Bengt E. Anderson: Judith och John - breven från Kashgar

Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp

Bengt E. Anderson är journalist och fil dr. med en akademisk avhandling om Harry Martinson
”Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik”.

Bengt E. Anderson svarar denna höst också för Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011 ”Epistlarna till herrarna Bonnier - Om Harry Martinson och Moa Martinson och hanteringen av en kris på 1930-talet”.


Det är en mycket intressant bok som nyligen har kommit från tryckeriet, Kimpese bokförlag om Missionskyrkans Östturkestanmission med Bengt E. Anderson som författare.

Gösta Stenström, som gett ut Bengt E. Andersons Judith och John - breven från Kashgar
på bokförlaget Kimpese, presenterar boken:

~~~~~
Bengt E. Anderson, son till Östturkestanmissionärerna Judith och John Anderson, har, med hjälp av sina föräldrars korrespondens med släktingar, vänner och missionsledning i Sverige från åren 1921-1938 och utifrån egna barndomsminnen, gett en unik bild av muslimmission under några av 1900-tales mest dramatiska omvälvningar i Centralasien med inbördeskrig, där den uiguriska befolkningen revolterade mot det kinesiska styret och missionärerna drabbades av våldsamma antikristna stämningar, som hade sin grund i både uigurers och kinesers misstro mot utlänningar och att missionärerna uppfattades som ”religionstjuvar”.

1938 utvisades de tre sista svenska missionärerna från Östturkestan bland dem Bengts far John. Så gott som alla uiguriska och kinesiska män som tillhörde den kristna missionens församlingar avrättades. Kvinnor och barn deporterades och gick ett okänt öde till mötes.

Bengt lämnades 1938 som 11-åring på Missionärsbarnens hem Drott på Lidingö i samband med att föräldrarna tillsammans med övriga missionärer från Östturkestan startade ett nytt missionsarbete i Indien.

Emellertid reflekterar Bengt inte över mis-sionärsbarnets lott utan försöker i stället förstå vad som drev föräldrarna att arbeta som muslimmissionärer i Östturkestan. ”Nåden att få tjäna”, var det, enligt hans far.
~~~~~

Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp
288 sidor. Rikt illustrerad.

ISSN 1101-6701
ISBN 978-91-979539-0-0

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-158484


Bengt E. Anderson har ett medryckande språk, som gör också hans höglärda doktorsavhandling om Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson lättillgänglig.

Boken "Judith och John – breven från Kashgar" är intresseväckande och omskakande, med fakta och ögonblicksbilder från engagerat arbete för att hjälpa medmänniskor genom evangelisation, skola och sjukvård i Centralasien, under händelserika och omvälvande år 1921-1938 med politiska, religiösa och etniska konflikter.

Människor med stark integritet och helhjärtat ansvarstagande för att se uppgifter i relation till omgivning och omständigheter, liksom de samhällsskeenden som skildras i boken, kan inte lämna någon läsare oberörd. Ögonblicksbilder ur långa och detaljrika brev med glädje och krossat hopp, som Bengts föräldrar Judith och John skrivit och de lägesskildringar som Bengt ger, är oförglömliga. Naturbeskrivningarna i boken är betagande och gjorda med ett språk som påminner om Harry Martinsons.

Detta är en mycket angelägen bok, som inte endast är historiskt intressant utan också aktualiserar viktiga frågeställningar, som berör vår egen tid och nutidsmänniskors existentiella situation.

Bengt E. Anderson har rik livserfarenhet. Under 15 år har han tjänstgjort i London för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Han har varit frilansmedarbetare i Sveriges Radios nyhetsprogram och gjort regelbundna produktioner för Obs Kulturkvarten. Han har varit redaktionschef för Idun och chef för Radio Kronoberg.

Bengt E. Anderson:
Judith och John – breven från Kashgar
En tragisk saga om krossat hopp
~ kan beställas från Kimpese bokförlag,
Karlslundsgatan 10,
521 30 Falköping
e-post: kimpese.bokforlag@tele2.se

Judith och John – breven från Kashgar
aktualiserar för mig Harry Martinsons dikt

DEN LILLA ÖN

Det fanns en liten ö i varje sekel,
en ö av tid med oförgänglig glöd.
Omkring den fanns en ocean av nöd,
av krig och förödmjukelse, förtryck och död.

Och ändå var den ön vår enda räddning.
På den satt före döden Sokrates,
på den satt i ett annat hav en Budda
och på en tredje vid ett kors satt Kristus.

Den lilla ön blev aldrig mycket större.
Det sannas värld har alltid suttit trängt.
Var finns den lilla ön i dag i världen.
Det vet om tusen år de som då leva
om de om tusen år nått lika långt.

HARRY MARTINSON: Vagnen


I tacksamhet

Rune Liljenrud