Bengt och Ing-Marie Bejmar betyder väldigt mycket för väldigt många som besöker Författarmuséet i Jämshög. Ibland händer där något av särskilt intresse.
Så var det när Monica Carlson från Chicago skänkte sin POESIBOK som gåva till Författarmuséet och berättade om dess rika innehåll.
Så var det när Monica Carlson från Chicago skänkte sin POESIBOK som gåva till Författarmuséet och berättade om dess rika innehåll.
Poesiböcker var vanliga på 1950-talet och det var nog särskilt flickor som hade detta intresse. Gunilla Aldén samlade bl.a på poesiböcker, och avsikten är att visa dessa i en utställning under den Litteratur- och Berättarfestival som äger rum i Blekinge 6 -13 mars 2016. På festivalens sista dag den 13 mars ordnar Harry Martinson-sällskapet för femte gången en "Nebbeboda Akademi" i "Harrys skola" i Nebbeboda med temat "Ord som fängslar".
Ord i en POESIBOK fängslade när de en gång skrevs och gör det också långt efteråt. Monica Carlsons POESIBOK, som står att läsa om i Doris Nr 25/2014 och som nu finns på Författarmuséet i Jämshög, innehåller bl.a en dikt, som Harry Martinson egenhändigt har skrivit däri år 1952 och även på sitt typiska sätt har prytt med en blomteckning, fina violer.
Jag skriver och ritar
en rad av violoch önskar Dig
himmelsblå lycka och sol.
Alla år som förgår
alla dagar som komma,
må de lysa kring Dig,
må de blomma.
Harry Martinson
Monica Carlson var omkring 10 år gammal när Harry Martinson skrev dikten i hennes POESIBOK och hon fick av honom dessutom tre små keramikfigurer, föreställande "De tre vise männen". Dikten och keramikfigurerna har följt Monica Carlson hela livet hittills, men nu har hon skänkt detta till Författarmuséet i Jämshög med en tidningsartikel, som ger en levande bild av omständigheterna omkring detta märkliga minne i en POESIBOK.
På den angivna adressen finns Monica Carlsons text om Harry Martinsons dikt i hennes POESIBOK, och artikeln som funnits införd i tidningen SWEA Bladet.
Besökare på Författarmuséet i Jämshög får av Bengt och Ing-Marie Bejmar god information om detta.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar