fredag 31 december 2010

Harry Martinsons nyårsanförande i radio 1948 "Tidens rytm och livets"


Det finns så många tider
i samma år förlagda,
så många år av öden
på samma dagar sagda,
som lövens tal i skogen,
som virvlar i en ström.
Och tusen skilda drömmar
ha format livets dröm.

Ur Harry Martinsons nyårsanförande i radio 1948

Röster i radio, 1948, nr 2 (11 januari)


Gott Nytt År 2011

Rune Liljenrud

onsdag 29 december 2010

Harry Martinsons URANIUM, 1947


URANIUM

Där rummets värdebågar möta tidens
står existensen fram i skärningspunkten,
och allting finns, i rum, i perioder.

Hur detta är skall inget öga veta,
ty ögat själv steg sist på scenen in.
En bild kan inte se sig själv, och spegeln
kan inte spegla vad den är: en lagvärld
av dolda geometrier och funktioner.

När kraften omvänd hetsas in i grottan
där grundens tysta lejoninnor trängas
skall lösa bindningar förändra lagen
och lejoninnor sönderslita världen.

Vem hejdar sedan floder, blixtar, strålar?
Vem skyndar sedan till som samariten;
när dolda mönster famla efter jämnvikt
och energien griper efter fäste?

Falluckan bortom tingen, genom tingen
och slungan genom tingen, bortom tingen
kan öppnas av en värnlös, av en skyddslös
med tanken onaturligt skild från skräcken.

I skuggan av det hotet skall du icke
ha rätt att ge dig ro. Nu ropar Livet
i spärrad dal på hjälp mot dolda krafter
ur bräckta portar och ur sprängda sfärer.

Jag sjunger inga sånger om förtröstan
förrän den goda vilja som är aktning
för livets lag vänt åter till det planet
där hjärtat lever, livets viljor knoppas.

HARRY MARTINSON


Ur Ergo: Tidning för Uppsala studenter
1947, nr 15
&
Beklädnadsfolket, 1948, nr 5 (Bilden)



Rune Liljenrud

Harry Martinsons "Lyrisk spådom" 1933

.

Lyrisk spådom

Barn, ditt öde blir en lek.
Jag spår dig ingen sorg
och inga svarta hästar för din
vagn.
Kanhända får du fattig som en
fjäril leva
med stora vingars purpurtecken
leende
mot allt. Du! Djupa du!
Jag spår dig det, ty du har
sköna, djupa ögon,
en dyrbar hållning och ett
daggfriskt sinne.
Du stannar ej där det blir
kallt,
du stannar i mitt minne.
Du når nog inget högre berg
- du är mig sällsamt kär -
och däld och dal
dig älskar djupt och sällsynt.

Harry Martinson:

Ur Konsumentbladet, 1933, nr 31



Rune Liljenrud

fredag 24 december 2010

Harry Martinsondikt Julafton 1927


I Arbetare-Kuriren 1927, nr 51 ~ Syndikalistisk Veckotidning ~ Julafton 24 december, finns Harry Martinsons dikt

De arbetslösas julefrid

Jag skriver ej lögner om julen och friden
och grötrim och kaffetantsprat
Men sjunger en sång om den gryende tiden
och de vaknande massornas stat.

Hur kunde jag sjunga om herdar och änglar
och om glädjen vid julbrasans sken
när nattfrosten härjar på livsblommans stänglar
och massorna gnaga på ben.

Jag sänder min sång till de fattigas kojor
till ljuset som vänder från skuggornas land.
Till dem som försmäkta i kedjor och bojor,
jag sträcker min barkade hand.

Julafton, lördagen den 24 december 1927


Fem år efter dikten De arbetslösas julefrid - det var då Kreuger-kraschens år 1932 och massarbetslöshetens tid - hade Harry Martinson en tidsdikt om arbetslöshet, Kris över haven införd i Julnumret av Svenska Sjöfolksförbundets tidning Sjömannen.

Kris över haven
tolkar den svåra tid som rådde med "avtacklade trader" och upplagda fartyg "med däck bredvid däck likt en stålkall tundra".

En diktillustration av Dan Nilsson understryker det svåra läget. Harry Martinsons dikt slutar ändå framåtblickande, "för framtidens slussar och levande dagar"


I dag - det är Jul - ligga flottorna nere
och sjöfolken vandra med tomma magar.
Vi hårdna: en dag skall vi öppna för havet,
för framtidens slussar och levande dagar.


I november 2010 uppgick arbetslösheten i vårt land till 7,1 % eller 349 000 personer
~ FINANS($)TIDNINGEN och www.ekonomifakta.se
med SCB /Statistiska centralbyrån) och AKU (Arbetskraftsundersökningar) som källa ~

något sätt har vi alla någon relation till någon arbetslös ~ en familjemedlem eller släkting, en vän, kamrat, granne eller någon som vi känner eller bara vet om. En hälsning GOD JUL till någon sådan, blir mer än ord.

Måtte varje enskild medmänniska, som denna Jul finns bakom arbetslöshetens statistiksiffor, våga att räkna med något av den solidaritet, empati och det engagemang som finns hos Harry Martinson och som så starkt kommer till uttryck i hans dikt från Julafton 1927

De arbetslösas julefrid
















Julafton 2010

GOD JUL, ALLA



Rune Liljenrud

onsdag 22 december 2010

Köld och snö i Harry Martinsons dikt från 1946 JULEN I THULE

Harry Martinsons dikt JULEN I THULE fanns i Sotarens jul, 1946 ~ Ill. Nils Ameck. Dikten har därefter varit införd i flera andra tidningar.


Kallt är i Thule. Kölden dröjer
halva år. Ens längtan töjer
sig med möda fram till vår.
Hård är vintern alla år.

Lik en sparslanat solens skiva
skymtar bakom åsens driva.
Nattens måne nickelhård
rullar över skog och gård.

Frostens järnhy kläder stenen.
Fågeln faller död från grenen.
Stel i drivan dödört står.
Som ett frostrapp vinden slår.

För att ej ta sig avdaga
i en sådan rimfrostsaga
måste mänskan skapa glöd,
leka fest och överflöd.

Och när mörkret svårast stämmer
sinnet mörkt och allt beklämmer
fira vi med lappsjuk fröjd
fest på vinterledans höjd.

Och vi tända tusen ljus
runt omkring i alla hus.
Lyftande oss själv i håret
stå vi ut med vinteråret.

Runt kring granar då vi dansa
glatt som vildar från Nyanza.
Som en stridsdans svängen går
som protest mot köld och sår.

Harry Martinson


Vintersolståndets dygn, 22 december 2010
med 25 minusgrader i Småland

Rune Liljenrud

Harry Martinsons Norrskensballad, december 1927

Norrskensballad

Norrskenets flammande strålknippen spraka
ut över fjällmoars stelfrusna land,
uppflamma, avslockna, sjunka tillbaka
bortom de sovande skogarnas band,
fladdra likt gyllenridåer i natten,
skifta i tjusande färgharmoni,
kastar sitt ljus över isklädda vatten
i en bedårande formsymetri.

Ekande vargtjut i fjälldalen skallar.
Ulvarna jaga en flåsande ren;
i dvärgskog av snedvridna knotiga tallar
gnaga dödsvultna ulvar den fallnes ben.
Himmelens stjärnhopar gnistrande glimma,
blinka helt vänligt mot dödsfrusen strand.
Uti den isande polnattens timma
stelnar allt - utom mitt hjärtas brand.

Nordanskogs dödstysta, drömlösa dvala
snart skall förbytas i vaknande vår;
då skall en gudasänd sjungande svala
komma med budskap till fjälldalens vrår.

Harry Martinson


Dikten "Norrskensballad" först publicerad i Arbetare-Kuriren, nr 49 den 10 december 1927.
Därefter har den varit införd i flera andra tidningar.
Ibland kallas dikten "Norrskensnatt".

I blogg 16 september 2010 om Dan Andersson och Harry Martinson berörs dikten.


Rune Liljenrud

lördag 18 december 2010

Nils Parling och Harry Martinson


N. OLIVER (NILS PARLING)

Offerrökar och andra dikter, 1947
(nyutgåva 1981)

Se vi söka
städse något som vi anar -
något, som vi osagt veta,
som en hunger stark frammanar. -
Hur vi böka
uti smuts, som Livet grumlar -
eller bön till Himlar mumlar -
hur vi leta -
vägar falska - vägar rätta -
aldrig Meningen vi veta.
Varför detta - - - ?

När Harry Martinson-sällskapets årshögtid förläggs till Brunnsviks folkhögskola, Ludvika 6-8 maj 2011, läggs vikt vid att lokala författare blir presenterade, bl a Dan Andersson (1888-1920), Olle Svensson (1904-1972) som fick Dan Andersson-priset 1964, Eva Norberg (1915-2004) som fick Dan Andersson-priset 1999, Nils Parling (1914-2002) som fick Dan Andersson-priset två gånger, 1966 och 1976 samt Harry Martinson-pristagaren 1990 och tillika Aniarapristagaren 1992, Werner Aspenström (1918-1997), som år 1981 invaldes i Svenska Akademien.

Information och upptaktsartiklar inför Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola finns på vår hemsida och här på vår blogg. Tidigare artiklar har handlat om Dan Andersson, Werner Aspenström, Olle Svensson, Eva Norberg och nu Nils Parling ~ "diktar med vishet och ömhet om de opriviligierade människornas kamp för tillvaron" ~ Så löd motiveringen då Nils Parling, år 1976 för andra gången, fick Dan Andersson-priset.

Artiklarna är på olika sätt relaterade till Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson:

Dan Andersson och Harry Martinson
(2010-09-16)

Werner Aspenström och Harry Martinson
(2010-10-10)

Olle Svensson och Harry Martinson
(2010-11-12)

Eva Norberg och Harry Martinson
(2010-11-27)

Nils Parling och Harry Martinson
(2010-12-18)


Nils Parling föddes 1914 i ett finntorp i Palahöjden en halvmil norr om Strömsdal i Säfsnäs socken och Ludvika kommun. Nils Parling avled 2002 i Silverhöjden, Ljusnarsberg, söder om Grängesberg. Han är begravd på Säfsnäs kyrkogård.

Nils Parlings produktion som författare omfattar dryga 50 titlar, varav mest kända är kanske 26 romaner, som ständigt för de förtrycktas talan, dessutom Noveller och berättelser, Sagor och ungdomsböcker samt Dikter och Visor. Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola, Ludvika 6-8 maj 2011, kommer ett program att handla om Nils Parling.


Den första romanen, MOTORSÅGEN, 1950 räknade Nils Parling som sin egentliga litterära debut. Sveriges Television AB Örebro har gjort film efter romanen MOTORSÅGEN.

Filmfakta: "En berättelse om hur ett lag skogsarbetare reagerar när skogsbolaget vill införa motorsågen". Manus och regi: Lars-Göran Pettersson. Skådespelare: Bo Lindström, Göran Nilsson, Åke Lindman, Anders Nyström, Gustav Kling, Anja Landgre, Emy Storm, Rune Jansson, Henning Lundström, Bill Lindfors och Holger Tångström. Filmen sändes 1983-04-21 i TV2.


Nils Parlings roman MOTORSÅGEN, som utgavs på Tidens förlag 1950, kom i ny upplaga 25 år senare, 1975 då Åke Bergman skrev i en anmälan: "Det som präglar berättandet i MOTORSÅGEN är värmen och solidariteten. Och det tillsammans med Parlings humor och fina naturskildringar gör att denna arbetarroman fungerar väl ännu 25 år efter första utgåvan."

I MOTORSÅGEN skildrar Nils Parling striden mellan män och maskin i timmerskiftet vid Gorrmossen, tidigt en bitande kall och snörik vintermorgon. Det är ödesdiger tävlan och tvekamp mellan å ena sidan Manne och hans son Elov, som brukar handkraft med yxa och stocksåg vid skogsarbetet, och en av förvaltar Bergfors för striden utvald, bensindoftande främling, Engström som arbetar med motorsågen.

Förvaltar Bergfors' vältaliga anförande över den nya maskinens företräden lämnade huggarna rätt oberörda. Maskinens vikt på ungefär sjutton kilogram skulle nog skapa problem i den djupa och besvärliga skarsnön, som varken bar eller brast. Mannarna med bara stocksågens tyngd rörde sig utan hinder på skaren mellan träden. Motorsågaren Engström "är likvit i synen av trötthet, och det bultar en tung smärta bak tinningarna, född av bensingas och överansträngning."


Redan i Nils Parlings debutroman från år 1950 MOTORSÅGEN, finns tankarna på miljö och hälsa. Dessa har förstärkts i romanen FÄLLAN, som är en fortsättning till MOTORSÅGEN. Nils Parling bok FÄLLAN, 1973 är en engagerad miljöroman. Huvudpersonen Algot Kvarnström är märkt av det tunga skogsarbetet med motorsågen.

"Det där att han inte så ofta känner... Kan det ha något samband med detta att hans fingrar blivit gråvita och händerna domnar bort och de små smärtorna i bröstet och tröttheten som tynger så svårt om kvällen? Med vibrationerna hos det redskap han brottas med dagen igenom, med avgaserna han ständigt tvingas supa in tillsammans med luften? Vem kan veta? Kanske själva livskörtlarna..."

Nils Parlings roman FÄLLAN är ett tungt inlägg i miljödebatten. Kapitlet Döda gatan avslutas på ett sätt som i mycket påminner om allvaret i Harry Martinsons ANIARA.

"Människans verk i teknikens och rationaliseringens tid. Sprida död. En död gata. Döda marker. Död jord. Död värld till slut. Varför? Han får inget svar på frågan. Radiak, kvicksilver, växtutrotningsmedel, allt möjligt fanstyg. Kanske som Per-Erik Gran ibland i stunder av pessimism vill låta påskina: Vore kanske lika bra om dom släppte loss oss och blåste rent för gott. Människan är inte längre värdig att besitta Jorden..."

En Aniarametafor finns i Nils Parlings dikt "Seglats genom sfärer", som Angelica Parling-Lindström har med i sin bok "... och här vill jag bo", med efterlämnade Nils Parlingdikter. Dikten "Seglats genom sfärer" har sex strofer. Den första och sista lyder:

Ändlösa rymder sig välva
omkring världar vi spanat ut.
Anade kretsar vill gäcka
våra frågor om Kosmos slut.
Sökande andar förmår ej,
hur långt teleskopen må nå,
utröna den gåtans lösning
varhän alltings gränser kan gå.

[....]

Vem kan säga vad sker om ej välvillig makt
griper in och till bättring allt rör,
vräker brandvådlig last överbord och i frid
på den räddande kursen oss för,
att vårt skepp må förunnas att framdeles lugnt
plöja sfärernas vidsträckta hav,
att vi ej må förlisa och hamna som vrak
i en v å l d e t s S a r g a s s o g r a v ...



Nils Parlings roman Av mjölk och honung handlar om invandrare. "Men hur bemöter vi dem? Hur lätt har vi att acceptera deras särart, att förstå deras svårigheter att smälta in i ett alldeles nytt samhälle? Ofta kan de ju inte ens språket!" Nils Parling utgår ifrån den finska invandringen som en flykt undan fattigdomen i efterkrigstidens Finland, men skriver om detta på ett tidlöst aktuellt sätt. Det handlar om drömmar om en bättre tillvaro i ett land "Av mjölk och honung" och så en kontrasterande verklighet.

Idag läser man Nils Parlings roman mot en annan klangbotten än då den gavs ut år 1966 på Federativ förlag, men människoskildringen är belärande och tidlös. Bokförlaget Bra Böcker AB gjorde år 1973 en nyutgåva Av mjölk och honung, med ett prydande bokomslag av Eric Palmquist.


Nils Parling väl förtrogen med Alaska

Nils Parling reste till Alaska för att göra naturböcker, först två gånger tillsammans med Lars Åby och Gösta Tysk. En av gångerna var också hustrun IngeGerd med. Makarna fick i Alaska goda vänner och kontakterna med dessa har bestått. Den tredje gången reste hela familjen Parling dit en sommar för att Nils skulle skriva en roman om indianernas situation. Hustrun IngeGerd har under resorna fotograferat och det har sedan blivit en mängd föredrag.


I boken Björnfrossa - Jaktberättelser från Alaska, 1972 tar Nils Parling läsaren med till Alaskas vildmarker. Med humor och berättarglädje skildrar han exotiska miljöer och människor.

Från Nils Parlings samarbete med Lars Åby och Gösta Tysk härrör bl a praktböcker som Bäversommar av Nils Parling /Lars Åby, Älgmark av Nils Parling / Gösta Tysk, Myskoxar och Fågelmyr i DOVREFJÄLL av Nils Parling / Lars Åby, Storfågels lek av Nils Parling / Gösta Tysk samt Grizzlyland i text och bild - En skildring från Alaska, av Nils Parling / Lars Åby. Det är Nils Parling som svarar för text medan Lars Åby och Gösta Tysk svarar för bild i böckerna, som med realistisk sakkunskap i text och bild ger läsaren rika naturupplevelser.


Dikter och Visor

Redan 1947 gav Nils Parling ut en diktsamling Offerrökar under pseudonym av sina förnamn N. OLIVER. Denna utkom 1981 i faksimilupplaga, som inleds med ett förord av Nils Parling, där han med ett mustigt språk beskriver en författares drömmar om litterär verksamhet. "Efter att i åratal ha försökt övertyga ett flertal förlag i kungl huvudst., råkade en lika många gånger refuserad skald in spe fastna i en trål, försåtligt utlagd av en skum figur..."

Vad som hände under Nils Parlings författardebut kan bara han själv rättvist beskriva, så Tag och läs!

Nils Parling utgav efter Offerrökar, 1947 ytterligare tre diktsamlingar, som kanske är mindre kända än hans romaner, varför de här avbildas för att väcka intresse och kanske också lättare går att finna i någon boklåda. Finnbäcks-Lars visor, 1956, I detta tillstånd, 1958 och Stormfågel, 1982.



NILS PARLING: Finnbäcks-Lars visor, 1956.

Nils Parling säger som introduktion till symbolfiguren i dessa visor före det han själv spelar och sjunger dem:

"Finnbäcks-Lars före motorsåg och barkmaskin var en det ihärdiga skogsslitets man. Hans dag blev lång från gryning till skymning med timmersvans, yxa och barkjärn. Det kan antas, att den inte var sprängdfylld av livsens glädje och att slitets gråhet dominerade. Men ibland lyste det likväl opp av en känsla av att bara vara till i lycka och harmoni med omgivningen, som i följande visa där vi finner honom, Lasse på hemväg från skogen medan stjärnor stilla tändas över hans ensamma led."

Finnbäcks-Lars under stjärnorna

Nils Parlings dotter Angelica Parling-Lindström skriver i sin bok med Nils Parlings dikter "... och här vill jag bo" (Artéa förlag 2007) - myckert vackert illustrerad med Angelicas egna foton och texter:

"Finnbäcks-Lars under stjärnorna, den kanske mest önskade visan, har en särskild plats i mångas hjärtan. Som liten tänkte jag mycket på hur han strävade hem efter en lång och slitsam arbetsdag och undrade varför någon dessutom håste ha besvär med agtt bära kött över myren..."

Första och sista av visans åtta strofer i Finnbäcks-Lars under stjärnorna:

När en går så här en kväll ifrå arbete å hem,
å en känner slite värka djupt i rygg å skröv å lem,
ä dä skönt när mörkre faller, fastän bare halvvägs ä,
att uppå himmelen små lyktor vandrer mä.

~

Tack för lyse stjärner små! Nu ä Finnbäcks-Lasse där
han har si lilla stuga fastän fatti nog så kär,
å när ja nu kommer in, så ska ni alla på en gång
få se e litta stjärna mitt i skogens fång.



NILS PARLING: I detta tillstånd, 1958

Ännu en bön . . .

Giv, herre, grönskans valv,
solstrålehöjd, lian
och trädgårdsgunga,
- - -
o, giv en gren att gripa,
en gren som bär och håller ...!



NILS PARLING: Stormfågel, 1982.

I vissa, ofta för torka utsatta, provinser i det gamla Kina lär i forna tider ha förekommit en "Regnfågel", föremål för tillbedjan och riter, bevekanden och offer. När den omsider uppenbarade sig med välsignelsens regn i följe, var åsynen av den mytiska fågeln sålunda av positiv karaktär, jorden och folket till fromma.
Diktens "Stormfågel", oidentifierbar men likväl en realitet som uppenbarelse för en skådare, föranleder inga visioner av positiv karaktär utan istället det rakt motsatta. Vingad siare. Om vad? Den är sedd av ett fåtal, igenkänd av ingen. Väcker icke fröjd och hopp. Bådar knappast som "Regnfågeln" välsignelsens fruktsamma regn över törstande jord och orons barn. När? Hur snart? Och i vilken form? Tanken bävar - med rätta som världen ter sig ...

Nils Parling



Ulf Redmo var med och startade Harry Martinson-sällskapet år 1984 och är nu en av Sällskapets hedersmedlemmar.

År 1977 skrev Ulf Redmo, tillsammans med Tommy Johansson, ett specialarbete vid Bibliotekshögskolan i Borås



NILS PARLING - DE FÖRTRYCKTAS RÖST
PRESENTATION AV ETT FÖRFATTARSKAP


Specialarbetet är ännu aktuellt även om Nils Parling diktade 25 år efter att detta skrevs. Det bjuder en god introduktion till hans stora författarskap, som gör honom till en av våra främsta arbetarförfattare.



Yngve Lindung, lektor i skönlitteratur vid Bibliotekshögskolan i Borås, är redaktör för

LANDSKAPSSKILDRARE
- SJU FÖRFATTARPORTRÄTT




Boken gavs ut år 1979 på LTs förlag och däri ingår det författarporträtt av Nils Parling, som Tommy Johansson och Ulf Redmo gav i sitt specialarbete vid Bibliotekshögskolan i Borås år 1977.

LANDSKAPSSKILDRARE
- SJU FÖRFATTARPORTRÄTT

har en värdeull, kommenterad förteckning över landsbygdsskildringar hos såväl svenska som finlandssvenska berättare. Bland dessa finns - förutom Nils Parling - bl a Dan Andersson, Werner Aspenström, Harry Martinson och Olle Svensson, som alla ges program under Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola, Ludvika 6-8 maj 2011.


... och här vill jag bo

Nils Parlings dotter Angelica Parling-Lindström - som välvilligt gett godkännande att få citera ur Nils Parlings författarskap - har hämtat titeln till diktsamlingen "... och här vill jag bo", med urval från sin fars dikter, ur sista strofen av dikten Vildmarkshem:

Här är långt ifrån hets.
Här är frid och ro.
Här är vildmark ung
och här vill jag bo.



Göran Greider skriver i sitt förord till boken ... och här vill jag bo: "I dikterna i den här boken finns en renhjärtad, liksom tacksam naturkänsla: det är morgon i dem, dimman lyfter. Så tänker jag på dem när jag läst boken. Fotografierna, av hans dotter Angelica, vandrar fritt in och ut ur dikterna: De finns där i sin egen rätt, men talar med dessa dikter och gör dem ännu klarare i sin naturkänsla."

Angelica Parling-Lindström ger i korta minnestexter en bild av fadern Nils:

"Om man föddes 1914, innebar det en barndom och uppväxt i det stora krigets skugga. Farfar, på sofflocket med boken på magen, var en beläst och insatt man och på det lilla torpet hördes all världens nyheter, skrönor och sånger i brasans sken om kvällarna. Världens höga herrar och dignitärer fick, utan pardon, utstå både granskning och dom. Kampen för den lilla människans rätt blev allas angelägenhet."

"Uppväxten i storskogens rike var måhända den tändande gnistan för den stora kärleken till naturen och dess mysterier. Otaliga dikter, många hopknåpade redan i skolåldern, baeskriver den trolska stämningen och snuddar också vid de eviga frågorna Av vem? och Varför?"

"Ett barn av skogen, bergen och sjöarna, det var han. Årstidernas växlingar inlemmades i själen och livet. Naturens rikedom och skönhet är tillägnad oss alla och gåvan att kunna njuta därav är viktig att föra vidare från släktled till släktled. Det man förstår och uppskattar, det värnar man."


Med Angelica Parling-Lindströms bok "... och här vill jag bo" följer en CD, där Nils Parling berättar och sjunger till eget musikackompanjemang några av Finnbäcks-Lars visor. På denna CD läser också Nils Parling två av sina många, humorfyllda och djupt livsfilosofiska noveller: Gamle stinsen fyller år och Garanten.

Ett stort och varmt TACK till Angelica Parling-Lindström, för att hon genom sin underbart vackra bok "... och här vill jag bo" låter oss ta del lite grann av allt som fanns i Pappa Nils' Skrivarstuga av kvarlämnat material. "Här vilar ett livs slit och strävan, prestationsångest och inspirerade ögonblick", skriver hon. Där fanns - och hon fylldes av alltmer stigande vördnad - bl a 396 dikter, de flesta för henne okända. "Tanken föds - de vackra orden borde få läsas av fler, inte bara glömmas bort i dammiga arkiv". Angelica har valt ut några av sina egna favoriter och illustrerat dem med texter och bilder.

Ur Pappa Nils' dikter i Angelicas bok:

Arm vandrare...

Det finns så många portar, det finns så många lås,
det finns så många hindrande stängsel
för vandraren som kommer från krubba och från bås
till marknaden av jäkt och av trängsel.

Det lycks så många portar, det stängs så mången dörr -
jag föddes väl för ringa till Jorden -
vem aktar att min knackning är vädjande som förr
och ännu lika ödmjuka orden...

Det är så mycket glädjerus kring Julens stora fest,
stor glans över öar, hav och stränder.
Vem bryr sig för en ensam och huttrande gäst
som vädjar med tvenne öppna händer...

Det finns så många hjärtan, och lika många lås
och isstjärnor irar över taken...
Jag får nog vandra åter till krubba och till bås
och värmas av åsnan och kraken...

(1960)

~~~~~


Med denna dikt av Nils Parling
önskas alla bloggläsare
allt gott för
Julens stora fest

Rune Liljenrud

tisdag 14 december 2010

Skeppsbyggeri och sjöfart i Skarpnåtö med Göte Sundberg


Göte Sundberg - Åländsk Martinsonkännare, sjökapten och välkänd kulturarbetare - svarar för Månadens Martinson, december månad 2010. Han tar oss med till Dover och Engelska kanalen med Harry Martinsons Kap Farväl!

Göte Sundberg gick till sjöss som jungman 1946 och avlade sjökaptensexamen 1955. Åren 1965-80 var han rektor för Ålands sjömansskola och 1980-93 var han chef för Ålands sjöfartsmuseum.

Göte har ett eget stort författarskap, bl a om åländsk sjöfart, ”Från den vida oceanen”, 2002. Just nu lagom till Jul 2010, har hans bok om byn Skarpnåtö och de tre fartyg som byggdes där, utkommit. I bokens förord går Göte Sundberg mycket långt tillbaka i sjöfartens historia och skriver:

"De första människorna kom till Åland för cirka 6.000 år sedan. De kom i farkoster som de också använde vid fiske och jakt. Efterhand fick de behov av större båtar för att segla till de närmaste marknadsplatserna på det finländska fastlandet samt i Sverige och Estland."

År 1840 seglade ett åländskt fartyg för första gången över Östersjön, 1858 över Nordsjön, 1865 över Atlanten och 1871-72 jorden runt.

Göte Sundbergs bok Skeppsbyggeri och sjöfart i Skarpnåtö handlar om

Briggen METHODIUS ~ Byggår 1862-63
Skonertskeppet SILONI ~ Byggår 1875
Barken VEGA ~ Byggår 1891

Göte Sundberg har uppdrag att skriva en 50-års historik för Ålands sjömansskola, där han var rektor i femton år. Historiken har blivit arbetsdryg att producera, men under första kvartalet 2011 måste den vara i det närmaste klar, meddelar han. Vi tackar honom varmt för den intressanta läsning, som han bjuder oss!

Göte Sundberg utsågs till hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet vid årshögtid på Åland 2007, som blev en stor framgång tack vare Götes engagerade insatser.



(Klicka på omslagsbilderna av Göte Sundbergs bok så sker förstoring!)

Rune Liljenrud

söndag 5 december 2010

Översättaren och den förste Klockrikestipendiaten, Li Li

~



Antologi med dikter av
Xi Chuan

Översättning, urval
och kommentar
av
Li Li



Författaren och översättaren Li Li, Bromma tilldelades år 2009 det första Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne. Klockrikestipendiet instiftades detta år, då det var 25 år sedan Harry Martinson-sällskapet bildades och årshögtiden då förlades till Klockrike.

Klockrikestipendiet ska enligt statuterna delas ut till en författare, översättare eller skribent som verkar i Harry Martinsons anda. Motiveringen till Li Li's Klockrikestipendium lyder:

”För besjälat författarskap och lyhört inkännande översättningsarbete, som i språklig kamp med symboler, precisa ord och uttryck, tecken och bilder, skapar vägar mellan olika kulturer.”

Li Li's arbete med att översätta från kinesiska till svenska är ovärderlig hjälp för att kunna ta del av hur delar av dagens kinesiska poesi ser ut bland "alla miljoner poesiskrivande kineser", såsom Mai Cheng, Zang Di, Cheng Dongdong, Yu Jian, Wang Jiaxin, Yan Li och Na Ye. Dessa poeter finns översatta och presenterade av Li Li i en specialutgåva av KARAVAN:



En tunga ska växa ut
Ny kinesisk dikt

I översättning av Li Li
och Göran Sommardal


Specialutgåva KARAVAN 2 - 2007
Litterär tidskrift på resa mellan kulturer
- ISSN 1404-3379


Li Li har därefter skapat en antologi (bild ovan) med dikter av Xi Chuan (f. 1963),
som har givit ut fem diktsamlingar och i dag räknas som en av Kinas främsta poeter. Magnus William-Olson har skrivit efterord i antologin med urval och kommentar
av Li Li.

Magnus William-Olson skriver om Li Li, att han är "en av den kinesiska poesins förgrundsgestalter, men också en välkänd och prisad poet på svenska".

Xi Chuan: Ansikte och historia
Översättning, urval och kommentar: Li Li

Wahlström & Widstrand 2009
INTERNATIONELL POESI
- ISBN 978-91-46-22030-5



Klockrikestipendiaten 2009, Li Li gratuleras till framgångar i det viktiga översättningsarbetet!


Rune Liljenrud

lördag 27 november 2010

Eva Norberg och Harry Martinson


~ Harry Martinson-sällskapets årshögtid ~
6-8 maj 2011, på Brunnsviks folkhögskola


~ Kersti Berg talar om EVA NORBERG ~
diktare, lyriker, psalmförfattare och översättare


Stund av liv ~~~ Akvarell av Kersti Berg
~
Lapp på min dörr ~~~ Akvarell av Kersti Berg



När Harry Martinson-sällskapets årshögtid äger rum på Brunnsviks folkhögskola, Ludvika 6-8 maj 2011, läggs vikt vid att lokala författare blir presenterade, bl a Dan Andersson (1888-1920), Olle Svensson (1904-1972) som fick Dan Andersson-priset 1964, Eva Norberg (1915-2004) som fick Dan Andersson-priset 1999 samt Harry Martinson-pristagaren 1990 och tillika Aniarapristagaren 1992, Werner Aspenström (1918-1997), som år 1981 invaldes i Svenska Akademien.

Information och upptaktsartiklar inför Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2011 på Brunnsviks folkhögskola, med början den 6 maj som är Harry Martinsons födelsedag, finns på vår hemsida och här på vår blogg. Artiklarna är på olika sätt relaterade till Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson:

Dan Andersson och Harry Martinson
(2010-09-16)

Werner Aspenström och Harry Martinson
(2010-10-10)

Olle Svensson och Harry Martinson
(2010-11-12)

Eva Norberg och Harry Martinson
(2010-11-27)


Grangärdebygdens Kulturförening bildades våren 2007. Anledningen var en donation som gjordes av Berna Svensson, änka efter författaren och konstnären Olle Svensson. Donationen bestod av parets kvarlåtenskap. Samtliga Olle Svenssons utgivna böcker, liksom mycket material från hans omfattande korrespondens och många av hans konstverk, bevaras nu genom Grangärdebygdens Kulturförening och Vikasgården i Sunnansjö, som vi besöker under Harry Martinson-sällskapets årshögtid. Där lyfts också Eva Norberg och hennes diktargärning fram.


Bilden av Vikasgården är gjord av Kersti Berg.


Eva Norberg, diktare, lyriker, psalmförfattare och översättare
- född 1915 i Ludvika och död 2004 i Sunnansjö -
tilldelades år 1999 Dan Anderssonpriset.

-
"För hennes melodiska poesi med en ton så ren och klar som en fäbodpsalm och som bottnar i Finnmarkens traditioner och i Dan Anderssons sökande efter ljus och mening - en poesi som klingar klarnad mot himlen och skänker lyssnaren både hopp och tröst.

För hennes förmåga att hos läsaren finna starkt gehör för sina tankar omkring vardagens mödor och helig vördnad inför livet.

För att hon opåverkad av tidens oro och snabbt förgängliga modetendenser skriver enkla och innerliga texter som når över alla generationsgränser."


Det var en mycket populär diktare Eva Norberg, som söndagen den 1 augusti 1999 mottog Dan Anderssonpriset i samband med den stora Gillesfesten vid Luossastugan, dit över 600 personer hade kommit för att vara med om högtiden och som fick uppleva den i soligt sommarväder. Dan Andersson Sällskapets sekreterare Siv Andersson hade i ett pressmeddelande redogjort för prisjuryns motivering och framhållit att

"Eva Norbergs texter ofta är lågmälda men alltid lyhörda och finstämda. Hon kan t ex uttrycka sig så här:

Att efter lång vandrings vyer
utsikter, drömda mål
befinna sig i ett öppet aftonland
ett allvar
under hög rymd
som speglar skönhet
i det låga och nära"

Ur Biktbarn, 1988

Eva Norberg var mycket hedrad av den stora äran i att få Dan Anderssonpriset. Hon höll ett finstämt tal, där tonen var Evas berättelse direkt till Dan, skriver Nya Ludvika tidning:

"Tack Dan Andersson genom ditt tilltal under en räcka av år. Det hela började vid seklets början och har pågått allt sedan dess. Vi är barn av samma sekel. Därmed nog talat om åldrar.
Jag vet att du blinkade till mig vid den stora lönnen på gårdstunet när den första Gillesfesten hölls. Du tyckte på något sätt att det var fel att vi skulle hålla en fest till din ära. Men du blinkade till mig och kanske du rent av log. Jag har aldrig sett dig le på något fotografi men just då vid lönnen tror jag att det hände."

Björn Jadling och Björn Hedén övertog scenen efter prisutdelningen till Eva Norberg och bjöd på ett fint musikaliskt program. Dessa båda Björn kommer att medverka också i Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsvik, då Björn Jadling har ett Dan Andersson-program, Björn Hedén ett Olle Svensson-program och Kersti Berg ett Eva Norberg-program.

Detta är ett enkelt foto från del av ett konstnärligt avancerat akvarellporträtt av Eva Norberg, som skapats av Kersti Berg.


Eva Norberg har utgett ett tiotal diktsamlingar och hon har 16 psalmer i Svenska Psalmboken (1986): Originaltexter anges i kursiv

68 Jag tror på Gud som med sitt ord ...

122 Dagen är kommen, kärlek triumferar ...

128 Vid Betlehem en vinternatt ...

129 Och det hände vid den tiden ...

360 Lovad vare du, Herre ...

382 Vi tacka dig, vår Skapare ...

437 Till möten och brunnar ...

472 Jag vill sjunga om min vän ...

479 Jungfru Maria ...

555 På Gud och ej på eget råd ...

606 Det gungar så fint ...

625 En dag jag lämnar mitt hem ...

628 Trofaste Gud, som livet i oss tänder ...

629 Så kort var den fröjd ...

724 Gud Fader har skapat mig ...

737 Ej upplysta gårdar ...

Många av Eva Norbergs psalmer finns i ekumenisk psalmskatt och hennes texter kommer också in i nya psalmbokstillägg, såsom Psalmer i 90-talet

806 Kom folkslag och raser ...


Wallinpriset

Wallinsamfundet bildades 1939 på 100-årsdagen av Johan Olof Wallins död 30 juni 1839. Eva Norberg fick år 1998 ta emot Wallinpriset, som delas ut vart tredje år ”för förtjänt svensk-språkigt författarskap i kristen-humanistisk anda eller för annan betydelsefull personlig gärning i samma anda.”

Jämt 50 år tidigare, år 1948, tilldelades Alf Ahlberg Wallinpriset. Han blev år 1927 lärare vid arbetarrörelsens folkhögskola, Brunnsvik, och var dess rektor 1932-1959. Motiveringen inför utdelandet av Wallinpriset till Alf Ahlberg i Stora Tuna kyrka söndagen den 4 juli 1948 formulerades med dessa erkännande ord:

"Mer än någon nu levande svensk har Alf Ahlberg gjort den filosofiska historien tillgänglig för en vidare krets.
Hans många översättningsarbeten har varit arbeten i kulturspridningens tjänst. Ahlberg har starkt hävdat vårt rättsväsende och frihetsanda. Hans egen utveckling har gått fram till kristen humanism."

Under årshögtiden på Brunnsvik kommer Göran Greider, som fick Dan Anderssonpriset 2001, och Johan Lundberg, som skrivit doktorsavhandlingen DEN ANDRA ENKELHETEN - Studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945, att svara för ett program under rubriken "Quo vadis". Därmed anknyter de till den litterära tidskriften "Quo vadis", som startade 1948, en tidskrift som enligt Alf Ahlbergs inlednng i första häftet, ville levandegöra "ett rikt arv av livsvisdom" för att vara ett hjälpmedel i humanitetens kamp mot krig och förstörelse. I detta syfte publicerades en rad olikartade bidrag, bl a Harry Martinson om Taoismen.

Utdelning av Wallinpriset 1998
till Eva Norberg
skedde i Stora Tuna kyrka
söndagen den 7 juni 1998


Ur prismotiveringen:

"I hela Eva Norbergs författarskap möter läsaren "tonen från himlen". Hennes budskap når över generationerna - psalmer för barn och ungdom har samma djup och får samma förankring som budskapet till dem som kommit upp i åren. Innerligt, omsorgsskönt och självutgivande är hennes sätt att komma till tals med sin motpart".




Eva Norberg har översatt
Carols vid Betlehem
(Verbum 1974)







Eva Norberg har skrivit
en Kyrkans barnsångbok
Jo, jag tackar jag!
(Libris 1986)
med musik av Barbro Dejler







Eva Norberg har översatt
Polska Julsånger
(Verbum 1986).






LYRIK

Eva Norbergs söner Erik Hagberg och Olle Hagberg, har vänligen tillåtit att utdrag får göras ur Eva Norbergs diktsamlingar. Detta sker här för att i någon mån förnya och fördjupa intresset för Eva Norbergs lyrik. Tyvärr är hennes diktsamlingar numera inte lätt tillgängliga i bokhandel, men samlingsvolymen Rummet har ett fönster / HME Media 1997 finns att köpa. De första diktsamlingarna av Eva Norberg har tillkommit under Andra världskriget.


Evig låga / SKD 1941

LJUS I MÖRKER

En värld brinner,
liv slits i stycken,
svaga förtrampas,
och löften brytas -

En människas inre
har spänts som en sträng
och brister en dag
med en klagande ton -

Men det föll ett blad
från en vit blomma
stilla ner i min svarta natt.



Tidig vår / SKD 1943

VÅRVISA

Det har rasat en vinter, förfärlig och svår,
då hatet och kölden och stormen kom lös.
Och man väntade aldrig mer någon vår
för det fattiga liv, som förfrös.

Men en dag så hördes en fågelsång
i en plötsligt skimrande, klarblå höjd,
och allt mitt gullregn slog ut på en gång
och mitt hjärta brast sönder i fröjd.



Kvast / SKD 1945

Krigsvår

En stor, stark karl sådde frö i jorden.
Ett litet barn lekte strax invid.
Och fåglar jublade, vårsol värmde
så god och blid.

En stor, stark karl förde flygmaskinen.
Ett litet barn sprang på vägen ut.
Och fågel dundrade, bomben föll
- och ett liv tog slut.

En stor och stark - så var livets mening -
ska värna varligt en svag och spröd.
En stor och stark måste en gång sona
den svages död.



Vingen / SKDB 1951

STILLEBEN

Stod tiden stilla
denna korta stund,
denna flämtande minut
i skymningsrummet,
när allt låg samlat -
samlat
i doften från taffelns rosor,
lampettens enda låga,
i vattendroppen på fruktens röda skal
mot blå keramik,
i dina händers vilsamma flykt
i mitt skymningsrum -



Smide / SKDB 1954

MOT GÅRDEN

Bara den som fick fönstret mot gården vänt
där tristhetens tvättstreck sitt notsystem spänt
fann musiken i gråsparvens ton.

Bara den som fick sikten mot målet skymd
fann i måsvingens flykt mot fliken av rymd
den vita vilan och ron.

Bara den som bor i murskugga grå
kan popplarnas sträckta längtan förstå
emot rymdens bortesta stjärna.

Bara den som armodets botten nått
har prövat livets fullaste mått
och smakt skönhetens kärna.



Vänta mig, vingar / SKDB 1961

Bara de blå pärlorna


Inte mina händer
ska säga dig det
inte mina läppar -

bara de blå pärlorna
på silvertråden
ska sjunga det
envetet gunga det fram och tillbaka
kring kvistar och snår
var du går.


Båda dikterna STUND AV LIV och LAPP PÅ MIN DÖRR
- som finns ovan i bilder efter Kersti Bergs akvareller -
är hämtade ur diktsamlingen Vänta mig, vingar



Var rädd om / SKDB 1966

Var rädd om

Var rädd om

livet
fontanell och tinning
den blå lågan
vid fönsterkarmen
som ingen annan ser

Var rädd om



Biktbarn / Libris 1988

EKONOMI

På min undran
i morse
varför det ofta
just för mig
timligen
ter sig
så tämligen
knappt

svarade han mig

Det skulle
enligt detta svar
vara lättare för honom
att sörja för mig
med vad jag behöver
än för mig
att göra mig fri
från det
jag inte behöver



Rummet har ett fönster / HME Media 1997

Rummet har ett fönster

Jag bor i ett rum
det rummet
har ett fönster mot himlen

Genom fönstret
går gryningen och natten
Genom fönstret
ropar stjärnan och vinden

Mitt liv är ljuset
Som jag bär till fönstret
Mitt liv är lågan
i draget mellan rum och rymd

Och någon därute
ser detta rop
tyder mitt tecken


Till samlingsvolymen, Rummet har ett fönster - Dikter i urval, gjordes den 8 november 1997 en inspelning med Eva Norberg, där hon läser de dikter som finns i boken. Det är stor högtid att höra henne själv läsa egna dikter!



PROSA

Små ting och vanliga dagar / SKDB 1957

Rya / Verbum 1970

Hemma hos - - / Pro Veritate 1975

Tre rop / Verbum 1975

Samtidigt - En tankebok / Libris 1988


Eva Norberg "förmedlar på ett nära och personligt sätt funderingar och tankar kring tidlösa frågor och frågor i tiden [...] Hennes texter är ofta lågmälda men alltid lyhörda och finstämda." Så skriver Bokförlaget Libris om Eva Norbergs tankebok Samtidigt.

Ibland anknyter Eva Norberg i sitt författarskap till andra diktare såsom Harry Martinson, Karin Boye och Werner Aspenström. När Stockholms Stadsteater 50-årsjubilerar med Harry Martinsons Aniara, under år 2010, är det intressant att ta del av hur Eva Norberg år 1988 tolkade Aniara:

"Vi har behov av att resa altaren. Är inte det människans kännemärke? Alla våra bekväma stolar i vardagsrummet står vända mot ett håll: den bästa platsen för TV-apparaten, Aniaramiman, vår kontakt med tiden, med vad som händer och sker i världen. Vår avgud, vår härskare och vår lydige tjänare. Som kring ett altare samlas vi i en krets, i någon sorts gemenskap. Men inte med varandra. Ingen ser den andre. Ingen lyssnar på den andre. Och ensamheten står som en kall rymd omkring fåtöljerna. Vi fäller våra persienner och tänder stämningslamporna, medan nyhetsrapporterna 'drar de vanliga telegrammen' till reportagestumparna från krigshärjade, översvämmade, vulkanförstörda andra ställen på andra håll utanför vår krets tills någon kanske lyfter sig ur fåtöljen: Usch nej! Knäpp av det där! Finns det inget i andra kanalen?

I en av Aniaras sånger står det: 'Jag konserverar därför det som passar / allt som har tröstens färg och liknar livet. / Och var gång ångesten i skeppet tassar / och skräck och ängslan pinar våra nerver / serverar jag av Mimans drömkonserver. [...]

Och plötsligt en dag blir det enda programmet som kan kallas verkligt aktuellt en fråga om att värja sig, att leva, att finna mening, närhet, gemenskap. 'Och Mima dog i rymdens Aniara'. Men Ordet, som var från begynnelsen, ska aldrig förgås, om än himmel och jord förgås."

(Ur EVA NORBERG: Samtidigt - En tankebok)



Doft av JUL

hos Eva Norberg
och
Harry Martinson

Vinjett Harry Karlsson


Eva Norberg (1957) och Harry Martinson (1964) mediterar i sina dagböcker över julens dofter.

Eva Norberg

I Små ting och vanliga dagar: ur dagboken, 1957 skriver Eva Norberg om Jullådan: Det luktar jul.

Det är så mycket man plockar fram till julen. Det står nerstuvat i en låda på vinden hela året. Och när man så här års fått kånka ner den och öppnar den igen, luktar det på samma sätt som det luktat ur jullådan ända sedan man var barn. En odefinierbar doft, en blandning av stearin och granbarr, av äpplen och pepparkakor. Allt förgängligt, men doften av det har bitit sig fast i flaggor och änglar och silkespapper och stakarnas nötta trä. Det luktar jul.

Det är också andra dofter, som hör ihop med julen. Särskilt med julottan. Lukten från ett par nya pjäxor, som sitter på för första gången efter den heliga natten. Och fyrasjuelvan, när mor öppnade sin handväska och tog upp psalmboken med bilder i. Och en tredje, odefinierbar också den, därför att man så lite visste. Den hörde samman med timmen före ottan. När man stod där ute i kylan, innan kyrkporten öppnades, och trängde sig in i kön, där det var lite varmare.

Tjärblossen fladdrade och knastrade, andedräkten stod som vit rök. Där fanns doften. Jag återfann den senare i en fullsatt buss i den skrävlande och orerande ordströmmen mellan två överförfriskade män. Jag minns, att jag blev mycket gammal just då.


Harry Martinson

I Dagboken, som förs offentligt under julhelgen 1964, mediterar Harry Martinson över julens innehåll och mening. På Julafton uppehåller han sig i Dagboken vid jultidningarna: "Jultidningarna doftade så gott förr i världen och med förr i världen menar jag 1912. Det var nog inte bara trycksvärtan som på den tiden tycktes vara tillsatt med balsamiska ämnen. Det förefaller också ha varit själva glansämnet i jultidningspapperet, som naturligtvis alltid var kriterat. I varje fall doftade jultidningarna på den tiden så gott att det slog ut det mesta i doftväg och doften spred sig till sagorna som stod i jultidningen. Man läste dem lika mycket med näsan som med ögonen.

Det var naturligtvis prinsessan som doftade bäst, dvs hon var den som fick ta åt sig den mesta äran av doften. Draken kunde självfallet inte förbindas med denna doft av sagokonvalj, men han fick sin släng därav han också, alldeles oförskyllt bara genom att komma i närheten av prinsessan. Han utnyttjade minsann tillfället - den skurken. Så där mellan raderna kunde man, om man lade det inre sagoläsarörat till, riktigt höra hur han väste till prinsessan: Aha, min sköna, så möts vi då, vi väldoftande varelser, vi de av jultidningen och barnen utvalda. Det märks på doften att vi är släkt, huum, i varje fall på långt håll. Följ mig till min borg. Där har jag gräddmos och guld och silver. Hur det hela avlöpte har jag nu glömt, men hur man läste texten den gången, av det finns det ett doftminne kvar.

Ute i världen var det Balkankrigets och Titanics år och det laddade upp sig efter hand till 1914. Men jultidningarna fortsatte att dofta ännu några år till dess att doftminnet av dem blandades med annat och värre, till dess att draken Verklighet fick övertaget och åt upp doftprinsessan. Det doftar ännu om den drakens käft, men prinsessan är borta och riddaren har stupat.

Hur läste då barnet när det fick tag i Verklighetstidningen? För min del var det lika intensivt. Det var ett svalg befäst mellan de två världarna. Men barnets oskuldsfulla äventyrsgrymhet gjorde sig snabbt hemmastadd i alla lägen. För barnets romantiseringsförmåga finns det inga gränser. Vad världen levererar av råvara tillagar alltid barnet på sitt sätt i fantasins kök, oskuldsfullt."



Karin Boye skriver i en vårdikt "- vilar i den tillit, som skapar världen -" och utifrån dennna versrad skapar Eva Norberg en meditation:

"Begreppet trygghet ligger i vår tid inte påträngande nära till hands ens i diktarnas vokabulär annat än som utopi, något att längta efter, att sakna - men inte räkna med längre. Allt som sker omkring oss - och allt, som sker i våra dagar i hela det globala sammanhanget är alldeles nära omkring oss, ända in hemma hos oss tränger det - det talar om att den värld, den tid, de prognoser vi lever i är präglade av ängslan, osäkerhet och trygghet. Man stänger inte igen hemma hos sig om sig och de sina. Det går inte längre."

(Ur EVA NORBERG: Hemma hos - - )


"Werner Aspenström är en mycket lyhörd poet" skriver Eva Norberg och hon förmedlar några egna tankar kring en dikt av honom:

Du är ej död liksom de andra
Se, blott i förväg moder
se blott en aning före mig du går
I nästa ögonblick skall jag säkert skymta
din bruna kofta och ditt vita hår
-
Se blott i förväg
se blott en aning före mig du går

Eva Norberg skriver: "Jag känner själv att jag just passerat varningsmärket 'avsmalnande väg'. Spången är smal under mina fötter och här gäller det balansen. Men efter en viss träning känner man sin spång, vet farorna som lurar vid sidan av den, vet också att den har sitt fäste på andra sidan."

(Ur EVA NORBERG: Samtidigt - En tankebok)



L Y R I K


Evig låga / SKD 1941



Tidig vår / SKD 1943




Kvast / SKD 1945




Vingen / SKDB 1951




Smide / SKDB 1954




Vänta mig, vingar / SKDB 1961




Var rädd om / SKDB 1966




Biktbarn / Libris 1988




Rummet har ett fönster / HME Media 1997




Rummet har ett fönster / HME Publishing 2010

Nyutgåva. Grafisk form: Tobias Hagberg



P R O S A




Små ting och vanliga dagar / SKDB 1957



Rya / Verbum 1970




Hemma hos - - / Pro Veritate 1975




Tre rop / Verbum 1975



Samtidigt - En tankebok / Libris 1988




Avigt och rätt / Småskrift 53-1044-6 Verbum - DA

Det finns inte angivet när Eva Norbergs traktat Avigt och rätt, gavs ut. Läsaren anar något tidlöst i dess tilltal. Det handlar om avigt och rätt i flamskvävning, och detta använder författarinnan som en symbol för livets väv.

"Man arbetar inom ramen. Och hela tiden från avigsidan. Med mönstret, det man tänkt sig, valt ut och vill se som slutresultat, fastsatt med ett litet stift på ramen.
Men medan man arbetar, ser det hela tiden avigt ut, knutigt, med trådändar och fästningar. Vore det inte för mönstret här framför ögonen skulle man inte fortsätta. Man skulle inte tro ett ögonblick, att det man höll på med, skulle bli något konstverk [...]

För många är hela livet så: att arbeta från avigsidan utan att se bilden.

Kanske, när det är färdigt en gång, någon vänder på arbetet i hennes ram och båge och säger: Var det detta hon höll på med? Hur kunde man ana - - - "

Harry Martinson brukar i sin dikt I sommaren, bilden av spindelväv på ett sätt som kunde medfölja som tolkning av omslaget, "runtom-strålig harpa", på Eva Norbergs traktat Avigt och rätt

… mitt i insekters gräskonserter spelar spindeln
på alla väderstreckets strängar
på runtom-strålig harpa.

Olle Svensson, som gärna kom och hälsade på hemma hos vännen och författarkollegan Eva Norberg i Sunnansjö, använder symbolen livets väv när han visar på diktarens uppgift. Han skriver i diktsamlingen Primitiv drömkonst:

Din uppgift är inte att öka
bibliotekens textförråd.
Den är först och främst att söka
sanningens hemlighetsfulla tråd
i livets väv - att följa i dunkla mönster
dess spår av ljus så långt tanken når
och att kanske finna det fönster,
varur ljuset ytterst går.

Rune Lindström använder bilden av spindelväv i Himlaspelet, där han låter Kurbitsmålaren, med penslar i hand och näverkunten på ryggen, tolka det ”han tagit såsom sin uppgift att med pensel och färg utmåla krus på bönders och bergsmäns tapeter: Jag målar Himmelriket över spindelväven”.

Eva Norberg har låtit spindelväv vara bild för traktaten Rätt och avigt. Det är en symbol för livets skörhet, som hon i sin diktning inkännande tolkar och trosvisst målar Himmelriket över.

Hunnen hit

Hunnen hit
ser vandrerskan sig om
Slätar håret grånat
ifrån pannan
löser sina lemmar
lämnar brådskan
i en hög vid vägen
fyller hjärtat
med en fågels sång

Det som varit
- det som verkligt varit -
är bevarat
Någonstans en dag hon vandrar
som på ängar
att återfinna
att glädjas



Dikten Hunnen hit finns som sista dikt i Eva Norbergs sista diktsamling, Rummet har ett fönster - Dikter i urval



Rune Liljenrud