Kulturkväll i Fornebodastugan Harry Martinsons födelsedag den 6 maj

Fornebodastugan vid Kyrkhult är ett av Blekinges byggnadsminnen, som år 1995 byggnadsminnesförklarades. Länsstyrelsen i Blekinge län har i december 2015 utgivit en vägvisare till Blekinges byggnadsminnen, med Ingemar Lönnbom/Lönnbom media som redaktör och huvudfotograf, samt ytterligare några fotografer. Denna värdefulla publikation med 146 sidor, fick alla deltagare som gåva i samband med Harry Martinson-sällskapets vårfest i Fornebodastugan på Harry Martinsons 112-årsdag den 6 maj 2016.

Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt läste ur Harry Martinsons Vägen ut om Söndagsutflykt till Konungshults brunnsort = Kyrkhult med Tulseboda brunn. Herr Eskilsson (Elof Nilsson) på Ekevik bjöd på detta avbrott med fjädervagn i slutet av maj, två skjutsar och vagnarna hade de lövat med vårens fina grönska. Åke Widfeldt menade att kanske detta var den lyckligaste dagen i Martins barndom, då han lyfts ur den annars så gråa vardagen. 

Färden till Kungshult

O, vår färd under himmelens valv

i barndomens limonadsöndag:

vår väg genom grönska och sommar på lövade vagnen Teodor.

Livets fröjder låg däri så sant som

en gren kan visa prov på all världslindens löv.

[...]

HARRY MARTINSON: Ur Nomad

Johnny Karlsson känner väl Fornebodastugan

Här bodde en tid tidigare ordföranden i 

Harry Martinson-sällskapet

Ingegerd Bodner Granberg 

Elisabeth Jonsson arbetar i den stiftelse

som äger Fornebodastugan och informerar

om stora planer hos Fornebodastiftelsen

Konstnär Annika Ekdahl, kyrkhult

berättar om sitt konstnärskap och om 

sin fascinerande gobelängtillverkning

Definitely Gold

Annika Ekdahl och Marianne Westholm

Majvor Alvemalm vid dignande matbord

Hans Jonsson har lagat det mesta av den 

utomordentligt välsmakande maten

Bland kulturkvällens gäster fanns

Klockrikestipendiaten år 2015

Chen Maiping

 陳邁平

Han har just blivit klar med sin

översättning till kinesiska av

Harry Martinsons Nässlorna blomma

Rune Liljenrud

Harry Martinson 112 år 6 maj 2016. Födelsedagen högtidlighålls av Harry Martinson-sällskapet

I samband med Harry Martinson-sällskapets årshögtid, som alltid är förlagd till helgen närmast Harry Martinsons födelsedag den 6 maj, har styrelsen ett sammanträde och i år sammanföll detta med födelsedagen.

Ordföranden Åke Widfeldt läste, sin goda vana trogen vid styrelsemöte, en Harry Martinson-text som hyllning. 

Detta styrelsemöte skulle bli det sista med Åke Widfeldt som ordförande, eftersom han avböjt omval, efter mycket väl fullgjorda tio år som ordförande i Harry Martinson-sällskapet. Varmt tacksamma ord uttalades till honom och Lena Havland-Erlandson överlämnade blomma för fred till honom och apostroferade därmed hans engagemang i fredsfrågor, varmt inspirerad av Harry Martinson. Vidare avtackning och hyllning av avgående ordförande Åke Widfeldt skulle ske i Harry Martinson-sällskapets årsmöte. 

Ing-Mari och Bengt Bejmar, Harry Martinson-sällskapets hedersmedlemmar, svarade som vanligt för varmt välkomnande värdskap och god förtäring i Jämshög Författarmuseum. 

Varmt tack än en gång för Ert goda arbete!

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: Människor som kan höra / hur aftontystnaden / blir ännu djupare / när den sänker sig ner / och talar till daggen / sådana mänskor är poeter. / De bör anställas som gräslyssnare / i diktens gårdar.

Lena Peterson Engseth 

svarar för Månadens Martinson, maj 2016
 "En hopkurad grön väntan"

Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets (2016)
av Lena Peterson Engseth, är en poesibok om gräs, fylld av djupa reflekterande iakttagelser och essentiella rader som alla på ett eller annat sätt kretsar kring gräs. Från dikter, romaner och essäer från i runt tal 115 lyriker och författare, har hon under närmare 20 års tid, samlat ord och strofer som alla kretsar kring gräs och gräsmarkers grönska. De allra flesta citaten, väl 140 st., bär Harry Martinsons signatur. Lena Peterson Engseth påminner om Harry Martinsons ord i "Paradisdikter" ur Dikter om ljus och mörker: "Språket är paradisgräs" och hon tillägger: "Kanske kan vår syn på världen vidgas genom gräsens liv och kanske kan gräsen ge oss ögon för tillfällen vi lätt annars skulle förbise."

Boken har tidigare presenterats här på vår hemsida och den kommer att finnas med på bokbordet under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög/Olofström. Vår räntmästare Johnny Karlsson på Holje Bok, har den till försäljning.

Under år 2016 högtidlighålls 125-årsminnet av Pär Lagerkvists födelse den 23 maj 1891 och i samband med Pär Lagerkvist-samfundets årshögtid den 19 mars gavs ett program "Om Harry Martinsons och Pär Lagerkvists tankar och texter i kosmos". Det är möjligt att få detta program också till Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö kommande år.

Förslag till Lagerkviststaty av Peter Linde

inför 100-årsfirandet 1991 av Pär Lagerkvists födelse

I Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets finns många citat ur Harry Martinsons och Pär Lagerkvists diktning. Därifrån görs här ett urval med rubriker "Gräsband och ängsrike - genom gräs", "Regnpärlor och himladagg", "Ordfrossa och grässkum - om sommaren", "I gräs och av gräs - ljud och rörelse" samt "Samma gräs - kring ett nu och ett då".

den mjuka stigen genom skymningsgräset.

(PÄR LAGERKVIST: Ur "Livsbåten" i Lyrikboken. En svensk antologi)

Mjuk är av gräs aftonstigen
där jag vandrar än.
Bortom ängen väntar mig en 
famn som älskar än.
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Vita Nova" i Hemmet och stjärnan)

~ ~ ~

Det mesta ser du förbi.
Den linje du gör med din tyngd där du går
blir med åren en gångstig.
Men någonting finns som uppehåller sig med allt
och sysslar med allt.
Det behärskar varje labyrint som är.
Det blir inte bara en gångstig i dig.
(HARRY MARTINSON: Ur "Det mesta av allt", Cikada

Det finns en ensamhetens gångstig, ofta uppsökt,
täckt med ängsrike,
som man i sista stunden drar sig för att vandra.
(HARRY MARTINSON: Ur De tusen dikternas bok)

Det kanske var en dag som alla andra,

men det var då det lyste så i gräset 
efter det korta, lätta sommarregnet 
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

Gott är att sitta och känna 
efter en sommarskur 
jorden ånga inunder 
gräset, varm som ett djur.
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Efter sommarregnet" i Hemmet och stjärnan)

Övergiven av morgonhimlen och stjärnorna,
av sommargräset och det friska vårregnen
[...]
Alla har de flytt, alla mina vänner,
sommarvinden, det daggiga gräset om morgonen
lukten i skogen efter regnet, jag är alldeles ensam.
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

~ ~ ~

Ett glest stycke dimma intrasslat i gräs väntar morgon.
Solens lyse smyger rött längs marken.
Gräset ändrar ställning.
Daggen säljer mot några morgonfläktar 
sina friska vattenpärlor i en tuva.
(HARRY MARTINSON: Ur "Majnatten", Dikter om ljus och mörker)

Sedan väntar gräsen på daggen 
som kommer utan att höras
(HARRY MARTINSON: Ur "Dagen slutar sakta", De tusen dikternas bok)

Lätt på gräset hängde tätt och vitt 
långa rader frusna vattendroppar 
trädda på så fint på alla strån
som om de i fingerkrok med frosten
velat binda glaspärlskransar.
(HARRY MARTINSON: Ur "Klockan i ett hus slog midnattsslag", Tuvor)

Som ett grässtrås böjning i vinden.

När det reser sig igen har ingenting hänt,

ingenting som helst.

(PÄR LAGERKVIST: Ur "Vem är jag?" i Aftonland)

~ ~ ~ 

Vinden letade i skogsgräset 
och fann ett ord,
det lät som outsägligt liv
(HARRY MARTINSON: Ur De tusen dikternas bok)

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.

Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och
skogarna,
det multnade lövet.
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

Allting finns, blott jag ej längre finnes,
allt är kvar, den lukt av regn i gräset
som jag minns och vindens sus i träden 
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Den döde" i Aftonland)

~ ~ ~

I gräset söker en vind efter något förlorat.
Men tiden har gått ut
genom grindarna av järn
(HARRY MARTINSON: Ur "Kyrkogården", Gräsen i Thule)

I asparnas gemensamhetsskugga 
står en hästräfsa nedsjunken 
med hjulen drunknade i gräs
(HARRY MARTINSON: Ur "Nära havet", Nomad)

MÄNNISKAN OCH MASKINEN 

är temat för NÄSSELFROSSA 2016 och om detta får den här sista citerade dikten av Harry Martinson påminna, när han i den tidiga diktsamlingen Nomad från år 1931, tecknar "en hästräfsa nedsjunken med hjulen drunknade i gräs".

I barndomsskildringarna Nässlorna blomma och Vägen ut beskrivs många av de jordbruksmaskiner som lille Martin hade att göra med under de år då han var utplacerad som sockenbarn på olika bondgårdar. NÄSSELFROSSA kommer att handla mycket om detta och Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets ger god hjälp att verkligen se och ta in den natur som omger maskinerna och sockenbarnet Martin.

Lena Peterson Engseth är en lyhörd lyssnare till naturens ljud. Hon är en "gräslyssnare", som här med tacksamhet tillägnas Harry Martinsons dikt "Människor som kan höra" ur De tusen dikternas bok:

Människor som kan höra
hur aftontystnaden
blir ännu djupare 
när den sänker sig ner 
och talar till daggen 
sådana mänskor är poeter.
De bör anställas som gräslyssnare 
i diktens gårdar.

Rune Liljenrud

2016 är det 350 år sedan häxjakten fick sin början på Åland

Åland Post har intressant frimärksutgivning med spegling av historia, natur, samhälle och kultur. Med anledning av att det 2016 är 350 år sedan häxjakten fick sin början på Åland, utgav Åland Post april 2016 ett frimärke Åland-Europa i storlek 35x35 mm av konstnär Juha Pykäläinen, med tryckmetod 5-färgsoffset.

Den åländska författaren och poeten Carina Karlsson, som år 2011 tilldelades Harry Martinson-sällskapets Klockrikestipendium, debuterade år 1996 med diktsamlingen Lisbeta, Per Skarpt hustru, som utgår från en häxprocess i Sund på Åland år 1666. Bland dikterna finns medtagna de historiska domstolsprotokollen från rättegången.

"Hwad hjelper då, seen j märcke, så gifwer 
jagh migh til leeks förr än jagh låther plåga 
mig mer"

"Extraordinarie tingzransakning och doom hållen 
och afsagd öfwer een trulldoms saak å Finströms 
sokns tingzställe uthi Emkarby länsmansgård d. 5
Aprilis a:o 1666,"

"Sententia.
... meerbemälte huusquinna Karin, Sigfridh 
Erikzsons i Emkarby, skall...ifrån lijfwet til
dödhen blifwa rättadh med yxe och hennes krop 
sedhan å båhle brännas."

I det här huset

högt ovanför vattnet

har tolvmännen

och människorna samlats

För min skull

För min doms skull

De kräver svar

Jag vet inte de rätta svaren

De flätar mjärdar

av sina frågor

~

De har tagit sej

ifrån mej

~

De vill inte röra vid mej

Så de knuffar mej

Hårda händer

och hårda röster

De upprepar sina

gröftande frågor

Hackar sönder mina tankar

~

Inte

Jag har inte

Aldrig flugit

Önskat att

som örnarna

Aldrig

~

Ni skuldfria

som slet av mej

allt

Nu bär jag varje skuld

mot domen

och fryser svårt

på vägen

~

De har tagit mej

ifrån mej

~

Jag är Lisbeta

Jag fanns i en kropp

och i ett liv

Nu har ni tagit mej

ifrån mej

Ni ropar tacksägelser

mot himlen

Dem sticker stjärnorna hål på

och jag faller

som regn

~

Se! Se!

Ett vitt ljus

i mörkret

Se! O, se!

~

Hon som alltid

visar vägen hem

Hon som skyddar mot

rädslan för det okända

~

Hon har kommit

för att möta en dotter

Ur svartheten

leder röllekan

Jag andas henne

Jag blir glädje

Vatten

Kropp

Vind

Kropp

Aska

Vind

Aska

Vatten

Liv

Hon har kommit nu

(Carina Karlsson)

Det förlag som var tänkt att ge ut diktberättelsen Lisbeta, Per Skarps hustru ville inte att de autentiska domstolsprotokollen skulle vara med mellan dikterna av Carina Karlsson, varför boken gavs ut på eget förlag, med understöd av Ålands landskapsstyrelse och Ålands Kulturfond. Lisbeta, Per Skarps hustru reser svåra frågor, som bara de historiska dokumenten kan verifiera och de fördjupar skakande sanningar om orättfärdiga mänskliga verkligheter och andligt mörker. ”Människan består av sina perspektiv” skriver Harry Martinson i Vägen till Klockrike. ”Den gruvliga vidskepelsens saga” som Bolle hörde berättas för sig känns igen:   

”Världen är svår att leva uti.

Det vetom vi.

Men hur det skall gå

när domen skall stå.

Det veta ej vi.”

Lisbeta, Per Skarps hustru påminner om Poeten Sylvia Plaths dikt Häxbål ur

diktsamlingen The Colossus i tolkning av Siv Arb (Bokförlaget Trevi, 1975).

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: ”Beskriv den människa som i glans sitt släktes likdräkt sydde tills Gud och Satan hand i hand i ett förstört, förgiftat land kring berg och backar flydde för människan: askans konung" (Ur ANIARA, Sång 79) ~~~~~ Trettioårsdagen av den svåra kärnkraftsolyckan TJERNOBYL i Ukraina, den 26 april 1986

Människans villfarelse gör jorden 

till ett rymdskepp på avvägar

I Harry Martinsons Aniara (Sång 79) läser vi:

Beskriv den människa som i glans 

sitt släktes likdräkt sydde

tills Gud och Satan hand i hand

i ett förstört, förgiftat land

kring berg och backar flydde

för människan: askans konung.

   När vi igen och om igen studerar dessa ord och meningen bakom dem, påminns vi i dessa dagar för trettionde gången om katastrofen i Tjernobyl, som bara utgör en i ett pärlband av liknande, av människans oförsvarbara övermod, utlösta händelser: Three Mile Island, Fukushima för att inte tala om Hiroshima/Nagasaki. Människans förmåga till allomfattande övermod och outplånligt vanvett känner tydligen inga gränser.

 

 I filmen ”On the beach” (1959, regissör Stanley Kramer) är den norra delen av jordklotet efter ett krig obeboelig p.g.a. en utomordentlig hög radioaktiv strålning. Atomkriget är slut och ingen har vunnit. Alla är döda. Bara kontinenten Australien och en amerikansk atomubåt Sawfish har undkommit en atomär undergång. Men nu närmar sig det radioaktiva molnet kontinenten och Sawfish utsänds för att utforska om det finns hopp för de sista människorna. Ett sista kapitel i människans historia har börjat. Betecknande för den dåvarande amerikanska ideologin är att man inte fick tillstånd av US-Navy att använda en amerikansk ubåt i filmen utan ett engelsk.

   Att Hiroshima/Nagasaki var helt i sin ordning, enligt Truman och andra makthavare är fortfarande en rådande uppfattning i USA och kritik däremot och att dra slutsatser av det som skedde, är inte opportunt. Vanvettet att kasta atombomber över städer, där vanliga människor bodde, förkastas även av den engelska filosofen Elizabeth Ascombe när hon tillbakavisar den utilitaristiska idén, att det går att rättfärdiga att döda några för att rädda många. Hon hävdar att en sådan handling principiellt är felaktig i motsats till Einstein, som i början var drivande att bygga en atombomb, trots att han genom sin Formel E=mc² visste, vad detta skulle ha för konsekvenser. I en artikel i Modern Moral Philosophy skriver hon: ”...There are some things that may not be done, no matter what...”

Harry Martinson antyder liknande tankar i sin dikt "Ringaren" (Ur Dikter om ljus och mörker):

Någon säger att om det stora 

börjar redan i det lilla

ska han ringa till världsdöd 

på en förgiftad äng.

   Ascombe följer i sitt tänkande en kantiansk pliktetik, så som Kant uttrycker den i sin kategoriska imperativ:

”Handle so, dass du die Menschheit sowohl in deiner Person, als in der Person eines jeden anderen jederzeit zugleich als Zweck, niemals bloß als Mittel brauchst”. 

   I de nämnda kärnkraftsolyckorna var det vanvettigt övermod att utan större kunskaper och eftertanke experimentera med säkerheten tills man överskred en gräns man inte behärskade. Harry Martinson ger även i sådana situationer en säker vägledning för dem som tror att man får göra vad som helst i utilitarismen namn:

Ja, drömmar måste byggas säkrare än städer
och dagligen måste de lappas och lagas
efter de dagliga och frätande angreppen
från nyttans tand
som är värre än tidens tand.

Ur "Förbindelse", Gräsen i Thule

   Ascombe sammanfattade detta pregnant i sitt drastiska uttalande över Trumans beslut: ”Det är alltid fel att koka ett spädbarn levande”. Detta till trots har många fortfarande inte lärt sig sin läxa som den beryktade franska politikern Bertrand Goldschmidt, ansvarig för fransk kärnkraftspolitik under 20 år: ”Radiation didn´t do me any harm".
Harry Martinson hade säkert något viktig att säja även till honom.

Detlef Quast, Växjö
Fil Dr Compting Science

D Ph Atomic and nuclear physics

Fd Visiting professor

HARRY MARTINSON: "hur livet skall överlistas att dofta hos orden så att dessa kan föda hållfasta drömmar" (Ur Gräsen i Thule)

FÖRBINDELSE

Mellan poesien som bor i ditt hjärta och vallmon
finns ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat
av förgängelsen.
Det är skrivet med en tranas fjäder
doppad i dagsländans blod.
Problemet för dem båda är
hur livet skall överlistas
att dofta hos orden så att dessa
kan föda hållfasta drömmar.

Ja, drömmar måste byggas säkrare än städer
och dagligen måste de lappas och lagas
efter de dagliga och frätande angreppen
från nyttans tand
som är värre än tidens tand.

HARRY MARTINSON: Ur Gräsen i Thule

Horace Engdahl presenterar under en nyligen avslutad TV-programresa till flera olika resmål i Europa, den portugisiske författaren och poeten Fernando Pessoa (död 1935, endast 47 år gammal). En samlad utgåva av hans mycket omfångsrika författarskap startade 1942. År 1982 framlades hans Orons bok, som 1991 utgavs på svenska med en inledning av Bengt Holmqvist, och som avslutas med ett citat av Fernando Pessoa:

"En dag kommer man kanske att förstå att jag såsom ingen annan uppfyllde min medfödda plikt att vara tolk för en del av vårt århundrade." 

Bengt Holmqvist menar att "Orons bok är ytterligt innehållsrik, en outtömlig genomgång av ett splittrat medvetande. I den moderna litteraturens vimmel av självanalyser har den inte många fullt värdiga motstycken."

Orons bok har 420 kapitel och i bokens sista avsnitt skriver Fernando Pessoa:

"Litteraturen - som är alliansen mellan konsten och tanken och det av verkligheten obefläckade förverkligandet - förefaller mig vara det mål som all mänsklig strävan borde inriktas mot, förutsatt att den verkligen är mänsklig och inte bara en rest av det djuriska. Jag tror att när man formulerar någonting innebär det att man bevarar dess värde och tar bort det skräckinjagande ifrån det. Fälten är grönare när de beskrivs än vad de är i verkligheten. När man med ord beskriver blommor i fantasin får de färger som är mycket varaktigare än vad som är möjligt i det organiska livet.

   Att röra sig är att leva, att uttrycka sig är att överleva. Allt som är verkligt i livet är verkligt endast av den anledningen att det har beskrivits väl." 

Det som Fernando Pessoa här skriver för gärna till Harry Martinsons tankar i dikten Förbindelse om...

"hur livet skall överlistas

att dofta hos orden så att dessa

kan föda hållfasta drömmar."

Rune Liljenrud