torsdag 18 juni 2009

NÄSSELFROSSA 21-28 juni 2009


Välkommen till NÄSSELFROSSA med tema "vid vattnet"

/.../

Ja, Stav var en levande människa, och efter hans död gungade hans skola tacksamt bevarad av all min själ omkring på havet. Den blev tämligen gränslös och dess lektion blev oändlig. Efter hand kom den ju att vidga sig hän mot livet sådant det är och sådant det verkligen är, men även här kunde man i någon mån höra folkskolans röst "såsom genom mycket vatten",

/.../

HARRY MARTINSON: Ur VATTENBREV
- Svärmare och harkrank

www.nasselfrossa.se
Tel 0454 - 93 600

Rune Liljenrud

söndag 14 juni 2009

Elin Wägner, Karin Boye och Harry Martinson

"Ja visst gör det ont när knoppar brister"
Detta är ursprungligen en tillfällighetsdikt av Karin Boye, publicerad i en vänskrift "Bergsluft" till Elin Wägners 50-årsdag den 16 maj 1932. Kanske är detta Karin Boyes mest kända dikt, men då med titeln "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Om detta och mycket annat intressant finns att läsa i PARNASS' temanummer om Elin Wägner, 1994.


"Ingen snäll flicka i Akademien" - så heter en utställning som 13-14 juni öppnats på Lilla Björka - Elin Wägners hem i Berg (3 mil norr om Växjö) - om Elin Wägners inträde i Svenska Akademien 1944. Det är 60 år sedan författarinnan avled, men hon är kanske nu mera aktuell än någonsin. Mycket finns att läsa om Elin Wägners liv och författarskap på Elin Wägner-sällskapets hemsida www.elinwagner.se och där möts man direkt av författarinnan genom Isaac Grünewalds porträtt av henne.


År 1982, 100 år efter Elin Wägners födelse, hedrades hennes minne med svenskt frimärke, ELIN WÄGNER WÄCKARKLOCKAN.

Till 50-årsminnet av Elin Wägners död utkom boken Elin Wägner - Vad tänker du, mänsklighet med texter i urval av Helena Forsås-Scott (Norstedts, 1999). Bokens texter, som handlar om feminism, fred och miljö, ger också nu vid 60-årsminnet en utmärkt ingång till Elin Wägners författarskap i dess helhet.

Elin Wägner efterträddes 1949 av Harry Martinson på stol 15 i Svenska Akademien och båda litterära sällskapen skall snart mötas där, varom hemsidans kalendarium lämnar vidare besked. Vi kommer också att ha samarbete med Karin Boye Sällskapet.

Mycket kommer under detta minnesår att lyftas fram om relationerna mellan Elin Wägner och Harry Martinson. Jag berörs lokalt i Alvesta genom Elin Wägners Porsen blommar (Tidevarvet, 1932) när hon med humor och allvar skriver "Här krökte sig vägen så graciöst som en svanhals omkring sjön. Nu är ivräkt grus och sten, här har man gått fram som barbarer för att få bort en stackars kurva, så att Alvesta-drickat skall komma litet fortare fram."

Framåtblickande avslutar Elin Wägner Porsen blommar med denna förväntan: "Vägstyrelsen i Sverige kommer en gång att lufsa efter vetenskapen. Här kommer att bli kurvkommittéer i Sverige (men inte förr än alla kurvor är utplånade), kommittéer som kommer att ondulera våra vägar igen och göra efter Vår Herres perenna lister. Men då är jag död och alltså fullkomligt lycklig ändå."

Vad gäller Alvesta-drickat, som Elin Wägner skriver om, så förhåller det sig på detta sätt: Alvesta har haft ett välrenommerat bryggeri, vilket var i gång när Elin Wägner år 1932 skrev ironiskt om distributionen av bryggeriets tillverkning. Etiketterna visar ALVESTA BRYGGERI - Telefon Alvesta 20. Kanske kan Bengt Bejmar hitta etiketter från Alvesta i Harry Martinsons samlingar i Jämshögs Hembygds-museum. ALVESTA BRYGGERI finns inte mer. På dess forna plats har i modern byggnation uppförts SERVICEHUS BRYGGAREN.

När jag nu åter läser Elin Wägners texter om natur och landskap och vårt ansvar för detta, så tycker jag att hon - liksom hennes efterträdare på stol 15 i Svenska Akademien, Harry Martinson - var långt före sin tid, inte minst när det gäller miljöfrågor. Mycket skrev de också ungefär samtidigt och Elin Wägners Porsen blommar från 1932 för mig direkt till den utsikt som Harry Martinson har i BALKONGER från diktsamlingen NATUR från 1934:

Från balkongen synes ganska tydligt en igenvuxen damm.
Flöjeln har rostat, kalkonen är död,
klingande tvätthus ha ruttnat i dalen.
Karparna äro åldriga där.
Den forna förbindelsen med havet har upphört,
På skylten läses: Allt är förbjudet! Dammen är
avstängd!

Skamsna näckrosor göra sitt bästa:
lägga fram vemod och dröm till försvar.


Såväl Elin Wägner som Harry Martinson var rädda för att bli Kassandra-varnare. Så får det inte vara! Så får det inte bli! Låt oss läsa dem båda och ta dem till oss. Detta är också bästa grunden för ett bra och givande minnesfirande!


I trädgårdens frodiga grönska vid Elin Wägners Lilla Björka, finns ett stort spindelnät. Det är en detalj ur ett textilt konstverk "Livslinjen genom två vävar" av Ulla Nordin, Nässjö. Mer om hennes konst finns på http://ulla.panatet.se


Rune Liljenrud

torsdag 11 juni 2009

Kan litteraturen påverka och förändra världen?





Bengt Bejmar, vår kunnige guide i Jämshögs Hembygds-museum, mediterar under Klockrike-skylten vid Luffardungen






Tillsammans med Birger Johnson tar Bengt Bejmar oss gärna med på "Vandring i författarbygd" med Harry Martinson och Sven Edvin Salje - också på DVD-Video








Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal. /.../ Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld och med den tekniska världen som verktyg."


Bengt Bejmar och Birger Johnson, vars arbete för litteraturen inledningsvis omnämns i denna blogg, tror - liksom vi alla i Harry Martinson-sällskapet och andra litterära sällskap - på ordens makt över oss själva och i vår värld. Litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det. Därför arbetar Harry Martinson-sällskapet för att förverkliga följande målsättningar:

att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap
att uppmärksamma och stödja forskning kring hans liv och diktning
att verka för att Harry Martinson texter hålls tillgängliga, på svenska och andra språk, i goda tryckta upplagor.


Fil dr Carl Johan Ljungbergs bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - bjuder mycket intressant läsning om hur författares "berättarspråk präglat värderingarna hos människor i Sverige i flera generationer". Harry Martinson, Moa Martinson och Ivar Lo Johansson är några av författarna, som omnämns i boken. Vi som i samband med Sällskapets årshögtid den 8-10 maj 2009 nyligen varit i Klockrike, läst Harry Martinsons livsfilosofiska bok och även sett filmatiseringen av Vägen till Klockrike läser med extra intresse i Carl Johan Ljungbergs bok detta citat ur Harry Martinsons bok:

"Men vore det så att människan älskade sin nästa som det står i Skriften, så skulle inte Det allmänna behövas. Att det finns ett stort fattighus i varje socken, det beror bara därav att ingen har fattat innebörden i Skriftens ord. Det står ingenting om hopföst fattigvård i Bibeln. Där står bara om kärlek till din nästa. Och din nästa bor kanske i en stuga där hon vill vara, och där hon trivs om hon får litet handhjälp och grannhjälp när hon blir gammal och usslig. Allt det som kallas Det allmänna har uppstått därför att nästan har vänt ryggen åt nästan. Alla smet de in i massan för att de skulle slippa personligt besvär med nästan."


Efter citatet ovan ur Vägen Till Klockrike (s. 191) skriver Carl Johan Ljungberg i sin bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - att likheter finns med den nätverks- och närmoral som Moa Martinson och andra skribenter samtidigt framför.

Kan litteraturen påverka och förändra världen? Svaret blir Ja, men litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det.

Rune Liljenrud