Samernas nationaldag den 6 februari 2014

 

Stigen ligger tyst och överklädes.
Där går ingen sedan sista röken steg
och allt som sörjes har gått bort där ingen längre sörjer.
Den djupaste sorgen vet bara mullen om,
sorgen över saknaden som upphörde,
sorgen över saknadens egen undergång.

HARRY MARTINSON: Ur De tusen dikternas bok

Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne för år 2013  tilldelades  INGHILDA TAPIO

 författare, poet och översättare, Karesuando

"för att hon som nomad mellan generationers hotade kulturer, i sparsam stil och med stark känsla för språkvalörer och symboler, ömsint tolkar vördnaden för liv och natur genom ett ansvarsfullt fasthållande vid ursprunglighet i sökandet efter identitet i det moderna samhället"

Bokomslag av Klockrikestipendiat
ULRIKA TAPIO BLIND
 konstnär och designer, Karesuando

vars konst bildar syntes med Inghilda Tapios diktning,
 så att text och bild berikar varandra och skapar samklang

INGHILDA TAPIO, KARESUANDO

 skriver i diktsamlingen

INTE FÖR DET ATT

för länge länge sen

fanns här små sjöar

forsar sund vikar

små bäckar

nu står allt under vatten 

för länge sen

fanns här hjortronmyrar

kåtor vid sjöstränderna

nu står allt under vatten 

för länge sen

en fredad plats

där vajorna födde sina kalvar

*

en del har fått lämna

sina hus

för dämningen 

de var på fel plats

överallt i vägen

på sin egen backe också i vägen 

ingen frågade 

vill ni 

*

båthustaket har fallit ihop

vedskjulet är föräldralöst

ladugården nästan riven

det morfar och mormor byggde på äldre dar

ruttnar 

*

på andra sidan insjön är det tyst

ingen syns på Bollodievvá

korna råmar inte längre

potatislanden är borta 

*

örterna och gräsen

står närmare

gamla skolkåtan

enbusken kikar fram bakom

STENEN 

björken vid dörröppningen

som om den lyssnar 

här fanns en gång en upptrampad gård

där man hörde röster 

*

morfars och mormors kök finns inte mer

i nya köket finns inte tystnaden

 

INGHILDA TAPIO: Ur  INTE FÖR DET ATT

                                  

Samernas Nationaldag 6 februari firas till minne av det första samiska landsmötet, som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Detta var första gången samerna samlades till ett gemensamt landsmöte oberoende av nationalstaternas gränser.

På den nordiska samekonferensen i Åre 1986 togs många viktiga beslut för det samiska folket: Nationaldag 6 februari, Egen flagga - Samiska flaggan godkändes 15 augusti, som blev flaggdag - och Nationalsång, Sámi soga lávlla, Samefolkets sång, utsågs till den officiella Nationalsången, gemensam för alla samer. Texten till sången är skriven av sjösamen Isak Saba och hans födelsedag 15 november, är samisk flaggdag. Nationalsången har tonsatts av Arne Sörlie.

Sámi soga lávlla

 

Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta:
Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,
sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter,
fjällens toppar höja sig mot själva himlen,
bäckar brusa, skogar susa,
tvärbrant stupa stålgrå uddar
strävande mot stormigt hav.

Inledningsstrofen till Den samiska Nationalsången har ett anslag av natur, som kunde vara från Harry Martinson. Det förstärks genom kompositionen i Den samiska flaggan, formgiven av Astrid Båhl från Skibotn, Norge.

Sameflaggans färger och symboler:

Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten med ”duskelua”, som Inghilda Tapios bok Johan koncentrerar på: ”Mor, hvor er lua mi? Duskelua eller ingen lue i det hele tatt”. De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement för samerna - liksom för oss alla.

Grön: Växter/natur – landet /Sápmi/ som är livsavgörande för samernas överlevnad
Blå: Vattnet som är ett livselixir
Röd: Elden – står för värme och kärlek
Gul: Solen som står för långsiktigt liv

Ringen: Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet, som binder ihop de fyra elementen, omsluter tillvaron, människans liv från vaggan till graven och in i evigheten.

Rune Liljenrud