måndag 26 juli 2010

Fjärilen på Vakö myr

Ett uppskattat inslag i årets Nässelfrossa blev vandringen på Vakö myr där vi kunde se spåren efter det ”torvklondyke” som växte upp under Första världskriget. Vid två tillfällen (1917 som kökspojke och 1919 som kuparpojke) arbetade Harry Martinson på myren. Han har berättat om Vakö myr i Vägen ut men också i en artikel i Handelstidningen 1933, där han skriver: ”En väldig ångkraftstation anlades. En torvpulverfabrik göts helt och hållet i armerad betong. Bibana anlades ned till mossen”. Vid vårt besök kunde vi se resterna av ångpannan och vandra längs bibanans räls men av torvpulverfabriken fanns inte mycket kvar.
Och så växte det förstås frodiga nässlor ute på Vakö. Vi frossade inte på dem men en som kanske gjort det var en pärlemorfjäril som likt en levande hälsning från Harry hade satt sig på en av nässlorna:



FJÄRILEN

Född till att vara en fjäril
fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jaga mig. Solen går ner bakom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.
Månen stiger; den är fjärran, jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon få hinnor till skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan.

(Natur, 1934)


Åke Widfeldt

lördag 24 juli 2010

Harry Martinson med vid statsministerns rådsbord i Oljekommissionen


Harry Martinson-pristagaren 2010 professor Christian Azar berättade, när han i samband med Harry Martinson-sällskapets majdagar i Jämshög mottog sitt pris, att Harry Martinson har betytt mycket för honom. Speciellt var det så när han 1992 började som doktorand på Chalmers och hade som handledare professor Karl-Erik Eriksson, som ofta förde in samtalet på Aniara och på Carl-Axel Dominiques musiksättning av den. Aniara har för Christian Azar funnits med som en fantastisk, spännande berättelse och metafor för de stora utmaningarna och den existentiella problematik, som alla människor lever med. Det är ju inte bara miljöfrågorna som det handlar om, utan vad man skall göra med sina liv, hur vi skall välja, hur vi skall leva, att vi ska försöka leva med värdighet.

I en radiointervju med Carl Magnus von Seth 10.2.1967 ”Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?” säger Harry Martinson något mycket viktigt om vad litteraturen kan göra för människorna i vår tid. Den har ingen avgörande makt i jämförelse med t ex politisk propaganda, tidningspress eller TV och kan inte snabbt lösa några världsproblem. ”Den verkar väl snarare på lång sikt genom en sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen, och där ingår vi såsom blygsamma element och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen ska vara för att vara ideal.”

Christian Azar berättade om en upplevelse, som gjorde oerhört starkt intryck på honom. Han och Stefan Edman tillhörde Oljekommissionen, som Göran Persson ledde 2006. Den hade till uppgift att arbeta med frågorna om vad vi skall göra för att bli av med oljeberoendet och framförallt minska koloxidutsläppen och minska klimatpåverkan.

Oljekommissionen var samlad till ett tvådagarsmöte på Harpsund och hade arbetat till långt in på kvällen. Morgonen därpå när man återsamlas, säger Göran Persson till Stefan Edman, som var oljekommissionens gereralsekreterare: ”Börja med det som vi bestämt att vi skall börja med.” Så plockar Stefan Edman fram en liten bok och läser Harry Martinsondikter, speciellt Daggmasken. Det var oerhört starkt!

Diktaren Harry Martinsons mening om litteraturens långtidseffekt på hela kulturen, om hur världen skall vara för att vara ideal, var i kraft vid statsministerns rådsbord.

Vem vördar daggmasken,
odlarn djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.


Harry Martinson: DAGGMASKEN (Ur Passad)



Rune Liljenrud

fredag 23 juli 2010

Jämshög / Olofström är rikt på kultur

Jämshög / Olofström är rikt på kultur. Flera konstverk med anknytning till bygdens stora författare, finns där i den offentliga miljön. Två konstverk är nya för i år - båda av Kristianstadskonstnären Börje Berglund. "Förspel" heter det konstverk som placerats i parken utanför gamla läkarvillan i Jämshög. "Förspel" liknar en plog, men är två i jorden nedstuckna sidor ur en bok - Sven Edvin Saljes ungdomsverk "Förspel". Saljesällskapet har med texten i sin årsbok 2003-04 "Sven Edvin Salje - den stora läsekretsens författare". Boksidorna är 2,5 meter höga, gjutna i betong och mellan dem finns ett äppelträd planterat. En sittplats inbjuder besökare till eftertanke och meditation.





Saljetexten på konstverkets vänstra bokblad:



Från sommaren efter konfirmationen minns jag mest en oerhörd osäkerhet inför framtiden. Vad skulle jag bli? Var få arbete? En mörk ångest inför de vuxnas värld kom över mig. Den finns kvar inom mig än. Redan som barn och med örat mot snäckan hade jag anat vad som väntade. Natten har jag fruktat för de onda drömmarnas och mörkrets egen skull. Morgonen för ljusets avslöjande kraft. Jag flydde till böckerna. I många år kände jag igen mig själv. De blev min religion. När jag sedan började skriva, märkte jag snart, att det hela var en flykt, en flykt ur en verklighet







Saljetexten på konstverkets högra bokblad:


in i en annan. För diktaren är dikten alltid en verklighet, en kuslig och mörk verklighet.
Vi ägde och brukade ett par tunnland. I lagården fanns en ko, ett par svin och en flock höns. Far var jorddrömmare, fysiskt stark och arbetsvillig, men bakom vardagens attityd vek och grubblande. Kraft till att fatta beslut, styrka mot livets svårigheter, fick han genom mor. Det var hon som visste vägen ur de svåra passagerna. Ett eget jordbruk, ett slut med springandet från gård till gård, från hus till hus med snickarverktygen i lådan på ryggen. Så möttes far och jag på vårt t...


~~~~~~~~~~



Konstverket "Vägskäl” av Kristianstadskonstnären Börje Berglund med Martinson- och Saljetexter, finns utanför Olofströms bibliotek. Båda konstverken - "Förspel" och "Vägskäl" - har invigts år 2010.


Se bloggen 26 augusti:

"Nytt litterärt konstverk med Martinson- och Saljetexter"



Rune Liljenrud

onsdag 14 juli 2010

DEN GODARTADE MÖJLIGHETEN ~~~~~~~ Quo vadis humanitas?


1948 startade i Göteborg Quo Vadis, en tidskrift som enligt Alf Ahlbergs inledning i det första häftet, ville levandegöra "ett rikt arv av livsvisdom" för att vara ett hjälpmedel i humanitetens kamp mot krig och förstörelse. I detta syfte publicerade man, med mycket påkostad typografi, en rad högst olikartade bidrag, bl a av Harry Martinson om Taoismen (nr 1).

Quo Vadis, som utgavs av Rundqvists boktryckeri i Göteborg, utkom med 4 utgåvor under åren 1948-1950, häftade och med omslag av "knäckebrödsaktig" kartong, 232 x 304 mm (bild).
Fil. dr. Alf Ahlberg blev 1927 lärare vid arbetarrörelsens folkhögskola, Brunnsvik, och var dess rektor 1932-1959.

Under tiden 6-8 maj 2011 förläggs Harry Martinson-sällskapets årshögtid till Brunnsviks folkhögskola, där det blir tillfälle att dela
"ett rikt arv av livsvisdom"
- i samarbete med Dan Andersson Sällskapet.



Till Alf Ahlbergs inledning Quo vadis humanitas? i häfte 1, finns en bild av den grekiske filosofen Platon (427-347 f. Kr) och ett tänkespråk av honom "Allting tiden förmår. Under årens växling den mäktar ändra så öden som namn, ändra gestalt och natur." Därefter följer - i tolkning av Hjalmar Gullberg - tänkespråk av den joniske filosofen Xenofanes (570-480 f. Kr) "Om filosofien och idrotten, gudarna och Den ena guden." Professor Alf Nyman har så en höglärd artikel om "Vandringar med Sokrates".

Efter de antika filosoferna kommer Harry Martinsons bidrag
DEN GODARTADE MÖJLIGHETEN, som inleds med frågor:


VAD ÄR GODHET? Vad är sanning? Står sanningen bortom all värdering? Eller finns det en godartad naturlig möjlighet som gör, att allt jäktande efter sanning bara är ett spring över ån efter vatten? De gamla taoisterna i Kina skulle svarat: sanningen är. Vi existerar genom den. Vi vilar i den. Tillvaron och världen är till sin natur sann.


De kinesiska tecken, som inleder artikeln, betyder koncentration, anspänning av själskrafterna mot ett mål, och strävan efter harmoni.

När jag bad poeten Li Li - 2009 års Klockrikestipendiat till Harry Martinsons minne - kommentera bilderna till Harry Martinsons Tao-artikel, skrev han: "Roligt att se en doft av Harrys själ". Filosofen Lao-tse, (604-531 f. Kr) nedlade i boken Tao-te-king eller Boken om Tao (vägen) och te (dygden) sin lära och livssyn.

Harry Martinsons tankar i artikeln om Taoismens väsen låter sig här omöjligen kort sammanfattas, men några artikelcitat kan visa på djup naturreflexion och "en personlig och starkt inlevd filosofisk syn på de aktuella kultur- och livsfrågorna", nära den som finns i Harry Martinsons diktsamling Passad, 1945.

"Taoisternas kärlek till naturen var inte en förälskelse i det sensationella, ingen orkidéjakt full av fanfarer och utrop. I stället innebar den, att mänskan dagligen gjorde sig nymedveten om att naturen är kulturens fond, grund och uppehållare."

"Taoisterna utgick ifrån att människan kunde finna sig själv först genom naturen. Och genom att hon tolkade naturen så, att hon däri fann innesluten också den godartade möjligheten, skulle hon genom naturen och genom att själv vara naturlig, nå fram till människokärleken, den lugna, fria och öppna människokärleken, utan kramp och utan hets."

"Taoismens vise som tänkte utifrån åkern och landskapet och byggde en tänkespråksvärld i vinden, vid havet och under sol och måne förutsåg detta. De förordade enkelhet, utsökthet genom det enkla, öppenhet och frihet."


"Större delen av allt det som är Kinas insats i konstens kosmos lever som ett lysande bevis på utsökthetens livskraft genom enkelheten, förfiningens ständiga återfödelse genom återböjningen till mullen och vattnet, till trädet och floden, till molnet och solen."


Inte minst texter ur diktsamlingen Passad, 1945 - "Till mognadens sång", "Passader" och diktsviten "Li Kan talar under trädet" - kan ses som bakgrund till Harry Martinsons artikel i Quo Vadis om Taoismen. Johan Lundberg antar att den livserfarne gamle visdomsmästarens namn Li Kan har Martinson lånat från en kinesisk bambumålare.

Med åren förstår du det förfinades lugn,
den moraliska symbolen i källans lugne måne, eller det
efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.

Kinas sidenmålningar blevo till under filosofers händer
i tider av ständiga krig, skakningar, övergrepp och vedervärde.
Och de blevo till under fred, men under samma aktgivande
på vad som är Tao eller Vägen.


Ur Passad, "Tankar under ett svårt oväder"


Välkommen att bidraga med "Upptaktsartiklar" inför Harry Martinson-sällskapets årshögtid den 6-8 maj 2011 på Brunnsviks folkhögskola!
Samarbete sker med Dan Andersson Sällskapet och andra lokala, litterära sällskap och intressegrupper. Vikt läggs vid att lokala författare blir presenterade.


Blå bergvallmo, Mecono'psis betonicifo'lia,
art i familjen vallmoväxter - härstammar från Kina

Rune Liljenrud