söndag 31 mars 2013

GLAD PÅSK med Harry Martinsons FÅGEL FENIX ur Doriderna

 
En pojke gick i skogen och letade brytris och torra grenar från vindfällen. Hans mor skulle baka den dagen och ville ha ved till ugnen.

 Medan han letade kom han nära intill skogsberget. Där fann han gott om brytris. Men när han böjde sig ner flög en ungfågel upp och försvann in i berget.

 Pojken blev förvånad över att fågeln kunde flyga rakt in i berg och bli kvar inne i stenen. Ändå var stenväggen slät och hade ingen springa. När pojkens häpenhet var över gick han hemåt med risbördan han samlat.
 Efter baket fick han ett smakbröd som uppmuntran.

- Det brytriset värmde bättre än någon annan ved vi tänt med, sade modern. Var fann du det riset.
- Bland bräkenen invid berget, sade pojken. Där såg jag också en fågel. Men den försvann in i stenen. Ändå var den bara en kyckling, fast den var grannare än något jag sett av fåglar.

- Tyckte jag inte att det pep i brytriset, sade modern. Din fågel måste ha kommit med i knippan och hamnat i elden. Arma fågel. Modern var bedrövad men pojken tröstade henne med att hon hört fel och att fågeln fanns kvar inne i berget. Den hade omöjligt kunnat komma in i ugnen.
 Det stannade vid att de trodde olika.

 Morgonen därpå gick modern tidigt upp för att koka morgongröten. Medan hon rörde om i grytan tyckte hon att det sjöng inne i ugnen. Det var fågelsång. Men skönare och renare än någon annan sång hon hört, ja skönare än något i världen.

 När hon väckt sonen och satt fram gröten åt honom lät hon honom först äta innan hon sade något. Hela tiden hörde hon fågeln som sjöng i ugnen. Det lät som om den fågeln inom sig hade alla somrars fågelsång. Hon bad nu sonen att lyssna. Men han hörde ingenting.

 Han var säker om att fågeln var kvar inne i berget. Men för moderns skull gick han ändå till bakugnen och öppnade luckan.
 Då flög en stor fågel ut ur ugnen, och den fågeln var inte lik någon annan fågel.
 Den flög runt i stugan och såg på dem med lysande eldögon. De två i stugan såg noga på fågeln medan den flög runt. De satte sig före att lägga på minnet varenda fjäder. När de gjort detta tecknade de till varandra. Så gick de båda ut och lämnade dörren öppen.
 Genast flög fågeln ut. Den flög mot solen. De tyckte att den försvann in i solens eld.
-  Och jag som trodde att den fågeln fanns kvar i berget, sade sonen.
- Som du såg så var den i ugnen, sade modern.
 Men ingen av dem visste att det var Fågel Fenix som sjungit i deras ugn.

HARRY MARTINSON: Ur Doriderna

Glad Påsk önskar
 Rune Liljenrud

söndag 17 mars 2013

Harry Martinson invaldes i Svenska Akademien den 17 mars 1949

 ISBN 978-91-7353-551-9
Omslag: Detalj ur Sam Uhrdin's målning
av Selma Lagerlöf (1924)
Målningen hänger på Mårbacka
 
 
Varje ledamot av Svenska Akademien håller vid sitt inträde ett tal över sin företrädare. I boken "Minnet av företrädaren ~ Aderton inträdestal i Svenska Akademien" (2012) har, med akademiledamoten Lotta Lotass som redaktör, samlats arton inträdestal, däribland Harry Martinsons högtidstal till Elin Wägners minne, den 20 december 1949.
 
Lotta Lotass har i boken med ett kort förord till Harry Martinsons högtidstal. Hon skriver: "Redan från början upplever han det motigt att ta sig an de plikter och nyordningar som ledamotskapet innebär. 'Att bli invald för mycket besvär med sig', skriver han till Eyvind Johnson." 
Lotta Lotass har också med ett citat ur Barbro Alvings referat för Dagens Nyheters räkning av Svenska Akademiens högtidssammankomst. Barbro Alvings visar i sitt reportage stor sympati med den vid glittrande kristallkronor och frackar ovane Martinson. Hon skriver: "Torsdagsmiddagarna på Freden blir hädanefter ihop med en som vet mycket om svält."
  
"Det bästa hon gav ligger i den mängd visa tankar som hon smugglade in i sina arbeten. En bok med titeln 'Ord av Elin Wägner' skulle kunna bli en tänkebok av rang".
Så säger Harry Martinson i avslutningen av sitt högtidstal till Elin Wägners minne den 20 december 1949 i Svenska Akademien, när han där efterträder henne på stol nr 15.

ISBN 91-630-2589-2

Elin Wägner-sällskapet tog Harry Martinsons ord till sig och utgav år 1994 häftet "Ord av Elin Wägner", som innehåller citat ur Elin Wägners författarskap, samlade under rubrikerna:

Liv och Död
Skämt och Allvar
Kvinnor och Män
Fred och Krig
Jord och Himmel


ISBN 978-91-85527-31-1

År 2011 utgav Elin Wägner-sällskapet en utökad citatsamling "WÄGNERISMER", där Göran Greider har skrivit förord, som han avslutar på detta sätt:
   "Hon står på daggmaskarnas sida. Hennes tankar arbetar liksom under jorden. Jag läser Väckarklocka eller Fred på jorden och jag har någon att berätta om och hänvisa till.
   Hon heter Elin Wägner och hon är med när vi bygger nya övertygelser."

Häftet "WÄGNERISMER", innehåller i kronologisk ordning citat ur nästan alla Elin Wägners romaner. I sista avdelningen finns också citat från arbetsböcker och journalistik.

Rune Liljenrud
 

onsdag 13 mars 2013

Ulrika Tapio Blind's "Spurven kvitrer" och Harry Martinson's "Bestiarium"

 

Konstnär Ulrika Tapio Blind delar Klockrikestipendiet 2013 med Författare Inghilda Tapio, båda från Karesuando. Motiveringen för Ulrika Tapio Blind är "vars konst bildar syntes med Inghilda Tapios diktning, så att text och bild berikar varandra och skapar samklang".
 
Ulrika Tapio Blind är förutom konstnär också författare och har bl.a utgivit "Spurven kvitrer". Orginaltitel är "Cizáš vizarda" och är översatt från nordsamiska till norska av Stig Riemmbe Gælok.
(ISBN: 978-82-92331-06-4)
    
"Spurven kvitrer" är en enkel bilderbok för de yngsta som berättar om djur och deras ljud. Boken är mycket vackert illustrerad av författaren själv och den påminner om Harry Martinsons "Bestiarium", som han utgivit tillsammans med Björn von Rosen.
 
Rune Liljenrud
 

söndag 10 mars 2013

Harry Martinsons Väg i Göteborg

 
HARRY MARTINSON:
Vägen ut och Resor utan mål / Kap Farväl!
Omslagsbilder av Bo Beskow
 
 
Men jag vill bli sjöman och klättra i skeppen, tänker han och fasar för tanken att svindeln i öronsnäckorna möjligen skall kunna binda honom fast i denna by för alltid, fängsla honom till Gadesjö för alla, alla dagar.

En gång kommer jag kanske att falla ändå, tänker han. Faller kanske ner en dag och då är det slut. Det kanske är bestämt så för mej. Men det skall vara på Atlanten. Då gör det mej detsamma, bara det är där. Där ute där bara himmel och hav finnes och ingenting mer. Om det är bestämt så för mej då vill jag åtminstone dit. Jaa.

(Ur HARRY MARTINSON: Vägen ut)


Och nu så här efter många år av färder, då jag skall sluta med sjön och resa hem till det land där min barndoms surrogathem stod på ljungen, då återtändas dessa de yngsta åren i minnet och vindarna gå in över land. Då ville jag söka mig till den väldiga Grinden, bakom vilken känslan lär återfinna sina gamla trogna; men barndomsminnena skorra och var är min grind. Det fanns så många grindar i sockenbarnens värld, och mitt stora Hem är upprivet som en till garn återgången barnstrumpa, och garnet blir linjer kring jorden och trader till Peggy i Bombay och köphusen i Nantes.

(Ur HARRY MARTINSON: Kap Farväl!)



"Som 16-åring får han sin första hyra som obefaren ljungman. I slutet av sommaren tar han sig ut till Klippans varv där han låter sig ros ut till en tremastad skonare, en bakladdare (kanalbåt) vid namn Willy som går till Skottland och Irland.

 
Hans andra båt S/S Gerda är en kanalbåt av utgående typ som får honom att känna på 'Atlantens svinhugg' på väg till Reykjavik över Cork och Holland. Resorna blir allt längre och med passadvindarna färdas han till Syd- och Nordamerika och Indien." (Ur Zenit)
 
Sonja Erfurth skriver i sin bok Harry Martinson och vägen ut: "Seglatsen med Willy, som Martinson mönstrade på den 10 augusti 1920 blev endast omkring två månader. Hamnar i Frankrike, Irland och Skottland anlöptes och i Stockholm mönstrade han av. En månad senare förliste Willy utanför Gotska Sandön.  Martinson har i brev till Ingvar Holm berättat att orsaken till avmönstringen var brist på värmande kläder. Det var fruktansvärd dyrtid och en uppsättning vinterkläder för en vintersegling på Nordsjön hade han inte pengar till."


Här började alltså Harry Martinson "Vägen ut", vid det som idag är Klippans Kulturreservat i Göteborg intill Älvsborgsbron, ett intressant kvarter nära Röda stenen med historiska byggnader från 17- och 1800-talen. Här har Harry Martinson hedrats med en promenadväg "Harry Martinsons Väg" och jag citerar ur Zenit, Kulturtidningen i västs specialnummer år 2004. När jag nu går här frågar jag mig: Vems hand hade Harry Martinson att hålla i, när han kom hit som 16-åring på "Vägen ut" ?

Lilla handen i min hand

Inget skrämmande i berget, mitt barn.
Inget skrämmande i skuggorna omkring oss.
Inget skrämmande i enarna, som hasta efter oss.
Det är bara natten, inget skrämmande.
Lilla handen i min hand.
Det blir så, när det blir natt, barn.  
 
HARRY MARTINSON
Ur Övertalning - Folkskolans läsebeok. Sjunde klassen, 1941 
 
Rune Liljenrud

måndag 4 mars 2013

Jag dröjer gärna vid det kära minnet av denna kvinna som tog del i allt /Nobby/ Ur Harry Martinson: ANIARA, Sång 40


Elsa  Brändström skrev efter kriget
en mycket stark bok om sina erfarenheter
 Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien (1921)
 
I ANIARA nämner Harry Martinson i flera sånger Nobby (Nobia) - ett samlingsnamn för kvinnor som under historiens gång utfört barmhärtighetstjänst för nödlidande människor. Det gäller alla med ”hjärtats skönhet”. Som förebild till Nobby kan Harry Martinson ha haft Elsa Brändström - Sibiriens ängel. Rymdmatrosens berättelse i  sång 40 i ANIARA mynnar ut i en varmt erkännande hyllning av Nobbys uppoffrande kärlekstjänst.

Jag dröjer gärna vid det kära minnet
av denna kvinna som tog del i allt
som hette lidande och offerväsen.  

I människokärlek har hon sytt och tvättat
åt tundrans fånge och försakat sig.
Jag skulle aldrig annars ha berättat
om samariten Nobia för dig.

Elsa Brändström föddes 23 mars 1888 i S:t Petersburg tsarrikets huvudstad, där fadern Edward var militärattache vid svenska ambassaden. Modern hette Anna. Familjen återvände till Sverige 1891 och det var första gången Elsa kom till sitt eget land, där fadern då tillträdde en tjänst vid Generalstaben.

En syster till Elsa Brändströms mor, Elsa Eschelsson var Sveriges första kvinnliga doktor i juridik. Otto Cantzler skriver i en bok om Elsa Brändström: "Måhända gick Elsa Brändströms tankar någon gång till mosterns gedigna kunskaper i civilrätt, när hon inför mäktiga och oresonliga lägerkommendanter i Sibirien argumenterade för sina skyddslingars rätt till människovärde."

Den 4 mars 1948 ~ idag för 65 år sedan ~ avled Elsa Brändström i sitt hem i Cambridge, Massachusetts.

Jag dröjer gärna vid det kära minnet
av denna kvinna som tog del i allt . . .
Rune Liljenrud