onsdag 29 december 2010

Harry Martinsons URANIUM, 1947


URANIUM

Där rummets värdebågar möta tidens
står existensen fram i skärningspunkten,
och allting finns, i rum, i perioder.

Hur detta är skall inget öga veta,
ty ögat själv steg sist på scenen in.
En bild kan inte se sig själv, och spegeln
kan inte spegla vad den är: en lagvärld
av dolda geometrier och funktioner.

När kraften omvänd hetsas in i grottan
där grundens tysta lejoninnor trängas
skall lösa bindningar förändra lagen
och lejoninnor sönderslita världen.

Vem hejdar sedan floder, blixtar, strålar?
Vem skyndar sedan till som samariten;
när dolda mönster famla efter jämnvikt
och energien griper efter fäste?

Falluckan bortom tingen, genom tingen
och slungan genom tingen, bortom tingen
kan öppnas av en värnlös, av en skyddslös
med tanken onaturligt skild från skräcken.

I skuggan av det hotet skall du icke
ha rätt att ge dig ro. Nu ropar Livet
i spärrad dal på hjälp mot dolda krafter
ur bräckta portar och ur sprängda sfärer.

Jag sjunger inga sånger om förtröstan
förrän den goda vilja som är aktning
för livets lag vänt åter till det planet
där hjärtat lever, livets viljor knoppas.

HARRY MARTINSON


Ur Ergo: Tidning för Uppsala studenter
1947, nr 15
&
Beklädnadsfolket, 1948, nr 5 (Bilden)



Rune Liljenrud

Inga kommentarer: