Harald Gaski, professor i samisk litteratur vid Universitetet i Tromsö, skriver om Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind - Klockrikestipendiater 2013

 

Inghilda Tapio - Klockrikestipendiat 2013

Då var vandringens första morgon -
Då var jorden ett oförklarligt ackord -
Då sjöngo vägarna så glada under skon
och glädjens gåva som vi kände
             var ej ting - men sång,

en jordesång, en rymdesång,     

              en oförklingad sång.  

                                           

 HARRY MARTINSON: UNGT,
 ur NOMAD                                    

*  *  *  *  *  *  * 

 

vid bäcken

prunkar blommorna 

 

vattnet risslar

i rännilar

runt stenarna 

 

flyter fram

virvlar i väg

hur länge skall

det minnas denna plats

 

blommornas bröllopsrum 

 

*

lätta blomdofter sveper

fram

mellan sluttningarna

 

 

*

jag vaknar 

dricker vatten 

börjar gå

sommarnäbbskorna smeker marken

följer stigen

till andra bäckstranden

 

*

skogen väntar

varför denna brådska 

stanna över natten 

 

*

bygg dig en lávvu

du också

som alla andra

inte ens vedklabben kan brinna ensam 

 

*

kom viskar all naturen

här firar örter och gräs bröllop 

 

*

löven vinkar

kom

blommorna nickar

                

INGHILDA TAPIO: ur  II FAL DAN DIHTE / INTE FÖR DET ATT

 

 

Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind

 

Nomadskola

I en intervju som Anna Sunna gjort för Sameradion 12 mars 2012 med Inghilda Tapio, nämns att hon gått i nomadskola. Erfarenheter därifrån finns med i flera av Inghilda Tapios dikter. 
 

jag minns

den kalla bädden

den beska chokladen

ensamheten

jag minns

 

i sjuåringens hjärta

finns såret

 

 

*

lördag

barn som bor nära har åkt hem

tystnad

sitter vid fönstret tittar ut

där går finska bussen norrut

tittar tills den försvinner

jag skulle vilja vara med

jag skulle vilja 

jag vet inte vad 
 

*

man fick gråta tusen tårar

ingen hörde 

tre månader till nästa lov

tre månader till mors famn 
 

*

rullgardinen drogs ner

i kolmörkret

irrade tankarna

 

de större berättade spökhistorier

jag var rädd för

farliga skolhemsspöken 
 

*

våra sängar stod långt från varandra

sova i samma säng fick vi inte

inte ens hålla handen 
 

*

vi kurade ihop oss

låtsades modiga

för att slippa bli hånade av de större 
 

*

hemma

sov vi under samma fäll

trygga i värmen

i kåtan finns árranglöden

och rökhålet

 

árran, eldplats
 

Ur  INTE FÖR DET ATT



        

ÄVEN I FÖRHÄRDADE TIDER

Även i förhärdade tider

är sinnena till för att brukas.

Stäng inte till om dem i klöverdofternas tid.

Följ alltid – om du kan – gräshoppans ropande röst

och det innerligas gärdsmyg. 

Harry Martinson: Ur Georgianska studier, 1954

 

 

Inghilda Tapios diktning påminner många gånger om det som Harry Martinson varnar om, människans ansvar för vår ödesmiljö, ett ofrånkomligt livsansvar och så skulden för det som genom oss människor sker med världen.

 

Ice Floe New & Selected Poems

Ice Floe var ursprungligen en internationell poesitidskrift, som utkom med två volymer per år under 2000-2006. Inghilda Tapio medverkade i Summer 2002.  Sedan år 2010 är tidskriften en årligen utkommande bok med poesi från norra halvklotet. Förlag: University of Alaska Press

I utgåvan Ice Floe New & Selected Poems 2010, en kanadensisk årsbok med poesi från norra halvklotet medverkar Inghilda Tapio med en dikt, i svensk och engelsk version, översättning av Lars Nordström och Ralph Salisbury: för länge länge sen . . .

long, long ago

there ware tarns here

rapids, narrow, channels, inlets

small creeks

now everything is under water

 

long, long ago

there ware cloudberry bogs

campsites by the lakeshore

now everything is under water

 

long, long ago

a protected place

where the reindeer gave birth

 

Bland övriga bidrag i poesiårsboken Ice Floe New & Selected Poems 2010, finns Harry Martinson: Anni (ur NOMAD, 1931) tillsammans med alster av poeter från så skilda länder som Alaska, Kanada, Island, Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Språk: Engelska, 233 s.

för länge länge sen

 

fanns här små sjöar

forsar sund vikar

små bäckar

nu står allt under vatten
 

för länge sen

fanns här hjortronmyrar

kåtor vid sjöstränderna

nu står allt under vatten
 

för länge sen

en fredad plats

där vajorna födde sina kalvar
 

*
en del har fått lämna

sina hus

för dämningen
 

de var på fel plats

överallt i vägen

på sin egen backe också i vägen
 

ingen frågade
 

vill ni
 

*
 

båthustaket har fallit ihop

vedskjulet är föräldralöst

ladugården nästan riven

det morfar och mormor byggde på äldre dar

ruttnar
 

*
på andra sidan insjön är det tyst

ingen syns på Bollodievvá

korna råmar inte längre

potatislanden är borta
 

*
örterna och gräsen

står närmare

gamla skolkåtan

enbusken kikar fram bakom

STENEN
 

björken vid dörröppningen

som om den lyssnar
 

här fanns en gång en upptrampad gård

där man hörde röster
 

*
morfars och mormors kök finns inte mer

i nya köket finns inte tystnaden
 

Ur  INTE FÖR DET ATT
 

Ur Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind 

www.tapioblind.se

Omslutet 

Vi satt på fjädervagnen med de vackersnickrade ekrarna.

Höstkväll på den smala vägen mellan skogsgömda fält.

Månen just uppstigen mellan åkerlapparna

i den gulnade hästhavrens tid.

Den stora tidspiskan var inte uppfunnen.

Framtiden var mera en dunkel och ouppfylld saga än ett mål.

Vi halvdrömde nästan vår färd medan vi for.

Satt tyst mellan Olga och Alma.

Deras schalvärme, deras närvaro i allt som i denna stund var,

mumlade melodiskt en trygghet i skogar begraven,

att där bevaras hos ett sus

alltid hörbart i minnet av den saktgående vagnen.

Evigt minnesvärd den resan

alltid för erinringens kärlek ett outnötbart fynd. 

 

HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker

 

Inghilda Tapio känner kåtans varma gemenskap i sin diktning och hon är tvekande inför det moderna samhällets förändringar och värderingar. I detta påminner hon om Harry Martinsons civilisationskritik.

 

*

hur är det

 

frågade morfar

jag gav honom handen

 

nu var den hans

 

*

mormor syster moster faster

äldre moster

farbrors hustru morbrors hustru

många tog hand om barnen

 

farfar morfar broder äldre farbror

yngre farbror och andra anförvanter

vem var mor

vem var far

det kunde jag inte uppfatta

 

*

det som hörde samman

bändes isär

skiljdes

kränktes 

undan för undan

öppnades andra vägar

de smyger sig mer och mer

mellan oss

 

och kommer gud vete varifrån

de nya sederna       

 

Ur INTE FÖR DET ATT

 

ju mer jag tänker efter

desto mer inser jag

att jag lurats

kanske har jag missförstått med vilja

och därför blivit lätt att leda

dit storsamhället vill

 

*

jag frågar

vem lyssnar

på saivovattnets folk

 

heliga platser

vad är det

inte ens boaššu */

ägnas någon vördnad

 

vem har tid med sådant

 

*/ helig del av kåtan, får inte beträdas

 

*

vi har förlorat allt

säger en röst

vår andlighet

vår livsvisdom

  

*

ovädret talar till mig

bli den du är

byt inte bort ditt liv

låt dig inte luras

hur vädret än är

vilka vindar som än blåser

du är seg

stanna där du är

 

Ur Viidát/Vidd
 

Ulrika Tapio Blind - Klockrikestipendiat 2013





Harald Gaski, professor i samisk litteratur vid Universitetet i Tromsö, skriver i Skriftbilder : samisk litteraturhistorie, lärobok, i serien Gielas gillii mielas millii nr 2, Davvi Girji, under rubriken ”Naturens dufter og historiens bånd” om II FAL DAN DIHTE av Inghilda Tapio:

”Etter tre barnebøker publiserte Inghilda Tapio (f. 1946) sin første diktsamling i 1995, Ii fal dan dihte (Ikke for det). Også i denne boka spiller illustrasjonene på lag med poesien. Det er Inghildas datter, Ulrika Tapio (f.1967), som gir sin tolkning av diktene i fargerike, sammensatte bilder laget med fettstift. Illustrasjonene er selvsagt – som i enhver annen sammenheng der én kunstner illustrerer en annen kunstners arbeid – en første lesers inntrykk av diktenes budskap, men i dette tilfellet blir de til noe enda mer. Ulrika er Inghildas datter, og i så måte blir Ii fal dan dihte et møte mellom en mor og en datter, der dattera får  anledning til å kommentere sin mors beretninger.

   Samlingen inneholder nemlig erindringsdikt som går generasjoner tiklbake, slik at boka totalt sett med både tekst og illustrasjoner blir et dokument over levd samisk liv helt tilbake til minnene om besteforeldrene. Minnene er stort sett harmoniske, og i samspillet mellom tekst og bilde i de lengselfulle (kjærlighets)diktene går illustrasjonene et skritt videre i forhold til teksten. Kvinnefigurene er totalt avkledd, og slik sett mer utleverende enn det tekstene er – i alle fall på overflaten. Diktene er mindre direkte, mer antydende i sitt innhold med naturens dufter og joik som ingredienser. Forfatteren har i noen pasasjer valgt en svært knapp stil, ofte bare med et par ord på hver side, en krevende form fordi så mye avhenger av den rette følelsestyrken og –dybden i uttrykkene. Ellers består boka av en mengde dikt med observasjoner av hvor annerledes det er å være same i dag sammenlignet med tiden da forfatteren vokste opp.”  

~ Professor Harald Gaski framför samma tankar om II FAL DAN DIHTE av Inghilda Tapio under rubriken ”Nye samiske kvinnestemmer”, i tidskriften Café Existens, 1996.

 

Professorn i samisk litteratur och författaren Harald Gaski tilldelades 2006 Gollegiellapriset (Guldspråkpriset), ett nordiskt samiskt språkpris, som delas ut av Samiska parlamentariska rådet.

Professor Harald Gaski har från samiskan till norska tolkat dikter av Inghilda Tapio.

 

 Rune Liljenrud