"Svensk insjönatur är smekaktigt ljuv. Man går in under katedraler av löv, där själva suset är värt dubloner, ja varje prassling är en prassling av gröna skatter i böljegång, evigt växlade av vindens händer. Gud sitter och viftar med en härlig ruska: den svenska naturen. [...] Då går man in, med fartyg och allt, i färskvattenbassängen Vänern. [...] Fartyget går fram genom Vänerns ofantliga tättfat. [...] Det ljuvliga med Vänern är att den löddrar så härligt och är en så fin badsjö. Det sjöaktiga med den är att den har ett par timmars plats för bara himlen, vattnet och skeppet: den öppna sjöns goda formel då uddarna för några timmar sopas bort från horisonten och allt blir rum sjö. Ja, Vänern är ett oförgätligt vatten."
HARRY MARTINSON: Ur Kap Farväl!
(Kanalerna och Atlanten)
Segelskeppet Ostindiefararen Götheborg i Vänern
TVÅTUNGAD FLAGGA
Ostindiska Compagniets fartyg hade rätt att bära tvåtungad flagga för att ge intryck att vara ett örlogsfartyg och därmed skrämma eventuella pirater.
KANONER
Ostindiefararna försågs med kanoner för att kunna försvara sig mot pirater. Ombord på Ostindiefararen Götheborg finns nu 10 kanoner.
REP
Totalt finns det ca 20 ton handslagna rep och kablar ombord på Ostindiefararen Götheborg, allt i rent naturmaterial, hampa.
"En gyllene kväll vid Vänern. Begynnande solnedgång. En blank eldfärgad dyning in mot Lilleskog. Hunnebergs höga tvärstup. Där uppe står ibland älgar och ser ut över detta innanhav. Riket är stort. Så stort att det bär ett eget hav i famnen. Och varje kväll i solnedgången vaggar det sitt hav till ro. [...] Efter en stund började vinden dra och båten där ute satte segel. Den försvann utåt där vatten alltid är vatten och där havet bevisar sig själv vara hav, varje gång stränderna försvinna och vatten och himmel bli ensamma med varandra. Han satt länge kvar och såg ut över Sveriges inre hav. Sedan gick han vidare mot norr genom sommarnatten."
HARRY MARTINSON: Ur Vägen till Klockrike
OSTINDIEFARAREN GÖTHEBORG I VÄNERN
Detta nya skepp är en kopia av den stolta Ostindiefararen Götheborg, som sjösattes år 1738 och den 12 september 1745 gick till havsbotten utanför Göteborg.
SKEPPSMÅTT
Totallängd 58,5 meter
Bredd 11 meter
Djupgående 5,25 meter
Höjd över vattenytan 47 meter
Segelyta 1964 m2
Besättning 80 personer (varav 50 volontärer)
Bredd 11 meter
Djupgående 5,25 meter
Höjd över vattenytan 47 meter
Segelyta 1964 m2
Besättning 80 personer (varav 50 volontärer)
SEGEL
Totala segelytan är 1964 m2 fördelat på 26 segel.
SKEPPSKLOCKA
Skeppsklocka används för att ange tiden för besättningen och när vakterna skall gå på och av. Tillverkningsår 2004, samma som när Harry Martinson-sällskapet firade 100-årsminnet av Harry Martinsons födelse, 6 maj 1904.
Livet ombord på Segelskeppet Ostindiefararen Götheborg får man någon uppfattning om vid guidade besök ombord, men för att förstå vad det faktiskt innebär att segla, ja då måste man segla. "Segling, det är stort!", avslutar Harry Martinson en intervju av Gunnar Helén i Radio Blekinge 1952, där han talar om segling och även tar upp skillnaden mellan olika segelfartyg:
"Skillnaden mellan att segla en skonare, ett barkskepp eller en fullriggare är så enormt stor, att det är en hel historia. Seglar man med en skonare, seglar bidevind, och går över stag med den, så är det en historia på fyra till fem minuter, så har man gjort en stagvändning. Men kommer man med en fullriggare och skall gå över stag, så är det en historia på tre kvart att gå över stag, för då måste man ju brassa om alltihop och därför kan man inte segla alls på samma sätt med dessa typer. En skonare, den kan man ligga och kryssa bidevind med i ganska trånga farvatten och med bibehållen ekonomi. Men en fullriggare, då måste man lägga an på ekonomiseglingen. Det är ingen idé att göra stag på mindre än sex till sju timmar, för annars blir det ingen ekonomi i seglingen. Segling, det är stort!"
Harry Martinson mönstrade som 16-åring på sin första båt, tremastskonaren - "111" - Willy i Göteborg, som gick på Skottland och Frankrike. Detta segelfartyg kom att följas av flera som Harry Martinson mönstrade på, bl.a Sveriges sista sjögående handelsbrigg Gerda, under sina sammanlagt sju år på sjön.
Harry Martinsons intresse för båtar och särskilt segelfartyg framgår av Harry Martinson-sällskapets bok "Ty sådana modeller finns det mycket ont om..." som var Sällskapets Årsbok 2008. Årshögtiden var det året förlagd till Jämshög med båtutfärd genom Karlshamns skärgård till Gyön och Svalemålaviken, där familjen Martinson semestrade på 1950-talet och Harry Martinson träffade båtbyggaren och "seglarkompisen" Karl Albin Strömberg.
Harry Martinson-sällskapets symbol är det segelfartyg som Harry Martinson har i manuskriptet till diktsamlingen Spökskepp, 1929.
UTE PÅ HAVET
"Ute på havet känner man en vår eller en sommar
bara som ett vinddrag."
HARRY MARTINSON: Ur Nomad
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar