Eva Norberg och Harry Martinson

~ Harry Martinson-sällskapets årshögtid ~
6-8 maj 2011, på Brunnsviks folkhögskola

~ Kersti Berg talar om EVA NORBERG ~
diktare, lyriker, psalmförfattare och översättare


Stund av liv ~~~ Akvarell av Kersti Berg
~
Lapp på min dörr ~~~ Akvarell av Kersti Berg



När Harry Martinson-sällskapets årshögtid äger rum på Brunnsviks folkhögskola, Ludvika 6-8 maj 2011, läggs vikt vid att lokala författare blir presenterade, bl a Dan Andersson (1888-1920), Olle Svensson (1904-1972) som fick Dan Andersson-priset 1964, Eva Norberg (1915-2004) som fick Dan Andersson-priset 1999 samt Harry Martinson-pristagaren 1990 och tillika Aniarapristagaren 1992, Werner Aspenström (1918-1997), som år 1981 invaldes i Svenska Akademien.

Information och upptaktsartiklar inför Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2011 på Brunnsviks folkhögskola, med början den 6 maj som är Harry Martinsons födelsedag, finns på vår hemsida och här på vår blogg. Artiklarna är på olika sätt relaterade till Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson:

Dan Andersson och Harry Martinson
(2010-09-16)

Werner Aspenström och Harry Martinson
(2010-10-10)

Olle Svensson och Harry Martinson
(2010-11-12)

Eva Norberg och Harry Martinson
(2010-11-27)


Grangärdebygdens Kulturförening bildades våren 2007. Anledningen var en donation som gjordes av Berna Svensson, änka efter författaren och konstnären Olle Svensson. Donationen bestod av parets kvarlåtenskap. Samtliga Olle Svenssons utgivna böcker, liksom mycket material från hans omfattande korrespondens och många av hans konstverk, bevaras nu genom Grangärdebygdens Kulturförening och Vikasgården i Sunnansjö, som vi besöker under Harry Martinson-sällskapets årshögtid. Där lyfts också Eva Norberg och hennes diktargärning fram.


Bilden av Vikasgården är gjord av Kersti Berg.


Eva Norberg, diktare, lyriker, psalmförfattare och översättare
- född 1915 i Ludvika och död 2004 i Sunnansjö -
tilldelades år 1999 Dan Anderssonpriset.

-
"För hennes melodiska poesi med en ton så ren och klar som en fäbodpsalm och som bottnar i Finnmarkens traditioner och i Dan Anderssons sökande efter ljus och mening - en poesi som klingar klarnad mot himlen och skänker lyssnaren både hopp och tröst.

För hennes förmåga att hos läsaren finna starkt gehör för sina tankar omkring vardagens mödor och helig vördnad inför livet.

För att hon opåverkad av tidens oro och snabbt förgängliga modetendenser skriver enkla och innerliga texter som når över alla generationsgränser."


Det var en mycket populär diktare Eva Norberg, som söndagen den 1 augusti 1999 mottog Dan Anderssonpriset i samband med den stora Gillesfesten vid Luossastugan, dit över 600 personer hade kommit för att vara med om högtiden och som fick uppleva den i soligt sommarväder. Dan Andersson Sällskapets sekreterare Siv Andersson hade i ett pressmeddelande redogjort för prisjuryns motivering och framhållit att

"Eva Norbergs texter ofta är lågmälda men alltid lyhörda och finstämda. Hon kan t ex uttrycka sig så här:

Att efter lång vandrings vyer
utsikter, drömda mål
befinna sig i ett öppet aftonland
ett allvar
under hög rymd
som speglar skönhet
i det låga och nära"

Ur Biktbarn, 1988

Eva Norberg var mycket hedrad av den stora äran i att få Dan Anderssonpriset. Hon höll ett finstämt tal, där tonen var Evas berättelse direkt till Dan, skriver Nya Ludvika tidning:

"Tack Dan Andersson genom ditt tilltal under en räcka av år. Det hela började vid seklets början och har pågått allt sedan dess. Vi är barn av samma sekel. Därmed nog talat om åldrar.
Jag vet att du blinkade till mig vid den stora lönnen på gårdstunet när den första Gillesfesten hölls. Du tyckte på något sätt att det var fel att vi skulle hålla en fest till din ära. Men du blinkade till mig och kanske du rent av log. Jag har aldrig sett dig le på något fotografi men just då vid lönnen tror jag att det hände."

Björn Jadling och Björn Hedén övertog scenen efter prisutdelningen till Eva Norberg och bjöd på ett fint musikaliskt program. Dessa båda Björn kommer att medverka också i Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsvik, då Björn Jadling har ett Dan Andersson-program, Björn Hedén ett Olle Svensson-program och Kersti Berg ett Eva Norberg-program.

Detta är ett enkelt foto från del av ett konstnärligt avancerat akvarellporträtt av Eva Norberg, som skapats av Kersti Berg.


Eva Norberg har utgett ett tiotal diktsamlingar och hon har 16 psalmer i Svenska Psalmboken (1986): Originaltexter anges i kursiv

68 Jag tror på Gud som med sitt ord ...

122 Dagen är kommen, kärlek triumferar ...

128 Vid Betlehem en vinternatt ...

129 Och det hände vid den tiden ...

360 Lovad vare du, Herre ...

382 Vi tacka dig, vår Skapare ...

437 Till möten och brunnar ...

472 Jag vill sjunga om min vän ...

479 Jungfru Maria ...

555 På Gud och ej på eget råd ...

606 Det gungar så fint ...

625 En dag jag lämnar mitt hem ...

628 Trofaste Gud, som livet i oss tänder ...

629 Så kort var den fröjd ...

724 Gud Fader har skapat mig ...

737 Ej upplysta gårdar ...

Många av Eva Norbergs psalmer finns i ekumenisk psalmskatt och hennes texter kommer också in i nya psalmbokstillägg, såsom Psalmer i 90-talet

806 Kom folkslag och raser ...


Wallinpriset

Wallinsamfundet bildades 1939 på 100-årsdagen av Johan Olof Wallins död 30 juni 1839. Eva Norberg fick år 1998 ta emot Wallinpriset, som delas ut vart tredje år ”för förtjänt svensk-språkigt författarskap i kristen-humanistisk anda eller för annan betydelsefull personlig gärning i samma anda.”

Jämt 50 år tidigare, år 1948, tilldelades Alf Ahlberg Wallinpriset. Han blev år 1927 lärare vid arbetarrörelsens folkhögskola, Brunnsvik, och var dess rektor 1932-1959. Motiveringen inför utdelandet av Wallinpriset till Alf Ahlberg i Stora Tuna kyrka söndagen den 4 juli 1948 formulerades med dessa erkännande ord:

"Mer än någon nu levande svensk har Alf Ahlberg gjort den filosofiska historien tillgänglig för en vidare krets.
Hans många översättningsarbeten har varit arbeten i kulturspridningens tjänst. Ahlberg har starkt hävdat vårt rättsväsende och frihetsanda. Hans egen utveckling har gått fram till kristen humanism."

Under årshögtiden på Brunnsvik kommer Göran Greider, som fick Dan Anderssonpriset 2001, och Johan Lundberg, som skrivit doktorsavhandlingen DEN ANDRA ENKELHETEN - Studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945, att svara för ett program under rubriken "Quo vadis". Därmed anknyter de till den litterära tidskriften "Quo vadis", som startade 1948, en tidskrift som enligt Alf Ahlbergs inlednng i första häftet, ville levandegöra "ett rikt arv av livsvisdom" för att vara ett hjälpmedel i humanitetens kamp mot krig och förstörelse. I detta syfte publicerades en rad olikartade bidrag, bl a Harry Martinson om Taoismen.

Utdelning av Wallinpriset 1998
till Eva Norberg
skedde i Stora Tuna kyrka
söndagen den 7 juni 1998


Ur prismotiveringen:

"I hela Eva Norbergs författarskap möter läsaren "tonen från himlen". Hennes budskap når över generationerna - psalmer för barn och ungdom har samma djup och får samma förankring som budskapet till dem som kommit upp i åren. Innerligt, omsorgsskönt och självutgivande är hennes sätt att komma till tals med sin motpart".




Eva Norberg har översatt
Carols vid Betlehem
(Verbum 1974)







Eva Norberg har skrivit
en Kyrkans barnsångbok
Jo, jag tackar jag!
(Libris 1986)
med musik av Barbro Dejler







Eva Norberg har översatt
Polska Julsånger
(Verbum 1986).






LYRIK

Eva Norbergs söner Erik Hagberg och Olle Hagberg, har vänligen tillåtit att utdrag får göras ur Eva Norbergs diktsamlingar. Detta sker här för att i någon mån förnya och fördjupa intresset för Eva Norbergs lyrik. Tyvärr är hennes diktsamlingar numera inte lätt tillgängliga i bokhandel, men samlingsvolymen Rummet har ett fönster / HME Media 1997 finns att köpa. De första diktsamlingarna av Eva Norberg har tillkommit under Andra världskriget.


Evig låga / SKD 1941

LJUS I MÖRKER

En värld brinner,
liv slits i stycken,
svaga förtrampas,
och löften brytas -

En människas inre
har spänts som en sträng
och brister en dag
med en klagande ton -

Men det föll ett blad
från en vit blomma
stilla ner i min svarta natt.



Tidig vår / SKD 1943

VÅRVISA

Det har rasat en vinter, förfärlig och svår,
då hatet och kölden och stormen kom lös.
Och man väntade aldrig mer någon vår
för det fattiga liv, som förfrös.

Men en dag så hördes en fågelsång
i en plötsligt skimrande, klarblå höjd,
och allt mitt gullregn slog ut på en gång
och mitt hjärta brast sönder i fröjd.



Kvast / SKD 1945

Krigsvår

En stor, stark karl sådde frö i jorden.
Ett litet barn lekte strax invid.
Och fåglar jublade, vårsol värmde
så god och blid.

En stor, stark karl förde flygmaskinen.
Ett litet barn sprang på vägen ut.
Och fågel dundrade, bomben föll
- och ett liv tog slut.

En stor och stark - så var livets mening -
ska värna varligt en svag och spröd.
En stor och stark måste en gång sona
den svages död.



Vingen / SKDB 1951

STILLEBEN

Stod tiden stilla
denna korta stund,
denna flämtande minut
i skymningsrummet,
när allt låg samlat -
samlat
i doften från taffelns rosor,
lampettens enda låga,
i vattendroppen på fruktens röda skal
mot blå keramik,
i dina händers vilsamma flykt
i mitt skymningsrum -



Smide / SKDB 1954

MOT GÅRDEN

Bara den som fick fönstret mot gården vänt
där tristhetens tvättstreck sitt notsystem spänt
fann musiken i gråsparvens ton.

Bara den som fick sikten mot målet skymd
fann i måsvingens flykt mot fliken av rymd
den vita vilan och ron.

Bara den som bor i murskugga grå
kan popplarnas sträckta längtan förstå
emot rymdens bortesta stjärna.

Bara den som armodets botten nått
har prövat livets fullaste mått
och smakt skönhetens kärna.



Vänta mig, vingar / SKDB 1961

Bara de blå pärlorna

Inte mina händer
ska säga dig det
inte mina läppar -

bara de blå pärlorna
på silvertråden
ska sjunga det
envetet gunga det fram och tillbaka
kring kvistar och snår
var du går.


Båda dikterna STUND AV LIV och LAPP PÅ MIN DÖRR
- som finns ovan i bilder efter Kersti Bergs akvareller -
är hämtade ur diktsamlingen Vänta mig, vingar



Var rädd om / SKDB 1966

Var rädd om

Var rädd om

livet
fontanell och tinning
den blå lågan
vid fönsterkarmen
som ingen annan ser

Var rädd om



Biktbarn / Libris 1988

EKONOMI

På min undran
i morse
varför det ofta
just för mig
timligen
ter sig
så tämligen
knappt

svarade han mig

Det skulle
enligt detta svar
vara lättare för honom
att sörja för mig
med vad jag behöver
än för mig
att göra mig fri
från det
jag inte behöver



Rummet har ett fönster / HME Media 1997

Rummet har ett fönster

Jag bor i ett rum
det rummet
har ett fönster mot himlen

Genom fönstret
går gryningen och natten
Genom fönstret
ropar stjärnan och vinden

Mitt liv är ljuset
Som jag bär till fönstret
Mitt liv är lågan
i draget mellan rum och rymd

Och någon därute
ser detta rop
tyder mitt tecken


Till samlingsvolymen, Rummet har ett fönster - Dikter i urval, gjordes den 8 november 1997 en inspelning med Eva Norberg, där hon läser de dikter som finns i boken. Det är stor högtid att höra henne själv läsa egna dikter!



PROSA

Små ting och vanliga dagar / SKDB 1957

Rya / Verbum 1970

Hemma hos - - / Pro Veritate 1975

Tre rop / Verbum 1975

Samtidigt - En tankebok / Libris 1988


Eva Norberg "förmedlar på ett nära och personligt sätt funderingar och tankar kring tidlösa frågor och frågor i tiden [...] Hennes texter är ofta lågmälda men alltid lyhörda och finstämda." Så skriver Bokförlaget Libris om Eva Norbergs tankebok Samtidigt.

Ibland anknyter Eva Norberg i sitt författarskap till andra diktare såsom Harry Martinson, Karin Boye och Werner Aspenström. När Stockholms Stadsteater 50-årsjubilerar med Harry Martinsons Aniara, under år 2010, är det intressant att ta del av hur Eva Norberg år 1988 tolkade Aniara:

"Vi har behov av att resa altaren. Är inte det människans kännemärke? Alla våra bekväma stolar i vardagsrummet står vända mot ett håll: den bästa platsen för TV-apparaten, Aniaramiman, vår kontakt med tiden, med vad som händer och sker i världen. Vår avgud, vår härskare och vår lydige tjänare. Som kring ett altare samlas vi i en krets, i någon sorts gemenskap. Men inte med varandra. Ingen ser den andre. Ingen lyssnar på den andre. Och ensamheten står som en kall rymd omkring fåtöljerna. Vi fäller våra persienner och tänder stämningslamporna, medan nyhetsrapporterna 'drar de vanliga telegrammen' till reportagestumparna från krigshärjade, översvämmade, vulkanförstörda andra ställen på andra håll utanför vår krets tills någon kanske lyfter sig ur fåtöljen: Usch nej! Knäpp av det där! Finns det inget i andra kanalen?

I en av Aniaras sånger står det: 'Jag konserverar därför det som passar / allt som har tröstens färg och liknar livet. / Och var gång ångesten i skeppet tassar / och skräck och ängslan pinar våra nerver / serverar jag av Mimans drömkonserver. [...]

Och plötsligt en dag blir det enda programmet som kan kallas verkligt aktuellt en fråga om att värja sig, att leva, att finna mening, närhet, gemenskap. 'Och Mima dog i rymdens Aniara'. Men Ordet, som var från begynnelsen, ska aldrig förgås, om än himmel och jord förgås."

(Ur EVA NORBERG: Samtidigt - En tankebok)



Doft av JUL

hos Eva Norberg
och
Harry Martinson

Vinjett Harry Karlsson


Eva Norberg (1957) och Harry Martinson (1964) mediterar i sina dagböcker över julens dofter.

Eva Norberg

I Små ting och vanliga dagar: ur dagboken, 1957 skriver Eva Norberg om Jullådan: Det luktar jul.

Det är så mycket man plockar fram till julen. Det står nerstuvat i en låda på vinden hela året. Och när man så här års fått kånka ner den och öppnar den igen, luktar det på samma sätt som det luktat ur jullådan ända sedan man var barn. En odefinierbar doft, en blandning av stearin och granbarr, av äpplen och pepparkakor. Allt förgängligt, men doften av det har bitit sig fast i flaggor och änglar och silkespapper och stakarnas nötta trä. Det luktar jul.

Det är också andra dofter, som hör ihop med julen. Särskilt med julottan. Lukten från ett par nya pjäxor, som sitter på för första gången efter den heliga natten. Och fyrasjuelvan, när mor öppnade sin handväska och tog upp psalmboken med bilder i. Och en tredje, odefinierbar också den, därför att man så lite visste. Den hörde samman med timmen före ottan. När man stod där ute i kylan, innan kyrkporten öppnades, och trängde sig in i kön, där det var lite varmare.

Tjärblossen fladdrade och knastrade, andedräkten stod som vit rök. Där fanns doften. Jag återfann den senare i en fullsatt buss i den skrävlande och orerande ordströmmen mellan två överförfriskade män. Jag minns, att jag blev mycket gammal just då.


Harry Martinson

I Dagboken, som förs offentligt under julhelgen 1964, mediterar Harry Martinson över julens innehåll och mening. På Julafton uppehåller han sig i Dagboken vid jultidningarna: "Jultidningarna doftade så gott förr i världen och med förr i världen menar jag 1912. Det var nog inte bara trycksvärtan som på den tiden tycktes vara tillsatt med balsamiska ämnen. Det förefaller också ha varit själva glansämnet i jultidningspapperet, som naturligtvis alltid var kriterat. I varje fall doftade jultidningarna på den tiden så gott att det slog ut det mesta i doftväg och doften spred sig till sagorna som stod i jultidningen. Man läste dem lika mycket med näsan som med ögonen.

Det var naturligtvis prinsessan som doftade bäst, dvs hon var den som fick ta åt sig den mesta äran av doften. Draken kunde självfallet inte förbindas med denna doft av sagokonvalj, men han fick sin släng därav han också, alldeles oförskyllt bara genom att komma i närheten av prinsessan. Han utnyttjade minsann tillfället - den skurken. Så där mellan raderna kunde man, om man lade det inre sagoläsarörat till, riktigt höra hur han väste till prinsessan: Aha, min sköna, så möts vi då, vi väldoftande varelser, vi de av jultidningen och barnen utvalda. Det märks på doften att vi är släkt, huum, i varje fall på långt håll. Följ mig till min borg. Där har jag gräddmos och guld och silver. Hur det hela avlöpte har jag nu glömt, men hur man läste texten den gången, av det finns det ett doftminne kvar.

Ute i världen var det Balkankrigets och Titanics år och det laddade upp sig efter hand till 1914. Men jultidningarna fortsatte att dofta ännu några år till dess att doftminnet av dem blandades med annat och värre, till dess att draken Verklighet fick övertaget och åt upp doftprinsessan. Det doftar ännu om den drakens käft, men prinsessan är borta och riddaren har stupat.

Hur läste då barnet när det fick tag i Verklighetstidningen? För min del var det lika intensivt. Det var ett svalg befäst mellan de två världarna. Men barnets oskuldsfulla äventyrsgrymhet gjorde sig snabbt hemmastadd i alla lägen. För barnets romantiseringsförmåga finns det inga gränser. Vad världen levererar av råvara tillagar alltid barnet på sitt sätt i fantasins kök, oskuldsfullt."



Karin Boye skriver i en vårdikt "- vilar i den tillit, som skapar världen -" och utifrån dennna versrad skapar Eva Norberg en meditation:

"Begreppet trygghet ligger i vår tid inte påträngande nära till hands ens i diktarnas vokabulär annat än som utopi, något att längta efter, att sakna - men inte räkna med längre. Allt som sker omkring oss - och allt, som sker i våra dagar i hela det globala sammanhanget är alldeles nära omkring oss, ända in hemma hos oss tränger det - det talar om att den värld, den tid, de prognoser vi lever i är präglade av ängslan, osäkerhet och trygghet. Man stänger inte igen hemma hos sig om sig och de sina. Det går inte längre."

(Ur EVA NORBERG: Hemma hos - - )


"Werner Aspenström är en mycket lyhörd poet" skriver Eva Norberg och hon förmedlar några egna tankar kring en dikt av honom:

Du är ej död liksom de andra
Se, blott i förväg moder
se blott en aning före mig du går
I nästa ögonblick skall jag säkert skymta
din bruna kofta och ditt vita hår
-
Se blott i förväg
se blott en aning före mig du går

Eva Norberg skriver: "Jag känner själv att jag just passerat varningsmärket 'avsmalnande väg'. Spången är smal under mina fötter och här gäller det balansen. Men efter en viss träning känner man sin spång, vet farorna som lurar vid sidan av den, vet också att den har sitt fäste på andra sidan."

(Ur EVA NORBERG: Samtidigt - En tankebok)



L Y R I K


Evig låga / SKD 1941



Tidig vår / SKD 1943




Kvast / SKD 1945




Vingen / SKDB 1951




Smide / SKDB 1954




Vänta mig, vingar / SKDB 1961




Var rädd om / SKDB 1966




Biktbarn / Libris 1988




Rummet har ett fönster / HME Media 1997




Rummet har ett fönster / HME Publishing 2010

Nyutgåva. Grafisk form: Tobias Hagberg



P R O S A




Små ting och vanliga dagar / SKDB 1957



Rya / Verbum 1970




Hemma hos - - / Pro Veritate 1975




Tre rop / Verbum 1975



Samtidigt - En tankebok / Libris 1988




Avigt och rätt / Småskrift 53-1044-6 Verbum - DA

Det finns inte angivet när Eva Norbergs traktat Avigt och rätt, gavs ut. Läsaren anar något tidlöst i dess tilltal. Det handlar om avigt och rätt i flamskvävning, och detta använder författarinnan som en symbol för livets väv.

"Man arbetar inom ramen. Och hela tiden från avigsidan. Med mönstret, det man tänkt sig, valt ut och vill se som slutresultat, fastsatt med ett litet stift på ramen.
Men medan man arbetar, ser det hela tiden avigt ut, knutigt, med trådändar och fästningar. Vore det inte för mönstret här framför ögonen skulle man inte fortsätta. Man skulle inte tro ett ögonblick, att det man höll på med, skulle bli något konstverk [...]

För många är hela livet så: att arbeta från avigsidan utan att se bilden.

Kanske, när det är färdigt en gång, någon vänder på arbetet i hennes ram och båge och säger: Var det detta hon höll på med? Hur kunde man ana - - - "

Harry Martinson brukar i sin dikt I sommaren, bilden av spindelväv på ett sätt som kunde medfölja som tolkning av omslaget, "runtom-strålig harpa", på Eva Norbergs traktat Avigt och rätt

… mitt i insekters gräskonserter spelar spindeln
på alla väderstreckets strängar
på runtom-strålig harpa.

Olle Svensson, som gärna kom och hälsade på hemma hos vännen och författarkollegan Eva Norberg i Sunnansjö, använder symbolen livets väv när han visar på diktarens uppgift. Han skriver i diktsamlingen Primitiv drömkonst:

Din uppgift är inte att öka
bibliotekens textförråd.
Den är först och främst att söka
sanningens hemlighetsfulla tråd
i livets väv - att följa i dunkla mönster
dess spår av ljus så långt tanken når
och att kanske finna det fönster,
varur ljuset ytterst går.

Rune Lindström använder bilden av spindelväv i Himlaspelet, där han låter Kurbitsmålaren, med penslar i hand och näverkunten på ryggen, tolka det ”han tagit såsom sin uppgift att med pensel och färg utmåla krus på bönders och bergsmäns tapeter: Jag målar Himmelriket över spindelväven”.

Eva Norberg har låtit spindelväv vara bild för traktaten Rätt och avigt. Det är en symbol för livets skörhet, som hon i sin diktning inkännande tolkar och trosvisst målar Himmelriket över.

Hunnen hit

Hunnen hit
ser vandrerskan sig om
Slätar håret grånat
ifrån pannan
löser sina lemmar
lämnar brådskan
i en hög vid vägen
fyller hjärtat
med en fågels sång

Det som varit
- det som verkligt varit -
är bevarat
Någonstans en dag hon vandrar
som på ängar
att återfinna
att glädjas



Dikten Hunnen hit finns som sista dikt i Eva Norbergs sista diktsamling, Rummet har ett fönster - Dikter i urval



Rune Liljenrud