1. Årshögtiden ~ Fredag 3 maj 2013

 

 

 

 Harry Martinson-sällskapet grundades år 1984, tio år efter att  Nobelpriset i litteratur år 1974 tilldelats Harry Martinson "för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos". Vartannat år (jämna årtal) samlas Sällskapet till årshögtid på Jämshögs folkhögskola, i den församling där Harry Martinson föddes den 6 maj 1904. Det är detta datum som också bestämmer tiden för årshögtid - helgen närmast Harry Martinsions födelsedag.

 

 

Harry Martinson-sällskapets årshögtid 3-5 maj 2013 har varit förlagd till Stockholm och inleddes på fredagskvällen den 3 maj på Café Panorama, högst upp i Kulturhuset vid Sergels torg. Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt och Semir Susic från Sällskapets Stockholmsgrupp, som burit huvudansvaret för årets högtid, hälsade välkommen till vad vi ibland kallar "Harry Martinson-sällskapets majdagar".

 

 

Författare, journalist och grafisk designer Jesper Weithz, som är grundare av klimattidningen "Effekt" talade över ämnet "Människan i världen - ekologiska perspektiv på Harry Martinson". Detta gjorde han bl.a utifrån i sin debutroman 2012.

 

 

Jesper Weithz' debutroman "Det som inte växer är döende", är en existentiell thriller, en andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet, vårt förhållande till naturen och den värme som kärleken kan erbjuda. 

 

I ett samtal efter föredraget berör kulturjournalisten Jesper Weithz "Nässlorna blomma" av Harry Martinson, en skildring av social utsatthet och utanförskap och han menar, att den kärlekslöshet som finns där också finns idag, men manifesteras på annat sätt. Romanen visar behovet av offentliga arrangemang för att man inte skall kastas ut som ju Martin gör, på grund av rika mänskors nåder eller fattiga mänskors behov av pengar. "Nässlorna blomma" visar på behovet av en väl fungerande välfärd för att inte den kalla historien skall upprepas.



  

 

Thomas Siösteen läser Harry Martinson-dikter till musik av Alexander Schmidt - Två lärare som funnit hur angeläget det är med "Harry Martinson i skolan".

 

 

 

Leif Olsson - producer, translator - berikade stort Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola år 2011 med diktläsning och så gjorde han också vid  denna inledande afton på Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2013, på Café Panorama, högst upp i Kulturhuset vid Sergels torg.

 

 

Lyssnare

Jag var liten i lyssnandets dagar.
Tandlösa munnar berättade i sena höstar
om spetälsk kärrsäd och
beska mjöldrygans blomma.
Jag frös vid min barndoms härd.

HARRY MARTINSON: Ur Nomad, 1931
Inledningen till Nässlorna blomma, 1935 
~
Jag minnes en mun, som aldrig log mot mig.
Ur Minnenas tåg, Nomad 


LYSHOLM

Om sommarkvällen
när den välkända skalbaggssamlingen rinner ut genom
tullarna
på väg mot mål eller trafikdöd
ljuder plötsligt ur ett fönster en gammalmods flöjt.
Det är Lysholm som sjunger sig kvar hos sina fördrömningar
vid de avsomnades vik,
limmande sin envisa stämning som med fiollack
till ting som ännu är att finna såsom förgängliga spår.
Han rör vid minnesblommorna kring den ständiga döden,
lappar med minnen vid minnen likt sidenbitar
glömskehålen i Stockholms mantel.
Sammeten tillhör hans vintrar.
Då sprakar också i överlevande hus som gömt sig
hans dånande kakelugnar.
Men vackrast om höstekvällarna när lönnarna fälla
i instängda förgångenhetsparker sin eldskörd.
Då utsänder några torftiga och halvdolda fönster
över vattnen
skenet från hans susande oljelampa ute på Lysholmen.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen, 1960





Vår ordförande Åke Widfeldt läser Harry Martinsons dikt LYSHOLM och när vi sedan lämnar Café Panorama, högst upp i Kulturhuset och vandrar över Sergels torg hem genom Stockholm i den ljumma vårkvällen, så är det som om Stockholm "öppnats upp" genom just denna dikt LYSHOLM, hämtad ur den ständigt aktuella diktsamlingen Vagnen.

Vem var denne Lysholm, som Harry Martinson väcker intresse för? Per Wästberg porträtterar i sin nyutkomna bok om Lysholm "Diktare, drömmare, servitör", gripande, inträngande och humoristiskt ett ofta förbisett diktaröde. Per Wästberg och Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) är båda uppvuxna på Östermalm och Djurgården och delar kärleken till litteraturen och Stockholm.

Rune Liljenrud

 

 

 

Årshögtiden 2013 ~ Harry Martinson-sällskapets särskilda hederspris för 30 år med Helge Skoog och Gunnar Edander ~ Hedersmedlemmar i Sällskapet

 

Under hela 30 år har

Helge Skoog och Gunnar Edander

framfört det angelägna budskapet

i Harry Martinsons ANIARA

 

 

Helge Skoog tilldelas den 4 maj 2013

i samband med ANIARA-föreställning

vid Sopplunch på Stockholms Stadsteater

Harry Martinson-sällskapets speciella hederspris

och blir också Sällskapets hedersmedlem

 

 

 

Gunnar Edander tilldelas den 4 maj 2013

i samband med ANIARA-föreställning

vid Sopplunch på Stockholms Stadsteater

Harry Martinson-sällskapets speciella hederspris

och blir också Sällskapets hedersmedlem

 

Harry Martinson-sällskapets prismotivering är:

“Gunnar Edander och Helge Skoog tilldelas i dag Harry Martinson-sällskapets speciella hederspris på totalt 30 000 kr som ett tack för deras enastående gärning att under 30 år ha framfört budskapet i Harry Martinsons diktepos ANIARA, som enligt författaren själv utgör hans varning till mänskligheten. Pristagarna erhåller också var sitt konstverk som framställts av författarens dotter Eva Martinson.

Stockholm den 4 maj 2013

Åke Widfeldt

Ordförande i Harry Martinson-sällskapet”

 

 

ANIARA-författarens dotter Eva Martinson

som framställt de unika konstverken för

Harry Martinson-sällskapets speciella hederspris

till Gunnar Edander och Helge Skoog, säger:

 

Bilderna är skapade med en grafisk metod

collografi, och visar på Doris dalar,

som i ANIARA är namn för jorden.

 

”Vi kom från Jorden, Doris land,

klenoden i vårt solsystem,

det enda klot där Livet fått

ett land av mjölk och honung.

Beskriv de landskap som där fanns,

de dagar som där grydde."

 

Ur ANIARA, Sång 79

 

 

Aniara av Harry Martinson

Bearbetad för scenen av Helge Skoog

Musik: Gunnar Edander

I programbladet ovan från 1 april 1989 berättar de båda medverkande, Helge Skoog och Gunnar Edander:

 

"Som artonåring läste jag Aniara första gången. Jag minns det som en svindlande upplevelse. Den tillhörde sedan ofta litteraturen på mitt nattygsbord. 1982 när jag tillhörde Unga Klara, gjorde vi där en föreställning kallad Unga Klara berättar Livet!!

Varje skådespelare skulle där berätta tre olika historier. En av mina historier var Aniara, berättad på tjugo minuter för mellanstadiebarn.

Mina kamrater på Unga Klara fascinerades av Aniara och året därpå bad Suzanne Osten mig att regissera en utbyggd version av Aniara. Per Lysander och jag gjorde en dramatisering för sex skådespelare och Gunnar Edander komponerade musik. Denna föreställning visades för mellanstadiepublik över 100 gånger i Unga Klaras dåvarande lokaler på Sveavägen.

Den version vi nu visar på Klara Soppteater är monologversionen, något utbyggd, och med Gunnar Edanders musik."

Helge Skoog

"Helge Skoog och jag fann på Unga Klara att vi hade haft samma fantastiska litterära upplevelse av Aniara under våra tonår. Jag var naturligtvis den förste att se operan med samma namn när den hade premiär. Sedan dess har Harry Martinsons epos blivit något av en 'bibel' för mig.

Aniara lärde mig att värna om och älska Livet innan det är försent...

Många kompositörer har skrivit musik över namnet BACH. I Aniara är de musikaliska byggstenarna de tre A:n som ingår i namnet A-ni-Ar-A."

Gunnar Edander



***Aniara***

Med Helge Skoog
och Gunnar Edander
har gästspelat i:

Oslo
Göteborg
Malmö
Norrköping
Falun
Borås
Jönköping
Eskilstuna
Södertälje
Kalmar
Visby
Gävle
Alvesta / På Harry Martinsons
100-årsdag den 6 maj 2004
Jämshög
Karlskrona
Lund 2 gånger....
Västerås

Helge Skoogs gärning som skådespelare är längre än 30 år! Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt har den dokumenterad sedan 50 år tillbaka, till år 1963. Han påminner Helge Skoog om Per Erik Wahlunds recension i Sv. Dagbladet den 7 mars 1963 av "Filoktetes", där Helge Skoog medverkade tillsammans med Lars Hanson. Om Helge Skoogs rolltolkning gäller: "... här finns en ungdomlig friskhet som väcker sympati, ett kraftigt bett i rollen, nyanser och dagrar kommer kanske en annan gång."

 

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: Tidsupplevelse

 

Eken / Quercus är landskapsväxt i Blekinge

 

Vi hade styrelsemöte i Harry Martinson-sällskapet på Akademiska Föreningen i Lund och vår tidigare ordförande Bertil Palmqvist, var då med oss för sista gången. Han avled kort därefter, på dagen före sin 70-årsdag och begrovs i Jämshög den 29 april 2008 ~ idag för fem år sedan.

Vid styrelsemötet med Harry Martinson-sällskapet på Akademiska Föreningen i Lund förde Bertil Palmqvist in oss på Harry Martinsons dikt TIDSUPPLEVELSE och gav en djuplodande analys av denna. 

TIDSUPPLEVELSE

Våren hade kommit som ett slag.

Det var nästan tvärt sommar.

De satt ute

i den nya knippelmöbeln av ek

så nyskalat ljus

att den lyste som nyss vårblottad hud. 

De var alla förtjusta

i dess knotiga stretande

som nu i sitt avskalade tillstånd

föreföll dem nyare än till och med

den plötsliga våren. 

Den var nästan för färsk och ny

för att kunna omges

med tankar någon längre stund.

De tänkte snart på annat. 

Plötsligt kom en av dem på

att de alla som satt där

var ett stundens sällskap aldrig förr skådat. 

Det var Astrid, hon sade: När man lever

då lever man på världens dittills senaste dag.

Och det gör vi nu. 

De ryckte alla till.

Den tanken hade legat

så väl dold i det självklara

att de nästan blev rädda. 

Det kändes utsatt att leva så.

Så längst framme

så ytterst och så sent. 

Många gånger under alla år de levde

innan de en efter en gick bort

kom de att tänka på den dagen,

världens dittills yttersta och senaste,

med världens dittills senaste timmar i trädgården.
 

HARRY MARTINSON: Ur Dikter om ljus och mörker 

”Av en arbetare begär man att han ska uträtta något. Det ska vara någon mening med det han gör”  - Så citerar Bertil Palmqvist Ivar Lo-Johansson i sin samtalsbok om honom och Bertil hade denna livstolkning. Han stod upp för den i en smittande Edith Södergransk anda ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är."

"Man blir någon, man känner att man behövs" citerar han i sin bok I GLASRIKE, glaskonstnären Bertil Vallien, vars konstskapande  Bertil beundrade och som nu bjuder besökare i Växjö domkyrka FIAT LUX ~ LJUS BLIV TILL.

Bertil Palmqvists kunniga efterord till Harry Martinsons Verklighet till döds / Den förlorade jaguaren och ett citat därur med kraftfullt tema och motiv, ger nu i minnets ljus sin särskilda relief ”Jag har gjort mitt. Jag har stridit för livet, så långt det gick”.

Bertil Palmqvists sista styrelsemöte med oss i Harry Martinson-sällskapet gav oss en insikt just så som dikten tolkar den: ”att de alla som satt där / var ett stundens sällskap”.

I agendan för begravningsgudstjänsten i Jämshögs kyrka fanns infogade några av Bertil Palmqvist sista nedtecknade tankar och den allra sista av dessa angav färdriktningen, så som den alltid funnits hos Bertil Palmqvist:

När vildgässen drog förbi
denna vår, blev jag motsagd.
Framtiden finns!

Bildkonstnär och författare Lennart Didoff vet just detsamma och han ser i metaforen blommande körsbärsträd "årsringarnas koncentriska väntan".

Inte så att jag vill ha åren tillbaka.

Alla dessa år av kamp mot fukt och mörker.

Men när jag bär in

det söndersågade körsbärsträdets kropp och lemmar,

dess ryggrad och yttersta förgreningar,

förnimmer jag en blommande vithet

i årsringarnas koncentriska väntan.

LENNART DIDOFF: Ur Sandmask & himmelskupa

Bild: Lennart Didoff

 

Upplevelsen från sammanträdesbordet vi var samlade omkring på Akademiska Föreningen i Lund för styrelsemötet med Harry Martinson-sällskapet, kommer mig i minnet när jag läser Lennart Didoffs dikt ur Sandmask & himmelskupa:
 

[...]

och när kvällen kom

och alla skingrats

stannade orden kvar

som hade de tagits in

i bordsskivans ådrade anlete.
 

Lennart Didoff tar i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar, hjälp med att minnas genom att till egna målningar foga några författares texter, bl.a. dikter av Harry Martinson ur Dikter om ljus och mörker.  I en blogg från den 9 april i år "GLEM ALDRI 9. APRIL" finns skrivet om denna "serie mot glömskan".

 
 

Lennart Didoff svarar för text och bild till dikten ovan, som han slutar med "orden kvar / som hade de tagits in / i bordsskivans ådrade anlete".         I såväl text som bild tolkas det förgångnas närvaro i nuet.
 

Solljuset genom körsbärsträdens kronor förvandlar trädgårdsbordets skiva

till en karta av vibrerande kontinenter. 

Så satt vi här nyss eller för tio år sedan

lågmält samtalande

i middagshettan

om världen utanför gärdesgården. 

Och när kartan av darrande skuggor

suddades ut av ett moln

och när kvällen kom

och vi alla skingrats

stannade orden kvar

som hade de tagits in

i bordsskivans ådrade anlete.

LENNART DIDOFF: Ur Sandmask & himmelskupa
 

Omslagsbild: Lennart Didoff

 Kanske är det de lågmälda samtal jag just här kan föra med dem, som sett mig komma till världen och formas av dem. Alla har de tagit en bit av mig med sig in i tystnaden.

[...]

Så ropar de alla ut sina namn till dem, som går förbi eller för ett ögonblick stannar till. Men några namn har tiden utplånat. De har lösgjort sig, dunstat och flutit ur gravörens händer."

LENNART DIDOFF: Från Kyrkogården

ur "om det nära och det förflutna"

Omslagsbild: Ann-Mari Didoff



SORG OCH GLÄDJE

  

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen



 Rune Liljenrud

  

HARRY MARTINSON: Försenad vår

 

 Foto: Tomas Nilson

 Försenad vår
 

Stämplad och märkt ifrån början stod sommaren frusen.
Tydligt såg vi dess andedräkt frysa i luften,
bli till en dimma som kröp omkring alla grenar:
frostnattens lömska rök kring de ängsliga löven.

Allting dröjde detta år. Knoppen bar pansar.
Insjön mognade långsamt för fisk och fågel.
Vassen vid stranden dröjde länge i ytan
strå invid strå som ett fält av väntande sylar.

HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar


När jag står på vår strandtomt vid Helgasjön i Ör utanför Växjö 20 april 2013 minns jag Harry Martinsons dikt "Försenad vår" från diktsamlingen Längs ekots stigar, ett urval efterlämnade dikter, som gavs ut 1978.

Det är nu våren 2013 och texten i "Försenad vår" passar in på förhållandena just nu. För några dagar sedan låg Helgasjön, som syns på bilden, belagd med is, med en liten möjlighet till pimpelfiske. I dag 20 april har sjön brutit upp och det finns endast tunna isflak i vikar och vid vissa stränder. Men när jag står här och tänker så kommer fram att snart skall Ångaren Thor göra sina turer över sjön och via Åby slussar komma upp till Asa. Under resan passerars på avstånd Lilla Björka, Elin Wägners trevliga bostad. Som ung man hjälpte jag till i min fars lanthandel i Lammhult och ofta körde min äldre bror och jag ut varor till Elin Wägner och hennes väninna Flory Gate.

Under åren i Olofström 1957-1963 hade jag förmånen att träffa Harry Martinson vid några tillfällen och han blev road av att jag hade träffat Elin Wägner. Han efterträdde ju henne på stol 15 i Svenska Akademien 1949. Ännu roligare tyckte han att det var, att hon hade haft kontakt med min morfar inför skrivandet av Åsa-Hanna. Min morfar var en sådan man som fanns i socknarna förr i tiden, en man som styrde och ställde med det mesta. Han var både kommunalstämmans ordf och kyrkostämmans dito, bestämde över fattigstugan och blev även nämndeman. Han visste mycket om den gård/handelshus där skrämmande saker timat, som Elin Wägner ville ha reda på innan hon skrev Åsa-Hanna. Harry Martinson uppskattade att få reda på vad jag visste om dessa saker.

Allan Nilson

Harry Martinson: "Stundom i dröm jag dröjer..." Resor i Hitlers rike – Fredrik Böök och Gustaf Hellström, år 1933

Rättvända världens riken
drevos mer avigt än detta.
Lade du näten i viken
fick du en mina till spätta.
Galgarna fylldes med trogna.
Bödeln i rätten rådde.
Bakvända visans godmod
aldrig oss mera nådde.

HARRY MARTINSON: Stundom i dröm jag dröjer...

Lars Ulvenstam - litteraturvetare och journalist, skriver i sin monografi "Harry Martinson" att det andra världskriget bildar bakgrunden till denna dikt ur Passad: "Det är en blodig ironi mot det moraliska och språkliga kaos som rådde och råder då härtagning kallas befrielse och diktatur heter folkets demokrati."

Harry Martinson var ju mycket klar i sin observans av vad som verklligen skedde i det som Fredrik Böök och Gustaf Hellström som utsända till Tyskland år 1933 av Svenska Dagbladet resp. Dagens Nyheter skulle rapportera om, men som bara Gustaf Hellström genomskådade. Redan i ett brev 23 oktober 1930 skrev Harry Martinson till Erik Asklund: "beduinen skelögda böök lurar redan i snåret        i tistelsnåret vid oasen ta-dä-lugnt".

Göran Hägg - docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, skriver  i sin "Den svenska litteraturhistorien" om Fredrik Böök: "den mäktigaste av de stora kritiker som varit så typiska för det centraliserade svenska kulturlivet, mannen som med en handrörelse kunde avgöra en boks liv eller död på bokhandelsdiskarna."
 [...]
Böök blev emellertid något av en icke-person i svensk historia. Hans förtjusning över nazismen och hyllning av de tyska trupperna i Danmark 1940 gjorde honom omöjlig även i högerkretsar när krigslyckan vände. Det har till hans fördel anförts att han åtminstone inte var antisemit. Kanske kunde man lika gärna tycka det snarast är ännu mer graverande att han under de omständigheterna ändå var beredd att acceptera judeutrotningten som ett nödvändigt hjälpmedel i kampen för det älskade Tyskland mot hotande demokrati och omoral."

Resor i Hitlers rike – Fredrik Böök och Gustaf Hellström 1933

 

Sigurd Rothstein - fil dr. i tyska och universitetslektor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad höll vid Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte den 14 april i Gustaf Hellström-rummet på Kristianstads stadsbibliotek föredrag om den tyska utgåvan Meister Lekolm hat eine Idee. Han visade på att i den tyska utgåvan saknas text som kunde misshaga nazismen.  Idag den 23 april höll samme Sigurd Rothstein  föredrag i Hörsalen, Regionmuseet Kristianstad; Resor i Hitlers rike - Fredrik Böök och Gustaf Hellström 1933. Föreläsningen var ett samarrangemang mellan Högskolan Kristianstad, Folkuniversitetet i Kristianstad och Regionmuseet Kristianstad.

I Tyskland  utnämndes den 30 januari 1933 Adolf Hitler till rikskansler och landet förvandlades i rask takt till det så kallade TREDJE RIKET. I Sverige fanns ett stort intresse för händelseutvecklingen i Tyskland.

Svenska Dagbladet skickade samma år dit litteraturkritikern Fredrik Böök samtidigt som Dagens Nyheter sände sin Englandskorrespondent, författaren Gustaf Hellström. Under sommaren 1933 publicerades deras artiklar som böcker; Gustaf Hellström: Det tredje riket - Från Hitlerkupp till tysk folkenighet samt Fredrik Böök: Hitlers Tyskland maj 1933.

Efter en grundlig, historisk tillbakablick till det första världskriget, gjorde Sigurd Rothstein i sitt föredrag en analyserande jämförelse och presentation av Fredrik Bööks och Gustaf Hellströms texter.

Första upplagan 1933



Fredrik Böök - professor i litteraturhistoria vid Lunds universitet 1920-1924 och ledamot av Svenska Akademien från år 1922 fram till sin död 1961 samt tillhörig dess Nobelkommitté 1929-1950, försvarar i sin bok Hitlers Tyskland maj 1933, bokbålet den 10 maj 1933 på Bebelplatz vid Unter den Linden i Berlin.

I kapitlet MIDNATTSBÅLET skriver Fredrik Böök:

"NATTEN MELLAN den 10 och 11 maj såg jag de tyska studenterna förrätta en högtidlig autodafé på den gamla Opern-Platz i Berlin, under världskriget omdöpt till Franz-Josef-Plats, mitt emot universitetet vid Unter den Linden. Det stora skådespelet var lika skickligt satt i scen som alla andra demonstrationer i Hitlers Tyskland.
[...]
Strax före midnatt infann sig till slut den outtröttlige, allestädes närvarande dr Goebbels, leende och optimistisk mitt i sitt rastlösa arbete. Han talade om asfaltlitteraturens smuts, som hade strömmat ut över det arma tyska folket i mer än ett decennium, medan på universitetens lärostolar den höga vetenskapens målsmän förskansat sig bakom gamla manuskripthögar och pandekter. Han talade om det historiska under, som kallas en omvälvning, och som uppstår, då idén firar sin förmälning med makten. Han siade om framtidens tyska människa, som icke skulle vara en bokmänniska, utan en karaktärsmänniska, och han prisade den starka, stora och symboliska handling, som de unga nu begått: i midnattsbålet förintades de andliga grundvalarna för novemberrepubliken, men ur dess aska skulle en ny anda stå upp likt fågel Fenix.
[...]
Elden är ett renande element, och midnattsbålet framför universitetet får utan tvivel många verkningar, som blott den förtorkade fackmannen, den bornerade estetiska specialisten kan vara hågad att beklaga.
[...]
Skall Hitlers seger och nationalsocialismens tredje rike en gång betecknas som den stora vändpunkten?
Det finns i Europa ännu en och annan som önskar och hoppas det, och till dem bekänner jag mig höra. För Tysklands egen skull; men också därför att Tysklands undergång skulle innebära undergången av det Europa, vari jag känt mig som medborgare."
(Hitlers Tyskland maj 1933, ss. 167f., 172, 174f.)

Andra upplagan 1934

 

I den andra upplagan av Fredrik Böök: Hitlers Tyskland maj 1933, vilken utkom år 1934, har tillförts ett kapitel "OKTOBERREFLEXIONER", som inleds med texten:
 

"För den engelska editionen av Hitlers Tyskland har professor Fredrik Böök, på uppmaning av förlaget, skrivit ett avslutande kapitel."
  





Gustaf Hellström - författare och journalist, ledamot av Svenska Akademien från år 1942 fram till sin död 1953, arbetade som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter och hörde till de klart antinazistiska skribenterna. Han reste i maj 1933 till Tyskland och blev åsyna vittne till nazisternas bokbål utanför Berlinoperan natten mellan den 10 och 11 maj 1933 och skriver om detta i sin bok Det tredje riket -Från Hitlerkupp till tysk folkenighet (1933), som är en tidig kritisk granskning av judeförföljelserna och koncentrationslägren:
 

"För några minuter, sedan bålet tänts, medan flammorna stiga strålkastarbelysta ur det tända virket och en tjock gnistpelare höjer sig över Operaplatsen, hotande byggnaderna omkring, kommer man att tänka på brännandet av det alexandrinska biblioteket på kejsar Teodosius' tid. Men också den jämförelsen haltar, eftersom de lärda hedningarna in i det sista försökte försvara och rädda sina i Serapistemplet förvarade bokskatter. Men här reser sig ingen upp till försvar, här höjes bland de tusen och åter tusen åskådarna inte ett ord till protest. Har man ögonen med sig kan man visserligen, om man rör sig i den oöverskådliga massan, som kantar Opersplatsen, här och där upptäcka personer vilkas ansikten uttrycka både sorg och indignation över den smaklösa symboliken i ett uppträdande där facklan, den fria forskningens symbol, kastas på bokbålet av studenter, den fria forskningens bärare. Men de behålla sorgen och indignationen för sig själva."

(Det tredje riket, s. 68f.)

 



Gustaf Hellström speglade som utrikeskorrespondent och skönlitterär författare den internationella arenan för den svenska allmänheten. Inte minst hans tidigt vakna blick för vad som verkligen hände i det som syntes ske i Nazityskland, har gett honom plats som en av de främsta i sin generation. 





Bokhandelsfönster på Västra Storgatan i Kristianstad ger information om stadens store författare och inbjuder till Gustaf Hellström-sällskapet, som i år 2013, 80 år efter Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933, ger ut nytryck av Gustaf Hellströms viktiga skrift från samma år Det tredje riket - Från Hitlerkupp till tysk folkenighet (1933).

 

De litterära skyltarna som sedan december 2012 finns uppsatta i Kristianstad, är intressant och lärorikt att följa. En karta för dessa skyltar finns att hämta på Turistbyrån i Kristianstad och på dess hemsida http://www.turism.kristianstad.se/det-litterara-kristianstad 

  

Lars Ulvenstam skriver i sin monografi
Harry Martinson :

 

I dikten "Tankar under ett svårt oväder "går åskan också i symbolisk mening, ovädret står som bild för krig och vedervärde. Under detta oväder pekar Martinson på det förfinades lugn",

 

den moraliska symbolen i källans lugne måne, eller det 

efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.

 

Det är Martinsons trosbekännelse till diktens, konstens, besinningens mission i världen och samtidigt hans front mot handlingsfantomerna, rusarna, boxarmänniskorna.

 

Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet.

Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.

  

Tankar under ett svårt oväder

 

När åskan har dånat bedövande länge

tar man den lugnare tills den slår ner i huset.

 

När blixtarna bli så täta att de flyter ihop

övertäcker blixtskenet hela utsiktsrutan

och förgyller den som med bladguld.

 

Med åren förstår du det förfinades lugn,

den moraliska symbolen i källans lugne måne, eller det
efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.

Kinas sidenmålningar blevo till under filosofers händer

i tider av ständiga krig, skakningar, övergrepp och vedervärde.
Och de blevo till under fred, under samma aktgivande
på vad som är Tao eller Vägen.

Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet.

Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.
 
 

 

HARRY MARTINSON: Ur PASSAD

 

Rune Liljenrud

 

Harry Martinson: "Nu är vinter och hitlersk frost över jorden. Klagande speglar jag min själ i sorundafloden."

Gustaf Hellström-sällskapet

Harry Martinson insåg tidigt vad som hände i Europa.

Den 6 mars 1933 skriver han till Dr Carl Björkman, Nya Dagligt Allehanda, Stockholm:
"Nu är vinter och hitlersk frost över jorden. Klagande speglar jag min själ i sorundafloden."

Den 10 mars 1933 skriver han till Hans Larsson, Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet:
"Världen rustar sig och rustar sig och har allt utom tillit. Den tror bara på pansar och brynja. Dock tror jag nu att det är ett brott mot livets källa att allt för mycket misströsta. Man vill i det längsta tro att elementärgrunden inte kan förvanskas, även om man under vissa tider av historien demagogiskt förvänder synen på större delen av släktet. De primära förutsättningarna för nya vårar, ny klarsyn, ny enkelhet och ny strömingjutning i källan bor oåtkomligt i Guds och varats bottennatur.
Den mera klarsynta delen av den unga tänkande eller beskrivande diktargenerationen har - och det är min stora glädje, insett detta och avskalar man ismernas arroganta jargong finner man kärnan vara tron på de primära livsfundamenten: jorden, instinkterna, intuitionen, den sunda självklarheten i all-livets förlopp. Samma diktargeneration står likaledes på säker urmark då den - kanske ännu något oklar i uttrycket - skiljer på de av livet självt alstrade instinkterna och de av demagogerna upphetsade och förljugna."
 



Gustaf Hellström insåg tidigt vad som hände i Europa.

Gustaf Hellström (1882-1953)

Konstnär: Axel Kleimer (1906)

 

Gustaf Hellström-sällskapet hade årsmöte 14 april 2013 i Gustaf Hellström-rummet på Kristianstads stadsbibliotek medan Gustaf Hellström blickade ner över årsmötet ur Konstnärs Axel Kleimers praktfulla målning. Ordförandeskapet sköttes med sedvanlig ackuratess av Disa Lundgren, som också omvaldes som ordförande i Sällskapet. Hon informerade om Gustaf Hellström-sällskapets arbete och uttryckte särskilt glädje över de litterära skyltar som skall bli ett tjugotal, varav de flesta nu finns utplacerade i Kristianstad. Ett mycket stort arbete som är högst aktuellt är utgivandet av Gustaf Hellströms bok från 1933 års Tyskland.

Disa Lundgren, som tillhör Harry Martinson-sällskapets styrelse och är ordförande i Klockrikestipendiets jury, talade om gott samarbete mellan våra sällskap. 

 

Litterära skyltar i Kristianstad

 

 

Nytryck av Gustaf Hellströms bok

 

I år 2013 - 80 år efter Europas ödesår 1933 med Hitlers maktövertagande - avser Gustaf Hellström-sällskapet att ge ut nytryck av Gustaf Hellströms bok DET TREDJE RIKET - FRÅN HITLERKUPP TILL TYSK FOLKENIGHET. Detta är reportage från Gustaf Hellström rsesa i Tyskland 1933, just efter Hitlers maktövertagande. Boken visar att utrikeskorrespondenten och författaren Gustaf Hellström verkligen såg och genomskådade den våldslära som låg bakom nazisternas maktövertagande. Det som Gustaf Hellström här så klarsynt skriver om rimmar väl med vad Harry Martinson visste och berörde i sitt brev den 10 mars 1933 till Hans Larsson, Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
 



 



Efter Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte  talade styrelsemedlemmen, högskolelektor Sigurd Rothstein om en bok av Gustaf Hellström på tyska, som några månader före Andra Världskrigets utbrott publicerades i Tredje Riket.

 

Meister Lekholm hat eine Idee

 



 Omslagsbild på andra upplagan av

 Meister Lekholm hat eine Idee

 

Snörmakare Lekholm får en idé som utkom i Sverige 1927, fanns i juni år 1939 på de tyska bokhandelsdiskarna med titeln Meister Lekholm hat eine Idee. I Sigurd Rothsteins föredrag vid Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte jämfördes mycket intressant den tyska utgåvan med det svenska originalet. I den tyska utgåvan saknas text som kunde misshaga nazismen! Här några exempel på vad som saknas:

D:r Holmes alla kval inför mötet med fadern finns inte med. Män med sådana självkval har ingen plats i det "tyska tänket".

Den försvarspolitiska debatt och meningsutbyte som äger rum mellan kusinerna och officerarna Peter och Paul Lekholm finns inte med.

Snörmakare Lekholms åsikter om Tyskland och om sin tyskättade hustru Augusta Töpfer,  "Tyskland, det är förbannelsen här i världen", finns inte med.

Flera av Gamla Testamentets judiska gestalter är strukna och särskilt uppehöll sig Sigurd Rothsteins i sitt föredrag vid den nersupne musikern Anders Lekholm, som ville skapa musik kring Jeftas återkomst och ett skeende i Domarboken. Alla passager som är relaterade till Jefta är borta i den tyska översättningen.

Ovärderlig vid studium av Gustaf Hellströms författarskap är boken

Gustaf Hellström och hans tid





 

År 1942, under brinnande världskrig, invaldes Gustaf Hellström som ledamot av Svenska Akademien, stol 18. År 1949 invaldes Harry Martinson som ledamot av Svenska Akademien, stol 15 och välkomsthälsades dit av Gustaf Hellström, som i brev 2 april 1949 får hjärtligt tack härför av Harry Martinson, som skriver: "Det känns tryggt att veta, att Du sitter där. Så blir det inte så overkligt."  De båda ledamöterna fick endast fyra gemensamma år i Svenska Akademien. Gustaf Hellström avled 1953.

Det är intressant att notera att medan Gustaf Hellström och Harry Martinson samarbetade i Svenska Akademien gavs Nobelpris i litteratur till humanitetens och tankefrihetens förkämpar Bertrand Russel, Pär Lagerkvist och Winston Churchill

  

LYSSNA . . .

 

Lyssna till ådran,

källornas ådra,

källornas ådra i livets mitt!

Allt vad ur tonande djup du hör,

allt vad du hör, är ditt.

 

Miste du ådran,

källornas ådra,

källornas ådra i livet mitt -

miste du ock din sjungande själ,

miste du allt som var ditt.

 

 
HARRY MARTINSON: Ur Spökskepp (1929)

 

 

Rune Liljenrud