Harry Martinsons "Vägen till Klockrike"
fanns i bokhandeln den 2 december 1948
och det är i dag alltå 64 år sedan dess
~
När vi i Stockholm nästa år delar ut Klockrikestipendiet
så firar vi alltså 65 !
Harry Martinson skrev ursprungligen ett företal till "Vägen till Klockrike" men frångick sedemera sin tanke att ha något företal alls. Manuskriptet till ett företal infördes i BONNIERS NYHETER den 14 oktober 1948, medan romanen fanns i bokhandeln den 2 december 1948, men utan något företal och något sådant finns inte heller i de många senare utgåvorna av "Vägen till Klockrike".
Bilden ovan är från försättsbladet i utgåvan 1955 av "Vägen till Klockrike" med undertitel ROMAN. Bonniers folkbiblioteks 100:e bok.
Omslag utgåvan 1955 av "Vägen till Klockrike"
av Lennart Gram
I det ursprungligen tänkta förordet skriver Harry Martinson:
Rädslan hade olika dräkt alltefter hur fantasien formade den. Själv var den till sitt väsen evig, inget släkte skulle någonsin få bukt med den annat än genom förtroenden vunna från fall till fall. Det gällde för envar i den vägen att få en enkel och blygsam förtroendepost i alltid någons hjärta. Rädslans övervinnande är inget massverk. Massan bara skrämmer. Någon förtroendeingivande massa har aldrig funnits, kommer heller aldrig att finnas. Man kan lika väl tala om förtroendeingivande laviner.
Den skrämda människan tror på stora härar. Skyddande härar. Eller härar som anfaller först för att inte bli anfallna. Därmed har hon bara angivet det egna skyddsbehovets groteska vidd. Den som bygger dödsskyddet utöver en viss gräns, kan sedan aldrig få skydd nog. Det är det fruktansvärda.
Och ändå kan rädslan inte resoneras bort. Det kommer alltid att finnas människor som skapa rädsla omkring sig. Det kommer alltid att finnas andliga epidemier av skräck, av ena eller andra slaget, eller ännu troligare: av många slag samtidigt.
Det kommer också alltid att finnas människor som hånar varje öppen och förtroendefull inställning till världen. Och dessa rädslans onda hasardörer kommer, som hittills, först och främst att inrikta sig på att skrämma de öppna och förtroendefulla.
Endast en stor skräck av obegripligt slag kan skrämma också rädslans hasardörer. Men chocken är inte värd det pris den samtidigt kostar alla andra.
I denna bok sysslar läsaren och författaren tillsammans med de problem som hör samman med de enklare rädslorna. Med smårädslor, skulle vi kunna säga. Den handlar om den mindre rädslan i dess olika yttringar och former. [...]
Carl-Otto von Sydov nämner i HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 1 utgåvorna av Harry Martinsons "Vägen till Klockrike" 1948, 1950, 1955, 1956, 1966 och 1967 med sammanlagd upplaga 253.000 ex. För 1974 års utgåva har antalet ex. ej kunnat uppges.
I en samlad utgåva av Harry Martinsons verk utkom 1998 "Vägen till Klockrike" med efterord av Kristin Olsoni, hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar