Harry Martinson-sällskapets årshögtid fredag 4 maj 2012 i Jämshög

Samtal om naturen inledde Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2012

Staffan Börjesson  ~  Harry Martinson  ~  Lennart Nilsson

Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2012 inleddes på fredagskvällen den 4 maj med att Bengt Bejmar välkomnade till Jämshögs Hembygdsmuseum och Författarmuséet, där Harry Martinson, Nobelpristagaren i litteratur och Sven Edvin Saljes liv speglas. Hembygdsföreningens eldsjälar Bengt och Ing-Mari Bejmar samt Astrid Olsson svarade för  god förplägnad i skolsalen, där Harry Martinson, medan han bodde på Åldersdomshemmet i Jämshög, gick sitt sista skolår 1916-10-09--1917-06-20.

Författaren Staffan Börjesson, som år 2011 tilldelades Gerard Bonniers essäpris "för en essäkonst som låter de precisa naturiakttagelserna berikas och intensifieras genom överraskande associationer till musik och litteratur", samtalade med ornitologen och lingvisten Lennart Nilsson om bl a fjärilar i Harry Martinsons naturtexter. Programrubriken  hämtades från titeln till Staffan Börjessons bok från år 2010 ”Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge : om fjärilar, Nabokov och musik”. Lennart Nilsson har bl a arbetat som redaktör för de ornitologiska tidskrifterna Vår Fågelvärld och Anser.

Samtalet mellan Lennart Nilsson och Staffan Börjesson förde djupt in i Harry Martinsons naturskildringar genom flera citat, bl a ur Utsikt från en grästuva, Tuvor, Natur, Gräsen i Thule och Nomad.

”En modern naturskildring har alltid minst tre rötter, tre slags grunder. För det första är den folklig och bygger på det i hela folkets medvetande registrerade, såsom att göken gal om våren, fisken leker…

För det andra är den grundad direkt på naturalallmänningen t.ex. genom att man upplever badets svalka, solglittret på vattnet…

För det tredje är den, mer eller mindre, grundad på vad vetenskapen vet om naturen i stort och i smått…” (Om naturskildring, ur Utsikt från en grästuva, 1963)

”Naturskildraren är en konstnär som, på ett sådant sätt att det verkar nytt, kan meddela de gamla enkla sanningarna att gräset är grönst, att göken gal och att solen glittrar i vattnet.” (Ur Utsikt från en grästuva)

Samtalets tema ”Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge” finns i Harry Martinsons bildspråk:

En vaknad fjäril prövar pudervingen. / En timme går då ingen slända dör. / Du går i sällskap med den lätta vinden / och söker ingenting men finner tingen / på deras vackra dag då de likt kvinnor / i dofter svepta kam och spegel för. (Ur Tuvor, 1973)

Citat från den brittiske etologen och evolutionsbiologen Richard Dawkins liksom från den brittiske journalisten och författaren Simon Winchester visar på tankar om naturen som också finns hos Harry Martinson.

”Den känsla av andaktsfull förundran som naturvetenskapen kan ge oss är en av de finaste upplevelser som det mänskliga psyket kan uppnå. Det är en djupt estetisk känsla som står på samma plan som det bästa som musik och poesi kan förmedla. Det är en av de erfarenheter som gör livet värt att leva, och dess effekt blir förvisso ännu starkare om den övertygar oss om att den tid vi har att leva är begränsad.” (Richard Dawkins, f.1941)

”Vår civilisation existerar på geologins villkor, vilka kan förändras utan föregående varning.”  (Simon Winchester, Ur Krakatoa. The Day the World Exploded, 2003)

Vi har fäst sländans korta liv / vid några talesätt och ordspråk / och nämner henne ibland om vintern. / Så gör ock gudarna med oss en gång / när den svaga krusningen av vårt raseri / dött bort i Vintergatan. / Som sländorna är vi. / Fattiga som de. / Endast gudarna är rika. / Endast gudarna har råd.  (Ur Gräsen i Thule, 1958)

Med skrämsel i ögonen / sågo frälsningssoldaterna / från observatoriets tornhjälm: himlaharporna; / de titaniska, svängande nebulosornas / kaotiska strängar av guldgas. / Långt ut i tidlösheternas omätliga kristall / där tanken skrämd / kan störta evigt genom årtusendena / rörde sig gasartat gyllene harpobågar / som ryka i Skytten. (Nomad, 1931/1944)

Lennart Nilssons och Staffan Börjessons fängslande samtal om naturen mynnade ut i epifani och ett avslutande citat från poeten och professorn i retorik vid University of California-Berkeley, Leonard Nathan (1924–2007), tolkade den solennitet som denna upptakt skapat till Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2012.

”Jag tar inte mer än femton steg, tittar upp och får syn på den, där den sitter på en pilgren till vänster om stigen. Den börjar sjunga och jag får lust att stämma in i sången men i stället talar jag kärleksfullt till den och tar några återhållsamma danssteg. Där är den, Wilsonia citrina – är den verkligen citronfärgad? Jag tittar och tittar på den. Här har skett en underbar sammanstrålning – av fågelns frihet och min beslutsamhet. Detta är epifani, om nu något sådant existerar. Jag är en lycklig – nej extatisk människa. Även när fågeln flyger sin väg. Som den gör nu, med mina välgångsönskningar.” (Ur Diary of a Left-handed Birdwatcher (1996).

Foto/sammanställn.: Peter Pehrzander ~ Musik-/talinspeln.: Einar Skog

Som avslutning på årshögtidens inledande programkväll visades Peter Pehrzanders bildspel 

 ~ Martinson i dikt och bild - Ett försök att illustrera Harry Martinsons naturlyrik ~

”Följ med på en resa från Tollene gård i Blekinge, där Martinson var barnarbetare, förbi de vackra åsarna Alltidhult, genom de undersköna ”bokskogstunnlarna”, till barndomshemmet i Nyteboda!

Där börjar en ny resa genom Våren, Sommaren, Hösten. En resa som slutar med den sista fjärilen och rimfrosten, ’vinterns dagg’ i granar och björkar!

Ingen kan som Martinson, beskriva naturen, blommor och fåglar, i sina dikter!”

(Peter Pehrzander)

____________

Rune Liljenrud