Medan han letade kom han nära intill skogsberget. Där fann han gott om brytris. Men när han böjde sig ner flög en ungfågel upp och försvann in i berget.
Pojken blev förvånad över att fågeln kunde flyga rakt in i berg och bli kvar inne i stenen. Ändå var stenväggen slät och hade ingen springa. När pojkens häpenhet var över gick han hemåt med risbördan han samlat.
Efter baket fick han ett smakbröd som uppmuntran.
- Det brytriset värmde bättre än någon annan ved vi tänt med, sade modern. Var fann du det riset.
- Bland bräkenen invid berget, sade pojken. Där såg jag också en fågel. Men den försvann in i stenen. Ändå var den bara en kyckling, fast den var grannare än något jag sett av fåglar.
- Tyckte jag inte att det pep i brytriset, sade modern. Din fågel måste ha kommit med i knippan och hamnat i elden. Arma fågel. Modern var bedrövad men pojken tröstade henne med att hon hört fel och att fågeln fanns kvar inne i berget. Den hade omöjligt kunnat komma in i ugnen.
Det stannade vid att de trodde olika.
Morgonen därpå gick modern tidigt upp för att koka morgongröten. Medan hon rörde om i grytan tyckte hon att det sjöng inne i ugnen. Det var fågelsång. Men skönare och renare än någon annan sång hon hört, ja skönare än något i världen.
När hon väckt sonen och satt fram gröten åt honom lät hon honom först äta innan hon sade något. Hela tiden hörde hon fågeln som sjöng i ugnen. Det lät som om den fågeln inom sig hade alla somrars fågelsång. Hon bad nu sonen att lyssna. Men han hörde ingenting.
Han var säker om att fågeln var kvar inne i berget. Men för moderns skull gick han ändå till bakugnen och öppnade luckan.
Då flög en stor fågel ut ur ugnen, och den fågeln var inte lik någon annan fågel.
Den flög runt i stugan och såg på dem med lysande eldögon. De två i stugan såg noga på fågeln medan den flög runt. De satte sig före att lägga på minnet varenda fjäder. När de gjort detta tecknade de till varandra. Så gick de båda ut och lämnade dörren öppen.
Genast flög fågeln ut. Den flög mot solen. De tyckte att den försvann in i solens eld.
- Och jag som trodde att den fågeln fanns kvar i berget, sade sonen.
- Som du såg så var den i ugnen, sade modern.
Men ingen av dem visste att det var Fågel Fenix som sjungit i deras ugn.
HARRY MARTINSON: Ur Doriderna
Glad Påsk önskar
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar