Skönast ibland de sköna glimtar syns dock skymten
av Karelen.
Harry Martinson
Författare, krigsfrivillig i Finland 1940.
Nobelpristagare i litteratur 1974.
Ur "Sång om Karelen". Sång nr 72 i Aniara, 1956.
President Ronald Reagans och Vita husets erkännande av Raoul Wallenberg framgår av ett tal som presidenten höll 5 oktober 1981 vid en ceremoni i Vita huset:
"Svensken Raoul Wallenberg räddade nästan hundra tusen judiska män, kvinnor och barn", sade Reagan. "Det han gjorde, det han uträttade, var av bibliska proportioner. Var han än är brinner hans mänsklighet som en fackla. Sir Winston Churchill, en annan stark och modig man, är den enda person förutom honom som tilldelats hedersmedborgarskap i USA."
"Svensken Raoul Wallenberg räddade nästan hundra tusen judiska män, kvinnor och barn", sade Reagan. "Det han gjorde, det han uträttade, var av bibliska proportioner. Var han än är brinner hans mänsklighet som en fackla. Sir Winston Churchill, en annan stark och modig man, är den enda person förutom honom som tilldelats hedersmedborgarskap i USA."
Regeringen har beslutat att i Sverige och internationellt uppmärksamma att Raoul Wallenberg 2012 skulle ha blivit 100 år, genom att hedra hans minne med olika evenemang och aktiviteter. Av denna anledning föreläser i år författaren och forskaren Lars Brink om Raoul Wallenberg och han talade 8 november på Alvesta Bibliotek.
Lars Brink illustrerar sin föreläsning med bilder ur Raoul Wallenbergs liv och från boken När hoten var starka, som delvis har unika bilder.
Ett citat ur Harry Martinsons Aniara inleder alltså boken När hoten var starka och i en avdelning Stämningsläget skriver Lars Brink om Freds- och kvinnorörelsen och ägnar flera sidor åt Harry Martinson som krigsfrivillig i Finland 1940 och hans roman Verklighet till döds. Harry Martinsons stridsparkamrat var Eyvind Johnson. I det stämningsläge som rådde när Finska vinterkriget började den 30 november 1939 anmälde sig omkring 12.000 svenskar för krigstjänst i Finland.
Olof Lagercrantz' antinazism blev till konkret insats för att hjälpa lyrikern Nelly Sachs att fly från Tyskland till Sverige 1940. Hon tilldelades Nobelpris i litteratur 1966 "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gipande styrka tolkar Israels öde."
Nelly Sachs fick dela 1966 års Nobelpris i litteratur med den judiske författaren Shmuel Yosef Agnon, som tidigt återvänt till Palestina från förskingringen. Motiveringen för Nobelpris till Agnon är "för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv."
I en fotnot till kapitlet Stämningsläget skriver Lars Brink om valet ur Aniara som inledning till sin bok När hoten var starka:
"Utan att här diskutera litteraturvetenskapliga tolkningar vill jag dock hävda att sång nr 72 i Aniara, Sång om Karelen, som tycks bära en romantisk air, mycket väl kan grunda sig i Harry Martinsons kärlek till Finland. Martinson har ofta motiverat sitt krigsdeltagande i Vinterkriget som en kamp mot den tekniska utvecklingens baksida, symboliserad av det dåvarande Sovjetväldets förkärlek för storslagna tekniska lösningar som skäl för människans befrielse. Han hade kunnat välja vilket annat motiv som hest på jorden, men valde Karelen som symbol för det jungfruliga. Vad jag vet har Martinson själv inte avslöjat varför han valde Karelen."
Harry Martinsons roman Verklighet till döds aktualiseras och fördjupas genom Lars Brinks bok
När hoten var starka.
I en fotnot till kapitlet Stämningsläget nämner Lars Brink att Göran Schildt, finländsk författare och kulturprofil, i sin självbiografi Tvivlets gåva (2000) diskuterar det slående i att just "självständigt tänkande och kulturellt meriterade personer som Harry Martinson och Olof Lagercrantz" hade värvat sig till SFK, Svenska Frivilligkåren.
Lars Brinks bok När hoten var starka, som på titelsidan inleds med ovanstående citat ur Harry Martinsons Aniara, är författarens uppsats för filosofie licentiatexamen i etnologi vid Göteborgs universitet och utgör samtidigt en delrapport från forskningsprojektet När hoten var starka.Lars Brink illustrerar sin föreläsning med bilder ur Raoul Wallenbergs liv och från boken När hoten var starka, som delvis har unika bilder.
Ett citat ur Harry Martinsons Aniara inleder alltså boken När hoten var starka och i en avdelning Stämningsläget skriver Lars Brink om Freds- och kvinnorörelsen och ägnar flera sidor åt Harry Martinson som krigsfrivillig i Finland 1940 och hans roman Verklighet till döds. Harry Martinsons stridsparkamrat var Eyvind Johnson. I det stämningsläge som rådde när Finska vinterkriget började den 30 november 1939 anmälde sig omkring 12.000 svenskar för krigstjänst i Finland.
Olof Lagercrantz' antinazism blev till konkret insats för att hjälpa lyrikern Nelly Sachs att fly från Tyskland till Sverige 1940. Hon tilldelades Nobelpris i litteratur 1966 "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gipande styrka tolkar Israels öde."
Nelly Sachs fick dela 1966 års Nobelpris i litteratur med den judiske författaren Shmuel Yosef Agnon, som tidigt återvänt till Palestina från förskingringen. Motiveringen för Nobelpris till Agnon är "för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv."
I en fotnot till kapitlet Stämningsläget skriver Lars Brink om valet ur Aniara som inledning till sin bok När hoten var starka:
"Utan att här diskutera litteraturvetenskapliga tolkningar vill jag dock hävda att sång nr 72 i Aniara, Sång om Karelen, som tycks bära en romantisk air, mycket väl kan grunda sig i Harry Martinsons kärlek till Finland. Martinson har ofta motiverat sitt krigsdeltagande i Vinterkriget som en kamp mot den tekniska utvecklingens baksida, symboliserad av det dåvarande Sovjetväldets förkärlek för storslagna tekniska lösningar som skäl för människans befrielse. Han hade kunnat välja vilket annat motiv som hest på jorden, men valde Karelen som symbol för det jungfruliga. Vad jag vet har Martinson själv inte avslöjat varför han valde Karelen."
Harry Martinsons roman Verklighet till döds aktualiseras och fördjupas genom Lars Brinks bok
När hoten var starka.
I en fotnot till kapitlet Stämningsläget nämner Lars Brink att Göran Schildt, finländsk författare och kulturprofil, i sin självbiografi Tvivlets gåva (2000) diskuterar det slående i att just "självständigt tänkande och kulturellt meriterade personer som Harry Martinson och Olof Lagercrantz" hade värvat sig till SFK, Svenska Frivilligkåren.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar