Röllekorna - Skolherbariernas Achillea millefolium
Cyklat på
banvallen där de smalspåriga vagnarna på järnvägen Limmared ̶ Falkenberg en
gång rullade. Hösten börjar nu ta över på allvar. En bitande ostlig vind har
fått mig att ta på stickad mössa och vantar.
Det panorama av
prunkande växter som sommartid pryder banvallens renar har nu tunnats ut
betydligt, men en och annan modig backblåklocka vajar tappert i den kyliga
vinden. Och röllekorna ̶ skolherbariernas Achillea millefolium ̶ tycks
fortfarande trivas i det delvis vissnade gräset tillsammans med flockfibbla och
åkervädd.
Fågelsång och
insektssurr har tystnat för länge sen. Det hörs bara en tjattrande koltrast ̶
vår nyutnämnda nationalfågel ̶ som flyr bort under svajande grangrenar.
Men björkarna
fäller sina gulgröna löv som blir allt fler och som dansar en yster mazurka i
den bistra ostanvinden. Kvar finns de svarta grenarna som Harry Martinson
liknar vid locktänger:
Den sköna björken
krusar sina gula lockar
med höstens
svarta gren,
men tången
kallnar.
Vinden slitsar
hinnlikt tunna remsor
ut flagnat
näversiden.
Det blåser
hårdare.
Hon böjes av och
an.
Den sköna hinner
aldrig bli i ordning.
HARRY MARTINSON: Lövfällning ur
Cikada, 1953
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar