"Om Lund och det Lundensiska - Minnen och intryck från studentåren"

STUDENTAFTON - Oberoende forum för debatt och samtal för Akademiska föreningen vid Lunds universitet - bjöd den 31 mars 1943 en uppskattad radiosänd afton: "Om Lund och det Lundensiska" med sju lundastudenter av skilda generationer att tala om "Lund och lundensiskt". Detta blev en av Lunds mest omtalade studentaftnar. Inläggen trycktes i en skrift "Om Lund och det lundensiska - Minnen och intryck från studentåren", A.-B. PH. Lindstedt Universitetsbokhandel, Lund 1943, med ett förord av Assar Hadding. De sju spirituella och intressanta inbjudna talarna var Ernst Norlind,  Gustaf Hellström, Gabriel Jönsson, Frans G. Bengtsson, John Tandberg, Fritiof Nilsson Piraten och Ivar Harrie.

Gustaf Hellström som efter några studieår i Lund avlade fil.kandexamen där år 1903 med litteraturhistoria och. konsthistoria som huvudämnen, var en av de sju talarna denna studentafton. Hans inlägg ger en intressant tidsbild och bjuder också hjälp till förståelse av hans egen utveckling från student till författare, världsreporter och ledamot av Svenska Akademien:

"Det fanns inte mycket över sex hundra studenter: av dem var bara ett tjugutal kvinnliga, på det hela taget till det yttre blyga och tillbakadragna unga damer i reformdräkter eller viyellablusar, men invärtes förmodligen hundraprocentiga kvinnosakskvinnor. Det var billigt att leva, även relativt sett."

Gustaf Hellström framhåller i sitt tal särskilt arvet från lundafilosofen Hans Larsson (1862-1944) professor i teoretisk filosofi 1901-1927 vid Lunds universitet, och Hellström menar att Larsson förenar det spekulativa och det realistiska. "I varje liten fråga ligger en stor fråga. I varje dagsfråga ligger en metafysisk", är visdomsord av filosofen Hans Larsson, som i Hellströms framställning "är kontemplativ och aktiv, flegmatisk och suavis in modo, förstående och principfast, fridsam och stridbart frimodig, radikal och öm om traditionerna, stämningsmänniska och intellektualist."

Också Harry Martinson är mycket erkännande av professor Hans Larsson, som han brevväxlade med. Han avslutar ett brev 16/2 1933 till denne med ett P.S. "Hans Larsson tillhör de filosofer som man inte bara kan ta fram utan verkligen också läsa. Jag önskar bara till Gud att tiderna blev sådana att man kunde samla sig till verklig ande."

I Dialogseminarium om Harry Martinson på Dramaten jubileumsåret 2004 påminner Marie Louise Ramnefalk om Harry Martinsons kontakter med filosofen Hans Larsson och hans recension av essäboken Svärmare och harkrank (1937). Ett brev 30 maj 1938 från Harry Martinson till Hans Larsson finns också med i Dialogseminarium, vari Harry Martinson har en del samhällskritik:

"Kulturen har till bekännare alldeles för många affärsmän och de ha fått för sig att den kan köpas och säljas precis som allt annat. Så merkantileras allt och världen håller därmed på att få en enda saliggörande mening: omsättningens,  fetischutbytets."

Sverker Oredsson referar i sin bok "Lunds universitet under andra världskriget" till den radiosända studentaftonen i Lund den 31 mars 1943 och skriver därom:

"Intressant är att i den rannsakan och självrannsakan om lundensarnas politiska ställningstaganden som skedde, frågan restes om vad som var den goda lundensiska traditionen."  Gabriel Jönsson som var en av studentaftonens talare visar "i en nyskriven dikt den stämning som i dessa dagar håller oss fångna". Här återges första och sista av diktens fyra strofer.

Det finns stunder då det ej är krig.
Då bonden sår med blickarna mot jorden,
då ungdom dåras av de gamla orden:
"Du är den enda, och jag älskar dig"
- i dessa stunder är det inte krig.

[...]
[...]

När unga mödrar lyckligt luta sig
ner över sängarna där barnen andas,
när kvällens blånad börjar månskenblandas
och alla klara kalkar sluta sig
- i dessa stunder är det inte krig.

Bland Gustaf Hellströms minnen från studenttiden finns detaljer, som fördjupar bilden av den lundensiska studenttraditionen. Han menar om Lund, att "Den norska unionskrisen väckte inte samma genljud här, som den lär ha gjort i Upsala. Boerkriget intresserade bara de mest exklusiva. Det gjorde däremot den s.k. Bobrikowregimen i Finland, där friheten steg för steg beskars och gav anledning till temperamentsfulla protester och en enträgen vädjan från studenternas sida till Hans Kejserliga Majestät den ryske tsaren."

Gustaf Hellström lyfter fram bilden av professorn i botanik Bengt Lidforss (1868-1913), växtfysiolog och inflytelserik socialist, som säkert kom att betyda särskilt mycket för hans utveckling som människa och författare:  "Jag måste det, därför att han för mig blev den inflytelserikaste personen under mina studentår här. [...] Vad inflytandet av godo beträffar var det några saker han  lärde bort, som man sedan aldrig glömde: sanningskravet, ödmjukheten inför livet, den sociala medkänslan och vad man skulle vilja kalla det internationella medvetandet, känslan av världsmedborgarskap."

Styrelseledamoten för Gustaf Hellström-sällskapet Lennart Leopold har ägnat sin mycket omfattande doktorsavhandling till ett ingående studium av Bengt Lidforss, Studier i Bengt Lidforss litteraturkritiska gärning. Flera av talarna vid studentaftonen 31 mars 1943 i Lund, lyfte bland sina minnen från studentåren i Lund, med respekt fram Bengt Lidforss.

Rune Liljenrud