En dag med regnblåst gick vi över ängen.
Allt gräs var tovigt dött och tuvan död.
Vi såg på den förstörda blomsterängen
som på en grav vars kransar mist sin glöd.
En kråka snorade bland nakna grenar
och åkerns stenar talade till stenar.
Allt var som det vid denna tid bör vara
en kallblöt ruskdag med ett narkallt dis,
med blåst som låtit snårens trasor fara
och kråkan där på plats i naket ris.
En riktig vardags gråa åkerrenar
och åkerns stenar stod och teg med stenar.
HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar
Bilder från Småland
LUCIA-dagen 2020
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar