Lappväsendets härbärge
för luffare och forbönder
I BMF 1955, nr 3 ~ organ för Svenska bokhandelsmedhjälpareföreningen ~
berättar Harry Martinson om sina vandringar på Vägen till Klockrike och vi får veta att i hans skildringar finns autentisk bakgrund, som t.ex Lappväsendets härbärge.
berättar Harry Martinson om sina vandringar på Vägen till Klockrike och vi får veta att i hans skildringar finns autentisk bakgrund, som t.ex Lappväsendets härbärge.
Harry Martinson skriver, att Bolle förnordligades med åren. Från långt i norr matades aldrig Berget. Poliserna - de om några visste värre bovar än luffare. Klädd i en omgjord poliskappa och ett par varma polisbyxor som han fått av kommissarien i Umeå, gick Bolle på senvintern umastråket till Mo i Rana. Det var vintervägarna genom Stensele i Västerbotten och Tärna. På Storumans is och Överumans is. Ödslig var den långa allén av utställd enbusk och grankvist mil efter mil över isen till Umbugta i Norge.
Där låg Lappväsendets härbärge, för luffare och forbönder lika, tjugo öre per bädd. Tre vintrar under sin långa luffartid kom han dessa vägar och trots att tiderna förändrades på annat håll och krig och svåra dyrtider kom, var priset för en plats på en liggbrits alltid lika på Lappväsendets härbärge. Det höll sig till tjugo öre så länge han levde.
Harry Martinson skriver i BMF:
"Man måste inspireras av en verklighetsgrund. Varje sak som står i Klockrike har en autentisk bakgrund, någon som jag har mött, eller t. ex. någon plats som jag har varit på. Jag kan ta ett exempel:
Det står på ett ställe om Bolle som färdades på Storumans is och sedan på Överumans is och hur han kommer till ett härbärge vid norska gränsen. Det var en sak som jag själv hade upplevt, en detalj som kunde tas in som den var."
Stig Anderback, Hembygdsföreningen GRATIAN inom Storumans kommun i Västerbottens län, sänder vänliga Lappmarkshälsningar och nämner att på norska sidan i Umbukta, som ligger längs E12, ca 3,5 mil från Mo i Rana och 3 km från gränsen mot Sverige, finns Umbuktagården, som är det ursprungliga härbärget. Gården är nu restaurerad men mycket av det gamla är bevarat. Det var nog där som Harry Martinson tog in, menar Stig Anderback och påtalar samtidigt, att avgiften där lär ha ökat!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar