Pär Lagerkvist "höstens gäst i Växjö", tillsammans med Marcus Ehrenpreis, Karin Boye, Edith Södergran och Erik Lindegren

Pär Lagerkvist-samfundet Växjö ger denna höst programserien "Pär Lagerkvist höstens gäst i Växjö". Föredrag av Göran Rosenberg om "Två kämpande humanister Pär Lagerkvist och Marcus Ehrenpreis". Susanne Wigorts ämne är "Den profetiska utmaningen från Pär Lagerkvist i vår tid". Amanda Ekberg och Gunnar Carlberg ger diktcollage "4 modernister - Karin Boye, Edith Södergran, Erik Lindegren och Pär Lagerkvist".

Göran Rosenberg skildrar i sin bok "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" (2012) sin fars väg från Auschwitz. "Om väg till Auschwitz är ett helvete lika för alla är varje väg från Auschwitz ett mirakel för sig."  Boken belönades med 2012 års Augustpris i den skönlitterära klassen och kan fogas in i den internationella litteraturen om Förintelsen.

Marcus Ehrenpreis föddes 1869 i Galizien i dåvarande Österrike-Ungern i nuvarande Ukraina, var överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm 1914-1948 och avled 1951 i Stockholm.

”Vi föddes in i det judiska, både du och jag. Du när så många judiska vägar fortfarande syntes öppna, jag när så många judiska vägar hade stängts. Du när så mycket fanns att bryta upp från och göra upp med och gjuta nytt liv i, jag när så mycket judiskt liv var förintat och frågan på allvar kunde ställas om det judiska ens var möjligt längre.” 

Så inleder Göran Rosenberg sin biografi om Marcus Ehrenpreis (2021), en berättelse om ofullbordade drömmar, obesvarad kärlek och förintade möjligheter. Boken har fått  erkännande recensioner. ”Göran Rosenbergs biografi över Marcus Ehrenpreis är väldokumenterad och övertygande, både som återupprättelse av en av det svenska 1900-talets ledande kulturpersonligheter och i blottläggandet av de antisemitiska underströmmarna i den svenska politiken på 30- och 40-talen.” Boken borde läsas av alla!

Erik Lindegrens välkända dikt Arioso är, alltsedan publiceringen i samlingen Sviter (1947) ofta citerad och inledningen "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans", finns i många lyrikantologier och brukas ofta vid personliga högtider. För Harry Martinson-kännare är Aniara, En revy om människan i tid och rum, med Erik Lindegrens libretto till Karl-Birger Blomdahls operamusik efter Martinsons mästerliga versepos (1959) absolut höjdpunkt. 

Harry Martinsons nobelprisbelönade epos ANIARA med 103 sånger på 218 sidor i BONNIERS originalutgåva 1956, bearbetade Erik Lindegren 1959 till operalibretto med Karl-Birger Blomdahls musik på bara 14 sidor i utgåvan av SCHOTT & CO. LTD. Med Harry Martinsons ord gjorde han »en buljongtärning av en oxe«.

Isagel dansar i slutscenen sin söndersprängning, medan poetissan sjunger som ur ett fångvalv:

Jag anar dödens skugga...

Jag dör, ty jag är alltför lycklig.

En sol, som icke uthärdar sin egen uppgång.

Jag längtar till landet som icke är.

Landet, där alla våra kedjor falla.

Landet, där vi svalka vår sargade panna.

Vad allting som är dött är underbart 

och outsägligt...

Erik Lindegren låter i Aniaras slutscen Edith Södergrans starka  ord ur diktsamlingen Landet som icke är (1925) tolka stunden då Isagel dör och ljuset börjar vandra över rymdskeppets passagerare, samtliga döda...

Slutraderna i Harry Martinsons ANIARA och Erik Lindegrens libretto är samma. 

Bisatta i vår stora sarkofag

vi fördes vidare i öde hav,

förlossade från bittra stjärnors sting.

Och genom alla drog Nirvanas våg.

Vid Karin Boye Sällskapets årsmöte i Svenska Akademiens ljussal 20 mars 2004, året då Harry Martinson 100 år firades, berättade Björn Julén om kopplingar mellan Karin Boye och Harry Martinson. Bland annat tog han upp att Harry Martinsons karaktär Isagel i Aniara är ett porträtt av Karin Boye.

Rune Liljenrud