söndag 25 mars 2018

Troskamp och Påsk i Harry Martinsons Läsepsalm




Hur svårt att ena tron

1. Hur svårt att ena tron med livets dagar.
Och nådens ordningslag, hur svår att fatta
för den som aldrig talat med de döda.
Hur svårt att tro på livet efter detta.

2.  Hur rätt att önska livet efter detta.
Det är att visa glädje vid att leva
och lust att till dess skönhet återvända,
och inte bara dö som strandens slända.

3.  Hur rätt att tro på livet efter detta.
Hur rätt att livet före döden sätta,
fast endast en har lösts från dödens binda
och mött sin Gud och vittnat för de blinda.

HARRY MARTINSON
Ur ANIARA, Sång 49

________________


Denna Läsepsalm finns som nummer 721 
i Förslag till Den svenska Psalmboken,
SOU 1985:16

Hur psalmen kom till skriver Arne Forsberg

om i sin bok MÖTEN MINNEN MÄNNISKOR



God Helg 
Rune Liljenrud

fredag 23 mars 2018

Pär Lagerkvists och Harry Martinsons lyrik ges nya tonsättningar


I samband med Pär Lagerkvist-samfundets årsmöte Växjö Stadsbibliotek lördag den 17 mars 2018, presenterade tonsättaren, sångaren och gitarristen Anders Carlsson programmet "Den väg du går allena" - En musikalisk vandring i Pär Lagerkvists spår.

Pär Lagerkvist-samfundets ordförande Magnus Eriksson, som medverkade i Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö maj 2017 och då ledde samtal om Pär Lagerkvist, Harry Martinson och rymden, presenterade dagens program och dagens medverkande Anders Carlsson. Denne framförde egna tonsättningar av Pär Lagerkvists lyrik, tolv dikter hämtade ur diktsamlingar från åren 1916-1942:


Aldrig glömmer jag dig, o liv  (ÅNGEST, 1916)
Tanken har intet mål, bönen har ingen fader  (VID LÄGERELD, 1932)
Ingen hand är så tom som min  (ÅNGEST, 1916)
Kärleken är intet. Ångesten är allt  (ÅNGEST, 1916)
Jag är mull, jag är jord  (ÅNGEST, 1916)
När förlåten rämnar och guden blir sedd  (GENIUS, 1937)
Förr sökte du den djupa smärta  (DEN LYCKLIGES VÄG, 1921)
Så enkelt, stilla är kanhända livet  (GENIUS, 1937)
Solig stig är full av under   (GENIUS, 1937)
Den gamle kommit hem från havet  (HEMMET OCH STJÄRNAN, 1942)
Den väg du går allena  (HJÄRTATS SÅNGER, 1926)
Låt mig gå vilse i ditt ljus  (SÅNG OCH STRID, 1940)
Anders Carlssons program bjöd solenn högtid och uppskattades stort. Hans insjungningar på CD "Längtan efter att vara din broder, du dolda själ" (Blå Moln Musik) fanns tillsammans med Pär Lagerkvist-samfundets böcker och CD på årshögtidens bokbord.

Anders Carlsson informerade om att han avser att göra en programturné, tillsammans med Fredrik Blomgren, som tonsatt Harry Martinson med inspelningar på CD "Giv doft i blomma" - Fredrik Blomgren sjunger Harry Martinson. Tidpunkt för planerd programturné med tonsättningar av Pär Lagerkvist och Harry Martinson, är ännu inte fastställd.


  1. Ute på havet  (NOMAD, 1931)
  2. Pråmsång  (NOMAD, 1931)
  3. Har ni sett en koltramp  (SPÖKSKEPP, 1929)
  4. Drivved älskar jag (CIKADA, 1953)
  5. Nordsjöhöst  (NOMAD, 1943)
  6. Underrättelsen  (DIKTER OM LJUS OCH MÖRKER, 1971)
  7. Fjärilen (NATUR 1934) 
  8. Övertalning (MODERN ANTOLOGI 1931) 
  9. Sommarpsalm (DIKTER OM LJUS OCH MÖRKER, 1971) 
10. Dikt  (NOMAD, 1931)
11. Länge sen  (CIKADA, 1953)
12. Enheten  (NATUR 1934) 
13. Eldslukarens sång  (CIKADA, 1953)
14. Barndomens skog  (NOMAD, 1943)
15. När jag var liten 
      Harry Martinson berättar ett minne från en ljunghed 
16. Lyssnare  (NOMAD, 1931)
17. Havsnocturno  (NATUR, 1934)
18. Efterskrift  (PASSAD, 1945)


TACK Anders och Fredrik
för Era tonsättningar!
Rune Liljenrud 


måndag 19 mars 2018

Harry Martinsons underbara text om Eranthis


Harry Martinsons underbara text 
i Utsikt från en grästuva, 1963 
(eg. Vintergatan 1960) om Eranthis. Den passar så bra nu,
när vi har vinter ena stunden och vår den andra.

Marianne Westholm


1. Eranthis har kommit upp och blommar gul. Då borde man väl tala om ”livets seger” eller något sådant. Det hör ju till. Men blommans svenska namn är vintergäck, och det namnet är nog hämtat ganska djupt ur erfarenheten om den svenska våren. Ett gäckeri men inget löfte att hålla i. Växter som blommar i vatten räknar jag själv som säkrare vårtecken. När vattnet rör sig fritt är också våren fri, Då lyser bäcken av kabbelekor, påtagligt smetgula som bondsmör (vår barndoms). Men än så länge tiger bäcken, ligger stelnad i sin ringling, orörligt frusen som en tung kätting av is. Uttrycket ”vårens bojor” får sin påtaglighet just i bäckarna. När de firar vår då är det sant. Då dansar de. Då är det också tid för sinnet att dansa och fira vår – invärtes. Då sjunger den svenska bäcken ”helan går” och tömmer helan i sjön.  För den svenska våren är den trögaste av tunguser. Den kräver en stark och djup solsup innan den vaknar. Längs den svenska diktens vårbäck raglar och skuttar varje vår en frusen Dionysos sina åkarbraseturer: hoppa och slå, hoppa och slå. Det är som om måste vi bösta fram sommaren ur berg och kärr. När vi äntligen hoppat oss varma kommer sommaren ändå, plötsligt med högsta vinsten den alla på en gång vinner som odelbar. Men så förhåller det sig ju alltid med underverk.


2. Eranthis frös igen i natt. Den har förmågan att låta sig frysas. Den slår då ihop kalken till knopp igen. Det gula blir nästan vitt och murkelartat veckigt. Den ser blek och avliden ut, men vaknar upp vid sol. Klockan elva var den utvecklad igen och lysande gul. Jag lät min själ använda den till tröstepunkt fram till dagsnyheterna då vi skulle få veta hur det hade gått för dagen med de mäktiges konferens i det underliga mellanlandet – mellan robotramperna med deras hårda knoppar av ett helt annat slag.

Harry Martinson  Ur VINTERGATAN 1960 – SVERIGES FÖRFATTARFÖRENINGS KALENDER – 13 vid bordet






fredag 16 mars 2018

Harry Martinson-priset för år 2018 tilldelas EVA STRÖM, Kristianstad


Orden Giv Doft i Blomma, 
finns i ett konstverk av Bror Hjorth
  Olofströms Bibliotek i Harry Martinson-rummet 

[. .]

Och broder, broder, vad som än må komma -
om hor och eld och uppror över jorden,
så minns, o, broder, alltid dessa orden:
Giv Doft i Blomma.


HARRY MARTINSON: DIKT, ur Nomad


PRISJURY 
Patrik Sjöstedt och Sara Rudolfsson, Olofströms kommun
Ulf Redmo och Johnny Karlsson, Harry Martinson-sällskapet 

I Harry Martinson-sällskapets medlemstidskrift 
Doris  Nr 33 2018
presenteras pristagaren Eva Ström 


Den 16 mars tillkännagavs 2018 års Harry Martinsonpristagare vid presskonferens i Harry Martsinsonrummet på Olofströms bibliotek. Harry Martinson-priset 2018 tilldelas Eva Ström, Kristianstad, författare, läkare samt ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Harry Martinson-priset delas ut till den, de eller den organisation som i Harry Martinson anda verkar för att värna om den lokala och globala miljön, arbetar aktivt för fred mellan människor och fred mellan människa och natur eller odlar eftertanken och poesin som centrala livskvaliteter.

Priset delas ut vartannat år i samband med Harry Martinson-sällskapets majdagar i Jämshög.
Prissumman är 83 950 kr samt ett diplom. Prissumman bygger på antal dagar Aniara var i rymden.

Priset är ett arrangemang av Olofströms kommun i samarbete med Harry Martinson-sällskapet.
Pristagare föreslås till kommunstyrelsen av en jury om fyra personer. Martinson-sällskapet utser två jurymedlemmar och Olofströms kommun två jurymedlemmar, varav en ordförande med utslagsröst.

Tidigare vinnare av Harry Martinson-priset:

2016 Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik)

2014 Nina Björk (författare)

2012 Vetenskap och Folkbildning VoF (förening)

2010. Christian Azar (fysiker och miljöforskare)

2008. Jan Eliasson (diplomat och politiker)



Vid ingången till läsesal med Harry Martinson samling
finns en bokhylla gemensam för bygdens två stora diktare 
Harry Martinson och Sven Edvin Salje 

En bokdedikation från Martinson till Salje
vittnar om inbördes uppskattning 



Bengt och Ing-Marie Bejmar, Författarmuséet, Jämshög 
möter upp utanför ingången till 
Olofströms bibliotek, som är under ombyggnad 



Rune Liljenrud 





torsdag 15 mars 2018

HARRY MARTINSON: "Om det riktigt svåra skriver man lyrik"


Johannes Anyuru, som kommer att medverka i programmet under Harry Martinson-sällskapets stundande majdagar i Jämshög, skriver realistiskt i sin Augustprisbelönade roman "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" om onda verkligheters entropi. Han pekar ofta på en dikts möjligheter, liknande det som Harry Martinson sagt därom i en intervju för Harry Martinson-sällskapet / Radio Blekinge: "Om det riktigt svåra skriver man lyrik".

Johannes Anyuru, skriver om "dikterna, som kunde pressa samman världen så att den rymdes i en enda sensogramradEn av mina favoritdikter var skriven av en blind poet från Iran. [...] Det jag egentligen tyckte mest om var hur hon tänkte sig allt hon inte kunde se - yani, all skönhet, typ höstens färger, som hon kallade för bortslösat guld som slängdes i en grav, eller hur skuggan under träden blev vit av frost, som om gräset var sommarens hår som åldrades." 



Dikt är tidlös så att varje tids läsare, kan få bli diktens medskapare. Detta visar poeten Emily Dickinson, som levde i nordöstra USA 1830-1886. Hon skrev närmare 1800 dikter, varav få trycktes under hennes livstid och då anonymt. Hon tolkar stort om hur det är att vara poet: Jag bor i möjligheten - / ett finare hus än prosan - / Med större antal fönster - och bättre dörrar. 

"Poeter tänder bara lampor" heter en i fjol nyutgiven samling med 32 av hennes dikter i svensk översättning av Ann-Marie Vinde. Inledningsdikten Poeter tänder bara lampor visar på det som Harry Martinson sagt om det riktigt svåra:

Poeter tänder bara lampor -
de själva - slocknar -
Om vekarna de får att brinna,
ger ljus som lever,

består de, som solar -
Var tid en lins
som vidgar gränsen
för deras strålar -


Johannes Anyuru ger ett barndomsminne, "ger ljus som lever" 

"Vad vill du höra? Jag och mamma, mittemot varandra i soffan. Jag sa: En berättelse om när jag var liten. När jag inte kunde sova. Det första Gud skapade var en penna. En penna? Hon nickade och hennes leende gjorde ansiktet alldeles lysande, som när vinden klistrar ett löv mot fönstret och solen skiner igenom det och alla nerver och ådror syns. Yani, hennes själ syntes. En penna ensam i mörkret, sade hon. Och den frågade Gud vad den skulle skriva. Vad svarade Gud? Skriv ner allt som kommer att ske från och med nu, till tidens ände. Gjorde pennan det? Ja, sa hon . . . "  


Det blir högtid att få lyssna till
Johannes Anyuru i Jämshög
under Årshögtidens Majdagar

Rune Liljenrud

tisdag 13 mars 2018

Lördagsmorgon i P2 TID ATT ÄGNA ÅT MUSIK



Harry Martinson fick stort utrymme i radions Lördagsmorgon 
i P2 TID ATT ÄGNA ÅT MUSIK lördag den 10 mars 
"En lugn och harmonisk inledning av helgen med Eva Sjöstrand"

Bl a sjöng Martin Bagge "Asparna" ur GRÄSEN I THULE 
och dikten LI TI'S RÅD ur denna diktsamling lästes

Åke Widfeldt bistod med information om Harry Martinson

En insjungning av "Asparna", gjord av Martin Bagge 
tillsammans med musiker, (Noteria Musikförlag)
finns på CD "Till Isagel" (PSCD 127)



LI TI'S RÅD

Äger du tvenne slantar, sade Li Ti på en resa,
köp då ett bröd och en blomma. 
Brödet är till för din föda.
Blomman du köper betyder 
att livet är värt att leva.

HARRY MARTINSON 
Ur Gräsen i Thule 



***************************************
 Öppna följande länk,
 klicka på avsnittet "Tid att ägna åt musik" och bläddra fram till 
c:a 1.02 så kommer inslaget om Martinson.
https://eur02.safelinks.protection.outlook.com/?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Flordagsmorgonip2&data=02%7C01%7C%7Cc14a780293fe48e6eb1608d586b4be31%7C84df9e7fe9f640afb435aaaaaaaaaaaa%7C1%7C0%7C636563033197112251&sdata=dKjavjCiTdZIj6DAyqu6XhJFkgzTKvg%2Bef9GF9viYwk%3D&reserved=0

I tacksamhet för 
"En lugn och harmonisk inledning av helgen"

Rune Liljenrud


måndag 12 mars 2018

HARRY MARTINSON: "Ord äger vidd och når hamn" ~ Ur Dikter om ljus och mörker / Paradisdikter 3




Allting får namn av sitt hem,
tinget får hem i sitt namn.
Paret i paradis paras.
Famn söker alltid en famn.
Språket är hav, det är skepp.
Ord äger vidd och når hamn.
Ordet om tinget får grepp.
Språket är lyckligt av namn.
Språket är lustgård och grav,

glömskan kan grönska som gräs.
Stavaren stavar till stav,
nästan din bor på ett näs.
Språket är lyckligt i sig
språket i paradis
parar sig lyckligt med dig.
Språket är paradisgräs
betat av salig hjord.
Tinget är invigt med ord.
Språket är saligas spis.
HARRY MARTINSON:

Ur Dikter om ljus och mörker / Paradisdikter 3
När Harry Martinson 13 januari 1966 invigde nya Stadsbiblioteket i Kristianstad angav han med en bild ett biblioteks uppgift: "Biblioteket är som en lykta, den skall värma och lysa upp. Böckerna skall väljas med omsorg, man skall välja en bok som berikar ens vyer, livet är alldeles för kort för att man skall läsa underhållningsböcker. Man kan ta dessa som ett russin, men inte som huvudmål."
I Paradisdikter ur Dikter om ljus och mörker utvecklas denna metafor och läsaren har löfte om att "Ord äger vidd och når hamn. / Språket är lustgård och grav. / Språket är saligas spis." Ord ger lustgård och ord är bortom grav, de saligas spis.




I dikten Förvandlingens ord ur diktsamlingen Vagnen visar Harry Martinson till ord som på tankens vingar ljuder Effata. Harry Martinson kände väl bibelberättelsen ur Markusevageliets 7. kapitel, som handlar om hur Jesus på sitt  modersmål med ett arameiskt ord "Effata", vilket betyder "Öppna dig!", botar en man som var döv och knappast kunde tala. Han var instängd i sig själv, men med kraftordet "Effata" bereddes han frihet, kommunikation och gemenskaper utanför sin egen bundenhet. Han gavs frihet men också ansvar.

Förvandlingens ord skall komma på tankens vingar

med lösningar och fynd.
En gång finner världen den formel
som öppnar de roterande bokstävernas lås.
Då hörsalen, ja de som är födda inne i låsen
hör nyckeln komma.
De hör klingande solars klara tal.
En gång ljuder Effata.

HARRY MARTINSON:

Förvandlingens ord /Ur Vagnen



Om det riktigt svåra skriver man lyrik, har Harry Martinson sagt i en intervju för Harry Martinson-sällskapet / Radio Blekinge och Johannes Anyuru skriver i sin Augustprisbelönade roman "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" om "dikterna, som kunde pressa samman världen så att den rymdes i en enda sensogramrad"

Detta kan också gälla för diktsamlingen INTARSIA av Ida Andersen. Att sakna ord betyder att vara isolerad, innestängd i sig själv. Sådan existentiell brottning finns i Ida Andersens tredje diktsamling, INTARSIA 2018, vilken inleds med korta, inkännande  konkretioner: "det saknas ett ord/härinne", "det saknas/förlösning", "det saknas/ett halleluja/ett ord/tydligt/för det som måste/betecknas måste/bestå". Dikten visar med naturnära bilder, människans situation och uppgift: "det är så mörkt/nu", "genskjuta mörkret/hitta riktning". Rannsakande anges att "vi är sådana/människor vilkas/tystnad redan har/utplånat/stormar orkaner", "partiklar/håligheter/läran om osmos/bryter in/jämnar ut", "se dig/krackelerad i tidens spegel/se dig jäviga/vittne". Dikten visar också hoppfullt "en väntan på/ett annat ljus", "människans boningar/heliga/slussar fragment", "inre rum där hon/uppsöker/nåden", "i vår inre ängslan den/som viskar/vacker/som intarsia". Instängdhet bryts till frihet men också till eget ansvar.


Ida Andersen var året innan diktsamlingen INTARSIA nu utkommit, stipendiat på Elin Wägners Lilla Björka och hade då möjligheter att i den stimulerande miljö som Lilla Björka bjuder, tränga in i Elin Wägners tankar och djuplodande diktning. I romanen Åsa-Hanna, som i år kan jubilera 100 år, och som mycket handlar om altruism, använder Elin Wägner en bild för Åsa-Hannas smärta: "Hon låg med slutna ögon nu och armen hängande ner mot golvet. Armen och handloven voro randade som en förklädesväv med smala röda blodsränder". Den första upplagan av Åsa-Hanna har tagit in just denna förklädesväv i omslagsbilden, utförd av bildkonstnär Maj Lindman-Jan (1886-1972). 
I diktsamlingen INTARSIA finns som metafor "gamla tyger doft av strykjärn/livets trådar/ levande/vitt tyg mot huden/oändlighetens tysta/mantel".
Intarsia kan betyda små bitar som förda tillsammans, bildar mönster och utsmyckningar. I Ida Andersens diktsamling möter enkla ord som sammanförda ger bilder av oegennytta och medmänsklighet. Här finns "ordens/helighet", "något allomfattande/som innefattade/också/en bön", istället för "onödighetens/ord", "tysta/vinkar dikterna/in mig/ord ser på/mig ett och/ett från andra/stranden/långt/här/ifrån", "sol ligger/och gnistrar i/det uppbyggda/så diktar jag/en dikt/osynlig i mig själv/för dig". I INTARSIA påtalas allvaret i att  "människor/tycker om att/ikläda sig/ord som undflyr/kärnan".
Som i en klassisk lärodikt ges läsaren av diktsamlingen INTARSIA, möjligheter att vara medskapare, genom "varseblivning/tillhörighet/självrannsakan".



Elin Wägners intarsia på IDUN's brevpapper:

Om jag kan glädja Er med så litet,
så gärna

Elin Wägner


(Originalbladet tillhör Elin Wägner-sällskapet)
 Rune Liljenrud

fredag 9 mars 2018

Harry Martinsons tal till Evert Taube på dennes 70-års dag ~ Å stallmästargården, Stockholm, lördag den 12 mars 1960

 




Svårt är att fånga denna andes bris
som dansar fram runt Taube på sommarns vis.
I grund och botten hörs ett bud däri
om död som väntar medan sånger skrivas,
om somrar som av vintrar sönderrivas.
Här gäller hålla stånd hos gröna blad,
och yvigt, liksom sommarn, spela glad!
Där gräs och blom och kvinnans ljuva hy
uppblomstrar flyktigt uti syrenklädd by,
där gökens sång förstummas på en månad
som var den bara uthyrd hit och lånad
en liten tid av söderns varma land.
Med såna somrar, flyktiga som rök,
blir det naturligt att en poet blir gök
och gal som Evert Taube i alla lundar,
allt högre, alltmer hest, ju mera hösten stundar.

Emedan döden ständigt omger spelet
får lyran lust att blankt förneka döden.
Med livets syfte tjänar glädjen anden,
med drömmens syfte tjänar sången livet –
omkransad Dionysos för vid handen,
till trots mot död, det glada tidsfördrivet
i gröna somrar och på brusande hav,
med löv och vind förnekas död och grav.
Och den förnekelsen blir djup, blir sann,
vid dödens stup, som ingen ändra kan.
Här dröjde döden som en vintrig vana,
här flydde livet som förgängligt liv,
var sommar såg vi livets gröna fana
slå ut till stirraredödens tidsfördriv.
En stirrare var döden, stenrik väntan
var alltid dödens hållning här i gläntan.
Hårt tiger stenen, lövet röres,
hårt tiger stenen, göken höres.

Så firar vi idag den svenska gök,
en gök som därtill sjungit bra på krog,
en tapper fågel i en frostig skog,
där vintern dröjer ofta in i maj, och vårens
anemoner står omgivna av hårda drivor
smått efterblivna, som vore våren bara ett kanhända
vid köldens gräns, där vintern ännu när
ett ouppnåeligt hopp att kunna återvända.
Ett flyktigt lövspel är vår sommars gång,
när den är död och nyuppväckt till minnet,
skall någon som har sommarens bild i sinnet
och lyfter fram den som den var en gång,
utropa att Uppståndelsen är inne
för Evert Taube i löv och böljesång.
I nya kronors löv ditt vindsus stolt då går,
då klinga Taubeska somrar än en gång!
Nu tar jag från sommarens stränder
ett eldmoln av löv med virvlande svans
att visa för rikets ständer
och binder åt dig en krans.
Med rikets ständer menas
årstidernas mäktiga ring,
av vilka sommarens tid är bäst –
den kretsar vårt vintriga hjärta omkring.
Som snöstorm roterar vår frysande själ
i brusande längtan till sommarens dag
som finns bortom Sjösalavåren –
Den tiden välsignar jag.

Nu kommer en annan liten krans
och den är bunden av gräs
med Rönnerdahls klockor och blå viol
från dina välkända näs.
Den kransen bärs lämpligen fram till dig
av någon som liknar vår,
eller månne en försommar lika bra,
när vinden till segling går.
Kom ej med personer! Bara med vind
och därtill ett brusande hav!
Så kommer med dessa från Malö din Maj
i dans kring vår salta grav.
Ty vindar blir allting som flyger och far,
och virvlande löv därtill,
och självmant samlar sig runtom den krans
som sommarens vindar dig vill.






 Avlyssnat och nedtecknat:
BENGT BEJMAR