromanen ”Kromosomparken” av Jonas Gren, efter hans angelägna diktsamlingar och pris 2014 av Harry Martinson-sällskapet för hans diktning i Harry Martinson-sällskapets skrivartävling "I dialog med Harry Martinson", känns  viktig. 

Jonas Grens ”Kromosomparken” är dystopisk ett par decenniers Sverige framåt i tiden.  Världen har gett upp om att nå utsläppsmålen och i stället försöker man att med avancerad teknik leda ut värmen i atmosfären. Ingen vet dock vad sådant "utsläpp" kan få för konsekvenser, men allt måste pröas. 

Under långa konferenser diskuteras för att rädda vad som räddas kan. "En tanke var att lasta upp lagom mycket reflekterande partiklar i stratosfären så att den värmehöjning växthusgaserna orsakade balanserades av parasollet. /.../ Småskaliga försök att skjuta upp partiklar hade gjorts. Man hade kört klimatmodeller med aerosoler. Resultaten var blandade, frågan stod och vägde.  Ledarna för vissa länder som drabbats av fallande skördar och dödlig hetta, som Indien och Australien, ställde sig försiktigt positiva. Motståndet var starkt bland många klimatforskare och hos miljörörelsen och urfolk."

"Den här teknologin är inget annat än ändhållplatsen för en månghundraårig dröm om kontroll. Förstår vi riskerna? Vad händer om en stormakt drabbas av torka på grund av en klimatmanipulation som en annan stormakt genomfört? Vem tar ansvar för detta krig i himlen?... Vi får inte, vi kan inte, ta makten över naturen. Jorden slår alltid tillbaka."


Harry Martinsons dikt Idéerna letar efter svar

ur "Dikter om ljus och mörker"


Idéerna 

Lyftade över den verklighet 

som spränger och sönderspränger 

svävar idéerna rädda att bli tillämpade, 

skrämda inför perspektivet att bli verktyg 

för hårdare välden. 


Hellre svävar de 

vässade som cirrusskyar,

en skingrad fenixfågels

frostiga vingpennor

doppade i tankeskrift

i flyende hav.



Jonas Gren är en viktig miljöröst också som romanförfattare. Starkast når dock hans budskap fram i lyriken. Det är som Harry Martinson menar, att "om det riktigt svåra skriver man dikter, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem."

Rune Liljenrud


fredag 23 september 2022

"Varje människa måste ha ett ljus som lyser upp vägen för henne om hon ska orka leva. Mitt ljus under många år har Harry Martinson varit."

 Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" pejlar djupen i Harry Martinsons diktning


Ur blogg 29 november 2012: Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink",  pejlar djupen i Harry Martinsons diktning:

"Vår Hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet Camilla Odhnoff påminde mig vid ett samtal nyligen om Maja Ekelöfs bok "Rapport från en skurhink". Maja Ekelöf är verkligen en som förstått något av de stora djupen hos Harry Martinson, framhöll för mig det tidigare statsrådet och landshövdingen Camilla Odhnoff."

Vi hade flera givande samtal om Maja Ekelöf (1918-1989), städerskan som år 1970 vinner Bokförlaget Rabén & Sjögrens stora romantävling med sin dagbok från en hård låglönevardags slit och blir kändisförfattare i kulturetablissemanget. 

Juryns motivering för priset till Maja Ekelöf:

"Manuskriptet ger i dagboksform inblickar av stor äkthet i ett livsöde av en typ som sällan skildras i litteraturen. De lågavlönades situation belyses med sensibilitet och humor och vardsgsslitet med dess petitesser ställs jämsides med ett starkt engagemang i världshändelserna. Huvudpersonens strävan efter ökade kunskaper gör boken till ett inlägg i debatten om jämlikhet och ökat människovärde."



Journalisten Nina van den Brink har nu  utkommit med en belärande biografi med 454 sidor om Maja Ekelöf "Jag har torkat nog många golv" (Norstedts 2022). Häri betonas Maja Ekelöfs uppskattning av arbetarförfattarnas böcker: "Jag vet inte hur man skulle stå ut med jordelivet om man inte hade Era böcker att ta tröst ur. Gudskelov att Ni finns Ni författare, ty genom Era böcker får man känna att man är en människa med tankar, och inte bara en arbetsmaskin i detta effektiva välståndsland."

Maja Ekelöf skriver: "Favoriterna är nog 30-talisterna. Proletärerna, Ivar Lo, Fridehård, Moberg, Harry och Moa Martinson. Det är med dem jag känner mig besläktad."

"Varje människa måste ha ett ljus som lyser upp vägen för henne om hon ska orka leva. Mitt ljus under många år har Harry Martinson varit. Han fick lida förödmjukelse. Då ska också jag klara av att vara förödmjukad... Han stod utanför och hörde de rikas skratt. Då vill också jag klara av detta utanför. Han klarade av de simplaste yrken utan att bli försoffad. Då ska också jag klara av mitt städarbete utan att drunkna i städhinken."

Nina van den Brinks fylliga biografi om Maja Ekelöf griper starkt läsaren och så var det också för Ivar Lo-Johansson, skriver Nina van den Brink.  Hon påminner om en kommentar som Ivar Lo skrivit  i Dagens Nyheter:

"Det var en gång en städerska i Karlskoga som gick till sitt arbete klockan 2-3 på efternatten. Hon skrev olovandes på skrivmaskinerna i de tysta timmarna. Det var hennes snabba skrift som överlevde, inte byråkraternas, inte de styrandes prydliga brev. Sällan har någonting gripit och sällan har något imponerat så djupt som människans segrar i Maja Ekelöfs bok."

Just nu pågår Bokmässan i Göteborg 2022. Måtte där vara så att många hittar Maja Ekelöfs bok "Rapport från en skurhink" och Nina van den Brinks bok "Jag har torkat nog många golv " En biografi om Maja Ekelöf.

Rune Liljenrud




tisdag 20 september 2022

Harry Martinson i Sällskapets blogg med hittills 725 inlägg




Martinson och bloggen - finns det beröringspunkter?

"Vad tror ni? Skulle Harry Martinson ha uppskattat denna form - bloggformen - för kreativt skapande? Tekniska framsteg kritiserade han ofta. Men skulle han inte ha uppskattat bloggen? Den lyfter ju fram ett innehåll som står över formen (tekniken). Och inte sällan är innehållet i bloggen givande - uppriktigt och i bästa fall kärnfullt. Skriv i bloggen dina tankar om detta eller om annat som rör Martinsons texter och idévärld på ett eller annat sätt. Förankra gärna hans idéer i vår tid, om möjligt. Talar vi med Martinson så är denna förankring förhållandevis ofta i högsta grad möjlig. Varmt välkommen att skapa debatt, kommentera och tycka till!"

Det var Monika Adamson Lindqvist, under flera år ansvarig som webbredaktör för Harry Martinson-sällskapets hemsida, som den 2 mars 2007 lanserade vår blogg Harry Martinson i tiden och påbörjade den utveckling som varit så viktig för Sällskapets digitala information. Ingemar Lönnbom skrev samma dag i bloggens kommentarsfält: 

"Självklart skulle Harry Martinson gärna använda nya medier. Men med sitt mikrometerexakta ordval har han mycket att lära dagens skribenter som kan publicera sina texter innan de ens landat i den skrivande själv." Harry Martinson-sällskapets blogg har hittills totalt samlat 725 inlägg, innehållande också rikt bildmaterial.
Flera bloggar har följts upp med mail och telefonsamtal. Så var det för Camilla Odhnoff som 1984, som tio år efter Nobelpriset, var med och grundade Harry Martinson-sällskapet. 

Camilla Odhnoff var med och startade Harry Martinson-sällskapet år 1984 och vid Sällskapets 25-års jubileum i Klockrike år 2009 gav hon bakgrund:


"Många problem fanns då för Blekinge län, där hon åren 1974-1992 verkade som Sveriges första kvinnliga landshövding. Bildandet av ett litterärt sällskap då, visar på den vikt som kulturen har att ge kraft och levnadsmod samt den stora tilltro till Harry Martinsons diktning, som då fanns och ännu lever stark, när Sällskapet med ett 1000-tal intresserade medlemmar i år 25-årsjubilerar och firar detta med flera innehållsrika programinslag. Utdelandet i Klockrike av det nyinrättade Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne till poeten Li Li är en stor glädje."


Jag har i tacksamt minne våra tankeutbyten om dikten Efterskrift som också gavs uppföljning här i bloggen.

Efterskrift

Du satt i en hängande trädgård.
Den hängde på ett enda hår en livets parasolldag.

Du lyfte med trädpiplärkan mot skyn
utan att fråga om det bar sig.

Du kunde inte leva på att stenen består
och blomman förgår.

Du kunde inte dö bara på detta:
att gravarna bära härdiga stenar
som alltid stå ut med
att grav lägges till grav.

Nu blommar för din flyktiga bräcklighets skull
vallmon, din blomma.
För din skull hissar jag opiets fana.
För din skull dricker jag, spiller jag vin.

Alltid lovar jag dig
att binda vackert i kärvar
nuen som tiden skar.


Harry Martinson: Ur Passad


Alf Elmberg tipsar om boken "Myten om framsteget" av den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright, född 1916 i Helsingfors och där också död 2003.  Han inleder ett kapitel "En provokativ pessimism" i sin bok med citat ur Harry Martinsons Aniara 13:

Vi börjar ana att vår vilsegång
är ännu djupare än först vi trott

Georg Henrik von Wright redogör för den moderna vetenskapliga världsbilden, kulturella påverkningar i denna och den etiska dimensionen hos förhållandet mellan människan och naturen. "Har vi rätt att exploatera naturresurserna och skövla naturen på ett sätt som äventyrar eller rent av omöjliggör för våra efterkommande att leva ett liv av det slag som vi uppfattar som drägligt och människovärdigt?", frågar von Wright och summerar: "Mycket av det som problematiserat vår tillvaro härrör från en överskattning av vår förmåga att rationellt, med vetenskap och teknologi, behärska utvecklingen".

Georg Henrik von Wright fördjupar intresset för Harry Martinson, som med ”Tankens vän” i Aniara 44 manar till att tänka:

I salen sju är Tankens kartotek.
Rätt klent besökt. Men annars finns där ting
som tål att tänkas många gånger än.
Där står en herre kallad Tankens vän
och ger åt var och en som så behagar
de första grunderna för tankens lagar.
Han visar sorgset på en tankemängd 
som kunnat rädda oss om den i tid 
fått vara med i odlandet av anden
men som då ande inte var förhanden
i glömskans garderob blev undanträngd.

Men då vår tomhet här blev ganska lång
kom alltid någon hit och bad få se 
på en och annan gammal tankegång 
som kanske kunde ges en ny accent
och uppta hjärnan någon kort säsong.


Ringaren

I blåklockstider 

kan man se 

den blyge och svartklädde Ringaren, 

en liten skalbagge av trettisjunde familjen, vivel-ätten. 

Han ses ofta sitta på det glatta ringarrepet 

där detta leder ner i klockans stängel. 


Hans namn är Miarus. 

Man kan hälsa på honom med luppen och då nickar han 

men börjar inte ringa förrän man lämnat ängen, 

men då ringer han mångenstädes, 

överallt där ängar kan ha klockor. 


Någon säger att om det stora 

börjar redan i det lilla 

skall han ringa till världsdöd 

på en förgiftad äng. 


HARRY MARTINSON: 

Ur Dikter om ljus och mörker


Rune Liljenrud 







Höst, Liv, Ord och språk i Harry Martinsons "Tuvor"


Senfödda svärmar av flygande varelser
------------------------------------------------------------

Senfödda svärmar av flygande varelser
drar fram under avlövade träd.
De stannar till på ställen med lä
och synes dansa upp och ner
där höstsolen ännu kan värma.
Ingen kan säga deras namn eller art
förrän höstvinden stöter dem bort ur året,
utåt i hemlösa lufthav.

Om var och en av dem kunde kallas ett ord,
då blåser där bort ett livsspråk i vinden.
Livet och döden, de två storslösarna
spelar i natten med höga tal.
Oräknat och tallöst virvlar det mesta vi ser
alltid bort, till ständig förskingring.


måndag 12 september 2022

"Måste det vara så? Är vi så räddningslöst förlorade till vår egen arts värsta egenskaper?"

 

PÄR LAGERKVIST-SAMFUNDET 

har som vanligt en innehållsrik Årsskrift 2022, som totalt bjuder 20 artiklar och essäer, alla av stort värde. Samfundets ordförande Magnus Eriksson, litteratur- och musikkritiker samt lärare i kritiskt ock kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet och redaktör för Årsskrift 2022, skriver att den "ger en glädjande spännvidd".

Pär Lagerkvists diktning har fått förnyad och tragisk aktualitet genom det ryska anfallskriget mot Ukraina. Pär Lagerkvists BÖDELN från 1933 och nazismens ideologi behandlas av Maria Küchen i belärande artikel KVINNORNA OCH BÖDELN.
Maria Küchens tankar berikas av hennes tidigare sakprosaverk om rymd och jord, RYMDENS ALFABET samt JORD OCH GUDAR och kan väl relateras till Harry Martinsons allvarstankar i ANIARA.

Bödelns illgärningar skrämmer i sin bestialitet men det är inte han som får sista ordet i boken. Det är en kvinna, som säger till bödeln:

"Jag väntar dig ute bland björkarna när du kommer dignande
och nedsölad av blod. Och du får lägga ditt huvud i mitt sköte,
och jag skall älska dig. Jag kysser din brännande panna och 
torkar blodet från din hand. Du vet att jag väntar på dig!"

Maria Küchen skriver: Varför låter hon honom inte bara gå? Under hennes kärleksfulla ord finns ett annat, kusligare budskap: fortsätt med ditt värv, bödel, jag och ingen annan älskar dig oavsett. Utan närmare förklaringar, öppnar Pär Lagerkvist dörren mot den passiva kvinnans roll i en värld av aktiv ondska. /.../ Men det är en godhet utan konsekvenser, en godhet som ingenting förändrar. Måste det vara så? Är vi så räddningslöst förlorade till vår egen arts värsta egenskaper?


PÄR LAGERKVIST: BÖDELN 1933



MARIA KÜCHEN: RYMDENS ALFABET 2019

POETERNA har, med utgångspunkt från Harry Martinsons ANIARA, ett kapitel i RYMDENS ALFABET, där Maria Küchen skriver:

Ordet "Aniara" leder tankarna till Nirvana, till grekiskans aniarós som betyder tråkig och till mytologins Ariadne.
Ariadne gav hjälten Theseus en tråd att följa, en symbol för hopp, så att han skulle hitta ut ur odjuret Minotaurus labyrint sedan han hade dödat det. Ledan ombord på det labyrintiska skeppet Aniara vet inga gränser. Slutraden i diktverket, när de sista ombord är döda, andas ett slags befrielse: "Och genom alla drog Nirvanas våg." Jag erinrar mig Alan Hales ord i Arizona: "Om du vet att du har ett år att leva innan hela planeten förstörs, hur hanterar du det?" 

Jag är kvar på en jord som ännu inte har förötts. Kanske finns en Ariadnetråd som kan leda oss ut ur labyrinten när vi har dödat monstret. Monstret, det är vi - eller snarare vår oförmåga att avstå från att tillämpa tekniska landvinningar som hotar mänsklighetens och planetens överlevnad. 

"Rymdens grymhet övergår ej människans", skriver Harry Martinson, men där har han trots allt fel. Rymdens fruktansvärda renhet är så ofattbart mycket grymmare än vi. I det smutsigt mänskligt ofullkomliga finns en fara men också en fruktbarhet. Jag går hem i natten med en röst inuti som viskar att jag inte ska vara rädd.  ~ Så avslutar Maria Küchen kapitlet POETERNA i RYMDENS ALFABET.

HARRY MARTINSON: ANIARA


Sång från God

Nu kommer en rosornas gud,
ty rosornas dagar är komna.
Och liljans gudinna är här.
Hur lyckligt när mänskorna somna.

Se, märkliga feer gå fram,
i kistorna färgerna blandas.
Nu önskar violguden färg.
Violernas dagar skall randas.

Vi sjunker i gudarnas lund,
blir mylla, pistiller och strålar.
Och på vår förruttnelses grund
snart gudarna blommorna målar.

Ju mer vi försvinna och dö
ju mindre skall gudarna sörja.
Vårt liv smälter bort såsom snö
när gudarnas somrar börja.

HARRY MARTINSON: Sång 86 ur ANIARA



MARIA KÜCHEN: JORD OCH GUDAR 2021

"Maria Küchen avsöker jorden, myllan, ur både ett existentiellt och biologiskt perspektiv. En meditation över det förflutna och våra inre liv, men också en reflektion om framtiden och planetens ekologiska kris." 


Rune Liljenrud 

onsdag 7 september 2022

Morgonpromenad i september med Harry Martinsons TUVOR



Septembermorgon 

Morgondaggen sköljer kall och allt för riklig.
De tusen ängsspindelnäten avslöjar sig fullt tydliga.
Vem visste att de var så många.
Alla är de tennmatt grå och påsigt tyngda av vätan.
Gräshoppan har lagt ner sin stråke 
den hon flitigt och ofta drog an
mot den knarrande kroppen.
Nu rostnar sommaren i bräkneskogen.
HARRY MARTINSON: Ur TUVOR 

fredag 26 augusti 2022

ATT VIDGA SITT SYNFÄLT - Författaren GUSTAF HELLSTRÖM * 28 augusti 1882

 


GUSTAF HELLSTRÖM 
 
Kristianstads främste författare Gustaf Hellström, DN-utrikeskorrespondent, Svenska PEN-klubbens ordförande och filosofie hedersdoktor vid Uppsala Universitet, föddes i Kristianstad den 28 augusti 1882, för 140 år sedan, samma år som Elin Wägner. Gustaf Hellström debuterade år 1904 skönlitterärt med novellsamlingen Ungkarlar, som enligt verkförteckning fram till Hellströms död 26 februari 1953, kom att följas av väl tjugotalet verk. Personligt. Minnesbilder och meningar från år 1953 är hans sista. Gustaf Hellströms omfattande arbeten i bokform innehållande journalistik, politik och kultur, kan sökas under stort antal titlar. 

GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPETS
MEDLEMSBLAD 
är mycket värdefulla  (Hittills nr 1-42)
Ovan nr 35 om inträdet i Svenska Akademien

År 1942 fick Gustaf Hellström "ett officiellt erkännande av sin ställning som framstående författare" då han invaldes i Svenska Akademien på stol 18. År 1944 invaldes Elin Wägner i Svenska Akademien på stol 15. Ingemar Hermansson skriver: "Någon gång under åren 1906-1909 mötte Gustaf Hellström också Elin Wägner. Kanske fanns det en 'romans' mellan dem (Isaksson, Linder). 1945 skrev Elin Wägner: "Den första av mina författarkollegor som jag träffade var Gustaf Hellström. Vi träffades inte mycket men var riktigt roade av varandra".  År 1949  efterträddes  Elin Wägner i Svenska Akademien på stol 15 av Harry Martinson, som i samband därmed tillskrev Gustaf Hellström:

"Käre Gustaf Hellström! Din välkomsthälsning gladde och styrkte. Av hjärtat tack för den. Det känns tryggt att veta, att Du sitter där. Så blir det inte så overkligt. Tusen hälsningar Harry Martinson"

"Läkaren MD hc Ingemar Hermansson har med stor energi gått igenom Gustaf Hellströms hela författarskap, inte minst alla hans tidningsartiklar, och i sin mycket läsvärda bok  Att vidga sitt synfält - Gustaf Hellström frammanat bilden av en man som verkligen vidgade sitt synfält och växte med uppgiften." 
(Ur Recension i Läkartidningen (51-52/2003). 

I bokens förord skriver Ingemar Hermansson att han under sin tid i latingymnasiet vid läroverket i Östersund 1942-1946 läste bl.a Gustaf Hellströms Dagdrömmar och En mycket ung man.
 

"I tonåren är man starkt påverkbar av skönlitteraturen och värdefulla spår kan stämplas in i ens psyke, om man i rätt ögonblick läser en bok, som talar till en. /.../ Jag upplevde Gustaf Hellströms båda romaner om den unge Stellan som helt sanna, en utmärkt beskrivning av ungdomlig ovisshet, ungdomligt sökande, som i hög grad överensstämde med den situation av ytterlig ovisshet om mina egna möjligheter, som jag då leve i. Jag läste småningom fler av böckerna om Stellan Petreus i den självbiografiska romanserien. /.../ Där fanns tankar om självkritik, om motsättningen mellan tro och vetande, om sociala orättvisor, om diktatur och demokrati, om förhållandet mellan man och kvinna och om fosterlandskärlek och internationalism. Allt detta gav mig viktiga impulser och lärdomar. /.../ Mina 30 år som glesbygds- och åtta år som u-landsläkare har blivit befruktade av de kunskaper som Gustaf Hellströms böcker förmedlade till mitt ungdomsjag."


Efter grundlig genomgång av Gustaf Hellströms författarskap funderar Ingemar Hermansson över vad som har ett allmänmänskligt, generellt eller historiskt värde och som borde ges ut på nytt. Han framhåller Hellströms utrikespolitiska reportage som bilder från nazismens Tyskland 1933, bilderna från East Ends fattigdom och från första världskrigets Frankrike liksom Hellströms tal från andra världskriget. 

Mycket av vad Hermansson önskat har redan villfarits efter bildandet av Gustaf Hellström-sällskapet hösten 2000 enligt dess "verksamhets ändamål att främja intresset för och kunskapen om Gustaf Hellströms författarskap. Sällskapet skall verka för nyutgivning av Gustaf Hellströms skönlitterära och journalistiska produktion liksom av ej tidigare utgivet material. Sällskapet skall stimulera forskning kring författarskapet."

Av Gustaf Hellströms skönlitteratur önskar Ingemar Hermansson få se nya upplagor i första hand av 
Träbenet ur Kaos (1907)
Kuskar (1910)
Ett rekommendationsbrev (1920)
Dagdrömmar (1921)
Novellerna Teodor och Silvio och hans Bianca ur Olsson går i land (1924)
Snörmakare Lekholm får en idé (1927)
Polismästare Malmros (1931) 
Kärlek och politik (1942). 

Ingemar Hermansson avslutar sin rikt belärande bok 
Att vidga sitt synfält - Gustaf Hellström med omdömet:

"Gustaf Hellströms författarskap och reportage ger en bred historisk, inte minst kulturhistorisk och politisk krönika över viktiga händelser och idéer under första delen av 1900-talet. Han var en rationalist, som försökte bekämpa grumligt tänkande. Han var en internationalist med omfattande kunskaper. Han kände sig som en världsmedborgare. Den känslige, inåtvände kristianstadspojken blev en intellektuell och en radikal humanist."

Lennart Leopold har i boken Det var ingen tjusande idyll - Gustaf Hellström och hans tid (2009) en erkännande artikel Livet, tiden och verket, där han tar med detta citat och skriver om Ingemar Hermansson att han gjorde "ett imponerande försök att överblicka Hellströms omfattande och mångskiftande gärning."

Förteckning över Gustaf Hellströms tryckta bidrag
i tidningar och tidskrifter från oktober 1900 
http://gustafhellstrom.se/Tomsons%20bibliografi.htm

Omslagsbild: Porträtt i olja målat av Nils von Dardel

"Sådan var tiden i min generations ungdom,
när man skrapade bort den idylliska ytan -
en tid av upplösning och uppbrottsstämning,
av vacklande grund och andlig osäkerhet,
mitt uppe i den skenbara stabiliteten."

(Gustaf Hellström i sitt tal till
de nyinskrivna studenterna vid
Stockholms Högskola, krigsåret 1944)

Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal. /.../ Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld och med den tekniska världen som verktyg."

Författare och litterära sällskap tror på ordens makt över oss själva och i vår värld, och att litteraturen verkar över lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen.
Skolors litteraturundervisning och tillgången till goda bibliotek är viktigt, liksom lärares och bibliotekariers vägledande hjälp "Att vidga sitt synfält". Ingemar Hermansson omvittnar att hans lärare i latingymnasiet vid läroverket i Östersund gjorde för sina elever kloka val i rätt ålder ur Gustaf Hellströms omfattande skönlitterära verk, Dagdrömmar och En mycket ung man.
Han beskriver läsningen på ett sätt som varje läsare, borde få erfara: "upplevde Gustaf Hellströms båda romaner om den unge Stellan som helt sanna, en utmärkt beskrivning av ungdomlig ovisshet, ungdomligt sökande, som i hög grad överensstämde med den situation av ytterlig ovisshet om mina egna möjligheter, som jag då leve i."

Gustaf Hellström och Harry Martinson om ONDSKA och GODHET

"STORM ÖVER TJURÖ, den stora samhällsromanen från 1935, utgör obestridligen en av topparna i Gustaf Hellströms alstring. Blixtrande klart och elegant ges här en oemotståndligt roande rundmålning av ett alldeles speciellt samhälle, den svenska skärgårdsön, med dess säregna yttre betingelser och dess representativa sociala och psykologiska typgalleri. men den med intim förtrogenhet och bistert spelande humor genomförda lokalfärgen har i denna rättshaveriets tragikomedi förenats med strävan mot allmängiltig symbolverkan och universell tidspsykologi.
Den svenska skärgårdsön och dess komparser vidgas under berättelsens gång till den mikrokosm, som återspeglar hela det moderna samhällslivet och dess brutalisering - boken skrevs kort efter nazismens makttillträde! - och med mycken fyndighet och inträngande människokunskap har författaren visat upp, att det är i rättens och rättvisans namn som de största oförrätterna och gemenheterna begås. Försvagad rättskänsla, känslovärdenas förenkling och förråande framställs övertygande och med något av en deckares spänning såsom roten och upphovet till den florerande ondskan och det triumferande våldet.  (Bokens baksidestext)


Harry Martinson ger i ett samtal 1971 med Carl Magnus von Seth om Harry Martinsons nya diktsamling Dikter om ljus och mörker,  uttryck för liknande tankar om ondska och godhet som det Gustaf Hellström 1935 framför i Storm över Tjurö:
 "Min samling går ut på det att varje människa har inom sig motstridiga tendenser. Det pendlar inom människan ständigt mellan det ljusa och det mörka, mellan det onda och det goda, mellan vad den ena parten uppfattar som ont och den andra som gott och tvärtom. /.../ En stor ond mänsklig verklighet är alltid summan av små individuella ondskor. Det finns en ondska som delvis inte kan hjälpa sig själv att bli något annat och till dem räknar jag känslokylan och känslodöden. Det är ett problem så svårt att man skriver dikter om det, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem. Känslodöden finns och utesluter ingalunda de grymheter som vi annars förbinder med raseriet eller fanatismen. Känslodöden kan vara så infernaliskt närvarande i världen att den som strider med halva jaget i raseri, kan vara känslodöda med den andra delen av jaget, känslodöda inför fångars och människors lidande och lidelsefullt upptända av framgångarna för den medhållande partens värld."

Gustaf Hellströms Storm över Tjurö, som han hade övervägt ett par helt andra boktitlar för, nämligen Insyn och utblick samt Intellektualisterna, mynnar ut i en teologisk uppgörelse om ondskan i mikrokosmen och i makrokosmen. Eva Ström har i boken Det var ingen tjusande idyll - Gustaf Hellström och hans tid (2009), en artikel där hon redogör för att Gustaf Hellström i sin roman använder sig av en "inflammerad, autentisk arvskonflikt som utspelat sig på Utö och som lett till segdragna rättstvister." Gustaf Hellström låter en ung präst efter missiv på Tjurö och sina kontakter med människorna där, formulera bokens grundfrågeställning om ont och gott: 
"Av allt att döma inskränkte sig den mänskliga lumpenheten inte endast till arvstvister.  När allt kom omkring var väl Tjurö endast en mikrokosm av en ofantligt mycket större värld, en återspegling i en vattenpöl av händelser som utspelades på världshaven, en närbild, som han blivit i tillfälle att iakttaga, en insyn, men på samma gång också en utblick. Samma krafter verkade i vattenpölen som i det stora havet; det var samma makter som rörde sig i mikrokosmen som i makrokosmen, samma anda som levde och andades i det lilla som i det gigantiska, samma gift som flöt i tjuröbornas ådror som i stormakternas statsmän. De - och vi alla - var samma onda andas barn, på samma gång verktyg och rov för samma förstörelselusta, när ondskan väckts inom oss.
Mer än en gång kom han att tänka på några ord hans fader ofta fällt under världskriget: /.../ 'Det är den skillnaden mellan godheten och ondskan, att den förra kräver ständig och trägen omvårdnad likt en ömtålig planta, medan den senare sprider sig av sig själv som ett ogräs och en pest.' /.../ Han hade under dessa år på Tjurö sett faderns ord över hövan besannade inte bara i sin omedelbara närhet, där människor förgjorde varandra och sig själva utan också ute i stora världen; efter ett världskrigs fruktansvärda vanvett och ett mångårigt och kallsinnigt massmördande i Ryssland, förtryck, förföljelser och deportatioer i Italien, ras- och trosförföljelser, koncentrationsläger och massmord i Tyskland, en av den vita rasens förnämsta kulturbärare... Och som ett hot, som vilken dag som helst kunde bli verklighet: ett nytt världskrig och den vita kulturens fall...
Vari låg det ondas rot och upphov? På den frågan gav honom hans egen ståndpunkt som luthersk präst ett bestämt svar: bristande tro och bristande kärlek till Gud. Det var också på denna punkt, han i all sin ringhet och filosofiska fåkunnighet skulle vilja göra en invändning mot filosoferna, då de - från Sokrates till Harald Høffding - förklarat, att roten till det onda låg i bristande kunskap om det rätta. Sokrates hade sagt: 'Den som vet det rätta gör det rätta.' Høffding hade kommit till den slutsatsen, att 'der öves ikke Ondt med fuld Bevisthed om att det er Ondt.' Djupast sett var det kanske sant. Men det egendomliga med alla människor, som gjorde det orätta - om man undantog det försvinnande lilla fåtalet av kriminella naturer - var just det, att de ansåg sig föra rättens och rättvisans talan. Det var i rättens och rättvisans namn som det verkligt onda begåtts, det största våldet, de vidrigaste grymheterna. Ja, när rätten helt vägrat att lämna ditt stöd, hade man till och med gått så långt, att man både teoretiskt och praktiskt sökt bevisa att makt är rätt.
En gång i tiden hade Kristus ställt problemet på sin spets och givit det en lösning, vars pregnans ekat genom århundradena. Och det var i bergspredikan. 'Du skall älska dem som dig hata.' 'Om någon slår dig på det ena kindbenet, då vänd honom ock det andra till.' Det onda hade sin rot inte i bristande kunskap utan i bristande känsla, i ett atrofierat, förtorkat eller ofullgånget känsloliv. Det var väl därför man talade om rättskänsla och inte om rättsförstånd. Det onda var att söka i de miljöer och de tidsepoker, i och under vilka känslolivet brutaliserats och känslovärdena förenklats och vulgariserats."

Till sist i denna blogg som avses vara en hyllning till minnet av GUSTAF HELLSTRÖM 140 år den 28 augusti 2022, ett bokfestivalminne från det rikt litterära Kristianstad:

Hur påverkas vi? 
Den frågan fick Gustav Fridolin under en mycket välbesökt Bokfestival i Kristianstad efter att han hade presenterat sin debutbok som skönlitterär författare: Morfar skrev inga memoarer. I samtal med publiken nämndes Per Anders Fogelström, Jan Fridegård, Gustaf Hellström, Harry Martinson och Sven Edvin Salje, som möjligen kunde ha påverkat Gustav Fridolin.
Han blev tyst en ganska lång stund och sedan sà han något som alla vi som var där minns och varmt vill instämma i:

Vad har påverkat mest? Gustav Fridolin svarar:
"De namnlösa bibliotekarierna, 
många kvinnor!"
www.gustafhellstrom.se
Gustaf Hellströms rika författarskap finns tillgängligt genom våra goda bibliotek.  GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPETS MEDLEMSBLAD är digitalt tillgängliga på hemsidan. GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPETS SKRIFTSERIE har hittills utkommit med sju böcker av bästa kvalitet, litterärt och kunskapsmässigt. Till författare och skriftseriens mycket kunniga redaktörer Lennart Leopold, Sigurd Rothstein, Roland Persson, Disa Lundgren och Jane Mattisson Ekstam, riktas uppriktigt Varmt Tack!  
  
Utförlig information finns på hemsidan 
http://gustafhellstrom.se/NY%20BOK%20I%20GUSTAF%20HELLSTR%C3%96M.htm


ALVESTA BIBLIOTEK
MED LÖFTESBÅGEN

Rune Liljenrud