Lyrisk spådom
Barn, ditt öde blir en lek.
Jag spår dig ingen sorg
och inga svarta hästar för din
vagn.
Kanhända får du fattig som en
fjäril leva
med stora vingars purpurtecken
leende
mot allt. Du! Djupa du!
Jag spår dig det, ty du har
sköna, djupa ögon,
en dyrbar hållning och ett
daggfriskt sinne.
Du stannar ej där det blir
kallt,
du stannar i mitt minne.
Du når nog inget högre berg
- du är mig sällsamt kär -
och däld och dal
dig älskar djupt och sällsynt.
Harry Martinson:
Ur Konsumentbladet, 1933, nr 31
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar