tisdag 12 juni 2012

NÄSSELFROSSA 2012 femårsjubilerar ~ 2008 - 2012



NÄSSELFROSSA 2012 femårsjubilerar
 ~   2008 - 2012  ~

*  *  *  *  *

NÄSSELFROSSA 2012 Tema: Över stock och sten
NÄSSELFROSSA 2011 Tema: Jorden vi ärvde
NÄSSELFROSSA 2010 Tema: Eld & lågor
NÄSSELFROSSA 2009 Tema: Vid vattnet
NÄSSELFROSSA 2008 Tema: På gränsen


 

Birger Johnson är flitig medarbetare under Nässelfrossa
Här tolkas Harry Martinsons / Sven Edvin Saljes diktning

Båda dessa litterära konstverk i Jämshög finns beskrivna 
här på Harry Martinson-sällskapets blogg

26 augusti 2010
Nytt litterärt konstverk
med Martinson- och Saljetexter

23 juli 2010
Jämshög / Olofström
är rikt på kultur



Tre av de skolor som Harry Martinson gick i, är bevarade
I skollokalerna ges flera program under Nässelfrossa

Alltidhult (”Tollene”) Juni 1913 – aug 1914
• Alltidhults folkskola (Alma Nilsson, ht)

Näbbeboda (”Norda”) Aug 1914 – 1915-06-04
• Näbbeboda folkskola (Karl J Staaf) 9 okt 1914 t o m vt 1915

Åldersdomshemmet i Jämshög 1916-10-07 – 1917-07-02
• Jämshögs folkskola (Edvin Johansson) 1916-10-09 – 1917-06-20



Författaren Sven Edvin Salje
som här på bilden ses framför Fornstugan
 tillägnas nio program under Nässelfrossa 2012

Saljesällskapets hemsida

www.salje.se

  www.nasselfrossa.se


Årets Nässla
ges som en hedrande utmärkelse 


Rune Liljenrud

NÄSSELFROSSA 2012 Tema: Över stock och sten


NÄSSELFROSSA 2012 Tema: Över stock och sten

Årets tema finns  i Harry Martinsons Aniara, Sång 63
        "... i landet Gond tills Sista paret ut
förkunnades av tjutande siren
                   och flykten begynte över stock och sten."


"Temat för Nässelfrossa är Över stock och sten, ja, ibland är vi till och med under stock och sten. Stockar och stenar är påtagligt närvarande i naturen i vår bygd och har därför också påverkat vår kultur på olika sätt. Hur stockar blir till brädor, hur stockar och stenar blir till arkitektur, hur slitet med stenen präglat kulturlandskapet, men också genererat ekonomiskt uppsving, ibland av ren Klondyke-karaktär, hur färgstarka personer har profilerat sig i Stenbäraland."

Ur programförord till NÄSSELFROSSA 2012
Ingvar Wramsmyr Ordförande i Föreningen Nässelfrossa

Bejakelse
Livet har vidgat sig.
Träden ta om varandra med yviga lövgrenar
och kyssarna höras som vindsus.
Sommarens klockor ringer till bejakelse.
Många av livets illusioner
          ha en kraftigare byggnad än drömmar.
Alla skogar bli varje år lummiga
          av förtroende till markens ådror.
I varje träd lyfter sig
          en fullbräddad källa av sav.
Den som vid denna tid hugger en al
kan se hur dess safter förrinna som skummande öl.

HARRY MARTINSON: Ur All världens berättare 1953, nr 11

Kulturveckan Nässelfrossa startade 2008
 och har i år Femårsjubileum


NÄSSELFROSSA 2012 Tema: Över stock och sten

NÄSSELFROSSA 2011 Tema: Jorden vi ärvde

NÄSSELFROSSA 2010 Tema: Eld & lågor

NÄSSELFROSSA 2009 Tema: Vid vattnet

NÄSSELFROSSA 2008 Tema: På gränsen



24 juni - 1 juli 2012 pågår Kulturveckan
Hela programmet för Nässelfrossa 2012 finns på

www.nasselfrossa.se


Harry Martinson-sällskapet
 har under Nässelfrossa sju program

Över stock och sten
 i översättandets snårskog
Nebbeboda akademi
 25 juni heldag 8 tim. med början kl 09.00

"En blommande äng kan beskrivas 
bara av sina fjärilar"
Programmet ges två gånger
 26 juni kl 13.00 och 1 juli kl 13.00

Domänverket, kronojägare N.P. Norén
 och Harry Martinson
Programmet ges två gånger
 27 juni kl 09.00 och 28 juni kl 16.00

"En barrbjörn med raggen på ända"
Programmet ges två gånger
 28 juni kl 13.00 och 30 juni kl 13.00
Söndagen den 1 juli har Nässelfrossa 2012
 stor final i Stenmuseet i Vilshult
Då kommer någon kreativ person att tilldelas

Årets Nässla


Rune Liljenrud

NÄSSELFROSSA 2011 Tema: Jorden vi ärvde



NÄSSELFROSSA 2011 Tema: Jorden vi ärvde


"Temat för årets Nässelfrossa är Jorden vi ärvde. Vi blandar överjordiskt och underjordiskt, allt från Aniaras hisnande perspektiv på den enda jord vi har, ner till det lilla på gräsrotsnivå.

Ur programförord till NÄSSELFROSSA 2011
Ingvar Wramsmyr Ordförande i Föreningen Nässelfrossa 

   "Berättelsen om Aniara rör sig på flera olika plan, inom olika mänskliga inbillningsklasser. Den yttre står i berättelsens tjänst och är därför relativt enkel. Parallellt med det episka passerar berättelsen genom många olika mänskliga kunskapsformer och medvetanderum.
   Egendomligt nog har det ändå visat sig att Aniara kan läsas tvärsigenom som en spännande berättelse om ett skeende där verklighet och overklighet täcker varandra. Man föres in i en miljö som inte finns, men som man under läsningen vänjer sig vid och som man på det ena eller andra sättet snart känner igen. Den blir verklig, påträngande och fängslande och till slut omutlig och förtrogen: som en spegel. Den blir så att säga vår ödesmiljö, den som vi bär inom oss som en inre innehållslig rymd och där vårt medvetande fattar och indelar existensens gåta i de kategorier som gör oss till mäniskor. En av dessa kategorier är medvetandet om ansvar och skuld för det som genom oss sker med världen. De många rummen och salarna i goldondern Aniara är, om man så vill fatta dem, andliga kategori-rum, attitydkamrar, upplevelsekretsar eller helt enkelt olika sätt att känna, tänka och leva. Men allt är sammanfört inom samma ytterväggar samtidigt som det är utställt och slungat genom tomheten, den inre och den yttre."
HARRY MARTINSON: Ur förord till Aniara

 
 I två program under Nässelfrossa "Jorden blev Doris dalar i Aniara"
~ med tankar och urflykter från Harry Martinsons versepos Aniara ~
  medverkade författarens båda döttrar Harriet och Eva Martinson.



 
63

En kvinna ifrån Gond som nu är änka
sågs ofta med sin man i utsiktsrummet.
De satt där flera år med sina knyten
tillreds som om de väntade på landning.
Och fastän många såg med ironi
~ alltmera rymdlik kall ~ på detta par,
behöll de två sin rörande förväntan
och sågo lugnat hän mot Lyrans land.

I deras fromma hjärnor rörde sig
en doft av timjan från en äng de känt
och brödet som hon bakat i den ugn
de tvingats lämna i det landet Gond.

Hur många tusen gånger som de läst
i Himmelens prospekt, tätt tryckta till varann,
vet ingen dödlig här i rymdens år
som kallt förflyta utan andra spår
än att de båda grånade till slut
och hon blev ensam, satt där ensam kvar
i tysta tankar över flydda dar
då mannen ännu levde som förut
i landet Gond tills Sista paret ut
förkunnades av tjutande siren
och flykten begynte över stock och sten.

På Goldons startfält tryckta till varann
tog de ett tungt farväl av Doris dal,
och lade sedan med en avskedsbön
sitt emigrantproblem i ödets hand.

Jag observerade i flera år
hur änkan satt där ensam, tyst och böjd,
allt medan vi som ifrån denna höjd
med sinnrik ledning skötte ödets hand
alltmer förtvivlade om Löftets land.

HARRY MARTINSON: Ur sång 63 i Aniara


Rune Liljenrud

NÄSSELFROSSA 2010 Tema: Eld & lågor


NÄSSELFROSSA 2010 Tema: Eld & lågor

"I en trakt där smedjor och bruk i flera hundra år varit en viktig del av näringslivet är elden en central faktor, liksom i skogen, där tjärdalar, svedjebruk och kolmilor bidragit till försörjningen. För hundra år sedan kunde man höra Eld i berget! i de områden där den svarta graniten erbjöd många slitsamma arbetstillfällen.
Den okontrollerade elden har också lämnat spår. Den stora branden i Jämshög 1803 då kyrkan, prästgården och sju gårdar brann upp var en verklig katastrof.
I skogsbrändernas lågor går stora ekonomiska värden upp i rök, medan den biologiska förnyelsen av växt- och djurlivet hamnar på pluskontot."

Ur programförord till NÄSSELFROSSA 2010
Patrik Sjöstedt Kultur- och Fritidsnämnden

"Utan att Martin visste förlopp, utan att han visste ordet av, bodde de på en annan plats. 'Vi bor mycket enkelt nu', sökte Inez förklara. Marken gungade till och det åskade ur jorden. 'Vi bor vid ett stenhuggeri', sade hon.
   - Vi har gjort konkurs.
   - Får jag se den, bad Martin.
   - Det kan man inte se, den finns inte.
   I brist på annat tänkte sig Martin en korkskruv.
   En helt ny värld hade emellertid ryckt in i deras tillvaro. Det var nya ljud och nya rop, nya rörelser och nya dagar. Män i slokhattar växte ur marken. Vart barnen än gingo för att leka öppnade sig avgrundsdjupa stenbrott svartmyllrande av män med dynamit i händerna. Deras munnar voro fyllda av eder, sånger och väldiga försäkringar. Det dånade om dessa mäns liv. De gingo där nere i stenklyftorna som Klippiga bergens rövare i Inez' bok. De borrade in järnkäppar i berget; slog ner dem med släggor och så sköt de. 'Eld i berget!' skrek de och klungade ihop sig i passet. Då dånade det där nere och stationssamhället gungade till. Så var det varje dag, hela dagen. Överallt var förbjudet att gå. Landskapet var uppfläkt och urholkat. Stenbrotten gapade i skogarna. Det luktade av kolstybb och olja, vinschångan stod i moln kring vinschhusen. Nästan varje människa skrek: Se opp! Se opp!
   Familjen bodde nu i ett gult hus. Det låg på randen av ett stenbrott som kallades Stora Sibirien och under svåra sprängningar var det till och med utsatt för stenregn. Därför hade man nu luckor för de fönster som vette år 'brotten' till."
HARRY MARTINSON: Ur Nässlorna blomma 1935


   "I slutet av augusti då torkan var som värst utbröt en svår skogsbrand väster om mossarna. Den rasade i flera dagar och trotsade alla uppbåd. Från alla världshörnen rusade regementena till hjälp: artillerister från Vendes, grenadjärer från Karlskrona, hallänningarna, kronobergarna. Men branden spred sig mer och mer och i åtta kyrksocknar gick folket man ur huse för att släcka.
   Så stor hade världen aldrig varit. Genom branden upptäcktes fler och fler kyrksocknar. Från trakter som man hört talas om bara i gaeografiboken och sagan kommo nu sotiga bönder störtande med stora ruskor i händerna. Här är vi! Och de kastade sig in i branden, kämpande, slående, släckande. Från fler och fler socknar kommo de. Deras dialekter och bygdemål var Babels förbistring, men här stodo de nu i alla fall och togo orders av brandbefälet: Mot eldhärden vrån väster! Skall ske. Mot eldhärden från öster! Skall ske. Här måste en brandgata huggas mot nordväst! Skall ske. Trehundra man att hindra torvbrand på myrarna vid Ramlindasjön! Femhundra man åt sydväst! Sexhundra man åt nordost!
   Från ett geodettorn i sydväst rapporterar man att branden har en katastrofal utbredning.
   I Idatornet två mil längre bort sitter Ida på trettitvå meters höjd över marken och omkring henne där uppe på plattformen sitta fem ackande gummor och titta på jordens undergång. Hur kommo de alla hit upp? De voro ju så skräckslagna för höjden och för den svindlande stegen som går utanpå tornet hela vägen. Man ville så gärna se jorden brinna ändå, på lagom håll, från höjd och avstånd.
   De bådo Ida så bevekande.
   - Hjälp oss lite om du kan, så är du snäll.
   Ida betänkte sig en stund. Men så fick hon en idé.
   - Ställ er i tur och ordning, sade hon. Och så bar hon upp dem en för en i en säck.
   Hon bar gummor hela dagen, upp och ner, och ner och upp, och släppte dem ut ur säcken då hon väl var uppe på plattformen med dem."
HARRY MARTINSON: Ur Vägen ut 1936

ELDMAKT
Vedhuggarna klaga på järnträdet -
det tar inte ens elden, säga de.
Det är hårt som jättegrifflar resta i
en skog.
Men elden hugger ej med yxor -
den tar mjukt om järnträden med sina fladdrande,
                                               tunna armar -
och i järnträdens aska vandra sedan
den hårda, förundrade världen.

HARRY MARTINSON: Ur Nomad 1931


Rune Liljenrud

NÄSSELFROSSA 2009 Tema: Vid vattnet


NÄSSELFROSSA 2009 Tema: Vid vattnet 

"Temat i år är Vid Vattnet. Kanske lite utmanande eftersom vi är Blekinges enda inlandskommun. Men vi har massor med vatten: i våra många sjöar, i våra blänkande skogstjärnar, i våra ringlande åar, i brunnen på Tulseboda, i Olofströms krafts turbiner och i det nya Holjebadet! Och allt detta vatten speglas i kulturen i form av inspiration för konstnärer och författare, som stomme i kulturlandskapet och som en av de krafter som driver vår historia och vår bygd framåt."
Ur programförord till NÄSSELFROSSA 2009
Patrik Sjöstedt  Kultur- och Fritidsnämnden

 
"Dammar fanns det också i trakten och kring dem vaggade ofta ankor och genast överensstämde natur och sceneri med Sagan om den fula ankungen - som sedan visade sigt vara en svan. Genast fanns två svanar till hands. De höll till i en skogssjö inte långt från Holje."
HARRY MARTINSON: Ur Bygd och natur 1946, nr 2

Avskedsord till en sjö
En mörk sjö med överhängande träd
är för mig både en himmelens och en tidernas spegel.
Här hände mycket.
Om himmelen nedsteg med mildhet så uppstod vassen
                                                                 och näckrosen.
Och sothönan kom och nickade med den vita pannmössan på.
Här har jag sett mycken tid förflyta
stundom flera år av minnen och drömmar
drivande på vassflottar som ofta bara var en timmes verk
                                                                  eller mindre.
Här har jag lärt känna som månårsbröder de strandälskande
                                                                  träden.

En länge av vind och vatten spelad sång
har jag fått räckt mig
med svarta kårar från dess holmar
och rop från dess fåglar.
Om vintrarna en kall och ärlig skrift
på dess stora griffeltavla av svartgrå is.
Och så vårarnas nyöppna vakar fulla av fågel
som ropade ut sig till hela rymden omkring.
Inte heller höststormarna vill jag glömma att nämna,
hur de ryckte i huset,
fällde granar och kastade lövmoln in mot åsen i öster.
Vid avskedet tackar jag dig varmt
för allt detta min kära sjö.
HARRY MARTINSON: Ur Nio dikter,
Bonniers litterära magasin 1980, nr 2

 

Rune Liljenrud




NÄSSELFROSSA 2008 Tema: På gränsen


NÄSSELFROSSA 2008 Tema: På gränsen
"Med temat På gränsen berättar vi vår historia som för mer än 350 år sedan låg på gränsen mellan Danmark och Sverige. Vad ligger på gränsen idag? Undersök och lär!"
Ur programförord till NÄSSELFROSSA 2008
 Patrik Sjöstedt Kultur- och Fritidsnämnden 


 
"Jag tror att likheten med den danska naturen här betyder en hel del. Jag minns en illustration till sagan Elddonet. Den föreställer episoden med soldaten, gumman och det ihåliga trädet. Detta träd fann jag genast vara likt en gammal knotig och ihålig ek som växte på vägen till Näbbeboda."
HARRY MARTINSON: Ur Bygd och natur 1946, nr 2

"... då världens gräns på jorden sammanföll
med sockengränsen och där varje by
satt fången i sig själv bak elva stättor
och femton landsvägsgrindar eller vändkors.
En milsdjup granskog stängde runt omkring."
HARRY MARTINSON: Ur Vildgåsresan,
Prolog till Selma Lagerlöfjubileet 1958
Rune Liljenrud

måndag 28 maj 2012

Harry Martinsons Gata och Moa Martinsons Torg vid Hornsbergs Strand, Kungsholmen i Stockholm

                                   

                                                 Drömstaden
Drömstaden ser helt annorlunda ut än vad ritningarna utvisar.
Som nu denna bro. Så lätt och så lite kostsam.
Den är gjord av morgondimmor och aftondimmor bemålade
                                                 med sol.
Husen är av drömt material, solbjälkar. I drömköken behöver
                                                 ni bara drömma.
Trafiken ombesörjes av väldiga såpbubblor som brister vid
                                                 framkomsten,
ingen skada skedd.
Det uppstår alltid nya.
Gatorna är vatten. Kristallklart. Och människorna kan konsten
att gå på vatten. Deras gång är dessutom vackrare på vatten,
varje kvinnas rörelser ljuvliga, en dagdrömmares säkra och
                                                 svävande gång.
I drömköket tickar drömklockan.
Staden har inga fasta delar, inga skruvar, inga besvärliga rör,
inga ledningar, ingen disk. Ni kan bara sitta och låta staden gå.

HARRY MARTINSON: Ur Dikter om ljus och mörker


I Stockholm antog stadens politiker redan år 1963 "Enprocentsregeln", som anger att en procent vid ny-, om- och tillbyggnad i Stockholm stad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. 

Moa Martinsons Torg invigdes av Finansborgarrådet Sten Nordin den 24 maj 2012, som en del i ett stadsutvecklingsområde på Kungsholmen, och är en av flera platser med författarnamn, bl a Harry Martinson, Eyvind Johnson, Pär Lagerkvist och Nelly Sachs.

 

Lina Nordenström har med "Från bok till sten" som verkstitel, konstnärligt gestaltat torget, granitplattor med textfragment ur Moa Martinsons böcker och skulpturer av bokstäverna i författarinnans namn, Moa Martinson.
Typsnittet är Berling antikva, som arbetades fram på 1940-talet som det första svenska typsnittet.

En berså med sittbänkar och en större ek ger skugga och vindskydd. Framför eken skedde invigningen av Moa Martinsons Torg och där talade bl a Professor Ebba Witt-Brattström från Sällskapet Moas vänner.
Hon avslutade med ett citat av Moa Martinson och menade att det nya torget skall bli en Moas barrikad:

"Bäst passar jag att tala från barrikaden. Då blir jag hörd därför att där vet jag vad jag skall säga." 


Ekens minne
Riksvägen med milstenen rakt under mina grenar.
Men helst kommer hon i minne.
Hon den vackra på stigen.
Hon kom varje sekel alltid någon gång.
Var ibland borta och sov djupt neri jorden
men uppstod igen så snarlik att det åter var hon.
Det måtte ha skett inne i byn
att hon vaknade upp på nytt.
Hon måste ha gått tillbaka dit under jorden.
Så segrade hon alltid.
Min krona susar om henne.
I sju sekler har jag känt henne nu.
Det är ändå som i våras.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen


Harry Martinsons Gata ~ kv. Lycksaligheten


Rune Liljenrud