måndag 30 november 2009
"Livet gjorde mycket för att svika Er, men ni svek inte livet"
Skåneleden passerar idag Rävatorpet i Nyteboda. År 1906 gifte sig Karl Persson, bördig från torpet, med Amanda Carlsson från Brokamåla vid sjön Halen. Makarna övertog Rävatorpet, där sedan tre döttrar föddes och växte upp: Elin 1907, Lydia 1908 och yngsta dottern Helga 1910, som nu fått en värdefull bok sig tillägnad av sonen Agne Lindberg, tillsammans med författaren Arne Högberg Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet? En imponerande källforskning ligger bakom tillkomsten av denna innehållsrika och belärande bok, som för oss ända tillbaka till salpetersjuderistaten och snapphanarna.
Huset Snappetorp är Harry Martinsons och hans sex syskons födelseplats. Utöver bostaden, hade föräldrarna, Betty och Martin Olofsson, som gift sig 1895, här även sin lanthandel. De sju barn, som föddes under föräldrarnas femtonåriga liv tillsammans var Edith Regina 1896, Clara Eugenia 1897, Blenda Elvira 1899, Ragnhild Aurora 1900, Harry Edmund 1904, Lilly Viola 1905 och Mimmi Gunborg 1909.
Cirka 400 meter väster om Rävatorpet, tätt intill landsvägen och sjön Immeln, ligger huset Snappetorp. Husens ensliga plats gjorde att besökare utifrån kom sällan, och kontakterna mellan dem som bodde i husen var viktiga. Inte minst var det Betty från Snappetorp och Amanda från Rävatorpet i Nyteboda, som i god vänskap stöttade varandra och familjerna under många år.
Amanda sydde kläder till bl a familjen Olofssons döttrar och son, står att läsa i boken Helga från Nyteboda. I Nässlorna blomma beskriver Harry Martinson vad som hände efter faderns död, om hur sömmerskan köpte tre packor svart tyg. Fem meter svart kräpp. Svart satäng och knappar som liknade kol. Regnet fortfor. En dag tog modern barnen med sig under husets fem paraplyer. De gick bygatan upp. Sömmerskan log en välkomst. Parallellerna till Harry Martinsons Nässlorna blomma är många.
Harry och Helga har gått i samma skola i Näbbeboda och de har haft samme lärare, den högt uppskattade Karl Johan Staaf. I Näbbeboda Akademi, som vi gärna kallar skolan där Staaf verkade så mycket gott för barnen, avslutades den 15 november i år firandet av Harry Martinson-sällskapet 25 år. I boken Helga från Nyteboda nämns om vad Harrys syster Lilly berättat om läraren Staaf. (Stav i Nässlorna blomma). "Vi frös och hade inga ordentliga skor. Då fick vi sätta oss vid kaminen och tina upp. Under skoldagen fick Harry och jag komma in till Staaf. Vi fick äta där ibland och jag fick spela på hans orgel."
År 1910, ett tragiskt årtal för dem som haft Snappetorp till sitt hem, summeras på ett inkännande sätt, i ett särskilt kapitel i boken Helga från Nyteboda: "Livet gjorde mycket för att svika Er, men ni svek inte livet". Så formulerade sig Sigfrid Siwertz när han hälsade Harry Martinson välkommen in i Svenska Akademien på stol 15 år 1949, i år för 60 år sedan.
År 2002 dog Helga efter ett strävsamt liv, 92 år gammal. Boken om henne och den bygd hon levde i, är ett livsdokument och en kulturskildring, som starkt stämmer till eftertanke, respekt och vördnad. "Vi möts i en bättre och lyckligare värld. Nu när jag flyttar hem, så blir allt här glömt, all kamp och all glädje...". "Nej, så blir det inte, mor. Tvärtom. Vi kommer att minnas dig med oändlig tacksamhet..."
Så slutar boken Helga från Nyteboda. Ett stort, unikt människoöde, som här ses i större sammanhang än bara det egna, ett livsverk som berikar den blekingska, rika kulturbygden - så som bokens avsikt anges i förordet "fånga och skildra händelser som påverkat människors vardag och helg, lycka och olycka, glädje och sorg - tillstånd som är gemensamma för alla generationers liv och som formar vår stund här på jorden."
Tack, Agne Lindberg och Arne Högberg med flera goda medhjälpare, bl a Berit Aronsson som släktforskat, för boken Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet?
Även om namnet inte är med på minnesstenen vid Jämshögs kyrka, så är det inneslutet i minnesorden där:
DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD
Nära Jämshögs kyrka finns en stenskulptur HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens". Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)
När jag läser boken Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet? aktualiseras några tankar ur Harry Hartinsons PASSAD: Li Kan talar under trädet
"En del stirra sig blinda på de mänskliga möjligheterna och fördömer bristerna. Andra fördöma bristerna utan att se möjligheterna. Men bristerna och möjligheterna stå i förhållande till varandra som grodden och marken. Grodden växer upp till en ek eller till ett strå, beroende på vilken av möjligheternas vägar dess art valt. Men strået är inte bristfälligt därför att det längre bort växer en ek. Strået fyller sitt mått och att det inte uppträder som vore det en ek är en förtjänst, inte en brist."
Ännu ett Harry Martinson-citat, som många läsande skolbarn efter Harry och Helga känt igen sig i, tagit till sig och hämtat tröst ur - Lilla handen i min hand
Inget skrämmande i berget, mitt barn.
Inget skrämmande i skuggorna omkring oss.
Inget skrämmande i enarna, som hasta efter oss.
Det är bara natten, inget skrämmande.
Lilla handen i min hand.
Det blir så, när det blir natt, barn.
HARRY MARTINSON: Ur Folkskolans läsebeok. Sjunde klassen, 1941
Tag och läs!
Rune Liljenrud
ISBN 978-91-633-5502-8
Beställning och distribution:
Agne Lindberg 0435-15064
HOLJE BOK, Olofström
070-5627639
söndag 22 november 2009
SVÄRMARE OCH HARKRANK / MIDSOMMARDALEN bland de 10 bästa böckerna om NATURENS SKÖNHET
Fönstret - ABF Arbetarnas Bildningsförbunds magasin om kultur och folkbildning - gav Ulrika Knutson, kulturjournalist, författare och nu också ordförande för Publicistklubben, i uppdrag att hitta naturens finaste platser - i böckernas värld. Hennes lista med 10 böcker, från 700-talet och fram till vår egen tid, är mycket intressant. Bland världsnamnen finns våra egna Carl von Linné, Harry Martinson, Kerstin Ekman, Evert Taube och Danmarks Inger Christensen.
LI BAI / LI PO (701-762) Dikter
MATSUO MASHO (1644-94) Oktus trånga väg
CARL VON LINNÉ Inledning till växternas bröllop (1729)
WILLIAM WORDSWORTH Påskliljorna (1807)
HERMAN MELVILLE Moby Dick, Den vita valen (1851)
HENRY DAVID THOREAU Skogsliv vid Walden (1854)
HARRY MARTINSON Svärmare och harkrank/Midsommardalen (1937/38)
KERSTIN EKMAN Hunden (1986)
EVERT TAUBE (1890-1976) Vals på Ängön (1940-tal)
INGER CHRISTENSEN Fjärilsdalen (Sommerfugledalen) (1991)
Ulrika Knutson skriver om Harry Martinson, att han är "vår Apollo i blåbärsskogen, bland svärmare, harkrankar och mygg. Ekologisk in i märgen." Utan att ange varifrån texten är hämtad, får läsaren ett Harry Martinson-citat: "Blåbären är olika. På solställena är de beslöjat blåoxiderade och matta, utan lyster, de färgar av sig starkt på fingrarna. Men inne i skuggan är de blanka och nästan svarta. De sötaste är de blå i solen. Inne i skuggorna är smaken mera allvarlig, förstämd och butter, kan inte ge ut mer än den tagit in."
Jag hittar texten i Midsommardalen på sidan 127 i samlingsutgåvan, med mycket tilltalande omslag och formgivning av Birgitta Emilsson. Se bild ovan!
I närmast föregående nummer av Fönstret väljer Ulrika Knutson De 10 värsta skildringarna av - missbruk och skriver, att författarnas förhållande till alkohol och droger är ett kärt ämne. Både som litterärt tema och som livsstil.
Listan på författare och böcker som Ulrika Knutson väljer, är belärande. Visst skrev Selma Lagerlöf engagerat om spritens faror, inte minst i Gösta Berlings saga (1894) även om det kanske inte är på Selma Lagerlöfs böcker man tänker, när de värsta skildringarna av missbruk skall väljas. Körkarlen (1912) kunde komplettera listan!
Också Johan Ludvig Holberg, Thomas de Quincey, Fjodor Dostojevskij, Malcolm Lowry och Eugene O'neill nämner Ulrika Knutson och kompletterar till 10 i antal, med Birgitta Stenberg, Tage Danielsson, Märta Tikkanen och P O Enqvist. Boktitlarna hon nämner med utgångspunkten "De 10 värsta skildringarna av missbruk" motiverar väl till omläsning - eller kanske ny läsning.
I nästa nummer av Fönstret får vi De 10 bästa böckerna om - pengar. Vad som kan vara aktuellt då får vi veta efter Nyår, men visst kan vi fundera, var och en i sin läsvrå vid bokhyllan. I Nässlorna blomma, som fyller 75 år 13 november 2010, skriver Harry Martinson mycket om både missbruk och pengar:
Kom hem , käre Olav, för nu är det arv. Hanna och Wilgot.
/.../
Så möttes dessa.
Och han kom från Tasmaniens öar, som Hanna sa.
Sedan kom arvpratets dagar. För all del, de höllo sämjan god, men arven lukta själv av misstron. Fnurra och låghet får man alltid räkna på där Pengar och Kärlek stryka fram. Det luktar lite vargpäls om människolivet. Därför behöver det ofta vädras.
Emelllertid - i detta fall - blev det artontusen kronor på var. Lägg därtill sjuhundranitton pund sterling hopsparade i Tasmanien och vi har den summa varmed Olav Tomasson började köpa, handla, idylla och supa vid stranden av sjön Elmen.
/.../
För att jaga de ottrevliga tankarna på flykten började Martin sjunga. Han kunde många, många sånger om hur människan borde vara.
"Undvik alltid starka drycker,
undvik alkoholens brott.
Livet är ej dans på rosor
men kan bliva ganska gott,
blott man ej till flaskan drages,
Om man ej i flaskan tar.
Undvik alkohol och dagen,
om än mulen, ter sig klar."
"När Sockenungen Martin gick på fattighuset och såg hur livet där sig tedde" så fanns Back-Anna där som fattighusets Petrus, klippa och undervisade om rikedomens faror: "Men gudlet, förstår du, säger Back-Anna, skall aldrig hjälpa dem. - Det skall (hon gör en gest som om hon vore tuva och stjälpte ett hölass) stjälpa dom."
Det är en lovvärd satsning, som Fönstret - ABF Arbetarnas Bildningsförbunds magasin om kultur och folkbildning gör, med serien att lista 10 bästa böckerna om olika ämnen. Närmast gäller ämnena nu Missbruk, Naturskildringar och Pengar, medan seriens tidigare ämnen i år har varit Världens 10 bästa böcker om Gud (av Göran Hägg) och De 10 ruggigaste rysarna (av Ulrika Knutson)
Tag och läs!
Rune Liljenrud
söndag 15 november 2009
Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare
Harry Martinson-sällskapets 25-årsfirande avslutades söndag 15 november 2009 med en temadag Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare. I Näbbeboda skola gick Harry Martinson sitt fjärde skolår åren 1914-1915 med Karl Johan Staaf (*24/1 1869 +24/5 1930) som lärare (Stav i Harry Martinsons Nässlorna blomma)
Temadagens arrangör: Harry Martinson-sällskapet i samarbete med Folkuniversitetet och Näbbeboda Intresseförening
Johnny Karlsson välkomnade till Näbbeboda skola och presenterade temadagens medverkande. Som vanligt - vi är mycket tacksamma för detta! - hade Johnny med hjälp av sin hustru, bibliotekarie Gunilla Aldén, dukat upp ett intressant bokbord med Harry Martinson-böcker, här i Stavs skolsal! Mycket konkret blir det som vår förre ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Bertil Palmqvist, skriver i sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola: "Jag älskar tanken att inne i den lilla byskolan i Näbbeboda befruktades det ägg som småningom skulle bli ett Nobelpris."
Åke Widfeldt: Byskolan - en ljus oas i det udda barnets mörker. Tankar kring blekingska B2-skolor
Margaretha Olsson: Om skolan har vi alla åsikter
Dan Egonsson: Läraren som provokatör
Birger Johnson: Som pedagog i Stavs hemmamarker
Bengt E. Anderson: Signaler och symboler i Nässlorna blomma
Lördagen den 19 februari år 2000 disputerade Bengt E. Andersson vid Göteborgs Universitet i Litteraturvetenskap och försvarade akademisk avhandling på 360 sidor, för avläggande av filosofie doktorsexamen med titeln
"Att rannsaka en barndom - Harry Martinsons Nässlorna blomma - Tillkomst och tematik"
Efter forskningsöversikt anges avhandlingens syfte och utgångspunkter. De Harry Martinson-forskare som presenteras är Lars Ulvenstam, Ingvar Holm, Sonja Erfurth, Peter Hallberg, Knut Jaensson, Johan Wrede, Johan Lundberg, Alf Kjellén, Kjell Espmark, Staffan Söderblom, Knut Ahnlund och Stefan Sandelin. Avhandlingen disponeras i sex kapitel:
I Diktarens "nödvändiga" bok
II Martins sociala verklighet
III "Hur livet där sig tedde"
IV Bristens ångest
V Strategier för överlevnad
VI Estetik och idéinslag i Nässlorna blomma
Särskilt intressant för denna temadag om skola - i Näbbeboda skola - är vad Bengt E. Andersson skriver i kapitel V om "Den ljugande skolan, och den alldeles sanna". Detta är en utomordentligt läsvärd och även en lovvärt lättillgänglig doktorsavhandling. Till alla som läst Harry Martinsons Nässlorna blomma och Vägen ut vill jag varmt rekommendera att också läsa Bengt E. Anderssons Att rannsaka en barndom.
Till tackgåvor åt Bengt E. Anderson och övriga medverkande denna temadag, "tänkte Johnny ut" bra böcker.
En uppskattad tackgåva var Boris Engströms nyligen utkomna bok Möten med Harry Martinson i televisionens begynnelse.
"... mycket i livet måste vara lek för att levas" skriver Harry Martinson i sin dikt Leken ur diktsamlingen Passad. Här blir leken i Stavs skolsal allvar. Åke, Johnny och Birger hjälps åt med att använda det Tellurium eller Lunarium som funnits i Stavs skola. Det är ett äldre läromedel, en apparat avsedd att på ett åskådligt sätt visa jordens, Tellus, lutande axel, jordens rotation, månens rörelse runt jorden och både jordens och månens rörelser runt solen. På de äldre tellurierna/lunarierna - såsom här i Näbbeboda skola - utgörs solen av ett stearinljus. (Wikipedia - Den fria encyklopedin)
Bengt Bejmar läser Harry Martinsons Skolsalen ur Längs ekots stigar
Skolsalen
Under höga järnkaminen
blinkade björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.
Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev under tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.
Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.
Tillsammans med hustrun Ingmarie svarade Bengt också för god förplägnad under temadagen i Näbbeboda skola. Varmt tack, Ni som alltid ställer upp för Sällskapet!
Temadagen Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare avslutades med att ett mycket varmt tack riktades till Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt för hans kunniga och engagerade arbete för Sällskapet. Som en hyllning till Stav, Harry Martinson och till Åke läste sekreteraren ur Harry Martinsons Vattenbrev från Svärmare och harkrank:
"Från hembyn har man en gång växt ut likt en källargrodd som sökt sig till ljuset. Jag såg en gång en tistel, tre meter lång, i en källare. Efter ett månadslångt uttänjande av den färglösa stjälken hade den nått fram till den övergivna källarens nyckelhål. Där hade den växt ut och lyckats bilda tre eller fyra klorofyllblad. Men då hade den uppbådat allt som fanns att få och det räckte inte till piggar. Huvudsaken fick vara att den nådde ut och fick se solen. Den tisteln passar bättre in som bild av fördrömda individers strävan.Som en källargrodd växte jag mig en gång ut i havet. Men vem vet, hade jag inte haft Stav till hjälp inne i källaren, så hade jag kanske aldrig nått ut till havets nyckelhål, som den lumpna byn om kvällarna brukade stoppa till med trasor."
På väg hem från Stavs skola i Näbbeboda, genom Jämshög, möter offentlig hyllning till ortens diktare. Frank Thomsen, bildkonstnär, grafiker och skulptör har formgivit en stenskulptur nära Jämshögs kyrka HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens". Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)
Duvkullorna
Skogsstjärnorna frodas aldrig.
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.
De är spensliga,
men veta ingenting om den söta vekhet
du vill tillskynda sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.
Minnesstenen ÅT HEMBYGDENS SÖNER / DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD nära Jämshögs kyrka, har Harry Martinson och Sven Edvin Salje som sista namn.
SVENSK OCH BLEKINGSK VAR DERAS GÄRNING
TACKSAMMA FÖRSAMLINGSBOR RESTE STENEN
Den 26 oktober år 2006 invigdes av konstnären Ingrid Enarsson ett nytt konstverk Pennans makt, som står i rondellen i Jämshög. Författarbygdens nya symbol utgörs av en penna, riktad mot himlen och ett oskrivet ark. Vilka de är, som hittills har skrivit och berikar oss med sina författarskap, kan vi läsa på minnessten och minnestavla vid Jämshögs kyrka. Författarna är många från denna rika kulturbygd. Konstverket Pennans makt med det oskrivna arket, väcker frågor om vilka som fortsätter det förpliktande värvet. Harry Martinson tänkte nog också över detta, när han kallade sitt bidrag till Tor Bonnier på hans 50-årsdag "Oskrivna öden, ännu ej vässta blyertspennor."
När jag stått vid konstverket Pennans makt och känt trafikens oro i rondellen, har jag sett en fågel sitta högst uppe på spetsen av konstverkets penna, riktad mot himlen. Några rader från Harry Martinsons dikt Oförklarlig oro ur NOMAD tolkar för mig upplevelsen. Jag tillönskar alla i Jämshögsrondellen sådant tilltal:
Som en segrare på dess topp sitter en gulsparv,
med vinden bläddrande i bröstdunet.
Med strupen joddlande: Lugn! åter lugn! i din oro,
i din nöd, människa - detta är tecknet!
Då vändes mitt sinne som ett fullklottrat blad -
och jag sjunger. Ja, jag börjar sjunga i vinden.
Paradisdikt
Allting får namn av sitt hem,
tinget får hem i sitt namn.
Paret i paradis paras.
Famn söker alltid en famn.
Språket är hav, det är skepp.
Ord äger vidd och når hamn.
Ordet om tinget får grepp.
Språket är lyckligt av namn.
Språket är lustgård och grav,
glömskan kan grönska som gräs.
Stavaren stavar till stav,
nästan din bor på ett näs.
Språket är lyckligt i sig
språket i paradis
parar sig lyckligt med dig.
Språket är paradisgräs
betat av salig hjord.
Tinget är invigt med ord.
Språket är saligas spis.
HARRY MARTINSON, ur Dikter om ljus och mörker, 1971
Jag har redan i inledningen ovan, nämnt något om vad Bertil Palmqvist, skriver i förordet till sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola. Jag vill tacksamt också låta honom avluta - med förhoppning om, att de som inte hade möjlighet att deltaga i Näbbeboda akademi den 15 november 2009, som en avslutning på vårt jubileumsår Harry Martinson-sällskapet 25 år, ändå läser de Harry Martinson-texter, som Näbbeboda akademi vilar på:
"Snabbt - så typiskt för Martinson - kopplar han upp en förbindelse mellan den lilla och den stora världen. Plötsligt har i Martinsons ögon Näbbeboda skola blivit en världsskola. Egentligen borde vi resa ett monument för Staaf härute i skogen vid skolan med Braxnagylet nedanför. Det skulle bli minnesmärket över Skolläraren när denne är som bäst, när om så bara en enda elev får med sig en aning om undret med livet, klokskapen och verklighetens äventyr efter skoltidens slut."
Rune Liljenrud
Temadagens arrangör: Harry Martinson-sällskapet i samarbete med Folkuniversitetet och Näbbeboda Intresseförening
Johnny Karlsson välkomnade till Näbbeboda skola och presenterade temadagens medverkande. Som vanligt - vi är mycket tacksamma för detta! - hade Johnny med hjälp av sin hustru, bibliotekarie Gunilla Aldén, dukat upp ett intressant bokbord med Harry Martinson-böcker, här i Stavs skolsal! Mycket konkret blir det som vår förre ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Bertil Palmqvist, skriver i sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola: "Jag älskar tanken att inne i den lilla byskolan i Näbbeboda befruktades det ägg som småningom skulle bli ett Nobelpris."
Åke Widfeldt: Byskolan - en ljus oas i det udda barnets mörker. Tankar kring blekingska B2-skolor
Margaretha Olsson: Om skolan har vi alla åsikter
Dan Egonsson: Läraren som provokatör
Birger Johnson: Som pedagog i Stavs hemmamarker
Bengt E. Anderson: Signaler och symboler i Nässlorna blomma
Lördagen den 19 februari år 2000 disputerade Bengt E. Andersson vid Göteborgs Universitet i Litteraturvetenskap och försvarade akademisk avhandling på 360 sidor, för avläggande av filosofie doktorsexamen med titeln
"Att rannsaka en barndom - Harry Martinsons Nässlorna blomma - Tillkomst och tematik"
Efter forskningsöversikt anges avhandlingens syfte och utgångspunkter. De Harry Martinson-forskare som presenteras är Lars Ulvenstam, Ingvar Holm, Sonja Erfurth, Peter Hallberg, Knut Jaensson, Johan Wrede, Johan Lundberg, Alf Kjellén, Kjell Espmark, Staffan Söderblom, Knut Ahnlund och Stefan Sandelin. Avhandlingen disponeras i sex kapitel:
I Diktarens "nödvändiga" bok
II Martins sociala verklighet
III "Hur livet där sig tedde"
IV Bristens ångest
V Strategier för överlevnad
VI Estetik och idéinslag i Nässlorna blomma
Särskilt intressant för denna temadag om skola - i Näbbeboda skola - är vad Bengt E. Andersson skriver i kapitel V om "Den ljugande skolan, och den alldeles sanna". Detta är en utomordentligt läsvärd och även en lovvärt lättillgänglig doktorsavhandling. Till alla som läst Harry Martinsons Nässlorna blomma och Vägen ut vill jag varmt rekommendera att också läsa Bengt E. Anderssons Att rannsaka en barndom.
Till tackgåvor åt Bengt E. Anderson och övriga medverkande denna temadag, "tänkte Johnny ut" bra böcker.
En uppskattad tackgåva var Boris Engströms nyligen utkomna bok Möten med Harry Martinson i televisionens begynnelse.
"... mycket i livet måste vara lek för att levas" skriver Harry Martinson i sin dikt Leken ur diktsamlingen Passad. Här blir leken i Stavs skolsal allvar. Åke, Johnny och Birger hjälps åt med att använda det Tellurium eller Lunarium som funnits i Stavs skola. Det är ett äldre läromedel, en apparat avsedd att på ett åskådligt sätt visa jordens, Tellus, lutande axel, jordens rotation, månens rörelse runt jorden och både jordens och månens rörelser runt solen. På de äldre tellurierna/lunarierna - såsom här i Näbbeboda skola - utgörs solen av ett stearinljus. (Wikipedia - Den fria encyklopedin)
Bengt Bejmar läser Harry Martinsons Skolsalen ur Längs ekots stigar
Skolsalen
Under höga järnkaminen
blinkade björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.
Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev under tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.
Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.
Tillsammans med hustrun Ingmarie svarade Bengt också för god förplägnad under temadagen i Näbbeboda skola. Varmt tack, Ni som alltid ställer upp för Sällskapet!
Temadagen Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare avslutades med att ett mycket varmt tack riktades till Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt för hans kunniga och engagerade arbete för Sällskapet. Som en hyllning till Stav, Harry Martinson och till Åke läste sekreteraren ur Harry Martinsons Vattenbrev från Svärmare och harkrank:
"Från hembyn har man en gång växt ut likt en källargrodd som sökt sig till ljuset. Jag såg en gång en tistel, tre meter lång, i en källare. Efter ett månadslångt uttänjande av den färglösa stjälken hade den nått fram till den övergivna källarens nyckelhål. Där hade den växt ut och lyckats bilda tre eller fyra klorofyllblad. Men då hade den uppbådat allt som fanns att få och det räckte inte till piggar. Huvudsaken fick vara att den nådde ut och fick se solen. Den tisteln passar bättre in som bild av fördrömda individers strävan.Som en källargrodd växte jag mig en gång ut i havet. Men vem vet, hade jag inte haft Stav till hjälp inne i källaren, så hade jag kanske aldrig nått ut till havets nyckelhål, som den lumpna byn om kvällarna brukade stoppa till med trasor."
På väg hem från Stavs skola i Näbbeboda, genom Jämshög, möter offentlig hyllning till ortens diktare. Frank Thomsen, bildkonstnär, grafiker och skulptör har formgivit en stenskulptur nära Jämshögs kyrka HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens". Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)
Duvkullorna
Skogsstjärnorna frodas aldrig.
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.
De är spensliga,
men veta ingenting om den söta vekhet
du vill tillskynda sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.
Minnesstenen ÅT HEMBYGDENS SÖNER / DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD nära Jämshögs kyrka, har Harry Martinson och Sven Edvin Salje som sista namn.
SVENSK OCH BLEKINGSK VAR DERAS GÄRNING
TACKSAMMA FÖRSAMLINGSBOR RESTE STENEN
Den 26 oktober år 2006 invigdes av konstnären Ingrid Enarsson ett nytt konstverk Pennans makt, som står i rondellen i Jämshög. Författarbygdens nya symbol utgörs av en penna, riktad mot himlen och ett oskrivet ark. Vilka de är, som hittills har skrivit och berikar oss med sina författarskap, kan vi läsa på minnessten och minnestavla vid Jämshögs kyrka. Författarna är många från denna rika kulturbygd. Konstverket Pennans makt med det oskrivna arket, väcker frågor om vilka som fortsätter det förpliktande värvet. Harry Martinson tänkte nog också över detta, när han kallade sitt bidrag till Tor Bonnier på hans 50-årsdag "Oskrivna öden, ännu ej vässta blyertspennor."
När jag stått vid konstverket Pennans makt och känt trafikens oro i rondellen, har jag sett en fågel sitta högst uppe på spetsen av konstverkets penna, riktad mot himlen. Några rader från Harry Martinsons dikt Oförklarlig oro ur NOMAD tolkar för mig upplevelsen. Jag tillönskar alla i Jämshögsrondellen sådant tilltal:
Som en segrare på dess topp sitter en gulsparv,
med vinden bläddrande i bröstdunet.
Med strupen joddlande: Lugn! åter lugn! i din oro,
i din nöd, människa - detta är tecknet!
Då vändes mitt sinne som ett fullklottrat blad -
och jag sjunger. Ja, jag börjar sjunga i vinden.
Paradisdikt
Allting får namn av sitt hem,
tinget får hem i sitt namn.
Paret i paradis paras.
Famn söker alltid en famn.
Språket är hav, det är skepp.
Ord äger vidd och når hamn.
Ordet om tinget får grepp.
Språket är lyckligt av namn.
Språket är lustgård och grav,
glömskan kan grönska som gräs.
Stavaren stavar till stav,
nästan din bor på ett näs.
Språket är lyckligt i sig
språket i paradis
parar sig lyckligt med dig.
Språket är paradisgräs
betat av salig hjord.
Tinget är invigt med ord.
Språket är saligas spis.
HARRY MARTINSON, ur Dikter om ljus och mörker, 1971
Jag har redan i inledningen ovan, nämnt något om vad Bertil Palmqvist, skriver i förordet till sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola. Jag vill tacksamt också låta honom avluta - med förhoppning om, att de som inte hade möjlighet att deltaga i Näbbeboda akademi den 15 november 2009, som en avslutning på vårt jubileumsår Harry Martinson-sällskapet 25 år, ändå läser de Harry Martinson-texter, som Näbbeboda akademi vilar på:
"Snabbt - så typiskt för Martinson - kopplar han upp en förbindelse mellan den lilla och den stora världen. Plötsligt har i Martinsons ögon Näbbeboda skola blivit en världsskola. Egentligen borde vi resa ett monument för Staaf härute i skogen vid skolan med Braxnagylet nedanför. Det skulle bli minnesmärket över Skolläraren när denne är som bäst, när om så bara en enda elev får med sig en aning om undret med livet, klokskapen och verklighetens äventyr efter skoltidens slut."
Rune Liljenrud
söndag 8 november 2009
HEM TILL HAVET med Sven Edvin Salje
GRÄNSTEATERN är en sektion i Teaterföreningen, Olofström. Den bildades år 1998 i samband med att en grupp amatörskådespelare satte upp skådespelet Korset på vinden av Sven Edvin Salje, som trots sviktande hälsa kunde se premiären i Jämshögs medborgarhus i mars månad.
GRÄNSTEATERN har ett brett utbud, men särskilt är det Sven Edvin Saljes verk som gruppen arbetar med. År 2000 dramatiserade GRÄNSTEATERN en novell, kallad Kopparplåtarna av Sven Edvin Salje. År 2003 uppfördes Sven Edvin Saljes debutroman Faddergåvan och den 31 oktober 2009 var det urpremiär på Folkets hus Olofström för Hem till havet, som är en pjäs fritt efter Sven Edvin Saljes Lovängserie - På dessa skuldror (1942), Människors rike (1944), Den söker icke sitt (1953), Lågan i kvällen (1971) och Hem till havet (1973). Manusförfattare är Claes-Göran Olsson och för regin svarar Nina Olsson.
SALJESÄLLSKAPET bildades år 1999 och hade vid 2008 års utgång 1 207 medlemmar, efter en ökning under året med 15 nya medlemmar. Sällskapets syfte är att sprida kunskap om och att vidga intresset för Sven Edvin Saljes omfattande författarskap. Sällskapet har hittills hunnit att ge ut tio årsskrifter, som funnits tillgängliga på Folkets hus Olofström, i samband med teaterföreställningarna HEM TILL HAVET
1999 Intill gryningen
2000 Salje berättar
2001 Händels Largo
2002 Brödbakerskans pojke och andra berättelser
2003 Sven Edvin Salje. Den stora läsekretsens författare
2004 Möten med Sven Edvin Salje
2005 På dessa skuldror i bagaget
2006 I gryningstider
2007 Gränsland i brytningstider
2008 Julberättelser
2009 ?
Jag vill varmt tacka GRÄNSTEATERN för dess fina tolkning av Sven Edvin Saljes levande krönika om familjen Loväng i Motorpa by. Hela ensemblen gör en storartad gestaltning av Sven Edvin Saljes skapade människor, som framstår som förtrogna medvandrare i livet. Jag läser Den söker icke sitt som en nyckel till förståelse av vardagens människor i hela Lovängserien, som omfattar fem böcker, och jag blev stärkt i detta, när jag följde teaterföreställningen i Folkets hus Olofström. Denna tredje del i Lovängserien utkom 1953. FOLKET I BILDS FÖRLAG skriver i sin utgåva 1955 av Den söker icke sitt: "Sven Edvin Salje har med denna roman gett en kvinnoskildring som tål jämföras med det bästa som skrivits om kvinnor i vårt land. Han är en av vår tids mest lästa och i breda kretsar mest omtyckta författare. Att popularitet kan baseras på kvalitet visar berättelsen om Elin Tarp, säkert och finstämt gestaltad och med en grundton av tolerans, medkänsla och vördnad inför allt mänskligt."
Poeten Birger Franzén, Alvesta var god vän med Sven Edvin Salje och talade ofta om honom med beundran. I en dikt skriver Birger Franzén om kärleken, att ”Den äger bara givandets dimension”. Sven Edvin Saljes tredje del av Lovängserien lär oss om kärleken, att "Den söker icke sitt".
Jämshögs Hembygdsförening fick i början av 1970-talet tillgång till den gamla skola, där såväl Harry Martinson som Sven Edvin Salje gått i skola. I den placerades Harry Martinsons samlingar 1975 och där inredde också Sven Edvin Salje sitt författarrum. I samband med invigningen av Harry Martinsons samlingar uttalade Harry Martinson varmt erkännande ord till Sven Edvin Salje:
"Jag vill tacka min kollega Sven Edvin Salje, som i själva verket är den som är initiativtagare till allt. Han har varit den förste i Jämshögstrakten, som har på allvar samlat och han har gjort det med lidelse och allvar och verklig vetenskaplig inriktning, så att det skulle vara autentiskt och att det skall finnas belägg för vad innehavarna ställer fram och vad man säger om det framställda. Jag tackar Dig så hjärtligt för Din insats här, som är ovärderlig. Jag hoppas också att detta skall kunna växa ut till något mycket stort och att man skall kunna göra det så flexibelt, som det nu heter, omställbart till olika sorter av utställningar, så att man kan använda det här till ett slags stomme, som man kan utgå ifrån och som man kan variera inom dess ram. Det skulle glädja mig i högsta grad."
Harry Martinson-sällskapet har, jämte Jämshögs Folkhögskola, Författarmuséet i Jämshög som ett hem, där vi alltid tas gott om hand av eldsjälarna Bengt och Ingmarie Bejmar, som väldigt rätt har hedrats med kulturpris för sina insatser, till fromma för Harry Martinson-sällskapet och för Saljesällskapet. Motiveringen till priset lyder: ”Med goda kunskaper byggd på upptäcktens glädje vägleder Bengt och Ingmarie Bejmar oss besökare in i litteraturen och den värld som beskrivs av bygdens stora författare. Tillsammans utstrålar de kunskap, trivsel och gemyt som gör Författarmuseet till ett populärt utflyktsmål”. Varmt tack!
Minnesstenen ÅT HEMBYGDENS SÖNER / DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD nära Jämshögs kyrka, har Harry Martinson och Sven Edvin Salje som sista namn. När jag i samband med teaterbesöket HEM TILL HAVET också besöker minnesplatserna i Jämshög, läser jag som en sammanfattning av Lovängserien ur Sven Edvin Saljes Hem till havet på sidan 238, då det bara är sju sidor kvar i denna levande krönika, som i mina böcker sammanlagt omfattar 1 835 sidor:
"Kjell med sin nästan kala hjässa. Ännu med tyngd i sina händer. Saktmodigt lugn i rösten. En fältherre som vunnit slaget men med stora förluster. En sörjande som behärskar sin sorg. En arbetets troende. Alltid beredd att sätta skuldran till. En valkig näve med en fågelunge. In i sömnen längtande nästa dag. Böjd under förpliktelser. Fylld av minnen av de döda. Rätt skatt åt rätt kejsare men inte minsta skärv åt myglaren eller samhällsutsugaren. En bok ur hyllan då kvällen skymmer. Inte ett uns av kraft till strid för stridens egen skull. Inte ett ord över den redan dömde. En tro, om än oklar, på nåd åt alla. Ett fortsatt liv som är likt havets eller jordens. En global gud som är allas gud högt över religionerna."
SVENSK OCH BLEKINGSK VAR DERAS GÄRNING
TACKSAMMA FÖRSAMLINGSBOR RESTE STENEN
TACKSAM BOKLÄSARE OCH TEATERBESÖKARE SKREV BLOGGEN
Rune Liljenrud
tisdag 3 november 2009
Svenska Akademiens Harry Martinson ~ Nära på kylskåpet!
PATRIK HAMMARSTRAND skriver i Månadens Martinson för november månad 2009 bl a detta:
"Min rekommendation är en dos valfri Harry Martinson att sättas upp på valfri plats i hemmet, till exempel på kylskåpet, så att man dagligen påminns om vad som är viktigt, kan stanna upp de där extra minuterna, slappna av, ladda batterierna och inse att livet är för kort och för viktigt för att man bara skall rusa vidare och så småningom upptäcka att allt har passerat utan att man har märkt det och utan att man har hunnit njuta."
FN-dagen, den 25 oktober 2009 var vi, i samband med Harry Martinson-sällskapet 25 år, samlade på Svenska Akademien, Stockholm. Programmet "Samsyn och framtidssyn" handlade om Elin Wägner och Harry Martinson, som båda innehaft stol nr 15 i Svenska Akademien. Kjell Espmark, ledamot av Svenska Akademien, hälsade välkommen. Vi fick bl a lyssna till ett lärt panelsamtal mellan
Birgitta Holm - Författare och professor emerita i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. År 2006 erhöll hon Moa-priset / Moa Martinson-stipendiet, ett litterärt pris som sedan år 1989 utdelas av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Moas vänner. Juryn inleder sin motivering till priset med "Litteraturvetaren Birgitta Holm är en av Sveriges mest kända folkbildare"
Kristin Olsoni - Finländsk regissör och grundare av Klockriketeatern i Helsingfors tillsammans med Martin Kurtén. Olsoni och Kurtén erhöll Stora Harry Martinsonpriset 1992. I Harry Martinson-sällskapets samlade utgåva av Harry Martinsons verk har Kristin Olsoni skrivit efterord till "Vägen till Klockrike" med titeln "En vandring i förnedring och försoning"
Bo Göranzon - Professor emeritus vid KTH, gästprofessor i yrkeskunnande och teknologi vid Linnéuniversitetet i Växjö, mångårig arrangör av Dialogseminarier
Bengt Emil Johnson - Poet, författare, radioman, kompositör och skribent. I Harry Martinson-sällskapets samlade utgåva av Harry Martinsons verk har Bengt Emil Johnson skrivit efterord till Naturessäer - Svärmare och harkrank, Midsommardalen, Det enkla och det svåra samt Utsikt från en grästuva med titeln "Det allestädes närvarande"
Skådespelaren Anita König gav en scenisk tolkning av Elin Wägners Pennskaftet. Anita König erhöll år 2003 Moa-priset / Moa Martinson-stipendiet med motiveringen ”En skådespelerska med folkbildarsjäl”.
Tack för en givande dag på Svenska Akademien tillsammans med Elin Wägner-sällskapet och Karin Boye Sällskapet!
I samband med besöket på Svenska Akademien kunde jag köpa Harry Martinson ~ kylskåpspoesi. Det är en ask som innehåller 360 magneter med ord, som hämtats från Harry Martinsons roman- och diktkonst. På detta lekfulla sätt kan man skriva sin egen poesi med Harry Martinsons ord, färgade av Harry Martinsons teman jord, hav och rymd.
Tack Patrik för Din Månadens Martinson och för Ditt kylskåpstips!
Rune Liljenrud
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)