I den litterära antologin ”Röster i Blekinge” 1994, sammanställd av poeten och kritikern Tommy Olofsson, medverkar bl a Ragnar Jändel och Harry Martinson. Jändel var född 13 april 1895 vid Hallerumsviken utanför Jämjö och Martinson nio år senare cirka nio mil västerut i Blekinge, i Jämshög 6 maj 1904.
Tommy Olofsson presenterar Ragnar Jändel med att han genomgick Brunnsviks folkhögskola 1915-1917 och att han redan i tonåren debuterade som revolutionär skald i dåtidens vänsterpress. Jändel började som flammande röd arbetardiktare, blev sedan en from sångare och skrev slutligen helst naturdikter och var just som naturlyriker en inspiratör för Harry Martinson.
I antologin ”Röster i Blekinge” är Ragnar Jändels bidrag ”Min bygd” och ”Hemmet”. Harry Martinsons bidrag är ”Blekinge”, ”Barndomens skog” och ”Kväll i inlandet”.
Olof Lagercrantz skriver i sitt förord till Dikter, ett urval för FIB:s Lyrikklubb 1955, att Ragnar Jändel blev besviken på den unga arbetarrörelsen, därför att han ansåg att för stor vikt lades vid de ekonomiska framstegen och att man glömde idealen. ”Vad hjälpte det den fattige att hans yttre villkor förbättrades om han förlorade sin själ!”
Ragnar Jändel anammade sin mors tro och Kristusgestalten blev ett centralt motiv i hans diktning, men inordnade sig inte i något kristet samfund. Han kom att få heta förrädare, därför att han svikit Marx och han fick inte vidare publicera något i den anarkistiska veckotidningen Brand eller i den socialistiska och senare kommunistiska veckotidningen Stormklockan, varifrån han uteslöts av dogmatiska vänstersocialister.
NÄKTERGALEN
Det har sports hit ner
att det skall bildas ett nytt lyrikerförbund
för näktergalens utrotande.
Men det där projektet
går vi inte med på här i syd-Sverige,
vi som hört näktergalen
och känner honom.
Jag skall säga herrskapet
att näktergalen är visserligen liten,
enkel och tämligen mildsint,
men likafullt är han den fågel
som har den djupaste lidelsen
här i landet!
Ack dessa näktergalskvällar
över de vita snåren
längs klippiga stränder
och djupt inåt dalkjusorna!
Osynlig sitter fågeln
i det blommande törnet,
spelar, spelar, spelar
havets vår och jordens och hjärtanas
- klockspel, flöjtlåt, människoviskningar –
förunderligt och outtröttligt,
medan knopparna brister,
skyarna remnar
och ljus tändas
högst uppe i himlarna.
Därför så:
om ni inte förstår näktergalen,
ni sparvhökar och trumslagarfåglar
uppåt landet,
så kan ni ju ändå vara snälla och
lämna honom i fred. –
Ragnar Jändel: Ur Franciscus med pilbåge, 1927
När Harry Martinson-sällskapets årshögtid förläggs till Brunnsviks folkhögskola under tiden 6-8 maj 2011, och där samarbetar med olika litterära sällskap, bl a med Dan Andersson Sällskapet, möts vi på den folkhögskola, där Dan Andersson var elev vinterkursen 1914-1915 och Ragnar Jändel 1915-1917. En programpunkt under årshögtiden kommer att handla om Ragnar Jändel.
Lördagen den 19 juni 1926 uttalar Ragnar Jändel sig i Skånska Social-Demokraten med anledning av att Brunnsviks folkhögskola då firar sin tjugoåriga tillvaro. Tidningen skriver: "Månaderna i Brunnsvik räknar jag till mina allra rikaste, säger Ragnar Jändel. Brunnsvik är en verklig kulturfaktor och hela samhället står i tacksamhetsskuld till skolan."
Från Brunnsvikstiden finns minnen bevarade i Ragnar Jändel: Poesi och prosa – Efterlämnat (Tidens förlag, 1944)
Om Ragnar Jändel på Brunnsvik finns att läsa hos bl a
Waldemar Bernhard: En bok om Dan Andersson (1941 samt nyutgåvor)
Anne-Marie Odstedt: Dan Andersson – Liv och diktning (1965 samt nyutgåva)
Gösta Ågren: Dan Anderssons väg (1970 samt nyutgåva)
Åke Åkesson: Hjärtat och facklan. Ragnar Jändels liv och diktning (1978)
Gunde Johansson: Dan Andersson, Finnmarkens spelman (1988)
Bengt Jändel: Ragnar Jändel. En levnadsskildring (Jändelsällskapet, Jämjö i samarbete med Blekinge Läns Bildningsförbund 1998) samt
Göran Greider: Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke. En bok om Dan Anderson (2008)
Litteraturvetaren Bengt E. Anderson berör i sin doktorsavhandling ”Att rannsaka en barndom – Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik” - den recension av Nässlorna blomma, som Ragnar Jändel hade i Social-Demokraten 22 december 1935. Ragnar Jändel har där ett längre resonemang om modernismen och dess värde. Han talar om berättelsen Nässlorna blomma, 1935 som ”det svenska fattigbarnets bok”.
Ragnar Jändel var den förste svenske arbetarförfattaren som litterärt skildrade sitt ursprung. Detta gjorde han redan 1924 i DEN TRÅNGA PORTEN. En utvecklingshistoria. Huvudpersonens alter ego heter Sten Erling. Boken inleds med ett citat från Dan Andersson:
Det är en nåd, att svår och lång
vår väg , o Gud , du gjort,
att all vår gång blir tunga steg
mot evighetens port.
I serien PROFILBÖCKERNA/Gummessons bokförlag, gjordes år 1961 nyutgivning av Ragnar Jändels självbiografiska skildring DEN TRÅNGA PORTEN.
Jändelsällskapets årsbok 1999 En bok om Kristina Jändel. Dikter och prosatexter av Ragnar Jändel, bygger på föreläsningar av Åke Åkesson om Ragnar Jändels mor, Kristina Jändel. Där ingår bl a anteckningar Mor berättar, som Ragnar Jändel gjort när han intervjuat sin mor, och ett antal dikter tillägnade modern. På den gravsten som Jändelsällskapet har rest åt henne på Jämjö kyrkogård lyder inskriptionen:
CRISTINA JÄNDELs gravplats
* 10/3 1851
+ 21/8 1931
Moder till skalden Ragnar Jändel (1895-1939)
"Över hans diktning strålar evighetens stjärnor"
Sagt av Vilhelm Moberg
Modern hade stor plats i hans författarskap
Den 6 november 1929 fanns den unglitterära antologin 5 unga i bokhandeln och 25 år senare, 1954 markerar Lyrikvännen detta. ”Lyrikvännen saluterar jubiléet med att låta en av de ’Sex unga’ – Metamorfospoeten Petter Bergman presentera den banbrytande antologin.” Bergman nämner att Dan Andersson var ett av de största namnen under tjugotalet, bland arbetardiktare och icke-akademiker. ”Vad som verkligen intoneras i Fem Unga-antologin, det är dels modernismen och dels ideologiernas kamp.[…] Det finns få tider i Sveriges historia som haft en så livlig och stor idédebatt som trettiotalet, och alla de stora diskussionsämnen som då avhandlades finns i en eller annan form med i antologin.”
Det var ingen stor skillnad i ålder mellan de 5 unga, men yngst var Erik Asklund och han har i förordet till samlingsvolymen Ogifta - som innehåller Erik Asklunds Bara en början. Ett romanpuzzle, 1929 och Ogifta. Kanske en roman, 1931 - beskrivit den upphetsning han upplevde när debutboken Bara en början. Ett romanpuzzle, hade kommit ut, tidigare samma år som 5 unga. Kanske gjorde flera av de 5 unga på samma sätt som Erik Asklund.
"Den 1 februari 1929 cyklade jag som en vansinnig från bokhandelsfönster till bokhandelsfönster i Stockholm och såg mitt förstlingsalster, i gult omslag och med mitt namn och titeln i små bokstäver, trängas med de andra luntorna. Gatorna gungade, verkligheten var bara skuggor. Jag hade debuterat! Vid tjugo års ålder var jag Sveriges yngste författare!"
Det var erik asklund, josef kjellgen, artur lundkvist, harry martinson och gustav sandgren som utgjorde de 5 unga och alla stavade de i modernistisk stil sina namn med små bokstäver. De fem är idag olika väl kända, men i samband med att Harry Martinson-sällskapet söker sig till Brunnsvik blir Erik Asklund (nu med stora bokstäver i namnet) aktuell och i en av hans cirka femtio böcker Bröderna i Klara, 1962 finns han på författarnas stamfik Café Cosmopolite på Vasagatan, nästan mittemot Bryggargatan, dit Harry Martinson sökte sig för billigt hotellogi och där Dan Andersson fann döden på Hotell Hellman, Bryggargatan 5, natten till 16 september 1920 .
Åke Åkesson skriver i sin bok Hjärtat och facklan. Ragnar Jändels liv och diktning, 1978 att bland "kunderna" på Cosmopolite fanns också den unge Harry Martinson, som skrev en hyllningsdikt till Ragnar Jändel i anledning av dennes 40-årsdag. Uno Eng berättar: Jag såg Harry Martinson vid ett bord och bad honom skriva några ord till landsmannen från Blekinge på ett tillhandahållet papper. Jo han skulle fundera. Efter en stund hade Martinson skrivit en dikt:
Du, broder ifrån samma land,
konvaljblad, björnbärsstigar.
I själens barfotstid du kände där
all kaprifolium vid havet,
hör minnet där!
Hör! själva daggen sjöng
med klockor:
din sång blev saft och dagg, av gräsets själ du gav.
Så vandra dit ännu en gång,
ditt vemod äger lummighet
och sorgen dock är nära gräset, marken
dina tårars bo.
Djupt i var kalk i gräset där, längs hav och skär
vibrerar sanningar om glädjens Gud.
Bröderna i Klara - alter ego
Erik Asklund heter i Bröderna i Klara Elon, hans alter ego, och när han på Café Cosmopolite möter Artur Lundkvist så heter hans alter ego Nils Göing. När proletärskalden Agnar Vändel plötsligt står i stamfikets dörröppning, ”klädd som en skogvaktare, med gröna sportbyxor och benlindor, hade stora, snedgångna skor på fötterna och en grov halsduk virad om halsen, fast det säkert var tretti grader i skuggan”, avslöjas det att denne uppdykande figur är ”den berömde skalden” Ragnar Jändel.
Erik Asklund ger i kapitlet Orons bröder en karaktärsteckning av den blekingske författaren Ragnar Jändel bland diktarbröder i Stockholms Klarakvarter :
”Agnar Vändels mjuka naturbilder med en ljus och ren form var egendomligt ogripbara – som vårljuset över nakna marker och med en tunn, osinnlig doft och lyster, ren som källvatten, men också utan doft, utan smak. Vad gjorde han förresten här, i denna stad av sten och stål, jäkt och oro, fjärran från de ljusa lövängarna i hans sydsvenska skönhetsrike, som alltid hade en stämning av helg över sig, påskens och pingstens mjuka landskap med psalmmelodier på rörflöjt och en ensam fågels drillar i ett arkadiskt Elyseum med himmelsdrömmens vita frid som sakta sjunkande moln bakom trädens kronor.”
Jändelkonsert på Kungliga slottet
Ragnar Jändels diktning har tagits emot också i Stockholm. I Rikssalen på Kungliga Slottet hade en Jändelkonsert ”Havets klockor” stor framgång i serien ”Musik på slottet” den 6 september 2000. Genom Jändelsällskapet kan erhållas CD ”Havets klockor”, Lyrisk svit för mezzosopran, klarinett och piano till poem av Ragnar Jändel. Tonsättare Dag Lundin. Laila Andersson Palme sopran, Margot Nyström, piano och Kjell-Inge Stevensson, klarinett. Sju Jändelsånger finns på CD ”Havets klockor”
November
Ur Havets klockor (1923)
Ensam kväll
Ur Under vårstjärnor (1920)
Hemlös
Ur Havets klockor
Allt är tyst och stilla
Ur Kämpande tro (1928)
Det regnar
Ur Havets klockor
Havets klockor
Ur Havets klockor
Jag längtar hem
Ur Malört (1933)
Den förste som disputerade i litteraturvetenskap för avläggande av filosofie doktorsexamen vid Institutionen för humaniora, Växjö universitet lördagen den 25 oktober 2003, Mikael Askander, skrev sin avhandling om författaren Erik Asklund: ”Modernitet och intermedialitet i Erik Asklunds tidiga romankonst”. När Askander får frågan om han tror, att hans avhandling kan leda till att Erik Asklund uppmärksammas mer framöver, säger han sig vara realist: ”Just för stunden kanske den leder till ett nyväckt intresse, men det är en vindpust i rymden.” (Sic!)
Opponent vid den offentliga disputationen vid Växjö universitet var docenten Johan Stenström, Lunds universitet. Han är nu professor och Harry Martinson-sällskapets vice ordförande.
På Café Cosmopolite finns i Erik Asklunds roman Bröderna i Klara, också Fabian Fallin, som ger sig i samspråk med Agnar Vändel. Fabian kallar Agnar ”vår störste skald efter Dan Andersson”. Det är Nils Ferlin och Ragnar Jändel som samtalar om Dan Andersson och om ”mytfloran om denne ödemarkens sångare, vars plötsliga död skapat en egendomlig nimbus kring hans person och hans dikt”.
Nils Ferlin har i sin första diktsamling En döddansares visor, 1930 en dikt om Dan Andersson:
En död
Som en mila var hans hjärta,
som ett mörker var hans själ –
Se, då mötte honom döden
som hans bäste vän i nöden;
släckt är mörkret, släckt är glöden
som förbränner och förtär –
Han har kolat ut sin mila,
och nu bärs han bort att vila
i den djupa stumma jorden
där alls ingen oro är.
Artur Lundkvist har i sin diktsamling Vit man, 1932
en dikt till Dan Anderssons minne:
DAN ANDERSSON
Fattigdom, svarta granar,
gnisslande grus och vindens spel,
en gammal, trasig stuga,
en gammal, trasig bibel,
solskenet i tiggarskålen
och himmelsdrömmens vita frid,
blinda ögon, fiolens gråt
och skuggan av guds skägg -
och du själv en mila i brand.
Året efter Dan Anderssons död utger Tidens Förlag
SÅNGER och HYMNER, 1921 av Ragnar Jändel.
Som näst sista dikt finns i denna samling
TILL
DAN ANDERSSDONS MINNE
Av giftig bolmört
och av tungt glödande rosor,
sångare,
kransad var ditt livs källa.
[...]
Jag minnes
när dödsbudet kom,
hur bittert
allt skönt mig pinade:
solen,
jordens höstliga prakt,
livets glans, den outsägliga.
Jag såg - men du fick intet,
intet se . . .
[...]
I Ragnar Jändel: Poesi och prosa – Efterlämnat, Tidens förlag 1944 finns en text av Ragnar Jändel, skriven 1930 till tioårsminnet av Dan Anderssons plötsliga död, natten till 16 september 1920. Han utgår ifrån Det eviga leendet av Pär Lagerkvist och mediterar över ”dö i rättan tid”. Ragnar Jändel skriver:
[…] Många människor tunna ut sitt livs värde och resultat genom att haka sig fast vid livet alltför länge, den iakttagelsen kommer ju redan fram i bibelordet om att ”den som vill bevara sitt liv, han skall mista det”. Snålheten bedrar visheten. De flesta av oss plottra bort sig, anpassa sig, krypa, stympa sig bara för att få behålla livet, fortsätta existera. Elden falnar, anden, som kanske en gång lyfte sig till spänstig flykt, lever ett skenliv. De äro mycket för många dessa, ”som dött fastän de leva”. Och dock vore det dumt att döma, man kan endast böja huvudet inför livets bittra tragik.
Man kommer gärna in på dylika reflexioner, när man tänker på Dan Anderssons öde. Det är i dagarna tio år sedan hans plötsliga bortgång. Vi som voro fascinerade av hans diktning eller hans personlighet – eller av bådadera – och greps hårt av dödsbudet, stegrade oss framför allt inför tanken på meningslösheten i hans död. Men det var kanske så, att vi i stället borde avundas honom. Döden som han ofta fasade inför smög sig vänligt och barmhärtigt till honom, befrielsen kom lätt, så vitt man kan döma, ångesten hade han genomlidit i förväg. Han stod på höjden av skaparkraft och han slapp den bittra nedgången, de gråa årens nesliga slit, slapp att irra omkring som en konung utan land, som en Aladdin förgäves letande efter nycklarna till undrets förlovade värld.
Nu är det ju möjligt att Dan Andersson ännu i en del år kunnat brinna och skapa och skänka oss verk av stort värde och betydelse. Man vet inte. Men att en låga som hans, av så förtärande kraft, ändå ganska snart måste sjunka och mattas, det kan man ta för givet. […]
Den diktning som hos oss stigit ur folkets djup är – vad än månde sägas av magistrarna – stor i sin ofullkomlighet – den är stor tack vare sin trotsiga, sega kamp, sin innerliga skönhetslängtan, sitt modiga sanningssökande. Och i denna diktning flammar Dan Anderssons verk högre och starkare än någon annans. […]
Olof Lagercrantz skriver om Ragnar Jändel i förordet till ett dikturval för FIB:s Lyrikklubb 1955, att han i Linnés skola kommit så långt att han kunde utge en slags prosalyrisk handbok om den svenska floran, den intagande och kunskapsrika volymen Blommor, 1937. Olof Lagercrantz fortsätter:
"Vid sidan av Harry Martinson, skulle han bli det fattiga Blekinges diktare, hedens, strandens, gråstenens och ljungens besjungare. Som barn visste han ej namnen på de blommor och träd han skrev om – någon martinsonsk folkskollärare Stav med spelande fantasi och eggande förmåga att sprida kunskaper var han av allt att döma inte lycklig nog att möta i skolan – och fick därför hitta på fantasinamn åt dem. Senare var han outtröttlig att skaffa sig faktisk kunskap om naturen […]
Man finner inte hos honom några stora stjärnor med stark och etsande glans, snarare en hel stjärnhimmel bleka, innerliga, tindrande små ljus. Han hörde till en pionjärgeneration, sliten mellan kravet på handling och kravet på själens vilande i det tidlösa och man måste minnas när man jämför hans insatser med senare arbeardiktares att han gjorde åtskilligt vägrörjararbete för dem. Som öde hör han till de mest intressanta i vår moderna diktning.”
Vilhelm Moberg betonar i sitt vänporträtt av Ragnar Jändel "att han ännu under sina sista år förblev en i djupaste mening social diktare." Hans prosalyriska handbok Blommor och den sista diktsamlingen Stenarna blomma ger symboler för Ragnar Jändels liv och diktargärning.
"Ragnar Jändel diktade gärna om blommor, en av sina vackraste prosaböcker skrev han om blommor. Han gick bort en dag i början av maj, när vårblomstren i hans hembygds hagar just började spricka ut. Gullvivor från de magra blekingska ängsmarkerna virades som kransar kring hans kista. Stenarna blomma - ur den fattiga hembygdens gråstensbundna mark fick denne diktare skönheten och livsglädjen att blomma."
Ragnar Jändel avled 6 maj 1939. I april 1988 bildades Jändelsällskapet, som enligt första paragrafen i stadgarna har som mål ”att öka intresset och förståelsen för Ragnar Jändel och hans författarskap, att stödja forskning kring hans liv och diktning, att intressera tonsättare att ta sig an hans lyrik och att verka för att Ragnar Jändels texter hålls tillgängliga”. 6 maj är Harry Martinsons födelsedag, då vi i år 2011 samlas till Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola och där bl a har ett program om Ragnar Jändel.
I årshögtiden ges också ett program om diktaren Olle Svensson, som har tillägnat Ragnar Jändel en dikt, som finns i diktsamlingen "Att vandra mot morgon"
Till en död kamrat
(Till Ragnar Jändel)
I stycken slog du din franciskusbild
inför en menighet som föga anade,
hur fängslad längtan brände mörk och vild
bakom den blick som stilla spanade.
Och tunga nätter nederst ner mot gruset
en smärta tvang dig, vilken ingen vet.
Men efteråt en Alchemilla bräddad
med dagg du lyfte bävande mot ljuset.
Jordig var handen men du själv var räddad
från hjärtefrost och risig bitterhet.
Du sökte stigar bortom tryggt och känt.
Du skönjde stjärnorna och källorna i kvällen.
Men dina egna viloställen
hette endast Uppbrott och Advent.
Ljust måste den sig lära att förakta
människors domar över vilsna öden,
som fått en själens lägereld att vakta
långt ut vid nattens obekanta flöden.
Vid andens eld som lyser livet samman
till mänsklighet, där var ditt hem.
Mull är din hand, ditt bröst - men icke flamman
som brann hos dem!
OLLE SVENSSON
Ragnar Jändelsällskapets årsbok 2010 innehåller bl a unikt material om Ragnar Jändels ungdomsår och hans minnen från Brunnsviks folkhögskola.
~~~~~~~
Information och upptaktsartiklar inför Harry Martinson-sällskapets årshögtid 6-8 maj 2011 på Brunnsviks folkhögskola, finns på vår hemsida och här på vår blogg. Tidigare artiklar om författare, som kommer att vara aktuella under årshögtiden, har handlat om Dan Andersson, Werner Aspenström, Olle Svensson, Eva Norberg och Nils Parling. Artiklarna är alla på olika sätt relaterade till Nobelpristagaren i litteratur 1974, Harry Martinson:
Dan Andersson och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2010-09-16)
Werner Aspenström och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2010-10-10)
Olle Svensson och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2010-11-12)
Eva Norberg och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2010-11-27)
Nils Parling och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2010-12-18)
Ragnar Jändel och Harry Martinson
(Bloggdatum: 2011-01-15)
Väl mött till Harry Martinson-sällskapets årshögtid
På Brunnsviks folkhögskola 6-8 maj 2011
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar