Harry Martinsons Väg i Göteborg

 

HARRY MARTINSON:

Vägen ut och Resor utan mål / Kap Farväl!

Omslagsbilder av Bo Beskow

 

 

Men jag vill bli sjöman och klättra i skeppen, tänker han och fasar för tanken att svindeln i öronsnäckorna möjligen skall kunna binda honom fast i denna by för alltid, fängsla honom till Gadesjö för alla, alla dagar.

En gång kommer jag kanske att falla ändå, tänker han. Faller kanske ner en dag och då är det slut. Det kanske är bestämt så för mej. Men det skall vara på Atlanten. Då gör det mej detsamma, bara det är där. Där ute där bara himmel och hav finnes och ingenting mer. Om det är bestämt så för mej då vill jag åtminstone dit. Jaa.

(Ur HARRY MARTINSON: Vägen ut)

Och nu så här efter många år av färder, då jag skall sluta med sjön och resa hem till det land där min barndoms surrogathem stod på ljungen, då återtändas dessa de yngsta åren i minnet och vindarna gå in över land. Då ville jag söka mig till den väldiga Grinden, bakom vilken känslan lär återfinna sina gamla trogna; men barndomsminnena skorra och var är min grind. Det fanns så många grindar i sockenbarnens värld, och mitt stora Hem är upprivet som en till garn återgången barnstrumpa, och garnet blir linjer kring jorden och trader till Peggy i Bombay och köphusen i Nantes.

(Ur HARRY MARTINSON: Kap Farväl!)

"Som 16-åring får han sin första hyra som obefaren ljungman. I slutet av sommaren tar han sig ut till Klippans varv där han låter sig ros ut till en tremastad skonare, en bakladdare (kanalbåt) vid namn Willy som går till Skottland och Irland.

 

Hans andra båt S/S Gerda är en kanalbåt av utgående typ som får honom att känna på 'Atlantens svinhugg' på väg till Reykjavik över Cork och Holland. Resorna blir allt längre och med passadvindarna färdas han till Syd- och Nordamerika och Indien." (Ur Zenit)

 

Sonja Erfurth skriver i sin bok Harry Martinson och vägen ut: "Seglatsen med Willy, som Martinson mönstrade på den 10 augusti 1920 blev endast omkring två månader. Hamnar i Frankrike, Irland och Skottland anlöptes och i Stockholm mönstrade han av. En månad senare förliste Willy utanför Gotska Sandön.  Martinson har i brev till Ingvar Holm berättat att orsaken till avmönstringen var brist på värmande kläder. Det var fruktansvärd dyrtid och en uppsättning vinterkläder för en vintersegling på Nordsjön hade han inte pengar till."

Här började alltså Harry Martinson "Vägen ut", vid det som idag är Klippans Kulturreservat i Göteborg intill Älvsborgsbron, ett intressant kvarter nära Röda stenen med historiska byggnader från 17- och 1800-talen. Här har Harry Martinson hedrats med en promenadväg "Harry Martinsons Väg" och jag citerar ur Zenit, Kulturtidningen i västs specialnummer år 2004. När jag nu går här frågar jag mig: Vems hand hade Harry Martinson att hålla i, när han kom hit som 16-åring på "Vägen ut" ?

Lilla handen i min hand

Inget skrämmande i berget, mitt barn.
Inget skrämmande i skuggorna omkring oss.
Inget skrämmande i enarna, som hasta efter oss.
Det är bara natten, inget skrämmande.
Lilla handen i min hand.
Det blir så, när det blir natt, barn.  

 

HARRY MARTINSON

Ur Övertalning - Folkskolans läsebeok. Sjunde klassen, 1941 

 

Rune Liljenrud