lördag 3 oktober 2020

HARRY MARTINSON: Kusthöst

 


Vid Krigsseglarnas minnesmärke Stenpiren Göteborg 


Kusthöst

Molnen spå storm, 
i eldgula virvlande horisonter brinna tecknen som antända blånor. 
Det knirkar från soltorra bryggor 
där pålarna vicka med skuggorna 
snabbare och snabbare i förpatrullsdyningen. 

Tre strandpipare plocka myrlejonbaggar på en
roströd övergiven motor i sanden. 
Skränmåsen börjar sin kryssning, 
havet mulnar plötsligt i en första farande kåre 
svart som kol. 
Oberörda samla grovbyggda strandbönder tång 
med neptunusgrepar och gödselkärror, 
köra krokryggiga längs oceanen. 
Molnen rulla som stenkolsrök över havet, 
hästarna nosa i den torra sanden och nysa. 
Kärrhjulen skangra i den annalkande stormen. 

De lårnakna damerna 
som ännu höstbada 
få hönsskinn och rusa hem. 
Kusten har hus och hotell och förskräckes 
icke, - 
därute sätta skeppen röda och gröna lanternor. 

HARRY MARTINSON:
Bonniers månadstidning 1931,9 


Havet är stort, evigt och stort -
Ur dikten 
SJÖMAN TALAR TILL KAPDUVOR 
N O M A D, 1931 och 1943

Rune Liljenrud 


Inga kommentarer: