Boken Kraften från Olofström handlar om elkraftens historia, när Olofströms Kraft AB år 2001 fyllde 70 år. Johnny Karlsson är författare men i boken finns bidrag också av bl.a Harry Martinson och Sven Edvin Salje.
Harry Martinson
I Litterära strövtåg - En antologi i ord och bild utgiven av Sydsvenska Kraftaktiebolaget, 1970 finns en artikel om Harry Martinson och hans dikt Kraft ur samlingen Natur, 1934 citeras, där Harry Martinson ger en vacker stämning, som tolkar en förening av teknik och natur:
Kraft
Ingenjören sitter vid hjulet
och läser i juni kväll.
Kraftverket mumlar inåtvänt i turbinerna,
dess lummigt inbäddade hjärta slår lugnt
och starkt.
Löven skälva ej ens
i den stora vita björken som står blyg vid betongdammens källa.
Igelkotten går snaskande längs floden.
Brovaktens katt lyssnar hungrigt till fågelsången.
Den ilsnabba tysta kraften sissar långt i hundramila trådar
innan den bullras till i skrytsamma städer.
”Att bädda in tekniken i det gröna” var temat för Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög år 2010, då det var 80 år efter Stockholmsutställningen 1930. Temat hade hämtats från en artikel av Ulf Sandström, publicerad i Tiden nr 10, 1988 Författare och teknik, där han ger en översikt av litterär debatt under en hundraårsperiod, alltifrån ett tal av arbetarledaren och publicisten Hjalmar Branting år 1886. Ulf Sandström skriver bl.a:
"Martinsson önskar ett samspel mellan natur och teknik och då finns inte utrymme för storindustrin. Han vill försona natur, teknik och människa, nå en idyllfred med maskinerna. Det är inte längre realistiskt att tro på bondekulturens återupplivande, men tekniken kan bäddas in i det gröna."
Under årshögtiden i Jämshög höll Professor Martin Kylhammar föredrag över ämnet "Författare i maskinkulturens tidevarv" och vår styrelseledamot Paulina Helgeson talade om Harry Martinson, Ebbe Linde och solmaskinen.
En del material från årshögtidens behandling av temat ”Att bädda in tekniken i det gröna” finns tillgängligt på Sällskapets hemsida, i vår blogg Harry Martinson i tiden och i vår tidskrift Doris.
Denna boktitel har Gustaf
medan namnet vanligtvis är
Gustav Hedenvind-Eriksson
Författaren Gustav Hedenvind-Eriksson, som såväl Harry Martinson som Sven Edvin Salje högaktade som arbetardiktare, skriver i "Det bevingade hjulet", 1928 följande, som i högsta grad äger relevans till Nässelfrossas tema 2016 Människan och maskinen:
"Där fordom hovslagen av drömmens vingade fåle återljödo i sång och saga, där ilar i dag den nya tidens dånande hjul hän över klotets buktande sidor. Och lydigt ställer sig allvärlden, från schaktets droppande djup till växelkontorets disk, i dess tjänst.
Lydigt skynda viljorna och ödena efter dess stålblanka spår, liksom fordom efter skuggans halvcirkelgång på solurets tavla, efter rågens mognande, årstidernas växlingar och buktande segel på havet. Och de forna rastställena äro förvandlade till stationshåll, solurets timmar till minuter, de gamlas goda stunder till sekunder och mindre än så.
Kan väl innehållet i detta under bättre givas än genom denna sinnebild (Det bevingade hjulet) ingenjörerna funno för den skapelse, som återstod åt människan: avståndets förkortande för att vinna större sikt, övervinna för att övervinnas och sträcka vingarna vidare mot nya höjder."
Eyvind Johnson skriver i sin mycket erkännande Svenska Akademiens Minnesteckningar, 1982 om Gustav Hedenvind-Eriksson:
"Harry Martinson kom närmare Hedenvinds erfarenheter av arbetets hårdhet och sveket mot individen inom de kollektiva rörelserna, liksom han språkligt står nära Hedenvind i sinnrikt ordmåleri och språkförnyelse."
Diskussionsplan till den första delen
av Lovängserien På dessa skuldror
är från år 1948 av Harry Ekenstad,
själv uppvuxen i ett jordbrukarhem
Också hans debutroman från 1947
Kanske en ståplats i himlen
skildrar en bondpojkes drömmar
För att brett belysa Nässelfrossas tema 2016 Människan och maskinen finns väldigt mycket stoff att hämta ur Sven Edvin Saljes rika diktning, som när han
år 1989 i Uppsala utnämndes till Agronomie hedersdoktor, fick sitt erkännande av fakultetens dekanus, som skriver till honom: "Anledningen till detta är främst Era gedigna kunskaper och noggranna tillämpningar av agrarhistoria i Ert författarskap."
Att inför Nässelfrossa 2016 förnyat ta del av böckerna i Lovängserien med fokus på Människan och maskinen och ha med sig diktaren Sven Edvin Saljes kunniga koncentration och överblick av svensk samhällsomvandling, är en fascinerande litterär men också existentiellt stark läsupplevelse, ett manande tidsdokument att ta till sig.
Med romanen Hem till havet avslutas Lovängseriens genuina människo- och miljöskildring från Motorpa lilla by, som blir till en symbol för själva livets villkor. De fem uttrycksfulla boktitlarna röjer vad det handlar om På dessa skuldror, 1942, Människors rike, 1944, Den söker icke sitt, 1953, Lågan i kvällen, 1971 och sist Hem till havet, 1973 varifrån ett citat här kan få tolka den solennitet som vilar över hela Lovängserien:
"Kjell med sin nästan kala hjässa. Ännu med tyngd i sina händer. Saktmodigt lugn i rösten. En fältherre som vunnit slaget men med stora förluster. En sörjande som behärskar sin sorg. En arbetets troende. Alltid beredd att sätta skuldran till. En valkig näve med en fågelunge. In i sömnen längtande nästa dag. Böjd under förpliktelser. Fylld av minnen av de döda. Rätt skatt åt rätt kejsare men inte minsta skärv åt myglaren eller samhällsutsugaren. En bok ur hyllan då kvällen skymmer. Inte ett uns av kraft till strid för stridens egen skull. Inte ett ord över den redan dömde. En tro, om än oklar, på nåd åt alla. Ett fortsatt liv som är likt havets eller jordens. En global gud som är allas gud högt över religionerna. [...] - Ingenting har varit förgäves. Ingenting har varit helt förgäves. Ja, orden är inte mina, dom är Elins. Hon sa dom i de allra sista minuterna innan vi för alltid lämnade gården. Om nån vecka är det jämnt ett år sen. Och den sanningen räcker för resten av livet, och den gäller oss båda. Ingenting har för nån av oss varit förgäves."
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar