VINTERSOLSTÅND ~ "Vad gör det att rymden är tröstlös arm / när våren är härligt bebådad?"

Vindersolståndet med årets mörkaste dygn, inträffar i år den 22 december.

Harry Martinson publicerade i Julefrid 1932, s. 1. Nationaltemplarordens jultidning, dikten JULSÄGNEN "Den natten kommer Guds moder" - Inleds av ett kort prosastycke "Stjärnpiggig natt med frostvita landskap". Ill. Einar Norelius.



Samma dikt "Den natten kommer Guds moder", publicerades i Helsingborgs Dagblad den 22.12.1935 s. 14 med titeln "En julsägen". Publiceringen skedde i anslutning till Vindersolståndet.

Harry Martinson är också i denna dikt metaforernas mästare, när han binder samman Julens innehåll med Vindersolståndet.

Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke.

Hon går där och väntar och väntar
där månens tennspöke skiner,
där sjustjärnan klänger på enen
och vinden i granpälsen risslar.
Hon känner så väl detta öde:
att året förfryser och stäkes,
hon vet hur det fryser och sargas
och vet huru såret läkes.
Själv går hon igen som de andra:
gengångarna Döden och Solen,
och framstår för barnsliga själar
i näbbsko och fladdrande kjortel.

Hon slår ock på tänkarnas rutor
och ser ut mot Sirius härdar
och säger: aphelium vänder!
mot ljustider gå edra världar!
sen svinner hon bort.

Så väckte hon tanken på våren
som dödats i höstens tvivel.
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?
Guds moder går havande kring
varhelst tvivlare leva i kölden.

HARRY MARTINSON




VINTERSOLSTÅND
~
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?


Rune Liljenrud