TILLSTÅNDET
Under flera år har jag ofta tänkt på och skrivit om livet, tiden och planeten. Jag har oroat mig över vad som händer och mina tankar har jag beskrivit som ett tillstånd, som jag upplever som skeenden och företeelser eller omständigheter. Nu skall jag försöka att kritiskt göra min sammanfattning. Jag skall sträva efter sanning och jag anser, att den ultimata frågan gäller tillväxtens gränser på en begränsad planet.
Det skeende, som jag börjar med, gäller planetens befolkning, att mängden människor på jorden de senaste femtio åren har fördubblats. Jag minns debatten under det år, som jag var en av deltagarna i världens förstauniversitetskurs i humanekologi. Det var i Göteborg och det var i början av70-talet. Det är lätt att uppfatta vad växande global folkmängd innebär: det blir trängsel på många håll och det innebär orättvisor och svårigheter på flera sätt. Människor söker sig till nya platser, flyktingar. I många länder i världen är flyktingfrågan sedan länge mycket närvarande och politiskt svår att hantera.
Det andra skeendet, som har pågått i minst femtio år men haruppmärksammats på allvar först under de allra senaste årtiondena, är klimatförändringen, att livet på planeten påverkas och hotas på både kort och framför allt på lång sikt. Extremt väder blir allt vanligare: temperaturenstiger och skogar och samhällen brinner, isar smälter, områden översvämmas och blir obeboeliga. Jag hör och läser ord från vetenskapens representanter och från politiker, signaler med oro och med mål och planer. Konferenser hålls och beslut fattas, men planetens vardagar påverkas inte eller föga. Unga aktivister med oro och kunskap protesterar och varnar, ger mig tröst. Själv anser jag, att det är en förenkling att lägga skulden på fossil energi istället för att förstå den moderna människans ofta orättfärdiga livsstil, vardagars vanor och ovanor som den avgörande förklaringen.
Drivkraft och jämnårig med de skeenden, som jag har nämnt, är strävan efterständig ekonomisk tillväxt. Detta skeende är överordnat nästan allt annat och politiker och andra företrädare för det organiserade samhället påminner ofta om den nödvändiga tillväxten, eftersom den har samband med den fulla sysselsättningen. Det finns eller fanns en tro på att tillväxt och därmed ökade gemensamma resurser skall leda till rättvisare fördelning, allasvälstånd. Men det har inte blivit så utan snarare växande klyftor. Och det finns ingen naturlag om nödvändig strävan efter ständig ekonomisk tillväxt.
Ett alltmer synligt skeende är urbaniseringen i meningen allt fler storstäder och samtidigt avfolkning av landsbygd. Således är inte den växandemängden människor på jorden enda förklaring till urbaniseringen. Industrialisering, allmän effektivisering och ekonomisk storskalighet har lett till att många har flyttat till storstadsområden. Antalet miljonstäder på planeten är många och blir fler och fler. I min skolålder var de mycket stora städerna inte så många. Jag upplever vår tids storstäder som ett av tidens bekymmer. Och jag ser Göteborg växa och bli en plats med ständiga problem. Media berättar numera om unga familjer, som söker tillvaro i glesbygder på behändigt avstånd till samhällets service i dess olika former.
Jag vågar påstå, att min beskrivning av skeenden har vetenskaplig hållbarhet. Men så klart inser jag, att mina kunskaper och min förmåga att tänka kritiskt är otillräcklig och därför deltar jag gärna i samtal. Exempelvis behöver min bild av verkligheten kompletteras med några alltmer aktuella omständigheter och företeelser. Jag skall nämna några mycket närvarande.
Psykisk ohälsa och dess effekter är växande och svårhanterligt bekymmer i både lokalt och globalt perspektiv och i alla åldrar. Jag passerar ibland själv dagar och stunder med förnimmelser av osäker psykisk hälsa. Biologisk mångfald hotas allvarligt av avsiktlig och oavsiktlig spridning avgifter, allsköns nedsmutsning av naturen men också av klimatets förändring. Rapporter om massdöd och utrotning av arter har blivit vanliga. Kriminalitet och omoral i alla dess former är numera nästan ständigt eskalerande och inte bara i svenska städer. Det internationella samhället verkar sakna beredskap och förmåga till behövliga åtgärder.
Människans förmåga att uppfinna och särskilt i dess tekniska mening är avsevärd och det går mycket fort. Förmågan är stor, men tyvärr leder flera uppfinningar till stora problem i stället för till nytta. Det finns en övertro på teknik och ekonomi Att tro på att teknisk utveckling skall lösa av människan orsakade klimatproblem är ofta naivt.
I Sverige talas ofta om politiskt spel med de åtta riksdagspartierna som spelare. Det handlar om makt. På det storinternationella planet var under flera år USA och Sovjet de stora spelarna, men nu är det USA och Kina, den folkrika disciplinerade, kapitalistiska och kommunistiska staten, som utan våld och hot med vapen erövrar nya territorier på många håll i världen. Den europeiska unionen är en spretig organisation, som försöker enas om gemensam hållning men har stora problem.
Att formulera uppfattningar, som jag nu har gjort, innebär skyldighet att förklara sig för tänkbara läsare och för mig själv. Jag är förvisso gammal och formad av de många och stora förändringarnas tidevarv, rester av det gamla fattiga svenska bondelandet, 40-talets krigsår och alla åren därefter med så många utmaningar och påhitt. Under mitt yrkesliv har jag i flera år arbetat med energihushållning i bebyggelsen och då fått kunskaper om hur energianvändning påverkar klimatet.
Visserligen är jag högskoleutbildad ingenjör, men mina värderingar är humanistens. Jag har fostrats till hederlighet och att inte ta för sig på andras bekostnad. Det innebär, att försöka att avvisa mycket av de senaste årtiondenas trender, att inte låta sig styras av sociala mediers ständiga brus, diverse trams, ytlig underhållning, TVs vuxenlekar och ekonomism, att inte låta sikten skymmas. Jag känner mig ofta som främling i egen tid och förstår, att mina närmaste ibland är undrande. Om jag har lyckats med egen hederlighet och gott uppförande må andra bedöma.
Mänskligheten har alltför ofta missat den kloka regeln, som manar oss
ATT TÄNKA EFTER FÖRE OCH GÖRA RÄTT FRÅN BÖRJAN.
Alf Elmberg höstdagar 2021 i skuggan av Glasgow
Copyright AE