Hälsning på Samernas Nationaldag den 6 februari 2013: "När nya ögon möta strömmarna / förfriska sig källorna självmant." ~ Ur Harry Martinsons dikt Enkelhetens land / Vandring

Samernas Nationaldag den 6 februari

 

Same same but different  är utgiven av

regeringens nationella informationssatsning

om samer och samisk kultur

 och den kan beställas från

Regeringskansliet  Jordbruksdepartementet

Tel. 08-449 89 50 eller e-post rk@strd.se

Beställningsnummer : Jo 04.003

Beställningsnummer Jo 04.014

Ett övergripande mål med  

Same same but different

är att öka kunskapen om

samer och på sikt även

förebygga och motverka

diskriminering

Simon Marainen, en ung samepoet säger:

Det är kul att dikta, att bara med

några ord ge uttryck för det man

tänker. Då kan man också överlåta

till läsaren att göra sina egna tolkningar.

Tillsammans med tre andra samepoeter

medverkar Simon Marainen i Viidát divttat Sámis

ISBN 978-91-89196-39-1

Podium, Stockholm 2006, 2008, 2012

Viidát divttat Sámis Vidd dikter från Sápmi

Rose-Marie Huuva, Inghilda Tapio

Thomas Marainen, Simon Marainen

 

~ ~ ~

 

I Kap Farväl! 1933 finns Harry Martinsons dikt Enkelhetens land. Dikten finns också publicerad med denna titel i Novellmagasinet Svart och vitt 1932 liksom i Dikter. Barrdoft 1933.

I Templar-Kuriren 1932 finns dikten också med, men heter där Vandring.

I dag på Samernas nationaldag den 6 februari 2013 väljer jag tankar ur Harry Martinsons dikt Enkelhetens land / Vandring som en hyllning till samer och samisk kultur:

Vi gingo bort en dag mot enkelhetens land

den enda prakt där finns är blommans kön.

Med plågsamt vrimmel sjöngo våra rön

sin längtanssång till enkelhetens land.

Det landet har ej mångfaldsskog men blott ett enda träd

 - på naken hed står nakna väggars rum. -

Där pladdras aldrig tomma ord - väsentligt är dess liv:

där växer Gud uppå en stängel - stum.

Trots såren

reser sig kring all världen

den unge spanaren, den unge byggaren, den

                                        unge sångaren.

Mycket äger han att lära,

väsentligare äger han att leva.

När nya ögon möta strömmarna

förfriska sig källorna självmant.

Röd böljar kärleken åter och åter

medan all tung mättnad lutar mot död.

 HARRY MARTINSON
                                  

Samernas Nationaldag 6 februari firas till minne av det första samiska landsmötet, som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Detta var första gången samerna samlades till ett gemensamt landsmöte oberoende av nationalstaternas gränser.

På den nordiska samekonferensen i Åre 1986 togs många viktiga beslut för det samiska folket: Nationaldag 6 februari, Egen flagga - Samiska flaggan godkändes 15 augusti, som blev flaggdag - och Nationalsång, Sámi soga lávlla, Samefolkets sång, utsågs till den officiella Nationalsången, gemensam för alla samer. Texten till sången är skriven av sjösamen Isak Saba och hans födelsedag 15 november, är samisk flaggdag. Nationalsången har tonsatts av Arne Sörlie.

Sámi soga lávlla

 

Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta:
Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,
sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter,
fjällens toppar höja sig mot själva himlen,
bäckar brusa, skogar susa,
tvärbrant stupa stålgrå uddar
strävande mot stormigt hav.

Inledningsstrofen till Den samiska Nationalsången har ett anslag av natur, som kunde vara från Harry Martinson. Det förstärks genom kompositionen i Den samiska flaggan, formgiven av Astrid Båhl från Skibotn, Norge.

Sameflaggans färger och symboler:

Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten med ”duskelua”, som Inghilda Tapios bok Johan koncentrerar på: ”Mor, hvor er lua mi? Duskelua eller ingen lue i det hele tatt”. De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement för samerna - liksom för oss alla.

Grön: Växter/natur – landet /Sápmi/ som är livsavgörande för samernas överlevnad
Blå: Vattnet som är ett livselixir
Röd: Elden – står för värme och kärlek
Gul: Solen som står för långsiktigt liv

Ringen: Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet, som binder ihop de fyra elementen, omsluter tillvaron, människans liv från vaggan till graven och in i evigheten.

Jojken
Den lapska sången kallas jojkning. Det är en konst att minnas andra människor. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg. Och dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen. Nu ska den samiska jojken bevaras som världsarv och finnas på listan över FN-organisationen Unescos världsarv.

 ~ ~ ~

Sámi soga lávlla
Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta: Fjäll bak fjäll i fjärran blåna, sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter, fjällens toppar höja sig mot själva himlen, bäckar brusa, skogar susa, tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.

Frosten härjar här om vintern, yrsnön vräks av vilda vindar, ändock älskar sameätten denna jord av allt sitt hjärta: Månens ljus en färdman fägnar, flygga norrskensflammor fladdra, klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren, ut på insjön, över slätten, slamrar släden vägen fram.

Och när sommarns sol förgyller skogen, havet, havets stränder, guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor, gullhamn får var vattenfågel, strömmarna som silver glittra, åror blänka, stakar blixtra, under sång ses männen styra utför eda, fors och fall.

Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.

Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!

Väggkalender 2013 med konst av Ulrika Tapio Blind

Klockrikestipendiet 2013 tilldelas Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind, Karesuando

Det är två samiska skildrare av liv, natur och en hotad kultur som tilldelas årets Klockrikestipendium till Harry Martinsons minne. Författaren Inghilda Tapio och konstnären Ulrika Tapio Blind, båda Karesuando, får tillsammans stipendiet. Offentliggörandet skedde den 26 januari, i samband med Harry Martinson-sällskapets årliga vintersammanträde i Göteborg.

Diktsamlingen av Inghilda Tapio (text) och Ulrika Tapio Blind (bilder) Ii fal dan dihte, 1995 som översatts till svenska 2001, med titeln
Inte för det att,  har tilldelats Samerådets litteraturpris

 

De båda samiska konstnärerna är mor och dotter. Inghilda Tapio, författare, poet och översättare “för att hon som nomad mellan generationers hotade kulturer, i sparsam stil och med stark känsla för språkvalörer och symboler, varsamt tolkar vördnaden för liv och natur genom ett ansvarsfullt fasthållande vid ursprunglighet i sökandet efter identitet i det moderna samhället.” Ulrika Tapio Blind, konstnär och designer, “vars konst bildar syntes med Inghilda Tapios diktning, så att text och bild berikar varandra och skapar samklang” (citaten ur juryns motiveringar). Prissumman är totalt på 20 000 kronor och Klockrikestipendiet kommer i år att delas ut i Stockholm den 4 maj.

Inghilda Tapio och Ulrika Tapio Blind kommer alltså att erhålla 10 000 kronor vardera och dessutom var sitt stipendiediplom samt Harry Martinson-sällskapets utgåva av Vägen till Klockrike med efterord av Kristin Olsoni, hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet.

Rune Liljenrud