"Att nå fram till de ensamma, hitta dem med ord och hjälpa dem på väg mot gemenskap, det har mer och mer blivit Sven Edvin Saljes strävan som författare."
Signaturen K.Th. i Lanthemmet 1955 inleder med citatet ovan, sin artikel "De som levat vid sidan om söndagsvägarna" i Saljesällskapets Årsbok 2017. Hans tolkning gäller för de fyra noveller av Sven Edvin Salje, som återpubliceras i årsboken med temat Utanförskap. En av novellerna Samuel från 1942 har ett mycket sorgligt slut, medan Namnlösa från 1960, Bröderna från 1964 samt Hämnaren och fågelboet från 1966, lyfter fram en existentiell sensmoral, som ofta finns i Sven Edvin Saljes författarskap och som påminner om Nobelpristagaren Pär Lagerkvist i Det besegrade livet, 1927 - ord som finns inhuggna på markplattor vid granitmonolit, minnesmärke i Växjö över Pär Lagerkvist 100 år:
I OSS ALLA BOR DET GUDOMLIGA
INTE I NÅGRA UTVALDA
NÄR MÄNNISKAN GÅR MOT SIN
BESTÄMMELSE ÄR DET
EJ SOM ÖVERMÄNNISKA
MEN FYLLD AV HJÄRTATS RIKEDOM
SOM OCKSÅ KAN FINNAS
HOS DEN RINGASTE BLAND OSS
Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017, gjordes under en guidad tur uppehåll vid minnesmärket av Ingemar Svensson, 1991 framför Växjö gamla järnvägsstation från år 1865.
Sven Edvin Saljes föredrag "Romanerna om Dane Wendt" vid Bokens dag, Karlskrona 1967 återges i Saljesällskapets årsbok 2017 och däri framhåller Salje: "All konst - om det gäller musik, litteratur, måleri eller några av dom andra - har ju till uppgift att väcka känslor till liv obehagliga uppfordrande, ljusa mörka, känslor som ger lugn och trygghet eller fyller en med upprördhet."
Romanerna om Dane Wendt har ett stort persongalleri och varje läsare finner sina tilltal genom dessa, inte minst gäller detta polskan Irena Czarneka som i maj 1945 kommer till Sverige som ett utmärglat Ravensbrücksoffer. "Hon symboliserar vår tid, vår värld bättre än någon annan," menar Salje, och förtydligar sig med "vår ödesmättade tid som i historien kommer att vara en outplånlig fläck för mänskligheten."
Dane Wendt och Irena Czarneka är båda märkta av det förflutna. "De var båda kantstötta, märkta. Därför förstod de varandra." Föredraget vid Bokens dag i Karlskrona 1967 avslutar Sven Edvin Salje med en tidlöst uppfordrande vädjan ur boken Längs livets stränder, något som visar på Saljes aktualitet i varje tid:
"En gång gör vi resan till jorden, bara en enda gång. En gång och aldrig mer driver vi förbi dessa stränder. I vetskap om detta är det vår plikt mot oss själva att vi gör denna resa på ett värdigt sätt."
Utanförskap är ett tema också i Klockrikestipendiaten 2011 Carina Karlssons senaste roman Algot 2017, "en roman om att vara utsatt och svara med våld. Att ta för sig eller bli utan." Utanförskap tolkas av Carina Karlsson också i Lisbeta, Per Skarps hustru 1996. I Mirakelvattnet, som nominerades för Nordiska rådets litteraturpris 2016, finns intressanta tolkningar av hemlighetsfulla bottnar i människors liv.
Carina Karlssons lyrik Svarta klasar, 2006 handlar om sjukdom
och om utsatthet. Hon behandlar i sin lyrik med stramt och tydligt språk det
svåra, som kan påminna om den verklighet vi möter i Harry Martinsons Nässlorna blomma.
Kastanjen står
vid grinden
och fäller löven
över en liten flicka
Hon väntar på skolbilen,
på höstlovet,
på att bli stor
Hon bär sina sorger
noggrant nerstuvade
i skolväskan,
alla de där
förtvivlade, fåfänga önskningarna
om nåd
i en särskild ordning
Kastanjen fäller löven,
nu kommer skolbilen
Harry Martinson har sagt, att om
det riktigt svåra skriver man lyrik.
Sven Edvin Salje och Carina Karlsson
väjer inte för det svåra i Utanförskap.
Rune Liljenrud