Dör sjömansvisan ut?

 

 

I Harry Martinson-sällskapets årsbok 1992 ”Hav och Resor” med lyrik och prosa ur tidningar och tidskrifter av Harry Martinson, i urval och med kommentarer av Stefan Sandelin, finns bl.a. artikeln ”Dör sjömansvisan ut?” (ST 15 juli 1928) – en text som bör läsas närmast som en kommentar till Martinsons egna dikter i denna genre.  Den avslutande meningen i texten väcker särskilt intresse: ”Kanske skall någon med saknad minnas de gamla sångerna, även långt sedan den sista chanteen förklingat över världshaven.”  

Harry Martinson-sällskapets årsbok 2013 utgörs av en CD-skiva ”Vägen ut” av Martin Bagge och Trio Isagel, med nya tonsättningar av Harry Martinsons verk. CD-årsboken med 50-sidigt texthäfte får oss att ”med saknad minnas de gamla sångerna”. Harry Martinson sjunger själv ”BÖLJERNA DE BLÅ” i en inspelning från Sveriges Radio (1.1.1957).

 

Texthäftets fina omslagsbild med ett foto av Harry Martinson söker efter sin skapare: ”BOOKLET COVER – Unknown photographer (previously unpublished) ©Johnny Karlsson

CD-skivan ”Vägen ut” och det välmatade texthäftet vill enligt Martin Bagge ”bjuda in läsare och lyssnare att möta Harry Martinson på nytt sätt”. TACK, detta bör alla kunna finna högtid i. Inte minst sjömansvisorna ”Vår i stapelstaden” och ”Gamle Tommy”, som båda är hämtade ur Harry Martinson-sällskapets årsbok 1992 ”Hav och Resor”, är glädjande att åter få höra.

Den 31 augusti 1966 lämnade jag Göteborg med M/S VIKINGLAND och drog i storm med väl 25 sekundmeter genom Biscayabukten. Fartyget angjorde bl.a. Piraeus i Grekland och Asdod/Haifa i Israel. Ombord fanns Handelsflottans Välfärdsråds boklådor med bl.a. Harry Martinsons sjöböcker, som diskuterades i mässarna och det sjöngs, sjömansvisor. Under ganska långa hamnuppehåll gavs tillfällen till besök i lokaler, dit sjömän gärna sökte sig, och det sjöngs också där, sjömansvisor.

Den 14 december 1966 angjorde jag Göteborg med M/S TAVASTLAND efter seglats i tjock dimma och även i rykande snöstorm. I Mersin i Turkiet hände ombord en kamrats tragiska död och havets stora allvar gjorde sig starkt påmint inför den stundande julen. Harry Martinsons dikt ”Sjömansänka” ur Cikada, som nu finns med på CD-skivan ”Vägen ut” väcker minnen åter.

 

Går du till kistan för det som har varit…

 

Tiderna gnaga på evighetsblomman,

minnena mista sin smak av tröst.

Ut på de hedar där minnena samlats

möter den spelande syrsan sin höst.

Sången om tron på det oförstörbara…

 

Dör sjömansvisan ut?  Vi behöver den!

Havet är aldrig riskfritt!

 

Rune Liljenrud