Birger Sjöberg och Harry Martinson om bilen, driftens bilder och människans situation

Emin Tengström, f.d. professor i humanekologi frågar i sin bok Bilen och människan (2009) om det finns något tekniskt föremål som påverkat människan och hennes vardag så drastiskt som just bilen och bilismen. Han ger en mycket underhållande genomgång av vad som skrivits om bilen och människan i svensk prosa och poesi. 

I dikten "Bilfärd" ur Fridas tredje bok ger Birger Sjöberg i poetisk form en livfull skildring, med dräpande sarkasmer, av en tidig bilfärd. 

Fridas blus är utav tyll med klara
blommor, som se ut som rosor mest.
[...]
Rak chauffören sitter frammanför.
hornet pruttar ljuvt vid stark odör
av bensinens rör, så klar och blå,
lik de runda juniskyar små.
[...]
Frida ler så kungligt, nådigt lätt
som en gång Marie Antoninette.

Eva Hættner Aurelius, professor i litteraturvetenskap i Lund, beskriver i sin bok Vägen till kriser och kransar (2010) Parodins grepp och driftens bilder hos Birger Sjöberg.    

Harry Martinson kommenterar i Birger Sjöberg-sällskapets första publicerade volym 1962 en annan bildikt av Birger Sjöberg "Avresa" ur Kriser och kransar och relaterar till sin diktsamling Vagnen.

Kör försiktigt, herr chaufför!
[...]
Afton, bliv lång! Ännu ett fång
knoppar må brista i värmen.
Dansande låda, med gungning och skalv,
tack för oss båda! Vi dväljas i valv,
skinande valv, där man lyran rör,
där glädje och skönhet oss hägnar...

BIRGER SJÖBERG: Avresa 
Ur Kriser och kransar


Harry Martinson kommenterar dikten "Avresa" i en intervju för Birger Sjöberg Sällskapet och säger om dessa rader i dikten "Ja där har vi en vision av död, och begravningen och det är egentligen begravningkransarnas blommor. [...] Det associerar också på ett märkvärdigt sätt till dikten "Till förruttnelsen" utav Stagnelius på något sätt, som jag tycker är igenkännligt".

Harry Martinson fortsätter sin diktanalys av "Avresa":

"Det är påfallande , hur fantastiskt lite bildikter det finns i litteraturen, överhuvudtaget. Det är så påfallande, att det känts som en skriande brist hos mig. Därför skrev jag om Vagnen. Det är så att ingen har liksom vågat kritisera företeelsen motorism. [...] Man kan påminna sig ytterst få, och det är därför som en sån dikt som "Avresa", talar så mycket starkare om Birger Sjöbergs vilja att tränga in i vad som för närvarande, för tillfället ä r, när han skriver. Han vill borra i verklighetens mitt och använda vad han finner som en direkt symbol för totaliteten, det är kosmos alltså, alldeles enligt min mening det absolut riktigaste sättet att skriva, för lyckas man med det, då har man i alla fall rört vid livets hjärta, medan det verkligen klappar [...] Det är världshjärtat [...] Men just därför att han grep så direkt in i den verklighet som han kände, så tog han till det som var nära till hands, det var bilen. Och när jag själv skrev Vagnen, gjorde den där cykeln, så var det i medveten strävan att gripa till det som fanns, passade det inte herrarna som skrev om lyrik, så mycket värre för herrarna, men så mycket sannare i förhållande till verkligheten."

Birger Sjöberg skulle den 6 december 1970 ha fyllt 85 år och i Vänersborg celebrerades dagen av Birger Sjöberg-sällskapet med en högtidlighet, där höjdpunkten var när Birger Sjöberg-priset överlämnades till Harry Martinson "såsom erkänsla för hans djupt originella insats som språkförnyare i svensk dikt". Harry Martinson höll ett lysande tacktal och nämnde bl.a. detta:

"Jag vill framhålla, att Birger Sjöberg är en diktare, som vi har ofantligt mycket att lära av. I vår tid som alltmer tenderar att polariseras, dvs. tenderar att flytta dialogen ut i yttervärlden, partier emellan, olika samhällsklasser emellan och låta dem tala mot varandra, supermakter som talar mot varandra. Överallt sker denna ensidiga dialog, där den ena repliken, oändligt lång, först talar ut och tömmer ut sig på allt den vill av kraft och hot och elände. Sedan svarar den andre med samma medel och samma maktspråk bakom. I stället borde vi lära av Birger Sjöberg att förflytta den mänskliga dialogen in i den enskilda människan, att utföra den skapelseprocess, som en sådan inre dialog betyder, och därmed hjälpa till att pacificera världen, därmed hjälpa till att få världen att inse människans situation, som alltid är och förblir den enskilda människans situation. Försummar man den enskilda människans situation, hennes upplevevlse av världen, då försummar man också i längden alla människors situation."

Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap i Uppsala ger i sin bok Skrivaredans (1999) en uttömmandel biografi över Birger Sjöberg. Vi får följa Birger Sjöberg alltifrån livet "I den lilla tysta staden Vänersborg" till hans död i Växjö den 30 april 1929.

~ Till Växjö förläggs Harry Martinson-sällskapets årshögtid den 5-7 maj 2017.

Rune Liljenrud